Valkealla pöydällä on sakset kolikoita ja verohallinnon lomakkeita. Sakset ovat leikkaamassa lomaketta.
Regeringen vill slopa skatteavdraget för fackavgiften från början av år 2026.

Rege­rin­gen slår sönder arbets­mark­na­den med sin skat­te­po­li­tik – arbets­ta­gare förlo­rar en tia i månaden

TEXT OCH FOTO ANTTI HYVÄRINEN 
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS 

Rege­rin­gen vill avskaffa avdrags­rät­ten för medlem­sav­gif­ter till fackför­bund och arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­ner. Timo Neva­ranta, chef för samhälls­re­la­tio­ner vid Industri­fac­ket, säger att förändrin­gen är omfat­tande för samhäl­let, även om det för de flesta medlem­mar hand­lar om rela­tivt små slantar.

Petteri Orpos (Saml) rege­ring plane­rar att ta bort rätten för medlem­mar i fackför­bund och arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­ner att dra av sina medlem­sav­gif­ter i beskatt­nin­gen. Rege­rin­gen beslöt i sin halv­tid­sö­ver­lägg­ning i april att avdrags­rät­ten ska upphöra från och med början av 2026.

Timo Neva­ranta från Industri­fac­ket säger att förändrin­gen är bety­dande ur ett samhäl­le­ligt pers­pek­tiv. Att slopa avdrags­rät­ten kan exem­pel­vis minska arbets­gi­va­res inci­ta­ment att orga­ni­sera sig i arbetsgivarförbund.

– På lång sikt påver­kar det här även de allmän­bin­dande kollek­ti­vav­ta­len efter­som arbets­gi­va­rens moti­va­tion att vara med i arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­ner mins­kar, säger Nevaranta.

”Det bästa sättet att stärka lönta­gar­nas köpkraft är att trygga fackens verk­sam­hetsfö­rut­sätt­nin­gar, men rege­rin­gen gör tvär­tom”, säger Industri­fac­kets chef för samh­häs­re­la­tio­ner, Timo Nevaranta.

Kollek­ti­vav­ta­lens allmän­bin­dande verkan innebär att ett kollek­ti­vav­tal som bedöms vara till­räckligt omfat­tande gäller för alla före­tag i branschen, också för dem som inte är medlem­mar i arbetsmarknadsorganisationer.

Avskaf­fan­det av avdrags­rät­ten är ett direkt angrepp från rege­ringshåll mot arbets­ta­garna – och en orga­ni­se­rad arbetsmarknad.

– Det bästa sättet att stärka lönta­gar­nas köpkraft är att trygga fackens verk­sam­hetsfö­rut­sätt­nin­gar, men rege­rin­gen gör tvärtom.

Rege­rin­gen verkar förs­töra den finländska arbets­mark­nads­mo­del­len. Avdrags­rät­ten för medlem­sav­gif­ter har varit statens sätt att stöda en stabil, funge­rande och rätt­vis arbetsmarknad.

– Industri­fac­ket förhand­lar om kollek­ti­vav­tal och utvecklar det finländska arbets­li­vet. Vi hjäl­per också exem­pel­vis kvin­nor som utsätts för gravi­di­tets­dis­kri­mi­ne­ring eller utländska arbets­ta­gare som utnytt­jats. Om rege­rin­gen inte vill stöda det här genom skat­teav­drag så hand­lar det om värde­rin­gar, säger Nevaranta.

BÄTTRE VILLKOR FÖR AVGIFTEN

Slopan­det av avdrags­rät­ten är en skat­te­höj­ning som förvän­tas öka statens skat­tein­täk­ter med cirka 190 miljo­ner euro per år. Förändrin­gen berör omkring två miljo­ner löntagare.

Industri­fac­kets medlem­sav­gift för år 2025 är 1 procent av inkoms­terna före skatt. Vid en årsin­komst på 40 000 euro innebär det en avgift på 400 euro i året.

Ju mer man urhol­kar den orga­ni­se­rade arbets­mark­na­den, desto fler riske­rar att bli utan löneförhöjningar.

Industri­fac­kets chef­se­ko­nom Timo Eklund förkla­rar att avdrags­rät­ten innebär att den beskatt­nings­bara inkoms­ten mins­kar med belop­pet för medlem­sav­gif­ten. Vid en årsin­komst på 40 000 euro beta­lar man alltså skatt på 39 600 euro.

– När avdrags­rät­ten förs­vin­ner, ökar den beskatt­nings­bara inkoms­ten, säger Eklund.

Enligt Industri­fac­kets beräk­nin­gar innebär det här att en medlem med 3 500 euro i månads­lön förlo­rar 140 euro netto per år.

Om en medlem har 2 000 euro i månads­lön blir förlus­ten 53 euro per år, och vid 5 000 euro i månads­lön är förlus­ten 235 euro.

Medlem­sav­gif­ten innehål­let även avgif­ten till Öppna arbets­lös­hets­kas­san A‑kassa, åtta euro i måna­den. Avgif­ten ska fort­sätt­nings­vis vara avdrags­gill och man har beak­tat det i beräkningarna.

SÅ HÄR PÅVERKAR SLOPANDET AV SKATTEAVDRAGET

• Rege­rin­gen vill slopa skat­teav­dra­get för medlem­sav­gif­ten i ett fackför­bund. Förändrin­gen ska träda i kraft från början av år 2026.
• Den här beräk­nin­gen visar hur mycket förändrin­gen mins­kar på den dispo­nibla inkoms­ten för medlem­mar i Industrifacket.
2 000 €/​mån  ⇔  ‑53 €/​per år
2 500 €/​mån  ⇔  ‑64 €/​per år
3 000 €/​mån ⇔  ‑111 €/​per år
3 500 €/​mån  ⇔  ‑140 €/​per år
4 000 €/​mån  ⇔  ‑166 €/​per år
4 500 €/​mån  ⇔  ‑192 €/​per år
5 000 €/​mån  ⇔  ‑235 €/​per år
5 500 €/​mån  ⇔  ‑263 €/​per år
6 000 €/​mån  ⇔  ‑291 €/​per år
6 500 €/​mån  ⇔  ‑319 €/​per år

MAN FÅR MYCKET FÖR FACKAVGIFTEN

Att avdrags­rät­ten förs­vin­ner märks av i plån­bo­ken, men få har troli­gen gått med i facket enbart på grund av den. För medlem­sav­gif­ten får man anställ­nings­vill­kor som bygger på kollek­ti­vav­tal, stöd från facket i olika situa­tio­ner och andra medlemsförmåner.

– För en arbe­tare med mede­lin­komst innebär det ungefär en tia mindre i måna­den, säger Nevaranta.

Industri­fac­ket har förhand­lat fram löneför­höj­nin­gar på 2,9 procent för 2026. Det innebär att en anställd med 3 500 euro i månads­lön får över tusen euro mer i brut­to­lön per år.

– När en arbets­ta­gare är fackligt anslu­ten bidrar hen till vår förmåga att förhandla fram bättre löner och vill­kor. Man kan säga att en arbe­tare förlo­rar en tia i måna­den men får till­baka tusen euro i löneför­höj­ning per år.

Om kollek­ti­vav­ta­lens allmänt bindande status förs­va­gas på grund av att avdrags­rät­ten slopas, kommer fackets vill­kor och löneför­höj­nin­gar i fram­ti­den att omfatta allt färre arbetstagare.

– Ju mer man urhol­kar den orga­ni­se­rade arbets­mark­na­den, desto fler riske­rar att bli utan löneför­höj­nin­gar, säger Nevaranta.