Industrifackets ordförande Riku Aalto talar med mediernas representanter i Helsingfors 12.9.2024. I bakgrunden vice ordförande Turja Lehtonen.

Avtals­rö­relsen i gång på allvar – ”Vi strävar efter att inte lagändrin­garna påverkar anställningsvillkoren”

TEXT ANTTI HYVÄRINEN OCH JOHANNES WARIS 
FOTO ANTTI HYVÄRINEN

Regerin­gens arbets­ta­gar­fient­liga politik skapar ett tryck på kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna, anser Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto. Målet är en bättre köpkraft för förbun­dets medlemmar.

Kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna inleddes på allvar 12.9.2024 då parterna som förhandlar om kollek­ti­vav­talet för tekno­lo­giin­dustrin, det vill säga Industri­facket och Arbets­gi­varna inom tekno­lo­giin­dustrin rf. satte sig vid förhand­lings­bordet i arbets­gi­var­borgen på Södra Kajen i Helsingfors.

Under det första mötet berät­tade bägge parter om sina mål för förhand­lin­garna. Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto förutspår svåra förhandlingar.

– När vi börjar förhandla är det så att arbets­gi­varna har minst lika många mål som vi och de är i regel inte i linje med våra, säger Aalto.

”Det är klart att det innebär att det finns ett tryck på löneför­höj­ningar. Vi strävar efter att få till stånd en lösning som innebär att medlem­marnas köpkraft förbättras”, säger Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto.

Kollek­ti­vav­talet för tekno­lo­giin­dustrin löper ut i slutet av november.

Den här gången sitter även en objuden gäst vid förhand­lings­bordet. De lagändringar som regeringen Orpo-Purra gjort och planerar att göra strider i regel mot arbets­ta­garnas intressen.

– Vi strävar efter att förhindra lagändrin­garna från att påverka anställ­nings­vill­koren genom att få in skrivelser i avtalet, men allt ryms inte under kollektivavtalet.

AVTALSSYSTEMET ÄR HOTAT

I september 2024 gav regeringen sitt lagförslag om att utöka det lokala avtalandet till riksdagen. Lagändringen öppnar dörren för dumpning av anställ­nings­villkor och arbets­re­la­terat utnyttjande.

Fram tills nu har lokala avtal byggt på natio­nella kollek­ti­vavtal och avtalen har förhand­lats fram mellan organi­se­rade arbets­gi­vare och fackliga förtroen­demän. Avvikel­serna från texten i kollek­ti­vav­talet har kunnat gälla till exempel arbetstid.

På det här sättet knäcker man hela systemet med allmän­bin­dande kollektivavtal.

Höger­re­ge­ringen vill införa lokalt avtalande även i företag som inte är organi­se­rade i arbets­gi­varför­bund. Samti­digt vill regeringen också att någon annan än en facklig huvudfört­roen­deman ska ha rätt att förhandla om avtal på arbetstagarsidan.

– Vår uppfatt­ning är att lagändrin­garna kommer att ändra ordent­ligt på riktningen i det finländska arbets­livet. På det här sättet knäcker man hela systemet med allmän­bin­dande kollek­ti­vavtal, säger Aalto.

Arbets­ta­garna och arbets­gi­varna möts. Riku Aalto och ordfö­rande för Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare byter ceremo­niellt bägge parters mål för förhandlingarna.

Industri­facket har räknat ut att om möjlig­he­terna som kollek­ti­vav­talet för tekno­lo­giin­dustrin skulle utnyttjas fullt ut av arbets­gi­varen skulle det kunna innebära till och med 20 000 euro mindre i lön på årsnivå.

– Det är en teore­tisk maximi­nivå men det är sant att det kan handla om en omfat­tande nedskär­ning. Nu funderar vi vid förhand­lings­borden hur man ska kunna lösa den här proble­ma­tiken, säger Aalto.

Det samma gäller även frågan kring det inkom­stre­la­te­rade arbets­lös­hetss­kyddet som regeringen skurit i. Från och med september 2024 sjunker dagpen­ningen med 20 procent efter två månader och ytter­li­gare fem procent efter åtta månader.

Det är viktigt att vi ser till att infor­ma­tionen rör sig mellan oss.

Industri­facket försöker lappa till hålen i omställ­ningss­kyddet genom att få in skrivelser i kollek­ti­vav­talen. Aalto säger ändå att avtalen skiljer sig från varandra och målen är inte identiska.

– Det kan till exempel handla om att förlänga uppsäg­nings­tiden, säger Aalto.

Arbets­gi­var­sidan koordi­nerar förhand­lin­garna på förbunds­nivå. Samar­bete förekommer även på arbetstagarsidan.

– Vi samar­betar med FFC-familjen och i vårt fall också med tjäns­te­man­na­facken. Det är viktigt att vi ser till att infor­ma­tionen rör sig mellan oss, säger Aalto.

LÖNEFÖRHÖJNINGAR FÖR TIOTALS BRANSCHER

Tekno­lo­giin­dustrin som öppnar spelet är ändå bara en an av Industri­fac­kets 35 avtalsbranscher, om än visser­ligen den största. Under avtals­rö­relsen ska tiotals riksom­fat­tande kollek­ti­vavtal svarvas ihop.

Dessutom löper runt 80 företagss­peci­fika kollek­ti­vavtal inom den mekaniska skogsin­dustrin ut under slutet av året.

Industri­fac­kets mål inför förhand­lin­garna bygger på de kollek­ti­vav­tal­si­ni­tiativ som fackav­del­nin­garna lagt fram.

– Vi är tacksamma och glada över att fackav­del­nin­garna är intres­se­rade av att utveckla anställningsvillkoren.

På arbets­mark­nadsspråk brukar det heta att man först talar om texter och sedan om pengar. Det betyder att man först ser över textändrin­garna i avtalet och bedömer kostnad­sef­fekten av dem. Efter det flyttar man över till att prata om lönepåslag.

Vi är tacksamma och glada över att fackav­del­nin­garna är intres­se­rade av att utveckla anställningsvillkoren.

Bolåne­räntor och allmänna prishöj­ningar har under de senaste åren inneburit att den finländska arbets­ta­ga­rens köpkraft blivit sämre. Nu ser vi ut att gå mot snäppet bättre tider även om vi befinner oss i startgroparna.

– Det är klart att det innebär att det finns ett tryck på löneför­höj­ningar. Vi strävar efter att få till stånd en lösning som innebär att medlem­marnas köpkraft förbättras.