Fullmäk­ti­ge­medlem Ann-Louice Ormis­kangas från kemisek­torn hade blandade känslor inför fullmäk­ti­ge­pe­rio­dens sista möte. Hon är huvudfört­roen­deman på Hermanns Bike Compo­nents i Jakobstad.

– Det känns lite vemodigt för att vara ärlig. Vi började för fem år sedan som en sammans­lag­ning av tre förbund och då var det ofta så att folk som steg upp sade att de kom från till exempel Metall, men nu känns det som om vi svetsats samman och blivit ett förbund, säger Ormiskangas.

Den första kongress­pe­rioden har samman­fallit med kriser av vilka ett påtvingat konkur­rens­kraft­savtal kanske hörde till de mindre.

En global corona­pan­demi, ett fulls­ka­ligt krig i Europa och medföl­jande infla­tion som skenat i väg samt en energi­kris som höjt konsu­mentpri­serna, för att inte glömma stors­ka­liga förändringar på arbets­mark­naden där Skogsin­dustrin lämnat förhand­lings­borden och de allmän­bin­dande kollek­ti­vav­talen inom tekno­lo­giin­dustrin varit hotad på grund av omställ­ningar i arbetsgivarförbundet.

Nu känns det som om vi svetsats samman och blivit ett förbund.

– Det har inte varit någon lätt tid och det har säkert gjort sitt i att vi blivit ett.

Förutom fullmäk­ti­ge­medlem har hon också varit aktiv i utbild­nings­sek­tionen vid förbundet.

– Jag har inte kanske varit den som stigit upp och talat mest i fullmäk­tige men jag upplever att det också går att påverka i sektionen och det är väldigt intres­sant, säger Ormiskangas.

Ormis­kangas styr mot Tammer­fors och Industri­fac­kets kongress i egenskap av kongres­sombud. Hon är själv väldigt glad och rent av aningen överraskad över det stöd hon fått. Hon samlade 87 röster i valkretsen plast­pro­duk­tin­dustri och kemisk produktindustri.

Dessutom gläder det henne att kvinnor som ställt upp för första gången samlat bra med röster.

– Jag hoppas natur­ligtvis att de unga damer som blivit invalda ska få chansen att visa vad de går för, konsta­terar Ormiskangas.

Förbundet tryggade arbetsvillkoren

Avslut­ningen på perioden sammanföll med efters­pelet efter riksdags­valet. Ordfö­rande Riku Aalto skickade genom sitt öppningstal sina hälsningar till regeringsför­hand­larna och sanno­lika stats­mi­nis­tern, samlings­par­tisten Petteri Orpo och Sannfin­län­darna som gått till val med en oklar linje när det kommer till arbetslivsfrågor.

– Vi litar på att Sannfin­län­darna håller de löften som de gett facket. Oberoende hur regeringen ser ut kommer Industri­facket att vara redo för samar­bete. Vi vill också påverka regerings­pro­grammet. Industri­facket vill att de frågor som gäller arbets­livet och arbets­mark­naden behandlas, bereds och fattas beslut om i treparts­sa­mar­bete, sa Aalto.

På så sätt skulle man undvika de misstag som Sipilä­re­ge­ringen begick.

– Då var facken och regeringen i konflikt så gott som hela tiden då regeringen ville av ideolo­giska skäl ibland försvaga uppsäg­ningss­kyddet och ibland skära i lönerna, sa Aalto.

En märkbart rörd fullmäk­ti­geordfö­rande Jarmo Markkanen tackade fullmäk­ti­ge­kol­le­gerna för de gångna åren. Industri­fac­kets förbunds­kongress samlas i Tammer­fors 22–24.5 och väljer under mötet ett nytt fullmäk­tige för förbundet.

– Det har varit ett nöje att få träffa kolleger och vänner från hela landet, sa Markkanen.

FACKET GÖR ARBETSMARKNADSPOLITIK OBEROENDE REGERING

I sitt öppningstal inför Industri­fac­kets fullmäk­tige i Helsing­fors riktade Industri­fac­kets 1. vice ordfö­rande Turja Lehtonen en känga mot dem som fört fram tankar om nedskär­ningar i yrkesutbildningen.

– Under våren besökte jag minst 30 arbetsplatser. Arbets­gi­varnas största problem var bristen på utbildad arbets­kraft. Vad tänker Petteri Orpo? Sanno­likt gå in för nedskär­ningar där det finns en stor efterfrågan på proffs och nästan 100 procents sanno­likhet att få jobb. Jag frågar mig om han riktigt följer med läget? Om ni inte tror mig så fråga dina kampanj­fi­nan­siärer i arbets­gi­var­borgen. De oroar sig för samma sak, sade Lehtonen.

Vad tänker Petteri Orpo?

Lehtonen riktade i sitt anförande blicken mot Industri­fac­kets första ordinarie förbunds­kongress i Tammer­fors i maj.

– Jag är säker på att det blir en kongress där diskus­sioner förs i konstruktiv anda.  Enighet behövs även under följande kongress­pe­riod. Arbets­gi­var­si­dans ideolo­giska anfall är och förblir en utmaning och de kommer garan­terat att fortsätta med att försöka nagga avtals­sys­temet i kanterna, sade Lehtonen.

Lehtonen anser att den avgående regeringen skött sig bra under en tid som präglats av svåra kriser ska ha ett tack för det. Någon excep­tio­nellt lönta­gar­vänlig regering har det inte varit frågan om, under­stryker han. Men alter­na­tivet som sanno­likt väntar, en höger­re­ge­ring med Orpo i spetsen, kan sanno­likt innebära ”reformer på arbetsmarknaden”.

– Facket gör arbets­mark­nads­po­litik oberoende färgen på regeringen. Jag hoppas politi­kerna håller huvudet kallt gällande i vilka och frågor och på vilket sätt de vill kliva in på arbets­mark­nads­par­ternas område. I värsta fall kan resul­tatet bli sådant att det väldigt länge att städa upp efter det, sa Lehtonen.