Strejk på Visko­Teepak i Hangö: ”Folk är oroliga för att man till följande går åt tilläggen”

De politiska strej­kerna i protest mot regerin­gens planer på försäm­ringar i arbets­ta­garnas ställ­ning och nedskär­ningar i den sociala trygg­heten fortsatte med omfat­tande strejker mellan den 14 och 16 februari.

I Hangö omfat­tades bland annat Oy Visko­Teepak Ab av den poltiska strejken. På fabriken tillverkas till exempel skal för chark och pålägg.

Inom produk­tion jobbar drygt 100 medlemmar i Industri­facket och organi­se­rings­graden är hög, klart över 90 procent.

Det tjatas och tjatas om lokala avtal men regeringen visar själv exempel på hur man själv går in och vill diktera villkoren.

Huvudfört­roen­deman Tapani Kärkkäinen berättar att regerin­gens planer och Vägande Skäl-protes­terna har väckt en hel del diskus­sion på fabriken.

– En del förstår sig inte alls på det här strej­kandet medan andra har full förståelse för det, säger Kärkkäinen.

Regeringen har inte visat någon som helst vilja att kompro­missa när det gäller nedskär­nin­garna utan ångar på utan att ta till sig av kritiken.

– Det tjatas och tjatas om lokala avtal men regeringen visar själv exempel på hur man själv går in och vill diktera villkoren.

Han har svårt att förstå vad det hela ska vara bra för.

– Jag trodde inte jag skulle få se något sådan innan jag ens fyllt 40 år, säger Kärkkäinen.

Regeringen har för avsikt att avskaffa vuxenut­bild­ningss­tödet. Det är frågan om ett speciellt drag av regeringen då en hög kunskaps­nivå tidigare har ansetts vara en konkur­rensfördel för Finland.

När regerin­gens lagförslag om avskaf­fandet var på remiss­runda var den överväl­di­gande majori­teten av utlåtan­dena kritiska till regerin­gens planer. Endast en handfull av ett 70-tal utlåtanden stödde regerin­gens plan.

Trots det gick lagförs­laget vidare till riksdagen utan att ett ord ändrades.

– Hos oss har många produk­tion­sar­be­tare byggt på sitt kunnande och utbil­dats sig till högre avlönade jobb med hjälp av stödet, säger Kärkkäinen.

Inte får vi ett enda nytt jobb på vår fabrik bara för att nedskär­nin­garna blir verklighet.

Regeringen motiverar nedskär­nin­garna i socials­kyddet för arbets­lösa och den sociala trygg­heten med att det ska göra gott för syssel­sätt­ningen i landet. På fabriks­golvet ser man inte det här som ett bra argument.

– Inte får vi ett enda nytt jobb på vår fabrik bara för att nedskär­nin­garna blir verklighet, säger Kärkkäinen.

STREJK KRÄVER FÖRBEREDELSER

Vice huvudfört­roen­deman Aki Teeri­niemi berättar att det tar sin tid att köra ner produktionen.

– På den här fabriken går det inte så att man bara trycker på en knapp och går hem och sen återvänder efter tre dagar, trycker igen på knappen och börjar jobba, säger Teeriniemi.

Tillverk­ningen av viskos måste avslutas tre dagar före strejken och hela anlägg­ningen tvättas så att produk­tionen kan komma i gång genast efter strejken.

– Hela natts­kiftet före strejken går åt till att tvätta alla maskiner, berättar Teeriniemi.

Whatsappen har gått het under veckorna innan strejken. De frågor som uppstått har fått ett svar.

– Jag har fått mycket hjälp och goda råd, säger Teeriniemi.

Hela natts­kiftet före strejken går åt till att tvätta alla maskiner.

I diskus­sio­nerna på jobbet har man funderat på hur framtiden ser ut om regeringen nu får som den vill.

– Folk är oroliga för att man till följande går åt tilläggen och helger­sätt­nin­garna, säger Teeriniemi.

Huvudfört­roen­deman Tapani Kärkkäinen är inne på samma linje.

– Jag skulle inte jobba en dag med skiftes­jobb om tilläggen skulle försvinna. Det är säkert.
Huvudfört­roen­deman Kärkkäinen berättar att arbets­gi­varen inte förhållit sig så bra till de politiska strej­kerna utan till och med låtit förstå att flyttandet av produk­tionen utomlands kan vara på bordet.

Förutom Hangö har Visko­Teepak fabriker i Belgien och Mexiko samt föräd­ling­san­lägg­ningar i Neder­län­derna, Tjeckien och i Wisconsin i USA.

För Industri­fac­kets medlem­mars del har strejken hållit men en del av produk­tionen har hållits i gång under tredagarsstrejken.

– Tjäns­te­männen och de högre tjäns­te­männen jobbar i produk­tion. De gör alltså de produk­tion­sans­tälldas jobb, säger Kärkkäinen.

Kampviljan har fått sig en törn av att strejken påverkar de anställda i olika grad. På fabriken jobbar man i fem skift vilket innebär att antalet strejk­dagar varierar mellan de olika skiften. Dessutom omfattas inte alla företag i nejden av strejken i samma utsträckning.

– Medlem­marna börjar bli lite sura då man jobbar på för fullt i grann­fir­morna, säger Kärkkäinen.

– Ja, visst skulle man hellre jobba, men det är vad det är, konsta­terar produk­tion­sar­be­taren Robert Forsström.

Strejken börjar kännas av i plånboken eftersom Industri­fac­kets strejk­bi­drag inte nödvän­digtvis till fullo ersätter lönebort­fallet på grund av strejken. De flesta förstår allvaret i situa­tionen men för en del kan det vara svårare att anpassa utgifterna.

– Det är svårt att övertala folk som lever från hand till mun, säger Kärkkäinen.

Han anser att det borde gå att förhandla i en välfärdsstat. Det ska gå att hitta en lösning som alla parter kan leva med.

– Man skulle ju tro att lösningen skulle hittas genom förhand­lingar och överenskommelser.