Strejk på Ekeri i Pedersöre: ”Behovet av löneförhöjningar känns då man handlar mat och betalar elräkningen”

Industrifacket utlyste sex endagsstrejker på utvalda arbetsplatser inom industrin i början av december. Strejkerna ägde rum 3–4 ja 9–12 december. Strejkerna omfattade fler än 33 000 anställda på över 400 arbetsplatser.

På släptillverkaren Ekeri i Kållby i Pedersöre hade strejkvakterna. Trots kylan och mörkret kunde man skönja en viss julstämning. Det bjuds på glögg och smörgåsar.

Kvicksilvret ligger dessutom bara någon grad under minusstrecket. Strejkvakterna minns ändå förRa strejkomgångens brasa och grillkorv med värme.

– De skulle ju kunna förhandla om kollektivavtal på sommaren, så skulle man kunna få fart på förhandlingarna genom strejk till exempel i en solstol, säger huvudförtroendeman Mikaela Skriko.

– Å andra sidan stod vi senast i minus 25 grader och snöyra, så visst har vi erfarenhet, fortsätter Skriko.

Den här gången handlar stridsåtgärderna om det egna kollektivavtalet, en väsentlig lunta som bestämmer om hur arbetslivet ser ut. Speciellt i en situation där regeringen genom lagstiftning gått åt arbetstagarnas rättigheter och utkomst blir kollektivavtalet viktigare än någonsin, anser man här.

Inflationen skenade i väg under de senaste åren och de höjda räntorna har märkts av i plånboken i de flesta löntagarhushåll.

Visst märker man att allt har blivit dyrare.

– Visst märker man att allt har blivit dyrare. Man känner av behovet av löneförhöjningar när man handlar mat eller betalar elräkningen, säger Skriko.

– Om vi arbetstagare inte har råd att konsumera så blir den möjliga lågkonjunkturen bara längre och längre. Till exempel barnfamiljerna har det reda nu väldigt svårt, säger arbetarskyddsfullmäktige Jan-Erik Tarvonen och tillägger att man i Finland kört med betydligt mindre lönepåslag än i konkurrentländer som Tyskland under flera år.

Förutom nivån på löneförhöjningar så oroar sig strejkvakterna för de allmänbindande kollektivavtalens framtid över lag.

– Inte vill vi ju strejka. I sista hand försvarar vi ”gröna boken”, teknologiindustrins kollektivavtal. Det är en tjock lunta som skapar tydliga ramar, säger Skriko.

I sista hand försvarar vi ”gröna boken”, teknologiindustrins kollektivavtal.

Regeringen Orpo bestående av samlingspartiet, sannfinländarna, sfp och kd har velat genomföra en reform av lokala avtal som skulle kunna innebära att allt fler anställda står utan stödet från dessa tydliga ramar.

Ekeri har vuxit snabbt under de senaste åren och anställer idag sammanlagt mer än 300 personer.

– Det här året ser ut att bli ett rekordår igen. Arbetsgivaren kan inte riktigt säga att det går så dåligt för firman att man inte klarar av en strejkdag, säger Skriko.

Diskussionen går över till hur mans ska nå ungdomar och vikten av att facket syns också i skolorna.

– Många av de unga som kommer på jobb har inte en aning om vad facket och kollektivavtal är för något, säger Tarvonen.

Jag tror inte att en strejkdag räcker till för att vi ska få ett avtal.

Han anser att samhället överlag idag präglas till en för hög gras av jag-tänk och en brist på gemenskap. Tarvonen, som jobbat inom industrin så gott som hela sin arbetskarriär, anser att det är väldigt viktigt att nya anställda alltid skulle ”ha ett möte med huvudförtroendemannen” efter att de börjat jobba.

Men hur kommer det att bli nu då?

– Jag tror inte att en strejkdag räcker till för att vi ska få ett avtal, säger logistikarbetaren Alex Saari. Saari bytte för ett år sedan kemiindustrin och österbottniska slipmaterialtillverkaren Mirka mot att jobba med metall på Ekeri.

– Beslutet att gå in för endagstrejker dagarna efter varandra runtom i Finland är säkert bra. Det kan ha en påverkan, funderar Tarvonen.

Morgonen gryr sakteligen. Glöggen är urdrucken och strejkvakterna styr kosan inomhus för att värma sig.

– Hoppas att förhandlarna skulle lyckas nå en överenskommelse om ett avtal, konstaterar Skriko.

Hör arbetarskyddsfullmäktige Jan-Erik Tarvonen berätta om varför man strejkar på Ekeri 3.12.