Strejk på storin­dustriområdet i Karleby: ”Inte önskar man sig förstås att det blir strejk men här står vi nu”

Lördagen 1 februari avslutas Industri­fac­kets strejk i tekno­logi- och kemiin­dustrin. Strejken har pågått i sex dygn. Följande strejker inleds 3.2. och 10.2. Dessutom gäller förbud mot övertid och skift­byten fram till 2.3.

Snöovädret och slasken har som tur bytts ut med klart och minus två så strej­kvak­terna på Kokkola Industrial Park, som storin­dustriområdet brandat sig till, får stå strej­kvakt i ett rätt behagligt vinterväder.

På kobolt­till­ver­karen Jervois Finlands enhet här jobbar det vanligtvis samman­lagt runt tvåhundra personer, drygt hundra av dem i produktion.

– Inte önskar man sig förstås att det blir strejk men här står vi nu sen, säger förtroen­deman Dennis Rönnqvist.

Om man träffat riksmed­laren hela 15 gånger och inte fått ett medlingsbud så nog är det svagt.

Det är inte första gången Rönnqvist klätt på strej­kvästen. Han har årtionden av erfarenhet av förtroen­deupp­drag bakom sig. Dessutom har han erfarenhet av förhand­lingar i arbets­gi­var­borgen i Helsing­fors efter att ha suttit i kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tionen för kemisk basindustri.

– Kollek­ti­vav­talet är otroligt viktigt. Det är den vikti­gaste orsaken till att vi finns, hela förbundet. Jag vet hur mycket arbete som krävts av människor under årtionden för anställningsvillkoren.

Rönnqvist är besviken på hur läget ser ut i kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna för tillfället.

– Om man träffat riksmed­laren hela 15 gånger och inte fått ett medlingsbud så nog är det svagt. Faktum är att det är inom tekno­lo­giin­dustrin som man måste komma först i mål, konsta­terar Rönnqvist.

FFC-förbunden har som gemen­samt mål för avtals­rö­relsen ett lönepåslag på tio procent under två år. Det skulle handla 6 procent eller minst 150 euro i månaden under det första året och 4 procent eller minst 100 euro i månaden under det andra.

Rönnqvist tror att det kan gå vägen, men att det återstår att se hur lång avtals­pe­rioden blir.

– Kommer vi månne att träffas i liknande tecken här under våren, säger de huvudfört­roen­de­mannen för de högre tjäns­te­männen innan han slinker in genom porten.

ETT FUNGERANDE SAMARBETE

Industri­parken i Karleby är en utbredd och ständigt växande helhet som rymmer uppemot 20 fabriker och ett antal andra aktörer.

Vid port nummer tre håller strej­kvak­terna från Bolidens zinkfa­brik, huvudfört­roen­deman Markus Polso och Santeri Haapoja till.

Polso är huvudfört­roen­deman för runt 400 anställda på fabriken.

– Vi har delat upp strej­kvakten så att företagen har egna portar. Samar­betet mellan olika fackav­del­ningar har alltid funkat bra här, berättar Polso.

Ett exempel på det är fjolå­rets politiska strejker mot regeringen Orpos så kallade arbets­mark­nads­re­former och nedskärningspolitik.

Under den pågående avtals­rö­relsen har bland annat Bil- och trans­port­facket AKT och kommunal- och välfärds­facket JHL gått in för att stöda Industri­fac­kets förhand­lingar genom stridsåt­gärder. Förbunden har infört en blockad på de verksam­hetss­tällen som omfattas av Industri­fac­kets strejk.

I praktiken betyder det att produkter från företagen som omfattas av strejken inte lastas ombord fartyg eller trans­por­teras längs järnvägarna.

– Det börjar nog kännas där efter en vecka, säger Jervois Finlands vice huvudfört­roen­deman Jere Räinä. Han borde veta vad han talar om då Räinä arbetade i hamnen innan han flyttade över till Jervois för fem år sedan.

Industri­fac­kets stridsåt­gärder har redan väckt en hel del mer och mindre saklig diskus­sion i debatts­pal­terna och i sociala medier. Här tror man att speciellt AKT:s åtgärder kan ha följder för den fortsatta diskussionen.

– Det blir bara mer och mer negativt tjafs på sociala medier. Alla verkar inte förstå vad man ibland måste göra för att få en löneför­höj­ning till stånd. De tror att den kommer av sig själv, säger Rönnqvist.

PRODUKTIONEN STÅR, PROCESSEN I GÅNG

Industri­facket har bestämt att följande arbeten stannar utanför strejkåt­gärden: arbete som utförs för att skydda männis­koliv och säkerhet, arbete som utförs för att förhindra alvar­liga miljöhot, arbete som utförs på arbetsplat­sernas hälsos­ta­tioner samt nödarbete.

På storin­dustriområdet i Karleby är de flesta företag sådana som sysslar med kemisk processindustri.

Om vi har ett dygn utan att processen är i gång så kan det leda till att fabriken sen måste stå helt och hållet i upp till halvt år.

– Vi kan ju inte ens köra ner allt. Vi förhand­lade länge med arbets­gi­varen om hur vi skulle genomföra skydd­sar­betet på ett sådant sätt att det inte blir några person- eller miljös­kador. Varje morgon går vi igenom om det finns något som borde ändras och jag går en runda, säger Markus Polso på Boliden.

En av dem som jobbar med att trygga anlägg­ningen är Sami Kähkölä.

– Om vi har ett dygn utan att processen är i gång så kan det leda till att fabriken sen måste stå helt och hållet i upp till halvt år, säger Kähkölä.

– Men det vill jag säga att jag är väldigt stolt över de här, säger Hassinen och pekar på raden strej­kvakter klädda i Industri­fac­kets västar.

Industri­fac­kets och arbets­gi­varnas repre­sen­tanter samlas under ledning av riksmed­laren lördagen den 1 februari. På storin­dustriområdet i Karleby väntar man på goda nyheter och resultat. Och om det åter blir dags för att gräva fram Industri­fac­kets västar, så funkar det också.