På svenska
Från krigets Ukraina till fönsterfabrik i Österbotten
Flerspråkighet är vardag på allt fler arbetsplatser. På österbottniska Skaala har man anställt bland annat flera ukrainare som flytt kriget.
– När jag själv började jobba här för knappt tjugo år sedan hörde man estniska och lite ryska på jobbet. Idag har vi betydligt fler språkgrupper representerade, berättar Jari Berg, huvudförtroendeman på Skaala IFN med runt 300 anställda.
Företaget tillverkar fönster och dörrar på fabrikerna i Ylihärmä och Alahärmä i Kauhava samt Veteli. Skaala har sedan 2017 hört till den österrikiska IFN-koncernen.
”När jag själv började jobba här för knappt tjugo år sedan hörde man estniska och lite ryska på jobbet.”
– Vi har märkt av kriget i Ukraina alldeles konkret genom att flera ukrainska invandrare har börjat jobba här.
Förutom ukrainare har också till exempel flera rumäner anställts på fabriken under senaste år.
Berg anser att det är fint att man på Skaala gått in för att ordna frivilliga kurser i finska med fokus på yrkesspråk och uttryck som behövs i arbetet. Utbildningarna har utvecklats och genomförts i samarbete med yrkesutbildaren Sedu med bas i Seinäjoki.
– Lärarna kom hit till fabriken så vi hade utbildningen här på arbetstid och behövde inte åka i väg någonstans. Kursen var populär och den kommer att få fortsättning, berättar Berg.
FRÅN MARIUPOL TILL ÖSTERBOTTEN
I produktionen jobbar Dmytro på för fullt med att installera fönsterglas i ramar. Han är hemma från Sumyregionen i nordöstra Ukraina och har jobbat i två år på Skaala.
Dmytro har precis som många ukrainare jobbat en hel del utomlands redan innan Rysslands fullskaliga krig mot landet inleddes för drygt två och ett halvt år sedan.
– Jag har jobbat i Polen, Tjeckien, Portugal och till och med Australien. När jag kom till Finland började jag jobba på en stor grisfarm, berättar han.
Den tidigare veterinärassistenten trivs ändå bra med fabriksarbete.
– Vädret påverkar inte arbetet, det är alltid rätt temperatur på jobbet, säger Dmytro.
Dmytros föräldrar har anlänt till Finland för bara några månader sedan och bor nu hos honom i Lappo.
Jag bönade och bad att de skulle komma hit till mig.
– De bodde i Donetskregionen, i Donbass, bara 30 kilometer från frontlinjen. Det är helt enkelt för nära, det är farligt. Jag bönade och bad att de skulle komma hit till mig och nu har de äntligen gjort det. Jag är glad över att de är i trygghet.
Plötsligt kommer Dmytro på att hans jobbkompis har ärende till huvudförtroendemannen. Han vill gå med i Industrifacket.
– Kom och ryck mig i ärmen där vid tvåtiden så fixar vi pappren i skick, svarar huvudförtroendeman Berg på engelska.
Den nya medlemmen presenterar sig som Vladislav. Han har bott i Finland i ett år och hörde om arbetsmöjligheterna på Skaala via ”djungeltrumman”. Något som är rätt vanligt.
– Min hemstad Mariupol är ockuperad av ryssarna. Jag kan och vill inte återvända så länge som ryska armén är där.
På Skaala jobbar Vladsislav med trä och glas men berättar att han är metallare i grunden.
– De flesta i Mariupol jobbar inom stålindustrin på ett eller annat sätt, berättar Vladislav.
De flesta i Mariupol jobbar inom stålindustrin på ett eller annat sätt.
Bilderna från det förstörda förlossningssjukhuset i Mariupol chockerade människor världen över, liksom också bombningen av en teater där människor försökt ta skydd.
Både Dmytro och Vladislav har studerat finska och gör små framsteg sakta men säkert. De båda männen ser sin framtid i Finland.
– Härmä är nu mitt och min familjs hem, konstaterar Vladislav.
