Micheala Bailey (t.v.), Jaroslav Slíž, Lev Bahtin och Miranda Kihlström tillbringade tre dagar på kursen Arbetslivets regler på engelska vid Murikka-institutet i maj.

Arbetslivets spelregler på engelska i Murikka: ”Utan kunskap är du vilse”

TEXT MEERI YLÄ-TUUHONEN
FOTO JYRKI LUUKKONEN

På Industrifackets kurser får arbetstagare med utländsk bakgrund information om det finländska arbetslivet och sina rättigheter. Fyra personer som flyttat till Finland berättar sin egen historia.

En grupp fackmedlemmar med utländsk bakgrund lyssnar koncentrerat på en engelskspråkig lektion i kursen Grunderna i arbetslivet i Murikka-institutets Latomo-klassrum.

– Om det uppstår problem på arbetsplatsen kan ni först ta reda på om det finns en lösning i anställningsavtalet, kollektivavtalet eller tillämplig lag utifrån de kunskaper ni fått här, säger kursinstruktör Riikka Vasama.

En av kursdeltagarna är Jaroslav Slíž, som är född i Slovakien. Han kom till Finland för två år sedan för att förverkliga sina drömmar.

– Min största dröm är att äga ett hus vid en sjö. Finland var det bästa alternativet för mig, eftersom det finns många sjöar här. I Slovakien är sjöarna små.

Jaroslav Slíž

Slíž uppskattar lugnet i naturen och eget utrymme, och vill helst inte ha grannar i närheten. Därför är det bättre att sjön är tillräckligt stor. Tillsammans med sin flickvän drömmer han om att bilda familj.

– Jag har rest mycket i Europa, men nu är jag för första gången i Norden. Jag har alltid velat bosätta mig i Finland, Sverige eller Norge just på grund av naturen.

Slutligen valde Slíž Finland eftersom hans vän redan bodde här och rekommenderade landet. Slíž bestämde sig för att prova och blev CNC-verkstadsmekaniker i Raumo.

– Det var väldigt lätt för mig att hitta ett jobb. Min vän berättade om mig för sin chef, och sedan blev jag kontaktad av bemanningsföretaget Barona.

Slíž  hade arbetat i nästan tio år som CNC-operatör i Slovakien innan han flyttade till Finland.

I maj bytte Slíž jobb och är nu CNC-operatör på Purso-Tools i Björneborg.

– Jag tillverkar främst kamaxlar för dieselmotorer på stora fartyg, säger han.

KUNSKAPSTÖRST LEDDE TILL KURSEN

Jaroslav Slíž fann sin väg till kursen om Arbetslivets regler efter att ha fått ett e-postmeddelande från Industrifacket med information om fackets engelskspråkiga kurser.

– Jag deltog redan i april i kursen You have rights i Nystad. Det här är min andra kurs, och jag tänker också delta i de engelskspråkiga kurserna under hösten.

Slíž sökte sig till fackets kurser på grund av att han törstade efter kunskap.

– Kunskap är en av de viktigaste sakerna här i världen. Utan kunskap är du vilse. Jag hoppas att facket också skulle ordna kurser om olika kollektivavtal på engelska, säger han.

I Slovakien hörde Slíž aldrig till facket. Det är inte särskilt ovanligt i landet, eftersom endast 17 procent av arbetstagarna är fackmedlemmar. I Finland är motsvarande andel 74 procent.

Min största dröm är att äga ett hus vid en sjö.

Slíž säger att han hörde talas om Industrifacket när han besökte arbets-och näringsbyrån för ett och ett halvt år sedan när han blev permitterad för första gången.

– Där fick jag veta att om jag inte är medlem i facket och jag vill få åtminstone en liten ersättning under permitteringen, måste jag ansöka om arbetslöshetsunderstöd hos FPA, minns Slíž.

Slíž har trivts bra på Murikka-institutet. I slutet av den andra kursdagen gick han först en promenad och sedan i bastun.

– Det här är som min dröm: ett hus i skogen vid en sjö. Huset är bara lite större.

Slíž dröm om en familj är håller på att bli sann. Han säger att han veckan före kursen förlovade sig med sin finska flickvän.

TILL FINLAND PÅ POJKENS ÖNSKAN

Tidigutdelare Miranda Kihlström, som flyttat från Storbritannien till Finland, hörde om kursen Arbetslivets regler av en kollega.

– Hon hade deltagit i en av de tidigare kurserna och sa att den verkligen var bra. Nu ser jag fram emot kommande engelskspråkiga kurser.

Miranda Kihlström

För Kihlström var kursen en slags introduktion i det finländska arbetslivet. Hon fick bland annat veta varför semesterperioden i Finland infaller på sommaren.

– Kursinstruktören berättade att finländarna vill semestra på sommaren. För egen del vill jag ta ut min semester på vintern, eftersom jag vill resa till solen och värmen.

För första gången i livet tillhör Kihlström nu ett fackförbund. Hon ville gå med i Industrifacket när hon hörde om den trygghet som medlemskapet medför.

– Jag var speciellt intresserad av att om jag inte är säker på något så kan jag ringa facket och be om råd, eftersom jag på grund av min bakgrund inte alltid riktigt begriper hur saker och ting fungerar i Finland.

Dessutom anser Kihlström att medlemskapet hjälper henne att integreras i det finländska samhället.

Kihlström är ensamförsörjare till en 16-årig pojke. Duon flyttade till Finland på sonens önskan. Kihlströms son är till hälften finsk och ville studera i Finland för att lära sig mer om sina rötter.

– Han är uppvuxen i Storbritannien, så han känner sin brittiska släkt. I Finland har han bara varit på semester och nu ville han vara här längre. Han spelar också ishockey, så Finland är det perfekta landet för honom.

Både mor och son studerar nu finska. Det finns ett några svårigheter med att lära sig språket. Till Kihlströms förtret vill finländarna vill tala engelska istället för finska med henne.

– Jag kan inte riktigt öva upp min finska på jobbet heller, för jag jobbar ensam.

”SVÅRT ATT HITTA SYSSELSÄTTNING”

Kihlström flyttade till Tammerfors i november. I december började hon arbeta som tidigutdelare på Posten. Det var väldigt svårt att få jobb i Finland, säger Kihlström.

– Min tidigare arbetslivserfarenhet var inte till särskilt stor eftersom jag inte talar finska och jag inte har någon examen. För dem som talar engelska finns det arbete främst inom IT- och tekniksektorerna, säger Kihlström.

Hon arbetade mer än 20 år i resebranschen, flyttade till wellnessbranschen och grundade sedermera ett eget företag. Hon blev dock tvungen att avstå från det när hennes far blev sjuk och avled.

Om jag inte är säker på något kan jag ringa facket och fråga om råd.

Kihlström började söka jobb i Finland redan innan hon flyttade.

– Jag gick med i Facebook-grupper som hjälper britter med att flytta till Finland. Det var där jag lärde känna Micheala, som berättade om jobbmöjligheten på Posten.

Enligt Kihlström är tidigutdelarens arbete inte idealiskt för henne eftersom hon inte får använda sina förmågor. Dessutom får hon inte arbeta i team, vilket hon gillar.

– Det finns också många goda sidor med jobbet. Det är lugnt om nätterna. Arbetet är inte stressigt och samtidigt jag kan njuta av den vackra naturen. Posten är ett stort företag och erbjuder också möjligheter.

Vid sidan av arbetet jobbar Kihlström som volontär på Bloom ry. Det är en ideell förening i Tammerfors, där utländska och lokala människor möts.

KULTURERNA KROCKADE PÅ JOBBET

Större delen av deltagarna i kursen Arbetslivets regler arbetar inom industrin. Det gjorde också estniska Lev Bahtin, som talar ryska som modersmål och som kom till Finland på begäran av en vän.

– Min vän arbetade som operativ chef på en fabrik här och behövde människor för att arbeta som han kunde lita på. Han berättade att det erbjuds ett fysiskt arbete som betalar bra.

Lev Bahtin

Bahtin började jobba på Eagle Filters, som tillverkar industriella filter, i Kotka i september 2021. Först kände han att kollegorna var långsamma och lata, eftersom han var van vid att arbeta i en annan takt i Estland.

– Finländarna lever inte för arbetet, utan arbetar för livet. De kommer inte hem från jobbet fysiskt och mentalt utmattade. Det var det första jag var tvungen att lära mig och förstå.

Bahtin upplevde också andra kulturkrockar i arbetslivet.

– Jag beundrar den starka, självständiga finska kvinnan, men om jag ser en kvinna på 60 kg som skjuter på ett föremål som väger 12–15 kg så går jag självklart och hjälper till, säger Bahtin.

Många av hans jobbkompisar vägrade dock ta emot hjälp. De upplevde att jag tycker att de är svaga eller att jag själv vill se stark ut, säger Bahtin.

– Jag förklarade för dem att om jag kan göra något för dem som är lätt för mig, så gör jag det gärna. Vi har alla våra egna styrkor och vi borde använda dem.

Några månader senare vägrade Bahtins jobbkompisar inte längre hjälpen och några bad till och med om hans hjälp.

– Även om finländarna är kalla som is har de lyckligtvis ett tunt skal när man väl lär känna dem bättre, säger Bahtin.

TRÅKIG ÖVERRASKNING I NATTSKIFTET

Efter ett halvt års arbete i Finland bytte vännen som lockat Lev Bahtin hit jobb och återvände till Estland. Bahtin stannade däremot i Kotka.

– Vi fick en ny operativ chef och efter ett år bad jag honom om en löneförhöjning. Han sa två gånger att han kommer att diskutera saken med mig  men sedan glömde han bort det.

Det gick ytterligare ett år, tills Bahtin plötsligt sades upp under lördagens nattskift.

– Kan du tänka dig? Jag hade jobbat två morgonskift och två kvällsskift, och när jag kommer till nattskiftet blir jag uppsagd. Enligt chefen hade företaget ekonomiska svårigheter och jag var en alltför dyr anställd. Självklart var det en chock, säger Bahtin.

Även om finländarna är kalla som is har de lyckligtvis ett tunt skal.

Turen i oturen var att Bahtin hade gått med i Industrifacket föregående höst. Därför uppfylldes hans arbetsvillkor och han hade rätt till inkomstrelaterad dagpenning.

– Mina finländska jobbkompisar sade att det bara kostar pengar att vara med i facket, men min estniska vän Georgi sade att det också finns fördelar med medlemskapet.

När Bahtin hörde talas om inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa och fackets utbildningar bestämde han sig för att fylla i ansökningsblanketten. Bahtin tycker att kursen Arbetslivets regler är nyttig.

– Om jag hade gått den här kursen en och en halv månad tidigare hade jag aldrig skrivit på några papper förrän jag hade pratat med förtroendemannen.

Nu råkade Bahtin i nervositeten i samband med uppsägningen skriva på ett papper som befriar arbetsgivaren från återanställningsplikten.

– Jag berättar för alla att om någon tar med sig ett papper som du ska skriva under på lördagsnatten, så ska du låta bli. Du har tid att vänta till måndag och be om råd.

BREXIT PÅVERKADE BESLUTET

Micheala Bailey, som arbetar som tidigutdelare på posten, räcker upp handen i Murikka-institutets Latomo-klassrum.

– Hur vet jag om en arbetsgivare är organiserad? Kunskapen kan vara nyttig om man söker ett nytt jobb, frågar hon.

Micheala Bailey

Bailey och hennes finska man flyttade från sina hemtrakter i Skottland till Finland för drygt fyra år sedan eftersom Baileys man längtade hem.

– Han har väldigt nära relationer med sin familj, och jag har inte särskilt mycket familj i Storbritannien, så vi bestämde oss för att flytta till Finland.

Beslutet påverkades också av Storbritanniens utträde ur EU, säger Bailey.

– Före Brexit kunde vi resa så mycket vi ville mellan Finland och Storbritannien och vi hade båda rätt att bo båda länderna, men efter Brexit var vi tvungna att bosätta oss i ettdera landet.

Det har varit svårt för Bailey att bli hemmastadd i Finland. Hon saknar särskilt sitt jobb. Bailey är utbildad socialarbetare. I Skottland arbetade hon på barnhem.

– Jag älskade mitt jobb. Jag tycker om att arbeta med ungdomar och njöt av friheten i mitt arbete. Jag kunde göra alla slags roliga saker med ungdomarna.

Bailey minns hur hon tog sportintresserade ungdomar till basket- och fotbollsmatcher eller åkte på semester till Spanien med ungdomarna.

– Jag har verkligen positiva minnen från den tiden. Det var roligt och man fick till och med betalt för det. I Skottland var jag ständigt omgiven av människor på jobbet. Nu har jag ett jobb där jag är ensam hela tiden.

I sitt nuvarande arbete åker hon runt i Birkaland antingen med bil, scooter eller cykel.

– Jag hoppar in på rutter över hela Birkaland, om någon till exempel blir sjuk. Jag kanske är i Sastamala en dag och dagen därpå i Ylöjärvi eller Tammerfors, säger Bailey.

”DU KAN INTE VARA SELEKTIV”

Att hitta ett jobb i Finland är inte särskilt svårt, men man kan inte vara selektiv, säger Bailey. Hon kom till Finland i april 2020 och började på Posten i september.

– Det var viktigt för mig att hitta ett jobb så att jag har en arbetshistoria i Finland att visa upp och att ens någon här kan berätta att jag är en bra och pålitlig arbetstagare.

Bailey hörde redan till facket i sitt hemland. Socialarbetarna har ett stort och starkt fackförbund i Storbritannien, säger hon. Bailey blev medlem i Industrifacket via en omväg.

– Jag gick först med i fel fackförening eftersom jag inte visste att tidigutdelarna tillhör en annan fackförening än postutdelarna.

Saken gick upp för Bailey förra året när hon inte fick en engångslöneförhöjning i enlighet med Post- och logistikunionen PAU:s kollektivavtal.

Jag tänkte att jag får svar på mina frågor på kursen.

I april deltog Bailey i den engelskspråkiga kursen We the Union för att lära sig om fackföreningsrörelsen. Bailey hörde om kursen Arbetslivets grunder av sin huvudförtroendeman.

– Även om jag har jobbat i Finland i nästan fyra år finns det fortfarande mycket jag inte förstår. Jag tänkte att kursen skulle ge mig svar på mina frågor.

Nu vet Bailey till exempel hur semestern bestäms i Finland. Hon säger att hon har lärt sig mer om sina rättigheter och känner att hon fått egenmakt av kunskapen hon fått.

– Jag kan nu uppmärksamma motstridigheter i mitt nuvarande arbete och vet vad jag ska göra. Om jag byter jobb vet jag vad jag ska fästa vikt vid i anställningsavtalet.

”Jag ber er att vara öppna och uppriktiga så att vi kan hjälpa er med era problem”, säger Riikka Vasama, instruktör för kursen Arbetslivets grunder på engelska till deltagarna.

Nya kurser för personer med utländsk bakgrund

I den engelskspråkiga Arbetslivets regler-kursen deltog 12 medlemmar i Industrifacket från hela Finland. Tredagarskursen hölls på Murikka-institutet i Teisko i Tammerfors i slutet av maj.

– På grundkursen utgår vi från grunderna. Vi går igenom arbetslagstiftningen, kollektivavtalens betydelse för att definiera anställningsvillkoren och arbetstagarens egen roll som part i ingåendet av anställningsavtal, säger kursinstruktören Riikka Vasama.

Han arbetar på Industrifacket som chef för enheten för arbetskraft med utländsk bakgrund.

På kursen får deltagarna svar på frågor som de undrar över och som ofta gäller arbetstid, lön, prövotid, semester och pekkanendagar, säger Vasama.

– De är aktiva, ställer många frågor och delar med sig av sina egna erfarenheter. Varje gång förundras jag över hur fint gruppen fungerar tillsammans trots att den är så mångsidig.

Vasama säger att det finns ett verkligt behov av engelskspråkiga kurser, eftersom många av kursdeltagarna säger att de skulle ha handlat annorlunda om de hade vetat mer om det finska arbetslivet.

– Kurserna har en inverkan när det gäller integration och egenmakt. Deltagarna är inte längre slagpåsar i arbetslivet, utan aktiva aktörer som också känner till sina egna rättigheter.

Efter kursen Arbetslivets regler kan fackmedlemmar nu utbilda sig mer på engelska. I år anordnas fortsättningskursen Union News för första gången, säger Vasama.

– Det är en fördjupande utbildning med varierande teman som de som deltagit i grundkursen kan delta i.

Union News-kursen kommer anordnas på Murikka i månadsskiftet september–oktober. I oktober utlovas den första Grundkursen för förtroendemän på engelska.

Dessutom anordnar Industrifacket veckoslutskursen Welcome to Industrial Union i Noux i Esbo. Regionala och avtalsbranschspecifika engelskspråkiga kurser kommer också att anordnas.

– Ett särskilt tillägg är den första ukrainskspråkiga utbildningen om anställningsvillkoren inom jordbruks- och trädgårdssektorn.

Industrifackets kurser är kostnadsfria för medlemmar, och facket ersätter också sina medlemmars resekostnader. Mer information om kurserna finns i Tekijä-tidningen och i Industrifackets studiehandbok. Dessutom skickar facket ut e-post om sina engelskspråkiga kurser till alla medlemmar vars modersmål enligt medlemsregistret inte är finska eller svenska.

– Kurserna ger nya kunskaper och omväxling. De är också ett utmärkt tillfälle att lära känna andra fackmedlemmar, säger Vasama.

 

Artikeln finns på nio språk i Tekijä-webbtidningen!