”Det här riske­rar att förän­dra Finland i grun­den” – Industri­fac­ken i Norden följer finska rege­rin­gens fram­fart med oro

De nordiska industri­fac­kens samar­bet­sor­gan Nordic-IN inledde tisda­gen 29.8 sitt semi­na­rium i Murik­kains­ti­tu­tet i närhe­ten av Tammer­fors. Temat för semi­na­riet var den nordiska model­len och sociala dimen­sio­nen i Euro­peiska unionen.

Diskus­sio­nen fördes mot ljuset av nyhe­ter om vad rege­rin­gen i värd­lan­det Finland har för planer för refor­mer i arbets­mark­nads­po­li­ti­ken och den social tryggheten.

Rege­rings­pro­gram­mets skri­vel­ser, som innehål­ler bland annat kväsan­det av strejk­rät­ten och en rad övriga försäm­rin­gar i arbets­ta­gar­nas trygg­het, fick hård kritik av seminariedeltagarna.

Euro­pa­fac­ket ETUC:s nyli­gen omvalda vice gene­ral­se­kre­te­rare, svens­ken Claes-Mikael Ståhl, ser med oro på rege­rin­gens planer i Finland. Euro­peiska fackliga samor­ga­ni­sa­tio­nen ETUC, eller Euro­pa­fac­ket, repre­sen­te­rar samman­lagt runt 60 miljo­ner lönta­gare i Europa.

– Det är klart att man bekym­ras över de åtgär­der som vidtas för att begränsa strejk­rät­ten och förut­sätt­nin­garna för facket att verka. Det här riske­rar att förän­dra Finland i grund och botten. Det skulle ta Finland från Norden och mot ett helt annat håll, sa Ståhl.

Rege­rin­gen Orpo har enligt egen utsago tittat på de nordiska grann­län­derna för exem­pel på flera av den åtgär­der som de nu vill införa.

– Det här pake­tet har abso­lut inget att göra med den nordiska model­len. Den nordiska idén är att man stöder och möjlig­gör för parterna att göra upp avtal. Man skapar förut­sätt­nin­gar för att arbets­mark­na­den ska reglera sig själv. Ger man parterna ansvar, så tar parterna ansvar, säger Ståhl.

Ståhl har en bakgrund inom svenska fackcent­ra­len LO och de svenska fackför­bun­dens kontor i Bryssel.

Den poli­tiska högern är bra på att kopiera saker från olika länder.

Industri­fac­kets vice ordfö­rande Turja Lehto­nen lyfte fram att den finska rege­rin­gens planer är det hårdaste slaget mot fackliga rättig­he­ter på flera årtionden.

Lehto­nen önskade att man i de övriga nordiska länderna under stun­dande besök från arbets­mi­nis­ter Arto Sato­nen (saml) skulle berätta om vad den svenska eller danska arbets­mark­nads­mo­del­len egent­li­gen går ut på.

– Den poli­tiska högern är bra på att kopiera saker från olika länder. Till följande kan ni stå i tur, sade Lehtonen.

Ordfö­rande för IN, dans­ken Claus Jensen, lovade erbjuda Sato­nen fyra veckor utbild­ning på Danska Metalls ”Murikka”, Metals­ko­len i Jørlunde. vilket väckte en viss munter­het bland deltagarna.

– Hotet mot nordiska model­len kommer inte bara från EU-lags­tift­ning, den kommer inifrån länderna. Finland är ett ganska bra exem­pel på hur arbets­gi­varna lyckas trycka ner frågor ner på arbetsplats­nivå, där facket ofta är svagare.  Jag tror det vikti­gaste fort­sätt­nings­vis är rekry­tera medlem­mar och orga­ni­sera. Sedan måste man natur­ligt­vis också leve­rera resul­tat, säger Anna­ka­rin Wall, tidi­gare ombud på Industrians­tällda i Norden Nordic-IN och numera inter­na­tio­nell sekre­te­rare på svenska tjäns­te­man­na­fac­ket Unionen.

DET BEHÖVS LÄGERELDAR ATT SAMLAS KRING

Trots den delade oron för finska rege­rin­gens planer, och en delad uppfatt­ning om fört­räfflig­he­ten i den nordiska samhälls­mo­del­len eller model­lerna, har de nordiska fackfö­re­nings­rö­rel­serna inte varit helt enig när det kommer till intres­se­be­vak­ning i Europa.

Det före­kom inre splitt­rin­gar både mellan nordiska länder och förbund då frågan om EU-lags­tad­gade mini­mi­lö­ner blev aktuell för fyra år sedan. Mini­mi­lö­ne­di­rek­ti­vet antogs i EU i okto­ber 2022. Sverige och Danmark röstade mot, Finland för.

På det stora hela var ändå nord­borna av samma åsikt – lönerna skulle fort­sätt­nings­vis förhand­las om mellan arbets­mark­nads­par­terna i länderna, inte av poli­ti­ker. Den nordiska model­len skulle försvaras.

På flera håll inom EU, där lönta­garna har vill­kor som är långt lägre än de som i regel gäller i de nordiska länderna, väckte den nordiska ivern att motar­beta direk­ti­vet i EU föga förståelse.

– Jag har i hört flera perso­ner som jag träf­fat i fackliga samman­hang i Europa efteråt säga att om tonlä­get från ”oss” varit ett annat och framför allt, om vi varit enade, så skulle motta­gande varit annor­lunda, sade svenska Unio­nens förbund­sordfö­rande Martin Linder.

På vilket sätt kan då den euro­peiska fackfö­re­nings­rö­rel­sen gå framåt tillsammans?

Ståhl talar gärna om ”läge­rel­dar”. Nu måste det tändas gemen­samma läge­rel­dar som fackligt aktiva i hela Europa kan samlas kring och driva framåt till­sam­mans, lyder hans budskap.

Enligt Ståhl skulle en möjlig sådan läge­reld vara något som heter Social condi­tio­na­li­ties, alltså vill­kor på hur EU- medel används både i rela­tion till medlemss­ta­terna, så att de ska göra mera sociala åtgär­der med EU-pengarna och att man i offent­lig upphand­ling använ­der pengarna på ett sätt som främ­jar före­tag med kollektivavtal.

TVÅ VIKTIGA VAL 2024

Claes-Mikael Ståhl säger att de euro­peiska lönta­gar­nas situa­tion påver­kas till en stor del av två val nästa år. Euro­pa­par­la­ments­va­let på våren men också det ameri­kanska presi­dent­va­let i novem­ber 2024.

Bara i det första har de flesta industriar­be­tare i Norden rösträtt, en rätt som brukas rätt spar­samt i ljuset av hur aktivt valdel­ta­gan­det i EU-valet i allmän­het och bland väljare i arbe­ta­ryr­ken i synner­het är.

I Finland kröp valdel­ta­gan­den i EU-valet 2019 upp till knappt över 40 procent. I Tjec­kien, Slova­kien och Slove­nien röstade bara runt en femte­del av de röstberättigade.

Som det ser ut nu kommer vi att se höger­po­pu­lis­ter­nas fram­marsch i EU-valet, vilket vrider Europa i helt fel rikt­ning, säger Ståhl.

Som det ser ut nu kommer vi att se höger­po­pu­lis­ter­nas fram­marsch i EU-valet, vilket vrider Europa i helt fel riktning.

Ameri­kanska presi­dent­va­let kan komma att spela en stor roll. Claes-Mikael Ståhl från ETUC berät­tar att det under den pågående Biden-admi­ni­stra­tio­nen funnits ett stort intresse det som kallas ”worker centerd trade policies”, eller handels­po­li­tik med fokus på anställda. Där har Euro­pa­fac­ket haft en given roll i förhand­lin­garna med amerikanerna.

Trumps åter­val skulle högst sanno­likt leda till en sväng mot en strik­tare America First-poli­tik där synen på världs­han­deln ses som ett noll­sum­mes­pel som i sin förläng­ning inte gynnar industriar­be­tarna i Norden, som är beroende av export och en öppen marknad.

IN:s semi­na­rium med fokus på den nordiska model­len ägde rum i samband med styrel­se­mö­tet för samar­bet­sor­ga­net Nordic-IN Industrians­tällda i Nordens styrelsemöte.

Industri­fac­ket repre­sen­te­ras i styrel­sen av ordfö­rande Riku Aalto, vice ordfö­rande Turja Lehto­nen och chefen för inter­na­tio­nella ären­den, Jari Hakka­rai­nen.