Facken kräver lönepås­lag på 10 procent – ”Lönta­gar­nas köpkraft har mins­kat kraftigt”

Facken inom Finlands fackför­bunds cent­ralför­bund FFC medde­lar att de under den pågående avtals­rö­rel­sen har ett mål för löneför­höj­nin­garna. Målet gäller för två år där det första året skulle innebära ett lönepås­lag på 6 procent och en mini­mi­höj­ning på 150 euro i månads­lö­nerna. Det andra året skulle arbets­ta­garna få ett lönepås­lag på 4 procent och minst 100 euro.

Avtals­rö­rel­sen inled­des i septem­ber då tekno­lo­gi­sek­torn i Industri­fac­ket inledde förhand­lin­gar om anställ­nings­vill­ko­ren. Kemi­sek­torn följde efter i okto­ber. De övriga facken kommer att förhandla om sina avtal under vintern och våren.

Industri­fac­ket ordfö­rande Riku Aalto sade på FFC-förbun­dens gemen­samma mediet­räff att de senaste årens konsu­mentpri­sut­veckling har lett till att arbets­ta­gar­nas köpkraft släpat efter ordent­ligt och att något måste göras.

Lönen räcker inte lika långt som tidigare.

– Lönta­gar­nas köpkraft har mins­kat kraf­tigt. Orsa­ken är en snabb och kraf­tig ökning av pris­nivån. Lönen räcker inte lika långt som tidi­gare. Proble­met kräver mer påökt än tidi­gare, sa Aalto.

– Vi har till­sam­mans funde­rat över hur vi skulle kunna åters­tälla köpkraf­ten och därför landet på det här målet för löneför­höj­nin­gar, fort­satte han.

Det hör inte till vanlig­he­terna i Finland att man under avtals­rö­rel­sen då det fort­fa­rande förhand­las om de så kallade textfrå­gorna går ut med siffror gällande löneför­höj­nin­gar. Enligt Aalto är det rätt tillfälle att gå ut med kravet då Industri­fac­kets kollek­ti­vav­tal för tekno­lo­giin­dustrin löper ut om några veckor.

– Vi har landat på att öppet berätta om hurdana krav på löneför­höj­nin­gar vi har och samti­digt får också medlem­marna veta om hurdana våra målsätt­nin­gar är.

LÅGLÖNESATSNING PÅ SVENSKT VIS 

Service­fac­ket PAM:s ordfö­rande Annika Rönni-Sälli­nen berät­tade att förhand­lin­garna inom handeln kommer i gång under slutet av året. Kollek­ti­vav­ta­let för branschen löper ut i slutet av januari 2025.

– Prisök­nin­garna behand­lar inte alla på samma sätt. Enligt vår bedöm­ning måste löneför­höj­nin­gen för heltid­sans­tällda lågin­komst­ta­gare vara minst 150 euro i måna­den det första året och 100 euro i måna­den det andra året. En sådan blan­dad linje ger alla den förhöj­ning som behövs och beak­tar lågin­komst­ta­gar­nas speciella läge, sa Rönni-Sällinen.

I Sverige har man under flera avtals­rö­rel­ser skri­vit in en så kallad låglö­ne­sats­ning i avtalen.

Även inom trans­portbranschen inleds förhand­lin­garna före jul och farten lär öka i januari. Bil- och trans­port­fac­ket AKT:s ordfö­rande Ismo Kokko berät­tade att Finlands konkur­rens­kraft inte även­ty­ras av löneförhöjningen.

– Ekono­merna har tydligt sagt att konkur­rens­kraf­ten inte är ett problem för Finland.  Det här har att göra med att facket i rätt länge varit mode­rat med kraven på lönepås­lag i samband med avtals­rö­rel­serna. Därför befin­ner vi oss nu i ett läge där vår kost­nads­kon­kur­rens­kraft inte lider av de här önskemå­len, sa Kokko.

Det här gagnar inte endast enskilda arbe­tare utan det stöder åter­hämt­nin­gen och till­väx­ten i ekonomin.

Elekt­ri­ker­fac­kets ordfö­rande Sauli Väntti var inne på samma linje.

– Det här gagnar inte endast enskilda arbe­tare utan det stöder åter­hämt­nin­gen och till­väx­ten i ekono­min, sa Väntti.

Livs­me­del­sar­be­ta­reför­bun­det SEL:s ordfö­rande Veli-Matti Kunto­nen anser att ett större lönepås­lag än tidi­gare funkar väl det här konjunkturläget.

– Det är viktigt att ”boosta” ekono­min på ett sätt där också före­ta­gen ser till att inte den inhemska efterfrå­gan som är en viktig motor i ekono­min, lider. Det är väldigt viktigt bland annat med tanke på arbets­tillfäl­len inom livs­me­delsbranschen i Finland, sa Kuntonen.

REGERINGEN PÅVERKAR MÄNNISKORS UTKOMST 

Även det största facket inom den offent­liga sektorn av FFC-förbun­den, JHL, går in för samma krav på lönepås­lag som de övriga förbunden.

Ordfö­rande för JHL, Håkan Ekströ­min, anser att man genom kraven på högre lön också vill kompen­sera för de neds­kär­nin­gar som rege­rin­gen gått in för bland annat gällande utkomsts­kydd och anställ­ning­strygg­het. Välfärds­fac­ket JHL börjar förhandla om avtal på våren.

– Faktum är att infla­tio­nen har ätit på våra medlem­mars köpkraft. Dessu­tom har man genom poli­tiska beslut genomfört – och kommer fort­sätt­nings­vis att genomföra – åtgär­der som påver­kar våra medlem­mars ekono­miska trygg­het, sa Ekström.

Rönni-Sälli­nen ville påminna åhörarna om att kraven på löneför­höj­nin­gar inte är ett sätt att utmäta rege­rin­gens sparåtgärder.

– Det här hand­lar om att rege­rin­gens åtgär­der lett till att våra medlem­mar har det sämre ekono­miskt. De har det svårare att klara sig på sin lön.

Bygg­nads ordfö­rande Kimmo Palo­nen berät­tade att rege­rin­gens neds­kär­nin­gar i bland annat den inkom­stre­la­te­rade dagpen­nin­gen känns i plån­bo­ken hos arbets­ta­garna i den konjunk­tur­käns­liga byggbranschen.

– Neds­kär­nin­gen i det inkom­stre­la­te­rade arbets­lös­hetss­kyd­det slår hårt mot bygg­nad­sar­be­tarna. Det är tydligt att man flyt­tat mer av bördan på arbets­ta­garna och därför är det rimligt att kräva löneförhöjningar.

Läs mer om FFC-förbun­dens avtals­rö­relse och krav på löneför­höj­nin­gar här.