Arbets­li­vets spelregler på engelska i Murikka: ”Utan kunskap är du vilse”

En grupp fackmed­lemmar med utländsk bakgrund lyssnar koncent­rerat på en engelskspråkig lektion i kursen Grunderna i arbets­livet i Murikka-insti­tu­tets Latomo-klassrum.

– Om det uppstår problem på arbetsplatsen kan ni först ta reda på om det finns en lösning i anställ­ning­sav­talet, kollek­ti­vav­talet eller tillämplig lag utifrån de kunskaper ni fått här, säger kursin­struktör Riikka Vasama.

En av kursdel­ta­garna är Jaroslav Slíž, som är född i Slova­kien. Han kom till Finland för två år sedan för att förverkliga sina drömmar.

– Min största dröm är att äga ett hus vid en sjö. Finland var det bästa alter­na­tivet för mig, eftersom det finns många sjöar här. I Slova­kien är sjöarna små.

Slíž uppskattar lugnet i naturen och eget utrymme, och vill helst inte ha grannar i närheten. Därför är det bättre att sjön är tillräckligt stor. Tillsam­mans med sin flickvän drömmer han om att bilda familj.

– Jag har rest mycket i Europa, men nu är jag för första gången i Norden. Jag har alltid velat bosätta mig i Finland, Sverige eller Norge just på grund av naturen.

Slutligen valde Slíž Finland eftersom hans vän redan bodde här och rekom­men­de­rade landet. Slíž bestämde sig för att prova och blev CNC-verks­tads­me­ka­niker i Raumo.

– Det var väldigt lätt för mig att hitta ett jobb. Min vän berät­tade om mig för sin chef, och sedan blev jag kontaktad av beman­ningsfö­re­taget Barona.

Slíž  hade arbetat i nästan tio år som CNC-operatör i Slova­kien innan han flyttade till Finland.

I maj bytte Slíž jobb och är nu CNC-operatör på Purso-Tools i Björneborg.

– Jag tillverkar främst kamaxlar för diesel­mo­torer på stora fartyg, säger han.

KUNSKAPSTÖRST LEDDE TILL KURSEN

Jaroslav Slíž fann sin väg till kursen om Arbets­li­vets regler efter att ha fått ett e‑postmeddelande från Industri­facket med infor­ma­tion om fackets engelsksprå­kiga kurser.

– Jag deltog redan i april i kursen You have rights i Nystad. Det här är min andra kurs, och jag tänker också delta i de engelsksprå­kiga kurserna under hösten.

Slíž sökte sig till fackets kurser på grund av att han törstade efter kunskap.

– Kunskap är en av de vikti­gaste sakerna här i världen. Utan kunskap är du vilse. Jag hoppas att facket också skulle ordna kurser om olika kollek­ti­vavtal på engelska, säger han.

I Slova­kien hörde Slíž aldrig till facket. Det är inte särskilt ovanligt i landet, eftersom endast 17 procent av arbets­ta­garna är fackmed­lemmar. I Finland är motsva­rande andel 74 procent.

Min största dröm är att äga ett hus vid en sjö.

Slíž säger att han hörde talas om Industri­facket när han besökte arbets-och närings­byrån för ett och ett halvt år sedan när han blev permit­terad för första gången.

– Där fick jag veta att om jag inte är medlem i facket och jag vill få åtmins­tone en liten ersätt­ning under permit­te­ringen, måste jag ansöka om arbets­lös­het­sun­derstöd hos FPA, minns Slíž.

Slíž har trivts bra på Murikka-insti­tutet. I slutet av den andra kursdagen gick han först en promenad och sedan i bastun.

– Det här är som min dröm: ett hus i skogen vid en sjö. Huset är bara lite större.

Slíž dröm om en familj är håller på att bli sann. Han säger att han veckan före kursen förlo­vade sig med sin finska flickvän.

TILL FINLAND PÅ POJKENS ÖNSKAN

Tidigut­de­lare Miranda Kihlström, som flyttat från Storbri­tan­nien till Finland, hörde om kursen Arbets­li­vets regler av en kollega.

– Hon hade deltagit i en av de tidigare kurserna och sa att den verkligen var bra. Nu ser jag fram emot kommande engelsksprå­kiga kurser.

För Kihlström var kursen en slags intro­duk­tion i det finländska arbets­livet. Hon fick bland annat veta varför semes­ter­pe­rioden i Finland infaller på sommaren.

– Kursin­struk­tören berät­tade att finlän­darna vill semestra på sommaren. För egen del vill jag ta ut min semester på vintern, eftersom jag vill resa till solen och värmen.

För första gången i livet tillhör Kihlström nu ett fackför­bund. Hon ville gå med i Industri­facket när hon hörde om den trygghet som medlems­kapet medför.

– Jag var speciellt intres­serad av att om jag inte är säker på något så kan jag ringa facket och be om råd, eftersom jag på grund av min bakgrund inte alltid riktigt begriper hur saker och ting fungerar i Finland.

Dessutom anser Kihlström att medlems­kapet hjälper henne att integreras i det finländska samhället.

Kihlström är ensamför­sör­jare till en 16-årig pojke. Duon flyttade till Finland på sonens önskan. Kihlströms son är till hälften finsk och ville studera i Finland för att lära sig mer om sina rötter.

– Han är uppvuxen i Storbri­tan­nien, så han känner sin brittiska släkt. I Finland har han bara varit på semester och nu ville han vara här längre. Han spelar också ishockey, så Finland är det perfekta landet för honom.

Både mor och son studerar nu finska. Det finns ett några svårig­heter med att lära sig språket. Till Kihlströms förtret vill finlän­darna vill tala engelska istället för finska med henne.

– Jag kan inte riktigt öva upp min finska på jobbet heller, för jag jobbar ensam.

”SVÅRT ATT HITTA SYSSELSÄTTNING”

Kihlström flyttade till Tammer­fors i november. I december började hon arbeta som tidigut­de­lare på Posten. Det var väldigt svårt att få jobb i Finland, säger Kihlström.

– Min tidigare arbets­liv­ser­fa­renhet var inte till särskilt stor eftersom jag inte talar finska och jag inte har någon examen. För dem som talar engelska finns det arbete främst inom IT- och teknik­sek­to­rerna, säger Kihlström.

Hon arbetade mer än 20 år i resebranschen, flyttade till wellnessbranschen och grundade seder­mera ett eget företag. Hon blev dock tvungen att avstå från det när hennes far blev sjuk och avled.

Om jag inte är säker på något kan jag ringa facket och fråga om råd.

Kihlström började söka jobb i Finland redan innan hon flyttade.

– Jag gick med i Facebook-grupper som hjälper britter med att flytta till Finland. Det var där jag lärde känna Micheala, som berät­tade om jobbmöj­lig­heten på Posten.

Enligt Kihlström är tidigut­de­la­rens arbete inte idealiskt för henne eftersom hon inte får använda sina förmågor. Dessutom får hon inte arbeta i team, vilket hon gillar.

– Det finns också många goda sidor med jobbet. Det är lugnt om nätterna. Arbetet är inte stres­sigt och samti­digt jag kan njuta av den vackra naturen. Posten är ett stort företag och erbjuder också möjligheter.

Vid sidan av arbetet jobbar Kihlström som volontär på Bloom ry. Det är en ideell förening i Tammer­fors, där utländska och lokala människor möts.

KULTURERNA KROCKADE PÅ JOBBET

Större delen av delta­garna i kursen Arbets­li­vets regler arbetar inom industrin. Det gjorde också estniska Lev Bahtin, som talar ryska som modersmål och som kom till Finland på begäran av en vän.

– Min vän arbetade som operativ chef på en fabrik här och behövde människor för att arbeta som han kunde lita på. Han berät­tade att det erbjuds ett fysiskt arbete som betalar bra.

Bahtin började jobba på Eagle Filters, som tillverkar industriella filter, i Kotka i september 2021. Först kände han att kolle­gorna var långsamma och lata, eftersom han var van vid att arbeta i en annan takt i Estland.

– Finlän­darna lever inte för arbetet, utan arbetar för livet. De kommer inte hem från jobbet fysiskt och mentalt utmat­tade. Det var det första jag var tvungen att lära mig och förstå.

Bahtin upplevde också andra kulturk­rockar i arbetslivet.

– Jag beundrar den starka, självs­tän­diga finska kvinnan, men om jag ser en kvinna på 60 kg som skjuter på ett föremål som väger 12–15 kg så går jag självklart och hjälper till, säger Bahtin.

Många av hans jobbkom­pisar vägrade dock ta emot hjälp. De upplevde att jag tycker att de är svaga eller att jag själv vill se stark ut, säger Bahtin.

– Jag förkla­rade för dem att om jag kan göra något för dem som är lätt för mig, så gör jag det gärna. Vi har alla våra egna styrkor och vi borde använda dem.

Några månader senare vägrade Bahtins jobbkom­pisar inte längre hjälpen och några bad till och med om hans hjälp.

– Även om finlän­darna är kalla som is har de lyckligtvis ett tunt skal när man väl lär känna dem bättre, säger Bahtin.

TRÅKIG ÖVERRASKNING I NATTSKIFTET

Efter ett halvt års arbete i Finland bytte vännen som lockat Lev Bahtin hit jobb och återvände till Estland. Bahtin stannade däremot i Kotka.

– Vi fick en ny operativ chef och efter ett år bad jag honom om en löneför­höj­ning. Han sa två gånger att han kommer att disku­tera saken med mig  men sedan glömde han bort det.

Det gick ytter­li­gare ett år, tills Bahtin plöts­ligt sades upp under lörda­gens nattskift.

– Kan du tänka dig? Jag hade jobbat två morgons­kift och två kvällss­kift, och när jag kommer till natts­kiftet blir jag uppsagd. Enligt chefen hade företaget ekono­miska svårig­heter och jag var en alltför dyr anställd. Självklart var det en chock, säger Bahtin.

Även om finlän­darna är kalla som is har de lyckligtvis ett tunt skal.

Turen i oturen var att Bahtin hade gått med i Industri­facket föregående höst. Därför uppfylldes hans arbets­villkor och han hade rätt till inkom­stre­la­terad dagpenning.

– Mina finländska jobbkom­pisar sade att det bara kostar pengar att vara med i facket, men min estniska vän Georgi sade att det också finns fördelar med medlemskapet.

När Bahtin hörde talas om inkom­stre­la­terat utkomsts­kydd för arbets­lösa och fackets utbild­ningar bestämde han sig för att fylla i ansök­ningsblan­ketten. Bahtin tycker att kursen Arbets­li­vets regler är nyttig.

– Om jag hade gått den här kursen en och en halv månad tidigare hade jag aldrig skrivit på några papper förrän jag hade pratat med förtroendemannen.

Nu råkade Bahtin i nervo­si­teten i samband med uppsäg­ningen skriva på ett papper som befriar arbets­gi­varen från återanställningsplikten.

– Jag berättar för alla att om någon tar med sig ett papper som du ska skriva under på lördags­natten, så ska du låta bli. Du har tid att vänta till måndag och be om råd.

BREXIT PÅVERKADE BESLUTET

Micheala Bailey, som arbetar som tidigut­de­lare på posten, räcker upp handen i Murikka-insti­tu­tets Latomo-klassrum.

– Hur vet jag om en arbets­gi­vare är organi­serad? Kunskapen kan vara nyttig om man söker ett nytt jobb, frågar hon.

Bailey och hennes finska man flyttade från sina hemtrakter i Skott­land till Finland för drygt fyra år sedan eftersom Baileys man längtade hem.

– Han har väldigt nära relationer med sin familj, och jag har inte särskilt mycket familj i Storbri­tan­nien, så vi bestämde oss för att flytta till Finland.

Beslutet påver­kades också av Storbri­tan­niens utträde ur EU, säger Bailey.

– Före Brexit kunde vi resa så mycket vi ville mellan Finland och Storbri­tan­nien och vi hade båda rätt att bo båda länderna, men efter Brexit var vi tvungna att bosätta oss i ettdera landet.

Det har varit svårt för Bailey att bli hemmas­tadd i Finland. Hon saknar särskilt sitt jobb. Bailey är utbildad socia­lar­be­tare. I Skott­land arbetade hon på barnhem.

– Jag älskade mitt jobb. Jag tycker om att arbeta med ungdomar och njöt av friheten i mitt arbete. Jag kunde göra alla slags roliga saker med ungdomarna.

Bailey minns hur hon tog sportint­res­se­rade ungdomar till basket- och fotbolls­matcher eller åkte på semester till Spanien med ungdomarna.

– Jag har verkligen positiva minnen från den tiden. Det var roligt och man fick till och med betalt för det. I Skott­land var jag ständigt omgiven av människor på jobbet. Nu har jag ett jobb där jag är ensam hela tiden.

I sitt nuvarande arbete åker hon runt i Birka­land antingen med bil, scooter eller cykel.

– Jag hoppar in på rutter över hela Birka­land, om någon till exempel blir sjuk. Jag kanske är i Sasta­mala en dag och dagen därpå i Ylöjärvi eller Tammer­fors, säger Bailey.

”DU KAN INTE VARA SELEKTIV”

Att hitta ett jobb i Finland är inte särskilt svårt, men man kan inte vara selektiv, säger Bailey. Hon kom till Finland i april 2020 och började på Posten i september.

– Det var viktigt för mig att hitta ett jobb så att jag har en arbetshis­toria i Finland att visa upp och att ens någon här kan berätta att jag är en bra och pålitlig arbetstagare.

Bailey hörde redan till facket i sitt hemland. Socia­lar­be­tarna har ett stort och starkt fackför­bund i Storbri­tan­nien, säger hon. Bailey blev medlem i Industri­facket via en omväg.

– Jag gick först med i fel fackfö­re­ning eftersom jag inte visste att tidigut­de­larna tillhör en annan fackfö­re­ning än postutdelarna.

Saken gick upp för Bailey förra året när hon inte fick en engångs­lö­neför­höj­ning i enlighet med Post- och logis­ti­ku­nionen PAU:s kollektivavtal.

Jag tänkte att jag får svar på mina frågor på kursen.

I april deltog Bailey i den engelsksprå­kiga kursen We the Union för att lära sig om fackfö­re­nings­rö­relsen. Bailey hörde om kursen Arbets­li­vets grunder av sin huvudförtroendeman.

– Även om jag har jobbat i Finland i nästan fyra år finns det fortfa­rande mycket jag inte förstår. Jag tänkte att kursen skulle ge mig svar på mina frågor.

Nu vet Bailey till exempel hur semes­tern bestäms i Finland. Hon säger att hon har lärt sig mer om sina rättig­heter och känner att hon fått egenmakt av kunskapen hon fått.

– Jag kan nu uppmärk­samma motstri­dig­heter i mitt nuvarande arbete och vet vad jag ska göra. Om jag byter jobb vet jag vad jag ska fästa vikt vid i anställningsavtalet.

Nya kurser för personer med utländsk bakgrund

– På grund­kursen utgår vi från grunderna. Vi går igenom arbets­lags­tift­ningen, kollek­ti­vav­ta­lens betydelse för att definiera anställ­nings­vill­koren och arbets­ta­ga­rens egen roll som part i ingåendet av anställ­ning­savtal, säger kursin­struk­tören Riikka Vasama.

Han arbetar på Industri­facket som chef för enheten för arbets­kraft med utländsk bakgrund.

På kursen får delta­garna svar på frågor som de undrar över och som ofta gäller arbetstid, lön, prövotid, semester och pekka­nen­dagar, säger Vasama.

– De är aktiva, ställer många frågor och delar med sig av sina egna erfaren­heter. Varje gång förun­dras jag över hur fint gruppen fungerar tillsam­mans trots att den är så mångsidig.

Vasama säger att det finns ett verkligt behov av engelsksprå­kiga kurser, eftersom många av kursdel­ta­garna säger att de skulle ha handlat annor­lunda om de hade vetat mer om det finska arbetslivet.

– Kurserna har en inverkan när det gäller integra­tion och egenmakt. Delta­garna är inte längre slagpåsar i arbets­livet, utan aktiva aktörer som också känner till sina egna rättigheter.

Efter kursen Arbets­li­vets regler kan fackmed­lemmar nu utbilda sig mer på engelska. I år anordnas fortsätt­nings­kursen Union News för första gången, säger Vasama.

– Det är en fördju­pande utbild­ning med varie­rande teman som de som deltagit i grund­kursen kan delta i.

Union News-kursen kommer anordnas på Murikka i månadss­kiftet september–oktober. I oktober utlovas den första Grund­kursen för förtroen­demän på engelska.

Dessutom anordnar Industri­facket veckos­luts­kursen Welcome to Industrial Union i Noux i Esbo. Regio­nala och avtalsbranschs­peci­fika engelsksprå­kiga kurser kommer också att anordnas.

– Ett särskilt tillägg är den första ukrainsksprå­kiga utbild­ningen om anställ­nings­vill­koren inom jordbruks- och trädgårdssektorn.

Industri­fac­kets kurser är kostnadsfria för medlemmar, och facket ersätter också sina medlem­mars resekost­nader. Mer infor­ma­tion om kurserna finns i Tekijä-tidningen och i Industri­fac­kets studie­handbok. Dessutom skickar facket ut e‑post om sina engelsksprå­kiga kurser till alla medlemmar vars modersmål enligt medlems­re­gi­stret inte är finska eller svenska.

– Kurserna ger nya kunskaper och omväx­ling. De är också ett utmärkt tillfälle att lära känna andra fackmed­lemmar, säger Vasama.

Artikeln finns på nio språk i Tekijä-webbtidningen!