Industrifackets ordförande Riku Aalto talar med mediernas representanter i Helsingfors 12.9.2024. I bakgrunden vice ordförande Turja Lehtonen.

Avtals­rö­rel­sen i gång på allvar – ”Vi strä­var efter att inte lagändrin­garna påver­kar anställningsvillkoren”

TEXT ANTTI HYVÄRINEN OCH JOHANNES WARIS 
FOTO ANTTI HYVÄRINEN

Rege­rin­gens arbets­ta­gar­fient­liga poli­tik skapar ett tryck på kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna, anser Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto. Målet är en bättre köpkraft för förbun­dets medlemmar.

Kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna inled­des på allvar 12.9.2024 då parterna som förhand­lar om kollek­ti­vav­ta­let för tekno­lo­giin­dustrin, det vill säga Industri­fac­ket och Arbets­gi­varna inom tekno­lo­giin­dustrin rf. satte sig vid förhand­lings­bor­det i arbets­gi­var­bor­gen på Södra Kajen i Helsingfors.

Under det första mötet berät­tade bägge parter om sina mål för förhand­lin­garna. Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto förutspår svåra förhandlingar.

– När vi börjar förhandla är det så att arbets­gi­varna har minst lika många mål som vi och de är i regel inte i linje med våra, säger Aalto.

”Det är klart att det innebär att det finns ett tryck på löneför­höj­nin­gar. Vi strä­var efter att få till stånd en lösning som innebär att medlem­mar­nas köpkraft förbätt­ras”, säger Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto.

Kollek­ti­vav­ta­let för tekno­lo­giin­dustrin löper ut i slutet av november.

Den här gången sitter även en obju­den gäst vid förhand­lings­bor­det. De lagändrin­gar som rege­rin­gen Orpo-Purra gjort och plane­rar att göra stri­der i regel mot arbets­ta­gar­nas intressen.

– Vi strä­var efter att förhin­dra lagändrin­garna från att påverka anställ­nings­vill­ko­ren genom att få in skri­vel­ser i avta­let, men allt ryms inte under kollektivavtalet.

AVTALSSYSTEMET ÄR HOTAT

I septem­ber 2024 gav rege­rin­gen sitt lagförs­lag om att utöka det lokala avta­lan­det till riks­da­gen. Lagändrin­gen öppnar dörren för dump­ning av anställ­nings­vill­kor och arbets­re­la­te­rat utnyttjande.

Fram tills nu har lokala avtal byggt på natio­nella kollek­ti­vav­tal och avta­len har förhand­lats fram mellan orga­ni­se­rade arbets­gi­vare och fackliga fört­roen­de­män. Avvi­kel­serna från texten i kollek­ti­vav­ta­let har kunnat gälla till exem­pel arbetstid.

På det här sättet knäc­ker man hela syste­met med allmän­bin­dande kollektivavtal.

Höger­re­ge­rin­gen vill införa lokalt avta­lande även i före­tag som inte är orga­ni­se­rade i arbets­gi­varför­bund. Samti­digt vill rege­rin­gen också att någon annan än en facklig huvudfört­roen­de­man ska ha rätt att förhandla om avtal på arbetstagarsidan.

– Vår uppfatt­ning är att lagändrin­garna kommer att ändra ordent­ligt på rikt­nin­gen i det finländska arbets­li­vet. På det här sättet knäc­ker man hela syste­met med allmän­bin­dande kollek­ti­vav­tal, säger Aalto.

Arbets­ta­garna och arbets­gi­varna möts. Riku Aalto och ordfö­rande för Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare byter cere­mo­niellt bägge parters mål för förhandlingarna.

Industri­fac­ket har räknat ut att om möjlig­he­terna som kollek­ti­vav­ta­let för tekno­lo­giin­dustrin skulle utnytt­jas fullt ut av arbets­gi­va­ren skulle det kunna innebära till och med 20 000 euro mindre i lön på årsnivå.

– Det är en teore­tisk maxi­mi­nivå men det är sant att det kan handla om en omfat­tande neds­kär­ning. Nu funde­rar vi vid förhand­lings­bor­den hur man ska kunna lösa den här proble­ma­ti­ken, säger Aalto.

Det samma gäller även frågan kring det inkom­stre­la­te­rade arbets­lös­hetss­kyd­det som rege­rin­gen skurit i. Från och med septem­ber 2024 sjun­ker dagpen­nin­gen med 20 procent efter två måna­der och ytter­li­gare fem procent efter åtta månader.

Det är viktigt att vi ser till att infor­ma­tio­nen rör sig mellan oss.

Industri­fac­ket försö­ker lappa till hålen i omställ­ningss­kyd­det genom att få in skri­vel­ser i kollek­ti­vav­ta­len. Aalto säger ändå att avta­len skil­jer sig från varan­dra och målen är inte identiska.

– Det kan till exem­pel handla om att förlänga uppsäg­nings­ti­den, säger Aalto.

Arbets­gi­var­si­dan koor­di­ne­rar förhand­lin­garna på förbunds­nivå. Samar­bete före­kom­mer även på arbetstagarsidan.

– Vi samar­be­tar med FFC-famil­jen och i vårt fall också med tjäns­te­man­na­fac­ken. Det är viktigt att vi ser till att infor­ma­tio­nen rör sig mellan oss, säger Aalto.

LÖNEFÖRHÖJNINGAR FÖR TIOTALS BRANSCHER

Tekno­lo­giin­dustrin som öppnar spelet är ändå bara en an av Industri­fac­kets 35 avtalsbranscher, om än visser­li­gen den största. Under avtals­rö­rel­sen ska tiotals riksom­fat­tande kollek­ti­vav­tal svar­vas ihop.

Dessu­tom löper runt 80 före­tagss­peci­fika kollek­ti­vav­tal inom den meka­niska skog­sin­dustrin ut under slutet av året.

Industri­fac­kets mål inför förhand­lin­garna bygger på de kollek­ti­vav­tal­si­ni­tia­tiv som fackav­del­nin­garna lagt fram.

– Vi är tack­samma och glada över att fackav­del­nin­garna är intres­se­rade av att utveckla anställningsvillkoren.

På arbets­mark­nadsspråk brukar det heta att man först talar om texter och sedan om pengar. Det bety­der att man först ser över textändrin­garna i avta­let och bedö­mer kost­nad­sef­fek­ten av dem. Efter det flyt­tar man över till att prata om lönepåslag.

Vi är tack­samma och glada över att fackav­del­nin­garna är intres­se­rade av att utveckla anställningsvillkoren.

Bolå­ne­rän­tor och allmänna pris­höj­nin­gar har under de senaste åren inne­bu­rit att den finländska arbets­ta­ga­rens köpkraft blivit sämre. Nu ser vi ut att gå mot snäp­pet bättre tider även om vi befin­ner oss i startgroparna.

– Det är klart att det innebär att det finns ett tryck på löneför­höj­nin­gar. Vi strä­var efter att få till stånd en lösning som innebär att medlem­mar­nas köpkraft förbättras.