Strejk på storindustriområdet i Karleby: ”Inte önskar man sig förstås att det blir strejk men här står vi nu”

Lördagen 1 februari avslutas Industrifackets strejk i teknologi- och kemiindustrin. Strejken har pågått i sex dygn. Följande strejker inleds 3.2. och 10.2. Dessutom gäller förbud mot övertid och skiftbyten fram till 2.3.

Snöovädret och slasken har som tur bytts ut med klart och minus två så strejkvakterna på Kokkola Industrial Park, som storindustriområdet brandat sig till, får stå strejkvakt i ett rätt behagligt vinterväder.

På kobolttillverkaren Jervois Finlands enhet här jobbar det vanligtvis sammanlagt runt tvåhundra personer, drygt hundra av dem i produktion.

– Inte önskar man sig förstås att det blir strejk men här står vi nu sen, säger förtroendeman Dennis Rönnqvist.

Om man träffat riksmedlaren hela 15 gånger och inte fått ett medlingsbud så nog är det svagt.

Det är inte första gången Rönnqvist klätt på strejkvästen. Han har årtionden av erfarenhet av förtroendeuppdrag bakom sig. Dessutom har han erfarenhet av förhandlingar i arbetsgivarborgen i Helsingfors efter att ha suttit i kollektivavtalsdelegationen för kemisk basindustri.

– Kollektivavtalet är otroligt viktigt. Det är den viktigaste orsaken till att vi finns, hela förbundet. Jag vet hur mycket arbete som krävts av människor under årtionden för anställningsvillkoren.

Rönnqvist är besviken på hur läget ser ut i kollektivavtalsförhandlingarna för tillfället.

– Om man träffat riksmedlaren hela 15 gånger och inte fått ett medlingsbud så nog är det svagt. Faktum är att det är inom teknologiindustrin som man måste komma först i mål, konstaterar Rönnqvist.

FFC-förbunden har som gemensamt mål för avtalsrörelsen ett lönepåslag på tio procent under två år. Det skulle handla 6 procent eller minst 150 euro i månaden under det första året och 4 procent eller minst 100 euro i månaden under det andra.

Rönnqvist tror att det kan gå vägen, men att det återstår att se hur lång avtalsperioden blir.

– Kommer vi månne att träffas i liknande tecken här under våren, säger de huvudförtroendemannen för de högre tjänstemännen innan han slinker in genom porten.

ETT FUNGERANDE SAMARBETE

Industriparken i Karleby är en utbredd och ständigt växande helhet som rymmer uppemot 20 fabriker och ett antal andra aktörer.

Vid port nummer tre håller strejkvakterna från Bolidens zinkfabrik, huvudförtroendeman Markus Polso och Santeri Haapoja till.

Polso är huvudförtroendeman för runt 400 anställda på fabriken.

– Vi har delat upp strejkvakten så att företagen har egna portar. Samarbetet mellan olika fackavdelningar har alltid funkat bra här, berättar Polso.

Ett exempel på det är fjolårets politiska strejker mot regeringen Orpos så kallade arbetsmarknadsreformer och nedskärningspolitik.

Under den pågående avtalsrörelsen har bland annat Bil- och transportfacket AKT och kommunal- och välfärdsfacket JHL gått in för att stöda Industrifackets förhandlingar genom stridsåtgärder. Förbunden har infört en blockad på de verksamhetsställen som omfattas av Industrifackets strejk.

I praktiken betyder det att produkter från företagen som omfattas av strejken inte lastas ombord fartyg eller transporteras längs järnvägarna.

– Det börjar nog kännas där efter en vecka, säger Jervois Finlands vice huvudförtroendeman Jere Räinä. Han borde veta vad han talar om då Räinä arbetade i hamnen innan han flyttade över till Jervois för fem år sedan.

Industrifackets stridsåtgärder har redan väckt en hel del mer och mindre saklig diskussion i debattspalterna och i sociala medier. Här tror man att speciellt AKT:s åtgärder kan ha följder för den fortsatta diskussionen.

– Det blir bara mer och mer negativt tjafs på sociala medier. Alla verkar inte förstå vad man ibland måste göra för att få en löneförhöjning till stånd. De tror att den kommer av sig själv, säger Rönnqvist.

PRODUKTIONEN STÅR, PROCESSEN I GÅNG

Industrifacket har bestämt att följande arbeten stannar utanför strejkåtgärden: arbete som utförs för att skydda människoliv och säkerhet, arbete som utförs för att förhindra alvarliga miljöhot, arbete som utförs på arbetsplatsernas hälsostationer samt nödarbete.

På storindustriområdet i Karleby är de flesta företag sådana som sysslar med kemisk processindustri.

Om vi har ett dygn utan att processen är i gång så kan det leda till att fabriken sen måste stå helt och hållet i upp till halvt år.

– Vi kan ju inte ens köra ner allt. Vi förhandlade länge med arbetsgivaren om hur vi skulle genomföra skyddsarbetet på ett sådant sätt att det inte blir några person- eller miljöskador. Varje morgon går vi igenom om det finns något som borde ändras och jag går en runda, säger Markus Polso på Boliden.

En av dem som jobbar med att trygga anläggningen är Pasi Hassinen.

– Om vi har ett dygn utan att processen är i gång så kan det leda till att fabriken sen måste stå helt och hållet i upp till halvt år, säger Hassinen

– Men det vill jag säga att jag är väldigt stolt över de här, säger Hassinen och pekar på raden strejkvakter klädda i Industrifackets västar.

Industrifackets och arbetsgivarnas representanter samlas under ledning av riksmedlaren lördagen den 1 februari. På storindustriområdet i Karleby väntar man på goda nyheter och resultat. Och om det åter blir dags för att gräva fram Industrifackets västar, så funkar det också.