Runt 400 fackliga förtroendevalda samlades i Helsingfors 6.10 under parollen #VägandeSkäl

Runt 400 fackliga förtroen­de­valda samlades: ”Nu om någonsin är det dags att göra något”

TEXT OCH FOTO ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSSÄTTNING JOHANNES WARIS

Förtroen­de­valda i FFC-anslutna fackför­bund samlades i Helsing­fors. Höger­re­ge­rin­gens planer på att skapa stöka till det på arbets­mark­naden och skära i den sociala trygg­heten är som bensin i elden för fackets kampvilja.

Fackcent­ralen FFC:s träff för förtroen­de­valda samlade runt 400 förtroen­de­valda i olika branscher till Helsing­fors den 6 oktober.

Delta­garna var eniga om att det är nu det gäller att agera för att regerin­gens långa lista över försäm­ringar i arbets­livet och nedskär­ningar i den sociala trygg­heten inte ska bli verklighet.

– Nu är sista chansen att göra något. Det är onödigt att försöka springa i kapp senare, säger huvudfört­roen­deman Jari Berg.

– Nu om någonsin, tillägger huvudfört­roen­deman Juha Hassel.

Huvudfört­roen­deman Taina Turunen berättar att det förekommit diskus­sioner om regerings­pro­grammet på jobbet. Många har fått upp ögonen för hur läget ser ut.

– Man har läst om grejen i medier men kanske inte riktigt förstått vad helheten innebär, säger Turunen.

Förtroen­de­männen Juha Hassel, Jari Berg och Taina Turunen.

Turunen bor i Klövskog i Nurmi­järvi och jobbar på tekno­lo­giin­dustrifö­re­taget Vaisala. Berg är hemma i Lappo och jobbar på Skaala IFN inom snicke­riin­dustrin. Karle­bybon Hassel jobbar inom den kemiska basin­dustrin på Jervois Finland.

Hela trion är av den åsikten att det är nyttigt att samla ihop förtroen­demän i olika branscher.

– Visst har jag känt till frågorna, men här har det öppnat sig mer, säger Hassel.

– Det kom som en överrask­ning att gänget är så sammans­vetsat, säger Turunen.

– Vi kämpar för samma sak. Här har man hör synpunkter från andra branscher, säger Berg.

AKTIVA ARBETARE

Regeringen motiverar sin politik med strävan efter att balan­sera stats­fi­nan­serna. Åtgär­derna har dock riktats endast mot arbets­ta­gare och mindre bemedlade.

– Något måste göras, men det ska ske rättvist, säger Turunen.

Fackcent­ralen FFC:s ordfö­rande Jarkko Eloranta talade på förtroen­de­man­nat­räffen. ”Regerings­pro­grammet är fulls­tän­digt snett. Det är ett buffet­bord av illas­ma­kande mat” konsta­te­rade Eloranta.

– Ett gemen­samt talko betyder just det. Alla ska vara med, säger Hassel.

Vi kämpar för samma sak. Här har man hör synpunkter från andra branscher.

Förtroen­de­männen har hört att flera arbets­ta­gare som lagt sin röst i riksdags­valet i våras är besvikna på politiken efter valet.

– En lögn bär inte långt, säger Berg.

Det verkar som om man börjar vakna på en bredare front, anser förtroendemännen.

– Vi hade som inte ens hör till facket som ändå deltog i utmarschen, berättar Turunen.

Nedskär­nin­garna i den sociala trygg­heten kanske inte berör en själv precis nu, men snart kan situa­tionen vara en annan.

– Man måste komma ihåg dem som har det sämre ställt. Inte vet man om när själv är i behov av hjälp, säger Hassel.

”VI SKA VISA VAD FACKET GÅR FÖR”

Mötet inleddes av FFC:s ordfö­rande Jarkko Eloranta. Han ville lyfta fram hur ensidigt och arbets­ta­gar­fient­ligt regerings­pro­grammet är.

– Regerings­pro­grammet är snett. Det är en buffet bestående av mat som smakar illa., sade Eloranta.

Han påminde om att vi nu ser början av en lång kamp. Det kommer att behövas kollektiv styrka om det ska bli en förändring.

– Vi ska visa vad det finländska facket går för, sa Eloranta

Vänsterför­bun­dets ordfö­rande Li Andersson och Social­de­mo­kra­ternas ordfö­rande Antti Lindtman talade om förändrin­garna i det politiska klimatet i Finland.

– Det har skett en förändring i regerings­par­tiernas sätt att tala efter valet, sa Lindtman.

Från vänster FFC:s viceordfö­rande Katja Syvärinen, Vänsterför­bun­dets ordfö­rande Li Andersson och SDP:s ordfö­rande Antti Lindtman.

– Regeringen strävar inte efter att hitta en medelväg utan man är ute efter knockout­seger, sa Andersson.

Både Lindtman och Andersson har förvå­nats av den mängd av medde­landen från väljare de fått. Människor är oroliga över innehållet i regerings­pro­grammet och undrar om det finns något man kan göra för att ändra på saken.

Jag är säker på att regeringen inte kan köra igenom sitt program om finlän­darna tillsam­mans säger nej, det här går inte.

– Jag kommer inte ihåg att det skulle ha varit så här tidigare, sa Andersson.

– Jag är säker på att regeringen inte kan köra igenom sitt program om finlän­darna tillsam­mans säger nej, det här går inte, sa Lindtman.

FFC:s chef för samhällspå­verkan Niko Pankka och svenska fackcent­ralen LO:s chefse­konom  Laura Hartman. 

I Sverige och Danmark har man valt att hantera konflikt­si­tua­tioner i arbets­livet genom förebyg­gande åtgärder. Den svenska fackliga centra­lor­ga­ni­sa­tionen LO:s chefse­konom Laura Hartman besökte Finland för att berätta hur den svenska arbets­mark­nads­mo­dellen har utvecklats och hur den fungerar i praktiken.

När man gör stora förändringar är resan lika viktig som slutresultatet.

– Vi har med intresse, men också med fasa, följt vad som händer i Finland. Också i Sverige sker förändringar, men inte så här snabbt. När man gör stora förändringar är resan lika viktig som slutresultatet.

I Sverige betonas tre principer när arbets­livet förän­dras: förändringen ska ske på ett tryggt sätt, vinstför­del­ningen ska vara rättvis och de arbets­tillfällen som skapas ska vara bättre än eller åtmins­tone lika bra som de jobb som försvinner, ur såväl produk­ti­vi­te­tens som arbets­ta­garnas synvinkel.

När regeringen i Finland nu försöker öka flexi­bi­li­teten på arbets­mark­naden genom lagstift­ning, har man i Sverige satsat på avtalssystemet.

– I Sverige förs avtalandet till den lokala nivån och man erkänner de roller som båda parter har. Genom att förhandla lyckas man hitta gemen­samma intressen och kompro­missa, när hela förhand­lings­sys­temet grundar sig på ömsesi­digt förtroende, berättar Laura Hartman.