Rege­rin­gen vill vända upp och ner på lokala avtal – kan leda till 20 000 mindre i årslön

TEXT TIIA KYYNÄRÄINEN
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Rege­rin­gen vill ändra på reglerna kring lokala avtal på ett sätt som förv­rän­ger konkur­ren­sen. Risken finns att det i fort­sätt­nin­gen beta­las ut årslö­ner som krympt med tusen­tals euro från nuläget.

Lokala avtal hör till varda­gen på många arbetsplat­ser inom tekno­lo­giin­dustrin, men nu är hotas de av en kris. Petteri Orpos rege­ring vill utöka rätten till att ingå lokala avtal på arbetsplat­sen till före­tag som inte är orga­ni­se­rade i ett arbets­gi­varför­bund. Det har inte varit möjligt fram till nu.

Dessu­tom innehål­ler rege­rin­gens lagmo­tion att icke-orga­ni­se­rade arbets­gi­vare skulle kunna göra upp lokala avtal med ett fört­roen­deom­bud (i stäl­let för en utbil­dad fört­roen­de­man) eller person­alen om det på arbetsplat­sen inte finns ett kollek­ti­vav­tal­sen­ligt alter­na­tivt förhand­lings­sys­tem där balan­sen tryg­gas om det inte finns en så kallad perso­nal­repre­sen­tant på arbetsplatsen.

Ett bra lokalt avtal känne­teck­nas av att båda parter upple­ver att de får något ut av avtalet.

På icke-orga­ni­se­rade arbetsplat­ser blir det speciellt jobbigt då rege­rin­gens förs­lag bygger på att på arbetsplat­ser där man i enlig­het med det allmän­bin­dande avta­let i branschen valt en fört­roen­de­man skulle denne endast repre­sen­tera de arbets­ta­gare som delta­git i väljan­det av hen.

Rege­rin­gen vill också att man i fort­sätt­nin­gen skulle inom ramen för före­tagss­peci­fika kollek­ti­vav­tal skulle kunna avvika från normerna i arbets­lags­tift­nin­gen på samma sätt som det nu är möjligt att göra inom ramen för kollek­ti­vav­tal som arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nen och facket förhand­lat om.

Industri­fac­ket och hela den FFC-anslutna fackfö­re­nings­rö­rel­sen har motsatt sig att lokala avta­lan­det utvid­gas på det här sättet.

Skriv­nin­garna hittade ändå sin plats på rege­rings­pro­gram­mets sidor då rege­rin­gen Orpo-Purra-Henriks­son stegade fram med ett färdigt rege­rings­pro­gram från Ständerhuset.

Under de utmarscher och poli­tiska strej­ker som ägt rum under det senaste halvå­ret under parol­len Vägande skäl har kriti­ken mot den här typen av så kallat lokalt avta­lande legat i centrum.

FLERA DECENNIER AV LOKALA AVTAL

Det är viktigt att komma ihåg att själva feno­me­net, lokala avtal, att avtala om något på arbetsplat­sen, inte orsa­kat gräl. Inom tekno­lo­giin­dustrin har lokala avtal före­kom­mit sedan 1994, berät­tar Kari Lähteen­mäki, avtalschef för tekno­lo­gi­sek­torn på Industrifacket.

Kari Lähteen­mäki är avtalschef för tekno­lo­gi­sek­torn vid Industrifacket.

– Då skriv­nin­gar om lokala avtal inför­des i kollek­ti­vav­ta­len ville man att det skulle skapa mer flexi­bi­li­tet på arbetsplat­serna. Målet var att man skulle kunna avtala om någon fråga på arbetsplat­sen på ett annat sätt än vad som stod i kollek­ti­vav­ta­let, berät­tar Lähteenmäki.

– Ett bra lokalt avtal känne­teck­nas av att båda parter upple­ver att de får något ut av avta­let, fort­sät­ter han.

Enligt Lähteen­mäki före­kom­mer det mycket lokala avtal i före­tag inom tekno­lo­giin­dustrin. Det kan till och med hända att det görs upp lokala avtal utan att man ens egent­li­gen vet om det.

Då skriv­nin­gar om lokala avtal inför­des i kollek­ti­vav­ta­len ville man att det skulle skapa mer flexi­bi­li­tet på arbetsplatserna.

– Till exem­pel när det kommer till utjäm­nings­til­läg­gen gör många arbets­gi­vare så att de beta­lar ut tilläg­gen då de anställda är lediga. Enligt kollek­ti­vav­ta­let borde man betala ut tilläg­gen varje löne­pe­riod om inte man avta­lat om det på ett annat sätt. I före­ta­get har man då någon gång kommit överens om det här och det följs fort­fa­rande trots att man inte skri­vit ner det.

Utjäm­nings­til­lägg är ersätt­nin­gar som beta­las ut då arbets­ti­den utjäm­nas till den genoms­nitt­liga vecko­visa arbets­ti­den. Det har att göra med det som i folk­mun kallas ”pekkas­da­gar”, som är avlö­nade lediga dagar som uppstår på grund av utjäm­nan­det av arbetstiden.

I en del före­tag tar man vara på möjlig­he­ten att ingå lokala avtal regel­bun­det och i stor utsträck­ning. Arbets­gi­vare och huvudfört­roen­de­man­nen kan till exem­pel avtala om flex i arbets­ti­derna då situa­tio­nen i produk­tio­nen varierar.

Det kan handla om stora beställ­nin­gar eller ”lugnare perio­der” som före­kom­mer ofta under en viss tidsperiod.

Lähteen­mäki säger att det sällan före­kom­mer lokala avtal där arbets­gi­va­ren medve­tet gått in för att försöka skära i de anställ­das löner.

– Bägge parter förstår att det inte är vettigt att göra den typen av avtal och att sådana avtal inte kommer att hålla. Man kan alltid säga upp lokala avtal.

RISK FÖR FÖRVRÄNGD KONKURRENS?

Lähteen­mäki vill föra fram att då avtals­par­terna på arbetsplat­sen, arbets­gi­va­ren och huvudfört­roen­de­man­nen, är erfarna och utbil­dade så leder det till balan­se­rade och rätt­visa lokala avtal.

Då rege­rin­gen vill öka befo­gen­he­terna till lokala avtal till icke-orga­ni­se­rade före­tag kan det leda till situa­tio­ner där den ena parten försö­ker dra nytta av att den andras okuns­kap. Efter­som rege­rin­gen inte har för avsikt att öka på resur­serna till över­vak­nin­gen av avtal så leder det till att den svagare avtals­par­ten får ensam lida av konse­kven­serna. Oftast rör det sig om arbetstagarna.

Om lokalt avta­lande utökas på det sätt som rege­rin­gen plane­rat kommer det också att ha en stor inver­kan på före­ta­gens möjlig­he­ter till att konkur­rera på den inhemska marknaden.

Kari Lähteen­mäki har räknat ut med hurdana löne­kost­na­der ett före­tag skulle kunna utföra arbete inom tekno­lo­giin­dustrin i Finland, om före­ta­get använde sig av den flexi­bi­li­tet som finns inskri­ven i kollektivavtalet.

Uträk­nin­garna gäller för det lokalt avta­lade löne­sys­te­met och arbetstidsförlängning.

Ett utländskt före­ta­get kan genom ett eget löne­sys­tem få en omfat­tande konkur­rensför­del i jämfö­relse med inhemska företag.

Löne­sys­te­met enligt kollek­ti­vav­ta­let bygger på nio steg enligt krav­nivån på arbe­tet samt indi­vi­duell löne­del. Enligt avta­let får man lokalt införa ett eget löne­sys­tem så länge det finns åtmins­tone tre nivåer och den lägsta timlö­nen på den lägsta nivån är 10,02 euro plus en person­lig löne­del på fem procent. Det inneär en lägsta lön på 10,52 euro per timme.

– Skill­na­den är att i löne­sys­tem som det finns ett lokalt avtal om finns det inget krav på att bestämma en arbets­ta­ga­res kompe­tens­nivå föru­tom när det gäller den lägsta nivån i löne­sys­te­met, säger Lähteenmäki.

I Lähteen­mä­kis exem­pel har arbets­gi­va­ren gått in för ett löne­sys­tem i tre steg. Den lägsta nivån är enligt kollek­ti­vav­ta­let 10,52 euro i timmen. Dess­värre stiger lönen på följande steg bara med en euro. Ingen person­lig löne­del beta­las heller ut till arbetstagaren.

I den här kalky­len får en anställd 6 000 euro mindre per år jämfört med medel­lö­nen enligt det löne­sys­tem som står skri­vet i kollek­ti­vav­ta­let – och där man inte gått in för ett lokalt avta­lat lönesystem.

Skill­na­den blir nästan 15 000 euro per år om man gör jämfö­rel­sen mellan de anställda som jobbar på den högsta kravnivån.

FÖRLÄNGD ARBETSTID ÖKAR PÅ LÖNESKILLNADERNA

Skill­na­derna blir ännu större om arbets­gi­va­ren går in för att använda sig av möjlig­he­ten till i lokala avtal gällande ersätt­ning för helgar­bete och arbets­tid per vecka.

Enligt kollek­ti­vav­ta­let kan man avtala om de så kallade ”pekkas­da­garna” 100 timmar och söcken­hel­gerna 72 timmar till arbets­tid. I prak­ti­ken bety­der det att de här timmarna utgör ordi­na­rie arbets­tid. I andra fall skulle det röra sig om ledig­het eller övertid.

I kalky­len har Lähteen­mäki använt sig av en situa­tion där båda anställda jobbar lika många timmar. Den ena jobbar endast inom ramen för ordi­na­rie arbets­tid efter­som man avta­lat om det lokalt. Den andra jobbar samma arbets­tid, men enligt tekno­lo­giin­dustrins kollektivavtal.

Den anställda som får mini­mi­lön enligt det lokala avta­let får mindre i lön. Den största skill­na­den gäller för jobb inom den högsta krav­nivån där skill­na­den blir på årsnivå nästan 20 000 euro.

– Det är klart att om ett utländskt före­tag gör ett erbju­dande där duktiga proffs jobbar för 40 procent mindre än i det inhemska före­ta­gets erbju­dande, så är det klart att det utländska före­ta­get får jobbet, säger Lähteenmäki.

Det är klart att tryc­ket på inhemska arbets­ta­ga­res löner också stiger om finländska före­tag förlo­rar i konkur­ren­sen mot utländska före­tag på grund av förändrin­gen i syste­met. I nulä­get är det så gott som omöj­ligt för ett inhemskt före­tag att sänka lönerna.

Föru­tom löne­sys­tem och arbets­tidsför­läng­ning kan lönes­kill­na­derna öka till exem­pel genom lokala avtal om tillägg för över­tid eller kost­na­der som gäller kommenderingsarbete.

– Hotet i alla dessa förändrin­gar är att arbets­gi­va­ren utnytt­jar situa­tio­nen och börjar göra upp lokala avtal med perso­ner som inte förstår sig på anställ­nings­vill­kor. På det sättet får arbets­gi­va­ren en osund konkur­rensför­del i jämfö­relse med andra, säger Lähteen­mäki avslutningsvis.