Arbets­li­vets spel­regler på engelska i Murikka: ”Utan kuns­kap är du vilse”

En grupp fack­med­lem­mar med utländsk bakgrund lyss­nar koncent­re­rat på en engelsksprå­kig lektion i kursen Grun­derna i arbets­li­vet i Murikka-insti­tu­tets Latomo-klassrum.

– Om det uppstår problem på arbetsplat­sen kan ni först ta reda på om det finns en lösning i anställ­ning­sav­ta­let, kollek­ti­vav­ta­let eller tillämplig lag utifrån de kuns­ka­per ni fått här, säger kursin­struk­tör Riikka Vasama.

En av kurs­del­ta­garna är Jaros­lav Slíž, som är född i Slova­kien. Han kom till Finland för två år sedan för att förverkliga sina drömmar.

– Min största dröm är att äga ett hus vid en sjö. Finland var det bästa alter­na­ti­vet för mig, efter­som det finns många sjöar här. I Slova­kien är sjöarna små.

Slíž upps­kat­tar lugnet i natu­ren och eget utrymme, och vill helst inte ha gran­nar i närhe­ten. Därför är det bättre att sjön är till­räckligt stor. Till­sam­mans med sin flic­kvän dröm­mer han om att bilda familj.

– Jag har rest mycket i Europa, men nu är jag för första gången i Norden. Jag har alltid velat bosätta mig i Finland, Sverige eller Norge just på grund av naturen.

Slut­li­gen valde Slíž Finland efter­som hans vän redan bodde här och rekom­men­de­rade landet. Slíž bestämde sig för att prova och blev CNC-verks­tads­me­ka­ni­ker i Raumo.

– Det var väldigt lätt för mig att hitta ett jobb. Min vän berät­tade om mig för sin chef, och sedan blev jag kontak­tad av beman­ningsfö­re­ta­get Barona.

Slíž  hade arbe­tat i nästan tio år som CNC-opera­tör i Slova­kien innan han flyt­tade till Finland.

I maj bytte Slíž jobb och är nu CNC-opera­tör på Purso-Tools i Björneborg.

– Jag till­ver­kar främst kamax­lar för diesel­mo­to­rer på stora fartyg, säger han.

KUNSKAPSTÖRST LEDDE TILL KURSEN

Jaros­lav Slíž fann sin väg till kursen om Arbets­li­vets regler efter att ha fått ett e‑postmeddelande från Industri­fac­ket med infor­ma­tion om fackets engelsksprå­kiga kurser.

– Jag deltog redan i april i kursen You have rights i Nystad. Det här är min andra kurs, och jag tänker också delta i de engelsksprå­kiga kurserna under hösten.

Slíž sökte sig till fackets kurser på grund av att han törs­tade efter kunskap.

– Kuns­kap är en av de vikti­gaste sakerna här i värl­den. Utan kuns­kap är du vilse. Jag hoppas att facket också skulle ordna kurser om olika kollek­ti­vav­tal på engelska, säger han.

I Slova­kien hörde Slíž aldrig till facket. Det är inte särs­kilt ovan­ligt i landet, efter­som endast 17 procent av arbets­ta­garna är fack­med­lem­mar. I Finland är mots­va­rande andel 74 procent.

Min största dröm är att äga ett hus vid en sjö.

Slíž säger att han hörde talas om Industri­fac­ket när han besökte arbets-och närings­byrån för ett och ett halvt år sedan när han blev permit­te­rad för första gången.

– Där fick jag veta att om jag inte är medlem i facket och jag vill få åtmins­tone en liten ersätt­ning under permit­te­rin­gen, måste jag ansöka om arbets­lös­het­sun­ders­töd hos FPA, minns Slíž.

Slíž har trivts bra på Murikka-insti­tu­tet. I slutet av den andra kurs­da­gen gick han först en prome­nad och sedan i bastun.

– Det här är som min dröm: ett hus i skogen vid en sjö. Huset är bara lite större.

Slíž dröm om en familj är håller på att bli sann. Han säger att han veckan före kursen förlo­vade sig med sin finska flickvän.

TILL FINLAND PÅ POJKENS ÖNSKAN

Tidi­gut­de­lare Miranda Kihl­ström, som flyt­tat från Stor­bri­tan­nien till Finland, hörde om kursen Arbets­li­vets regler av en kollega.

– Hon hade delta­git i en av de tidi­gare kurserna och sa att den verkli­gen var bra. Nu ser jag fram emot kommande engelsksprå­kiga kurser.

För Kihl­ström var kursen en slags intro­duk­tion i det finländska arbets­li­vet. Hon fick bland annat veta varför semes­ter­pe­rio­den i Finland infal­ler på sommaren.

– Kursin­struk­tö­ren berät­tade att finlän­darna vill seme­stra på somma­ren. För egen del vill jag ta ut min semes­ter på vintern, efter­som jag vill resa till solen och värmen.

För första gången i livet till­hör Kihl­ström nu ett fackför­bund. Hon ville gå med i Industri­fac­ket när hon hörde om den trygg­het som medlems­ka­pet medför.

– Jag var speciellt intres­se­rad av att om jag inte är säker på något så kan jag ringa facket och be om råd, efter­som jag på grund av min bakgrund inte alltid riktigt begri­per hur saker och ting funge­rar i Finland.

Dessu­tom anser Kihl­ström att medlems­ka­pet hjäl­per henne att integre­ras i det finländska samhället.

Kihl­ström är ensamför­sör­jare till en 16-årig pojke. Duon flyt­tade till Finland på sonens önskan. Kihl­ströms son är till hälf­ten finsk och ville studera i Finland för att lära sig mer om sina rötter.

– Han är uppvuxen i Stor­bri­tan­nien, så han känner sin brit­tiska släkt. I Finland har han bara varit på semes­ter och nu ville han vara här längre. Han spelar också ishoc­key, så Finland är det perfekta landet för honom.

Både mor och son stude­rar nu finska. Det finns ett några svårig­he­ter med att lära sig språ­ket. Till Kihl­ströms fört­ret vill finlän­darna vill tala engelska istäl­let för finska med henne.

– Jag kan inte riktigt öva upp min finska på jobbet heller, för jag jobbar ensam.

”SVÅRT ATT HITTA SYSSELSÄTTNING”

Kihl­ström flyt­tade till Tammer­fors i novem­ber. I decem­ber började hon arbeta som tidi­gut­de­lare på Posten. Det var väldigt svårt att få jobb i Finland, säger Kihlström.

– Min tidi­gare arbets­liv­ser­fa­ren­het var inte till särs­kilt stor efter­som jag inte talar finska och jag inte har någon examen. För dem som talar engelska finns det arbete främst inom IT- och teknik­sek­to­rerna, säger Kihlström.

Hon arbe­tade mer än 20 år i resebranschen, flyt­tade till well­nessbranschen och grun­dade seder­mera ett eget före­tag. Hon blev dock tvun­gen att avstå från det när hennes far blev sjuk och avled.

Om jag inte är säker på något kan jag ringa facket och fråga om råd.

Kihl­ström började söka jobb i Finland redan innan hon flyttade.

– Jag gick med i Face­book-grup­per som hjäl­per brit­ter med att flytta till Finland. Det var där jag lärde känna Micheala, som berät­tade om jobb­möj­lig­he­ten på Posten.

Enligt Kihl­ström är tidi­gut­de­la­rens arbete inte idea­liskt för henne efter­som hon inte får använda sina förmå­gor. Dessu­tom får hon inte arbeta i team, vilket hon gillar.

– Det finns också många goda sidor med jobbet. Det är lugnt om nätterna. Arbe­tet är inte stres­sigt och samti­digt jag kan njuta av den vackra natu­ren. Posten är ett stort före­tag och erbju­der också möjligheter.

Vid sidan av arbe­tet jobbar Kihl­ström som volon­tär på Bloom ry. Det är en ideell före­ning i Tammer­fors, där utländska och lokala männis­kor möts.

KULTURERNA KROCKADE PÅ JOBBET

Större delen av delta­garna i kursen Arbets­li­vets regler arbe­tar inom industrin. Det gjorde också estniska Lev Bahtin, som talar ryska som modersmål och som kom till Finland på begä­ran av en vän.

– Min vän arbe­tade som opera­tiv chef på en fabrik här och behövde männis­kor för att arbeta som han kunde lita på. Han berät­tade att det erbjuds ett fysiskt arbete som beta­lar bra.

Bahtin började jobba på Eagle Filters, som till­ver­kar industriella filter, i Kotka i septem­ber 2021. Först kände han att kolle­gorna var lång­samma och lata, efter­som han var van vid att arbeta i en annan takt i Estland.

– Finlän­darna lever inte för arbe­tet, utan arbe­tar för livet. De kommer inte hem från jobbet fysiskt och mentalt utmat­tade. Det var det första jag var tvun­gen att lära mig och förstå.

Bahtin upplevde också andra kulturk­roc­kar i arbetslivet.

– Jag beun­drar den starka, självs­tän­diga finska kvin­nan, men om jag ser en kvinna på 60 kg som skju­ter på ett föremål som väger 12–15 kg så går jag självklart och hjäl­per till, säger Bahtin.

Många av hans jobb­kom­pi­sar vägrade dock ta emot hjälp. De upplevde att jag tycker att de är svaga eller att jag själv vill se stark ut, säger Bahtin.

– Jag förkla­rade för dem att om jag kan göra något för dem som är lätt för mig, så gör jag det gärna. Vi har alla våra egna styr­kor och vi borde använda dem.

Några måna­der senare vägrade Bahtins jobb­kom­pi­sar inte längre hjäl­pen och några bad till och med om hans hjälp.

– Även om finlän­darna är kalla som is har de lyckligt­vis ett tunt skal när man väl lär känna dem bättre, säger Bahtin.

TRÅKIG ÖVERRASKNING I NATTSKIFTET

Efter ett halvt års arbete i Finland bytte vännen som lockat Lev Bahtin hit jobb och åter­vände till Estland. Bahtin stan­nade däre­mot i Kotka.

– Vi fick en ny opera­tiv chef och efter ett år bad jag honom om en löneför­höj­ning. Han sa två gånger att han kommer att disku­tera saken med mig  men sedan glömde han bort det.

Det gick ytter­li­gare ett år, tills Bahtin plöts­ligt sades upp under lörda­gens nattskift.

– Kan du tänka dig? Jag hade jobbat två morgons­kift och två kvällss­kift, och när jag kommer till natts­kif­tet blir jag uppsagd. Enligt chefen hade före­ta­get ekono­miska svårig­he­ter och jag var en alltför dyr anställd. Självklart var det en chock, säger Bahtin.

Även om finlän­darna är kalla som is har de lyckligt­vis ett tunt skal.

Turen i oturen var att Bahtin hade gått med i Industri­fac­ket föregående höst. Därför uppfyll­des hans arbets­vill­kor och han hade rätt till inkom­stre­la­te­rad dagpenning.

– Mina finländska jobb­kom­pi­sar sade att det bara kostar pengar att vara med i facket, men min estniska vän Georgi sade att det också finns förde­lar med medlemskapet.

När Bahtin hörde talas om inkom­stre­la­te­rat utkomsts­kydd för arbets­lösa och fackets utbild­nin­gar bestämde han sig för att fylla i ansök­ningsblan­ket­ten. Bahtin tycker att kursen Arbets­li­vets regler är nyttig.

– Om jag hade gått den här kursen en och en halv månad tidi­gare hade jag aldrig skri­vit på några papper förrän jag hade pratat med förtroendemannen.

Nu råkade Bahtin i nervo­si­te­ten i samband med uppsäg­nin­gen skriva på ett papper som befriar arbets­gi­va­ren från återanställningsplikten.

– Jag berät­tar för alla att om någon tar med sig ett papper som du ska skriva under på lördags­nat­ten, så ska du låta bli. Du har tid att vänta till måndag och be om råd.

BREXIT PÅVERKADE BESLUTET

Micheala Bailey, som arbe­tar som tidi­gut­de­lare på posten, räcker upp handen i Murikka-insti­tu­tets Latomo-klassrum.

– Hur vet jag om en arbets­gi­vare är orga­ni­se­rad? Kuns­ka­pen kan vara nyttig om man söker ett nytt jobb, frågar hon.

Bailey och hennes finska man flyt­tade från sina hemt­rak­ter i Skott­land till Finland för drygt fyra år sedan efter­som Baileys man läng­tade hem.

– Han har väldigt nära rela­tio­ner med sin familj, och jag har inte särs­kilt mycket familj i Stor­bri­tan­nien, så vi bestämde oss för att flytta till Finland.

Beslu­tet påver­ka­des också av Stor­bri­tan­niens utträde ur EU, säger Bailey.

– Före Brexit kunde vi resa så mycket vi ville mellan Finland och Stor­bri­tan­nien och vi hade båda rätt att bo båda länderna, men efter Brexit var vi tvungna att bosätta oss i ettdera landet.

Det har varit svårt för Bailey att bli hemmas­tadd i Finland. Hon saknar särs­kilt sitt jobb. Bailey är utbil­dad socia­lar­be­tare. I Skott­land arbe­tade hon på barnhem.

– Jag älskade mitt jobb. Jag tycker om att arbeta med ungdo­mar och njöt av frihe­ten i mitt arbete. Jag kunde göra alla slags roliga saker med ungdomarna.

Bailey minns hur hon tog spor­tint­res­se­rade ungdo­mar till basket- och fotbolls­matc­her eller åkte på semes­ter till Spanien med ungdomarna.

– Jag har verkli­gen posi­tiva minnen från den tiden. Det var roligt och man fick till och med betalt för det. I Skott­land var jag stän­digt omgi­ven av männis­kor på jobbet. Nu har jag ett jobb där jag är ensam hela tiden.

I sitt nuva­rande arbete åker hon runt i Birka­land antin­gen med bil, scoo­ter eller cykel.

– Jag hoppar in på rutter över hela Birka­land, om någon till exem­pel blir sjuk. Jag kanske är i Sasta­mala en dag och dagen därpå i Ylöjärvi eller Tammer­fors, säger Bailey.

”DU KAN INTE VARA SELEKTIV”

Att hitta ett jobb i Finland är inte särs­kilt svårt, men man kan inte vara selek­tiv, säger Bailey. Hon kom till Finland i april 2020 och började på Posten i september.

– Det var viktigt för mig att hitta ett jobb så att jag har en arbetshis­to­ria i Finland att visa upp och att ens någon här kan berätta att jag är en bra och pålit­lig arbetstagare.

Bailey hörde redan till facket i sitt hemland. Socia­lar­be­tarna har ett stort och starkt fackför­bund i Stor­bri­tan­nien, säger hon. Bailey blev medlem i Industri­fac­ket via en omväg.

– Jag gick först med i fel fackfö­re­ning efter­som jag inte visste att tidi­gut­de­larna till­hör en annan fackfö­re­ning än postutdelarna.

Saken gick upp för Bailey förra året när hon inte fick en engångs­lö­neför­höj­ning i enlig­het med Post- och logis­ti­ku­nio­nen PAU:s kollektivavtal.

Jag tänkte att jag får svar på mina frågor på kursen.

I april deltog Bailey i den engelsksprå­kiga kursen We the Union för att lära sig om fackfö­re­nings­rö­rel­sen. Bailey hörde om kursen Arbets­li­vets grun­der av sin huvudförtroendeman.

– Även om jag har jobbat i Finland i nästan fyra år finns det fort­fa­rande mycket jag inte förstår. Jag tänkte att kursen skulle ge mig svar på mina frågor.

Nu vet Bailey till exem­pel hur semes­tern bestäms i Finland. Hon säger att hon har lärt sig mer om sina rättig­he­ter och känner att hon fått egen­makt av kuns­ka­pen hon fått.

– Jag kan nu uppmärk­samma motstri­dig­he­ter i mitt nuva­rande arbete och vet vad jag ska göra. Om jag byter jobb vet jag vad jag ska fästa vikt vid i anställningsavtalet.

Nya kurser för perso­ner med utländsk bakgrund

– På grund­kur­sen utgår vi från grun­derna. Vi går igenom arbets­lags­tift­nin­gen, kollek­ti­vav­ta­lens bety­delse för att defi­niera anställ­nings­vill­ko­ren och arbets­ta­ga­rens egen roll som part i ingåen­det av anställ­ning­sav­tal, säger kursin­struk­tö­ren Riikka Vasama.

Han arbe­tar på Industri­fac­ket som chef för enhe­ten för arbets­kraft med utländsk bakgrund.

På kursen får delta­garna svar på frågor som de undrar över och som ofta gäller arbets­tid, lön, prövo­tid, semes­ter och pekka­nen­da­gar, säger Vasama.

– De är aktiva, stäl­ler många frågor och delar med sig av sina egna erfa­ren­he­ter. Varje gång förun­dras jag över hur fint grup­pen funge­rar till­sam­mans trots att den är så mångsidig.

Vasama säger att det finns ett verkligt behov av engelsksprå­kiga kurser, efter­som många av kurs­del­ta­garna säger att de skulle ha hand­lat annor­lunda om de hade vetat mer om det finska arbetslivet.

– Kurserna har en inver­kan när det gäller inte­gra­tion och egen­makt. Delta­garna är inte längre slagpå­sar i arbets­li­vet, utan aktiva aktö­rer som också känner till sina egna rättigheter.

Efter kursen Arbets­li­vets regler kan fack­med­lem­mar nu utbilda sig mer på engelska. I år anord­nas fort­sätt­nings­kur­sen Union News för första gången, säger Vasama.

– Det är en förd­ju­pande utbild­ning med varie­rande teman som de som delta­git i grund­kur­sen kan delta i.

Union News-kursen kommer anord­nas på Murikka i månadss­kif­tet september–oktober. I okto­ber utlo­vas den första Grund­kur­sen för fört­roen­de­män på engelska.

Dessu­tom anord­nar Industri­fac­ket veckos­luts­kur­sen Welcome to Industrial Union i Noux i Esbo. Regio­nala och avtalsbranschs­peci­fika engelsksprå­kiga kurser kommer också att anordnas.

– Ett särs­kilt tillägg är den första ukrainsksprå­kiga utbild­nin­gen om anställ­nings­vill­ko­ren inom jord­bruks- och trädgårdssektorn.

Industri­fac­kets kurser är kost­nadsfria för medlem­mar, och facket ersät­ter också sina medlem­mars rese­kost­na­der. Mer infor­ma­tion om kurserna finns i Tekijä-tidnin­gen och i Industri­fac­kets studie­hand­bok. Dessu­tom skic­kar facket ut e‑post om sina engelsksprå­kiga kurser till alla medlem­mar vars modersmål enligt medlems­re­gi­stret inte är finska eller svenska.

– Kurserna ger nya kuns­ka­per och omväx­ling. De är också ett utmärkt tillfälle att lära känna andra fack­med­lem­mar, säger Vasama.

Arti­keln finns på nio språk i Tekijä-webbtidningen!