Ingemar Rådland, Jani Uuranmäki, Joona Hauhia, Markus Hotta och Daniel Åman i strejkvakten vid Mirka i Oravais 1.2.2024.

Strejk i Jakobstad och Oravais: ”Det är dags att börja tänka på folket”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

I Öster­botten lade Industri­fac­kets medlemmar ner jobbet på flera fabriker i protest mot regerin­gens planer på försäm­ringar av arbets­livet. ”Jag är väldigt stolt över det här gänget”, säger huvudfört­roen­deman Markus Hotta på Mirka i Oravais.

De politiska strej­kerna i protest mot regerin­gens planer på försäm­ringar i arbets­ta­garnas ställ­ning och nedskär­ningar i den sociala trygg­heten fortsatte med omfat­tande strejker mellan den 31 januari och 2 februari.

Den här gången handlar det om FFC- och STTK-förbun­dens gemen­samma aktions­dagar. Samman­lagt 740 arbetsplatser och runt 60 000 medlemmar omfat­tades av Industri­fac­kets strejk.

Det verkar som om man här på fabriken förstår vad regerin­gens planer innebär.

På slipma­te­rial­till­ver­karen Mirkas fabrik i Oravais har Industri­fac­kets och tjäns­te­man­na­facket Pro:s gemen­samma strej­kvakt ställt upp efter klockan fem på morgonen.

– Det jobbar runt 180 personer i produk­tion på fabriken och det är bara en handfull som inte hör till facket, berättar huvudfört­roen­deman Markus Hotta.
Hotta är förutom huvudfört­roen­deman också medlem Industri­fac­kets styrelse sedan kongressen i våras.

Markus Hotta är huvudfört­roen­deman på Mirkas fabrik i Oravais. På fabriken jobbar runt 180 personer i produktion.

– Jag är väldigt stolt över det här gänget. Det verkar som om man här på fabriken förstår vad regerin­gens planer innebär. Till och med YTK:arna har lämnat hemma, säger Hotta.

Hotta nämner också att Industri­fac­kets övertidsförbud hållit på fabriken trots att det efter permit­te­ringar ifjol kanske funnits en del som gärna jobbat övertid för att lappa ekonomin.

Att så många här är färdiga att gå ut i strejk berättar ganska mycket om hur folk känner.

Försämrad anställ­ning­strygghet, första sjukfrån­va­ro­dagen utan lön och begränsad strejk­rätt dyker upp i diskussionerna.

Under hösten och vintern har det gjorts en hel del inlägg i media i där fackens protester mot regerin­gens arbets­mark­nads­po­litik och nedskär­ningar presen­teras som att det handlar om att folk som är besvikna på valre­sul­tatet och nu tjurar på grund av den oönskade regeringsbasen.

– Att så många här är färdiga att gå ut i strejk berättar ganska mycket om hur folk känner med tanke på att stödet för regerings­par­tierna, och särskilt SFP, varit så starkt, säger Hotta.

I Vörå kommun, där Oravais ligger, var stödet för regerings­par­tierna SFP, sannfin­län­darna, Krist­de­mo­kra­terna och samlings­par­tiet i riksdags­valet 2023 nästan 90 procent.

Men räcker det till med en strejk på två dagar för att locka regeringen till förhandlingsbordet?

Arbetars­kydds­full­mäk­tige Daniel Åman tror det blir fler stridsåt­gärder i fortsättningen.

– Man kan alltid hoppas, men som det ser ut just nu tvivlar jag på att de här två dagarna räcker till för att få regeringen på andra tankar. Ja, alla har ju hört vad Arto Satonen har sagt (regerin­gens arbets­mi­nister red. anm.), säger Hotta.

– Strejk­rätten är det enda vapnet vi har till förfo­gande så vi får börja trappa upp det hela om inte det börjar hända någon­ting, säger arbetars­kydds­full­mäk­tige Daniel Åman.

Vi är nog ganska långt från det franska stuket här.

Knappt några bilar närmar sig fabriks­porten, men mitt i allt kör en in på fabriksområdet.

– Nämen ser man på, det var ju vd: n. Han brukar nog inte komma hit så ofta, kommen­teras det från strejkvakten.

I samma veva kommen­teras också skrive­rierna om att facket skulle ta till olovliga ”maffia­me­toder och gangs­ter­fa­soner” i kampen mot regerin­gens nedskärningsplaner.

– Vi är nog ganska långt från det franska stuket här, säger Ingemar Rådland.

Daniel Åman, Ingemar Rådland, Jani Uuran­mäki, Joona Hauhia och Markus Hotta var på plats efter fem på morgonen.

Samti­digt som strej­kvakter och demon­stranter ställde upp i fredliga led på Senats­torget i Helsing­fors och på parke­ringsplatser invid fabriker landet över pågick jordbru­karnas protester i Frankrike. Bönder blocke­rade ingångs­farter till Paris, tömde sina flak utanför myndig­hets­bygg­nader och brände bildäck.

– Det börjar vara dags att tänka på folket. Det är tid att sätta sig ner och förhandla, precis som man klarat av att göra tidigare, säger Hotta.

KÄMPA PÅ!

På Mirkas fabrik i Jakobstad börjar dagens första pass vid strej­kvakten vara över för huvudfört­roen­deman Emma Sandås och Elisa­beth Norrback.

Till vardags jobbar Norrback med att montera slipmas­kiner och Sandås som teamle­dare på logistikavdelningen.

– Ingen av de anställda som vi föret­räder har kommit på jobb idag, säger Sandås. Det är en del högre tjäns­temän och icke fackligt anslutna som gjort det.

Huvudfört­roen­deman Emma Sandås, Elisa­beth Norrgård och regio­nom­budsman Ilkka Nordtsröm vid Mirkas fabrik i Jakobstad.

Hon tror att snacket om regerings­pro­grammet har gått på arbetsplatsen och de flesta arbetarna på Mirka är åtmins­tone på det stora hela på det klara om vad det innebär.

– Jag blir jätteglad när en person som jag kanske inte tänkt att själv är så insatt kommer fram och frågar vad det och det kommer att innebära. Då märker man att nu har det disku­te­rats, säger Sandås.

Elisa­beth Norrback och Emma Sandås skulle värma sig en stund med brasa för att återvända till strej­kvakten vid skiftes­bytet vid tvåtiden.

Det blåser kallt i Jakobstad på torsdags­mor­gonen och i nyheterna varnas det för dåligt före.

– Det var inte svårt att samla ihop tillräckligt med frivil­liga till strej­kvakten. Det är ju också som en kul grej att göra tillsam­mans, säger Norrback, som jobbat i sju år på Mirka.

”Ingen av de anställda som vi föret­räder har kommit på jobb idag”, säger huvudfört­roen­deman Emma Sandås.

En äldre man går förbi strej­kvakten, kanske under sin morgonpromenad.

Tsemppiä, kämpa på, lyder hans hälsning.

EN NY MEDLEM

På andra sidan stan ligger Prevex fabrik, där person­alen också deltar i den politiska strejken. Prevex tillverkar vattenlås på enheterna i Nykar­leby och Jakobstad.

Bland annat tillverkas samtliga vattenlås i den svenska möbel­jätten Ikeas kök Österbotten.

Huvudfört­roen­deman Matti Minnilä, Rita Ekola och Kha Le vid porten till Prevex fabrik i Jakobstad.

Huvudfört­roen­deman Matti Minnilä är rätt nöjd med hur strejk­mor­gonen fortlöpt. Av de runt 60 anställda  i Jakobstad är det 15 som kommit på jobb, räknar han.

– Vi har fått eget folk ut och det är det vikti­gaste. Här stöder nog männis­korna strejken, men det har varit kanske lite svårare att få folk att aktivera sig och till exempel delta i strejkvakten.

Vi fick en som inte hör till facket att skriva in sig, så på det sättet kan man kalla det en framgång.

Strej­kvak­terna lyssnar på radio­ny­he­terna där det rappor­teras från strej­kvakten vid andra fabriker i Österbotten.

Strej­kvakten är utrustad med Industri­fac­kets infoblad om regerin­gens planer på finska, svenska, engelska och vietnamesiska.

– Vi fick en som inte hör till facket att skriva in sig, så på det sättet kan man kalla det en framgång, säger Minnilä.

Det är inte någon specifik skriv­ning i regerings­pro­grammet som grämer. Det är helheten det är fel på, anser strejkvakterna.

– Det är inte någon enskild punkt i regerings­pro­grammet. Det är dåligt hela vägen, säger Rita Ekola.

Rita Ekola har inte mycket övers för regerings­pro­gram­mets skriv­ningar som gäller arbetslivet.

Hon har två år bakom sig som montör på Prevex. Ekola jobbade som värdinna på Keppo Gård i Jeppo i Nykar­leby innan hon efter permit­te­ringar och en flytt till Jakobstad hittade sig i fabriksmiljö.

– Det som oroar år att arbets­gi­varen i fortsätt­ningen skulle kunna säga upp en så där bara. Det blir otryggt, säger Le Kha.

Här vill man ändå poäng­tera att strejken inte är riktad mot arbets­gi­varen ”som är mesta­dels bra och en bra arbetsplats”.

Huvudfört­roen­deman Matti Minnilä sskulle ännu en sväng via Prevex fabrik i Nykar­leby. Regio­nom­budsman Ilkka Nordsrtröm i förgrunden.

På fredagen 2.2 fortsätter de politiska strej­kerna inom bland annat industrin, handeln och hamnarna. Dessutom kommer trans­por­terna att påverkas ytter­li­gare och då den politiska strejken utvidgas till att omfatta även järnvägar och busstrafik.

Fortfa­rande visar inte regeringen Orpo några som helst tecken på att vilja förhandla med arbets­ta­garna om hela det paket som regeringen vill genomföra.

Industri­facket inledde politiska stridsåt­gärder tisdagen den 26 september 2023 i protest mot regerin­gens planer på försäm­ringar i arbets­livet och den sociala trygg­heten. Förbun­dets åtgärder utgör en del av fackcent­ralen FFC:s gemen­samma kampanj Vägande skäl. Kampan­jens mål är att försvara arbets­ta­garna mot regerin­gens ensidiga nedskär­ningsplaner. Läs mer om Industri­fac­kets åtgärder.