”Det här riskerar att förändra Finland i grunden” – Industrifacken i Norden följer finska regeringens framfart med oro

De nordiska industrifackens samarbetsorgan Nordic-IN inledde tisdagen 29.8 sitt seminarium i Murikkainstitutet i närheten av Tammerfors. Temat för seminariet var den nordiska modellen och sociala dimensionen i Europeiska unionen.

Diskussionen fördes mot ljuset av nyheter om vad regeringen i värdlandet Finland har för planer för reformer i arbetsmarknadspolitiken och den social tryggheten.

Regeringsprogrammets skrivelser, som innehåller bland annat kväsandet av strejkrätten och en rad övriga försämringar i arbetstagarnas trygghet, fick hård kritik av seminariedeltagarna.

Europafacket ETUC:s nyligen omvalda vice generalsekreterare, svensken Claes-Mikael Ståhl, ser med oro på regeringens planer i Finland. Europeiska fackliga samorganisationen ETUC, eller Europafacket, representerar sammanlagt runt 60 miljoner löntagare i Europa.

– Det är klart att man bekymras över de åtgärder som vidtas för att begränsa strejkrätten och förutsättningarna för facket att verka. Det här riskerar att förändra Finland i grund och botten. Det skulle ta Finland från Norden och mot ett helt annat håll, sa Ståhl.

Regeringen Orpo har enligt egen utsago tittat på de nordiska grannländerna för exempel på flera av den åtgärder som de nu vill införa.

– Det här paketet har absolut inget att göra med den nordiska modellen. Den nordiska idén är att man stöder och möjliggör för parterna att göra upp avtal. Man skapar förutsättningar för att arbetsmarknaden ska reglera sig själv. Ger man parterna ansvar, så tar parterna ansvar, säger Ståhl.

Ståhl har en bakgrund inom svenska fackcentralen LO och de svenska fackförbundens kontor i Bryssel.

Den politiska högern är bra på att kopiera saker från olika länder.

Industrifackets vice ordförande Turja Lehtonen lyfte fram att den finska regeringens planer är det hårdaste slaget mot fackliga rättigheter på flera årtionden.

Lehtonen önskade att man i de övriga nordiska länderna under stundande besök från arbetsminister Arto Satonen (saml) skulle berätta om vad den svenska eller danska arbetsmarknadsmodellen egentligen går ut på.

– Den politiska högern är bra på att kopiera saker från olika länder. Till följande kan ni stå i tur, sade Lehtonen.

Ordförande för IN, dansken Claus Jensen, lovade erbjuda Satonen fyra veckor utbildning på Danska Metalls ”Murikka”, Metalskolen i Jørlunde. vilket väckte en viss munterhet bland deltagarna.

– Hotet mot nordiska modellen kommer inte bara från EU-lagstiftning, den kommer inifrån länderna. Finland är ett ganska bra exempel på hur arbetsgivarna lyckas trycka ner frågor ner på arbetsplatsnivå, där facket ofta är svagare.  Jag tror det viktigaste fortsättningsvis är rekrytera medlemmar och organisera. Sedan måste man naturligtvis också leverera resultat, säger Annakarin Wall, tidigare ombud på Industrianställda i Norden Nordic-IN och numera internationell sekreterare på svenska tjänstemannafacket Unionen.

DET BEHÖVS LÄGERELDAR ATT SAMLAS KRING

Trots den delade oron för finska regeringens planer, och en delad uppfattning om förträffligheten i den nordiska samhällsmodellen eller modellerna, har de nordiska fackföreningsrörelserna inte varit helt enig när det kommer till intressebevakning i Europa.

Det förekom inre splittringar både mellan nordiska länder och förbund då frågan om EU-lagstadgade minimilöner blev aktuell för fyra år sedan. Minimilönedirektivet antogs i EU i oktober 2022. Sverige och Danmark röstade mot, Finland för.

På det stora hela var ändå nordborna av samma åsikt – lönerna skulle fortsättningsvis förhandlas om mellan arbetsmarknadsparterna i länderna, inte av politiker. Den nordiska modellen skulle försvaras.

På flera håll inom EU, där löntagarna har villkor som är långt lägre än de som i regel gäller i de nordiska länderna, väckte den nordiska ivern att motarbeta direktivet i EU föga förståelse.

– Jag har i hört flera personer som jag träffat i fackliga sammanhang i Europa efteråt säga att om tonläget från ”oss” varit ett annat och framför allt, om vi varit enade, så skulle mottagande varit annorlunda, sade svenska Unionens förbundsordförande Martin Linder.

På vilket sätt kan då den europeiska fackföreningsrörelsen gå framåt tillsammans?

Ståhl talar gärna om ”lägereldar”. Nu måste det tändas gemensamma lägereldar som fackligt aktiva i hela Europa kan samlas kring och driva framåt tillsammans, lyder hans budskap.

Enligt Ståhl skulle en möjlig sådan lägereld vara något som heter Social conditionalities, alltså villkor på hur EU- medel används både i relation till medlemsstaterna, så att de ska göra mera sociala åtgärder med EU-pengarna och att man i offentlig upphandling använder pengarna på ett sätt som främjar företag med kollektivavtal.

TVÅ VIKTIGA VAL 2024

Claes-Mikael Ståhl säger att de europeiska löntagarnas situation påverkas till en stor del av två val nästa år. Europaparlamentsvalet på våren men också det amerikanska presidentvalet i november 2024.

Bara i det första har de flesta industriarbetare i Norden rösträtt, en rätt som brukas rätt sparsamt i ljuset av hur aktivt valdeltagandet i EU-valet i allmänhet och bland väljare i arbetaryrken i synnerhet är.

I Finland kröp valdeltaganden i EU-valet 2019 upp till knappt över 40 procent. I Tjeckien, Slovakien och Slovenien röstade bara runt en femtedel av de röstberättigade.

Som det ser ut nu kommer vi att se högerpopulisternas frammarsch i EU-valet, vilket vrider Europa i helt fel riktning, säger Ståhl.

Som det ser ut nu kommer vi att se högerpopulisternas frammarsch i EU-valet, vilket vrider Europa i helt fel riktning.

Amerikanska presidentvalet kan komma att spela en stor roll. Claes-Mikael Ståhl från ETUC berättar att det under den pågående Biden-administrationen funnits ett stort intresse det som kallas ”worker centerd trade policies”, eller handelspolitik med fokus på anställda. Där har Europafacket haft en given roll i förhandlingarna med amerikanerna.

Trumps återval skulle högst sannolikt leda till en sväng mot en striktare America First-politik där synen på världshandeln ses som ett nollsummespel som i sin förlängning inte gynnar industriarbetarna i Norden, som är beroende av export och en öppen marknad.

IN:s seminarium med fokus på den nordiska modellen ägde rum i samband med styrelsemötet för samarbetsorganet Nordic-IN Industrianställda i Nordens styrelsemöte.

Industrifacket representeras i styrelsen av ordförande Riku Aalto, vice ordförande Turja Lehtonen och chefen för internationella ärenden, Jari Hakkarainen.