Avtalsrörelsen i gång på allvar – ”Vi strävar efter att inte lagändringarna påverkar anställningsvillkoren”

Kollektivavtalsförhandlingarna inleddes på allvar 12.9.2024 då parterna som förhandlar om kollektivavtalet för teknologiindustrin, det vill säga Industrifacket och Arbetsgivarna inom teknologiindustrin rf. satte sig vid förhandlingsbordet i arbetsgivarborgen på Södra Kajen i Helsingfors.

Under det första mötet berättade bägge parter om sina mål för förhandlingarna. Industrifackets ordförande Riku Aalto förutspår svåra förhandlingar.

– När vi börjar förhandla är det så att arbetsgivarna har minst lika många mål som vi och de är i regel inte i linje med våra, säger Aalto.

Kollektivavtalet för teknologiindustrin löper ut i slutet av november.

Den här gången sitter även en objuden gäst vid förhandlingsbordet. De lagändringar som regeringen Orpo-Purra gjort och planerar att göra strider i regel mot arbetstagarnas intressen.

– Vi strävar efter att förhindra lagändringarna från att påverka anställningsvillkoren genom att få in skrivelser i avtalet, men allt ryms inte under kollektivavtalet.

AVTALSSYSTEMET ÄR HOTAT

I september 2024 gav regeringen sitt lagförslag om att utöka det lokala avtalandet till riksdagen. Lagändringen öppnar dörren för dumpning av anställningsvillkor och arbetsrelaterat utnyttjande.

Fram tills nu har lokala avtal byggt på nationella kollektivavtal och avtalen har förhandlats fram mellan organiserade arbetsgivare och fackliga förtroendemän. Avvikelserna från texten i kollektivavtalet har kunnat gälla till exempel arbetstid.

På det här sättet knäcker man hela systemet med allmänbindande kollektivavtal.

Högerregeringen vill införa lokalt avtalande även i företag som inte är organiserade i arbetsgivarförbund. Samtidigt vill regeringen också att någon annan än en facklig huvudförtroendeman ska ha rätt att förhandla om avtal på arbetstagarsidan.

– Vår uppfattning är att lagändringarna kommer att ändra ordentligt på riktningen i det finländska arbetslivet. På det här sättet knäcker man hela systemet med allmänbindande kollektivavtal, säger Aalto.

Industrifacket har räknat ut att om möjligheterna som kollektivavtalet för teknologiindustrin skulle utnyttjas fullt ut av arbetsgivaren skulle det kunna innebära till och med 20 000 euro mindre i lön på årsnivå.

– Det är en teoretisk maximinivå men det är sant att det kan handla om en omfattande nedskärning. Nu funderar vi vid förhandlingsborden hur man ska kunna lösa den här problematiken, säger Aalto.

Det samma gäller även frågan kring det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet som regeringen skurit i. Från och med september 2024 sjunker dagpenningen med 20 procent efter två månader och ytterligare fem procent efter åtta månader.

Det är viktigt att vi ser till att informationen rör sig mellan oss.

Industrifacket försöker lappa till hålen i omställningsskyddet genom att få in skrivelser i kollektivavtalen. Aalto säger ändå att avtalen skiljer sig från varandra och målen är inte identiska.

– Det kan till exempel handla om att förlänga uppsägningstiden, säger Aalto.

Arbetsgivarsidan koordinerar förhandlingarna på förbundsnivå. Samarbete förekommer även på arbetstagarsidan.

– Vi samarbetar med FFC-familjen och i vårt fall också med tjänstemannafacken. Det är viktigt att vi ser till att informationen rör sig mellan oss, säger Aalto.

LÖNEFÖRHÖJNINGAR FÖR TIOTALS BRANSCHER

Teknologiindustrin som öppnar spelet är ändå bara en an av Industrifackets 35 avtalsbranscher, om än visserligen den största. Under avtalsrörelsen ska tiotals riksomfattande kollektivavtal svarvas ihop.

Dessutom löper runt 80 företagsspecifika kollektivavtal inom den mekaniska skogsindustrin ut under slutet av året.

Industrifackets mål inför förhandlingarna bygger på de kollektivavtalsinitiativ som fackavdelningarna lagt fram.

– Vi är tacksamma och glada över att fackavdelningarna är intresserade av att utveckla anställningsvillkoren.

På arbetsmarknadsspråk brukar det heta att man först talar om texter och sedan om pengar. Det betyder att man först ser över textändringarna i avtalet och bedömer kostnadseffekten av dem. Efter det flyttar man över till att prata om lönepåslag.

Vi är tacksamma och glada över att fackavdelningarna är intresserade av att utveckla anställningsvillkoren.

Bolåneräntor och allmänna prishöjningar har under de senaste åren inneburit att den finländska arbetstagarens köpkraft blivit sämre. Nu ser vi ut att gå mot snäppet bättre tider även om vi befinner oss i startgroparna.

– Det är klart att det innebär att det finns ett tryck på löneförhöjningar. Vi strävar efter att få till stånd en lösning som innebär att medlemmarnas köpkraft förbättras.