Facken presenterade gemensamma mål och medel – ”Vi har alla verktyg som behövs om det gäller”

Under den pågående avtalsrörelsen samarbetar fackförbunden inom Finlands fackföreningars centralorganisation FFC mer än vad som varit vanligt under de senaste åren. FFC:s styrelse beslöt enhälligt i december att tillsammans lägga målen gällande löneförhöjningarna och också koordinera möjliga stridsåtgärder.

Industrifacket, servicefacket PAM och bil- och transportfacket AKT höll en gemensam pressträff 9.1. med fokus på arbetsmarknadsläget.

Enligt Industrifackets ordförande Riku Aalto har kollektivavtalsförhandlingarna gått trögt av tre orsaker.

– Den största orsaken är att inflationen stigit till nästan 10 procent efter att Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina. Det har försämrat löntagarnas köpkraft. På arbetsgivarhåll har det inte funnits en vilja att beakta inflationen, sa Aalto.

Ett annat problem har varit löneuppgörelsen i kommunsektorn som innebär att anställda i den offentliga sektorn ska få ett lönepåslag på 1,2 procent över den nivå som förhandlas fram i exportbranschernas förhandlingar. Det innebär att resultaten i den privata sektorns förhandlingar i praktiken bestämmer de kommunanställdas löner.

Den tredje orsaken är den intensiva koordinering som sker på arbetsgivarsidan. Det betyder att man inte kan vänta sig ett resultat i några kollektivavtalsförhandlingar före Industrifacket och Teknologiindustrins arbetsgivare har skrivit på ett avtal.

– Arbetsgivarna har givit bort all sin makt till Teknologiindustrins arbetsgivare, konstaterade Aalto.

DE ANDRA BRANSCHERNA VÄNTAR

Arbetsgivarsidans inbördes koordination har kommit tydligt fram i flera förhandlingsbord. Till exempel arbetsgivarorganisationen Finsk Handel meddelade att förbundet inte förhandlar med servicefacket PAM om löneförhöjningarna för det andra året utan inleder förhandlingar om hela kollektivavtalet först då resultatet står klart i exportbranschernas förhandlingar.

– Det här betyder att arbetsgivarsidans koordinering är väldigt konkret, sa PAM:s ordförande Annika Rönni-Sällinen.

I praktiken handlar alltså teknologiindustrins förhandlingar också om utkomsten för de anställda inom handeln i Finland.

– Vi snackade med Riku om att kanske jag borde hoppa med i teknologindustrins förhandlingar. Vi kom ändå fram till att vi utvecklar samarbetet på ett annat sätt, sa Rönni-Sällinen.

Industrifacket kollektivavtal i teknologibranscherna löpte ut i slutet av november. Kemiindustrins avtal löpte ut vid årskiftet. Flera av PAM:S och AKT:s kollektivavtal löper ut i slutet av januari.

– Det beskriver läget väl att man alltmer öppet talar man inte kan nå en uppgörelse före exportindustrin gjort sitt, sade transportfacket AKT:s ordförande Ismo Kokko.

ARBETSGIVAREN HAR ETT ANSVAR

FFC-facken har öppet gått ut med att målsättningen för avtalsrörelsen är löneförhöjningar som är jämförbara med de som förhandlats fram i Tyskland.

Tyska IG Metalls avtal gäller för drygt två år och innebär ett lönepåslag på 8,5 procent. Dessutom får arbetarna en skattefri ”inflationsbonus” på 3 000 euro.

En snabb höjning av konsumentpriserna känns av snabbt hos flera löntagare. Det märks av också i viljan att kämpa. Rönni-Sällinen talade om en sällanskådad vilja bland medlemmarna att kämpa för sina löner.

– Jag har inte tidigare skådat en sådan här vilja att försvara löneförhöjningarna. Vår senaste medlemsenkät visar att 80 procent är oroliga för den egna ekonomin. Det är fler än någonsin under de tio år vi har gjort enkäten, sade Rönni-Sällinen.

Medlemsenkäten publiceras senare i sin helhet.

Facket kom emot när det gällde konkurrenskraftsavtalet. Nu skulle det gälla för arbetsgivarna att göra det samma.

– Människorna har det svårt. Arbetsgivarna borde också bära sitt ansvar, sa Rönni-Sällinen.

Hon vill lyfta fram att man inte bara kan tala om exportindustrin. Den inhemska köpkraften måste också tryggas eftersom den påverkar behovet av arbetskraft inom servicesektorn i Finland.

– Ju sämre köpkraft, desto sämre blir läget i servicebranscherna, sa Rönni-Sällinen.

REDO FÖR ALLT

Löntagarna står fast sedan i våras vid att socialförsäkringsavgifterna på omkring två procent, som infördes på arbetstagarna i samband med konkurrenskraftsavtalet (kiky) år 2016, ska återinföras på arbetsgivarna.

Arbetsgivarsidan har motsatt sig återinförandet av de sista ”kiky-avgifterna” och regeringen har heller inte börjat förbereda ärendet.

– Facket kom emot när det gällde konkurrenskraftsavtalet. Nu skulle det gälla för arbetsgivarna att göra det samma, sa Kokko.

Löntagarna har som mål att nå en lösning vid förhandlingsbordet. De två senaste gångerna har parterna nått en lösning på riksförlikningsmannens byrå under pågående strejkhot.

– Så länge vi gör framsteg i förhandlingarna strävar vi till ett förhandlingsresultat, sa Aalto.

Stridsåtgärder kan stå i tur om inte förhandlingarna fortskrider. Då kan det bli aktuellt med övertidsförbud eller strejker. Förbunden samarbetar också kring möjliga stridsåtgärder.

– Vi förbereder oss på allt, sa Rönni-Sällinen.

– Vi har alla verktyg som behövs om det gäller, sa Kokko.