Facken presen­te­rade gemen­samma mål och medel – ”Vi har alla verk­tyg som behövs om det gäller”

Under den pågående avtals­rö­rel­sen samar­be­tar fackför­bun­den inom Finlands fackfö­re­nin­gars cent­ra­lor­ga­ni­sa­tion FFC mer än vad som varit vanligt under de senaste åren. FFC:s styrelse beslöt enhäl­ligt i decem­ber att till­sam­mans lägga målen gällande löneför­höj­nin­garna och också koor­di­nera möjliga stridsåtgärder.

Industri­fac­ket, service­fac­ket PAM och bil- och trans­port­fac­ket AKT höll en gemen­sam pres­sträff 9.1. med fokus på arbetsmarknadsläget.

Enligt Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto har kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna gått trögt av tre orsaker.

– Den största orsa­ken är att infla­tio­nen stigit till nästan 10 procent efter att Ryss­land inledde sitt anfalls­krig mot Ukraina. Det har försäm­rat lönta­gar­nas köpkraft. På arbets­gi­varhåll har det inte funnits en vilja att beakta infla­tio­nen, sa Aalto.

Ett annat problem har varit löneupp­gö­rel­sen i kommun­sek­torn som innebär att anställda i den offent­liga sektorn ska få ett lönepås­lag på 1,2 procent över den nivå som förhand­las fram i exportbranscher­nas förhand­lin­gar. Det innebär att resul­ta­ten i den privata sektorns förhand­lin­gar i prak­ti­ken bestäm­mer de kommu­nans­täll­das löner.

Den tredje orsa­ken är den inten­siva koor­di­ne­ring som sker på arbets­gi­var­si­dan. Det bety­der att man inte kan vänta sig ett resul­tat i några kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­gar före Industri­fac­ket och Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare har skri­vit på ett avtal.

– Arbets­gi­varna har givit bort all sin makt till Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare, kons­ta­te­rade Aalto.

DE ANDRA BRANSCHERNA VÄNTAR

Arbets­gi­var­si­dans inbör­des koor­di­na­tion har kommit tydligt fram i flera förhand­lings­bord. Till exem­pel arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nen Finsk Handel medde­lade att förbun­det inte förhand­lar med service­fac­ket PAM om löneför­höj­nin­garna för det andra året utan inle­der förhand­lin­gar om hela kollek­ti­vav­ta­let först då resul­ta­tet står klart i exportbranscher­nas förhandlingar.

– Det här bety­der att arbets­gi­var­si­dans koor­di­ne­ring är väldigt konkret, sa PAM:s ordfö­rande Annika Rönni-Sälli­nen.

I prak­ti­ken hand­lar alltså tekno­lo­giin­dustrins förhand­lin­gar också om utkoms­ten för de anställda inom handeln i Finland.

– Vi snac­kade med Riku om att kanske jag borde hoppa med i tekno­lo­gin­dustrins förhand­lin­gar. Vi kom ändå fram till att vi utvecklar samar­be­tet på ett annat sätt, sa Rönni-Sällinen.

Industri­fac­ket kollek­ti­vav­tal i tekno­lo­gibranscherna löpte ut i slutet av novem­ber. Kemiin­dustrins avtal löpte ut vid årskif­tet. Flera av PAM:S och AKT:s kollek­ti­vav­tal löper ut i slutet av januari.

– Det beskri­ver läget väl att man allt­mer öppet talar man inte kan nå en uppgö­relse före expor­tin­dustrin gjort sitt, sade trans­port­fac­ket AKT:s ordfö­rande Ismo Kokko.

ARBETSGIVAREN HAR ETT ANSVAR

FFC-facken har öppet gått ut med att målsätt­nin­gen för avtals­rö­rel­sen är löneför­höj­nin­gar som är jämför­bara med de som förhand­lats fram i Tyskland.

Tyska IG Metalls avtal gäller för drygt två år och innebär ett lönepås­lag på 8,5 procent. Dessu­tom får arbe­tarna en skat­tefri ”infla­tions­bo­nus” på 3 000 euro.

En snabb höjning av konsu­mentpri­serna känns av snabbt hos flera lönta­gare. Det märks av också i viljan att kämpa. Rönni-Sälli­nen talade om en sällanskå­dad vilja bland medlem­marna att kämpa för sina löner.

– Jag har inte tidi­gare skådat en sådan här vilja att förs­vara löneför­höj­nin­garna. Vår senaste medlem­sen­kät visar att 80 procent är oroliga för den egna ekono­min. Det är fler än någon­sin under de tio år vi har gjort enkä­ten, sade Rönni-Sällinen.

Medlem­sen­kä­ten publice­ras senare i sin helhet.

Facket kom emot när det gällde konkur­rens­kraft­sav­ta­let. Nu skulle det gälla för arbets­gi­varna att göra det samma.

– Männis­korna har det svårt. Arbets­gi­varna borde också bära sitt ansvar, sa Rönni-Sällinen.

Hon vill lyfta fram att man inte bara kan tala om expor­tin­dustrin. Den inhemska köpkraf­ten måste också tryg­gas efter­som den påver­kar beho­vet av arbets­kraft inom service­sek­torn i Finland.

– Ju sämre köpkraft, desto sämre blir läget i servicebranscherna, sa Rönni-Sällinen.

REDO FÖR ALLT

Lönta­garna står fast sedan i våras vid att socialför­sä­kring­sav­gif­terna på omkring två procent, som inför­des på arbets­ta­garna i samband med konkur­rens­kraft­sav­ta­let (kiky) år 2016, ska återinfö­ras på arbetsgivarna.

Arbets­gi­var­si­dan har motsatt sig återinfö­ran­det av de sista ”kiky-avgif­terna” och rege­rin­gen har heller inte börjat förbe­reda ärendet.

– Facket kom emot när det gällde konkur­rens­kraft­sav­ta­let. Nu skulle det gälla för arbets­gi­varna att göra det samma, sa Kokko.

Lönta­garna har som mål att nå en lösning vid förhand­lings­bor­det. De två senaste gångerna har parterna nått en lösning på riksför­lik­nings­man­nens byrå under pågående strejkhot.

– Så länge vi gör frams­teg i förhand­lin­garna strä­var vi till ett förhand­lings­re­sul­tat, sa Aalto.

Stridsåt­gär­der kan stå i tur om inte förhand­lin­garna forts­kri­der. Då kan det bli aktuellt med över­tidsför­bud eller strej­ker. Förbun­den samar­be­tar också kring möjliga stridsåtgärder.

– Vi förbe­re­der oss på allt, sa Rönni-Sällinen.

– Vi har alla verk­tyg som behövs om det gäller, sa Kokko.