Sari Yliaho från Pedersöre sitter i Industrifackets fullmäktige.

Österbottniska förtroendemän vill se ordentliga löneförhöjningar – ”Det handlar inte om hämnd”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO TUUKKA RANTALA 

”Vi löntagare kräver inte pengar som vi lägger på hyllan utan det går till konsumtion i Finland och det också är bra för den inhemska ekonomin”, anser Industrifackets fullmäktigemedlem Sari Yliaho från Pedersöre.

Den 3 december inledde Industrifacket stridsåtgärder i form av strejker på ett dygn på ett antal utvalda arbetsplatser inom teknologiindustrin. Strejkerna pågår planenligt under sex dygn mellan 3 och 12 december.

De stundande stridsåtgärderna diskuterades ivrigt då Industrifackets fullmäktige samlades till höstmöte i Helsingfors slutet av november. Då hade facket redan varslat om stridsåtgärder.

Fullmäktige ställde sig bakom FFC-förbundens gemensamma löneförhöjningskrav på tio procent och minst 250 euro i månaden på en avtalsperiod på två år. I medierna har det vädrats åsikter om att fackens krav skulle vara någon typ av hämnd på arbetsgivarna och regeringen.

Fullmäktigemedlem Sari Yliahos arbetsplats Amada Automation Europe i Pedersöre omfattades av strejken i december. De anställda gick ut i strejk i första ledet 3.12 tillsammans med anställda vid andra företag i norra svenska Österbotten, till exempel Alfen Elkamo, släptillverkaren Ekeri i Pedersöre och Nordic Lights som tillverkar belysning för tunga arbetsfordon.

– Det handlar inte om hämnd då man söker löneförhöjningar utan om en höjd ersättning för utfört arbete, säger Yliaho.

Yliaho, liksom flera andra fullmäktigemedlemmar, påpekar att det nu rör sig om att fylla den lönegrop som uppstått på grund av att inflationen varit på en hög nivå, konsumentpriserna stigit samtidigt som facken gått med på moderata löneuppgörelser.

– Vi löntagare kräver inte pengar som vi lägger på hyllan utan det går till konsumtion i Finland och det också är bra för den inhemska ekonomin, säger Yliaho.

Stefan Sjölund är huvudförtroendeman för båttillverkaren Nautor i Jakobstad.

STÖD FÖR LÖNEFÖRHÖJNINGAR I EURO

Stefan Sjölund är huvudförtroendeman på segelbåtsillverkaren Nautor i Jakobstad. Han deltar i Industrifackets fullmäktigemöte i egenskap av ersättare för styrelsemedlem Markus Hotta från kemisektorn.

Sjölund anser att det är bra att Industrifacket lagt ett minimikrav i euro när det kommer till löneförhöjningarna.

– Det skulle det behövas mera av. Det måste inte var en procentuell höjning varenda gång, det ökar löneklyftorna, säger Sjölund.

Avtalsuppgörelserna under senaste år har även innehållit så kallade lokala löneförhöjningsandelar som delas ut på olika sätt i företagen.

– Arbetsgivaren vill ju ofta att de ska placeras i lönegroparna. Men vem är det som har gjort det så att det bildats lönegropar till att börja med. Det är ju arbetsgivaren, säger Sjölund.

Huvudförtroendemannen har haft bråda tider på arbetet i år. I juni meddelade arbetsgivaren att man inleder omställningsförhandlingar och i augusti kom beskedet om att knappt 30 anställda skulle få gå. LINKKI

– I nuläget har många återvänt och medan andra hittat andra jobb, konstaterar Sjölund.

NY ÄGARE, NYTT AVTAL

Som det ser ut nu kommer båttillverkningsbranschens eget kollektivavtal att förpassas till historien efter att avtalsperioden löper ut i slutet av februari 2025. I framtiden skulle andra avtal inom kemibranscherna gälla även inom båttillverkningen.

I nuläget tillämpas avtalet minst 32 företag och enligt Industrifackets avtalsexpert också på ytterligare flertalet mindre företag. Övergången innebär en del förändringar, till exempel en övergång till ett lönesystem som bygger på månadslön. För personalens förtroendevalda innebär det en hel del att bita i.

– Arbetsgivaren har ansett att det är bråttom att skriva under saker. Vi hade bara ett infotillfälle så här långt, säger Sjölund.

Företaget har också fått en ny ägare i år. Italienska Sanlorenzo tog över majoriteten av aktierna i bolaget i somras. Nautor tillverkar lyxjakter medan fokus hos italienarna varit motorbåtar.

– Visst märker man ju redan av ägarbytet. För Nautor har omsättningen varit knappt 100 miljoner per år och för Sanlorenzo så är det 900 miljoner, det är nästan tio gånger större.

– Det är ett börsbolag, så vi får se vad som kommer. Det är ett företag som varit med sedan 1960-talet. Men det är klart att det är lönsamhet som de är ute efter, säger Sjölund.