Facken presen­te­rade gemen­samma mål och medel – ”Vi har alla verktyg som behövs om det gäller”

Under den pågående avtals­rö­relsen samar­betar fackför­bunden inom Finlands fackfö­re­nin­gars centra­lor­ga­ni­sa­tion FFC mer än vad som varit vanligt under de senaste åren. FFC:s styrelse beslöt enhäl­ligt i december att tillsam­mans lägga målen gällande löneför­höj­nin­garna och också koordi­nera möjliga stridsåtgärder.

Industri­facket, service­facket PAM och bil- och trans­port­facket AKT höll en gemensam pressträff 9.1. med fokus på arbetsmarknadsläget.

Enligt Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto har kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna gått trögt av tre orsaker.

– Den största orsaken är att infla­tionen stigit till nästan 10 procent efter att Ryssland inledde sitt anfalls­krig mot Ukraina. Det har försämrat lönta­garnas köpkraft. På arbets­gi­varhåll har det inte funnits en vilja att beakta infla­tionen, sa Aalto.

Ett annat problem har varit löneupp­gö­relsen i kommun­sek­torn som innebär att anställda i den offent­liga sektorn ska få ett lönepåslag på 1,2 procent över den nivå som förhandlas fram i exportbranschernas förhand­lingar. Det innebär att resul­taten i den privata sektorns förhand­lingar i praktiken bestämmer de kommu­nans­tälldas löner.

Den tredje orsaken är den inten­siva koordi­ne­ring som sker på arbets­gi­var­sidan. Det betyder att man inte kan vänta sig ett resultat i några kollek­ti­vav­talsför­hand­lingar före Industri­facket och Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare har skrivit på ett avtal.

– Arbets­gi­varna har givit bort all sin makt till Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare, konsta­te­rade Aalto.

DE ANDRA BRANSCHERNA VÄNTAR

Arbets­gi­var­si­dans inbördes koordi­na­tion har kommit tydligt fram i flera förhand­lings­bord. Till exempel arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tionen Finsk Handel medde­lade att förbundet inte förhandlar med service­facket PAM om löneför­höj­nin­garna för det andra året utan inleder förhand­lingar om hela kollek­ti­vav­talet först då resul­tatet står klart i exportbranschernas förhandlingar.

– Det här betyder att arbets­gi­var­si­dans koordi­ne­ring är väldigt konkret, sa PAM:s ordfö­rande Annika Rönni-Sällinen.

I praktiken handlar alltså tekno­lo­giin­dustrins förhand­lingar också om utkomsten för de anställda inom handeln i Finland.

– Vi snackade med Riku om att kanske jag borde hoppa med i tekno­lo­gin­dustrins förhand­lingar. Vi kom ändå fram till att vi utvecklar samar­betet på ett annat sätt, sa Rönni-Sällinen.

Industri­facket kollek­ti­vavtal i tekno­lo­gibranscherna löpte ut i slutet av november. Kemiin­dustrins avtal löpte ut vid årskiftet. Flera av PAM:S och AKT:s kollek­ti­vavtal löper ut i slutet av januari.

– Det beskriver läget väl att man alltmer öppet talar man inte kan nå en uppgö­relse före expor­tin­dustrin gjort sitt, sade trans­port­facket AKT:s ordfö­rande Ismo Kokko.

ARBETSGIVAREN HAR ETT ANSVAR

FFC-facken har öppet gått ut med att målsätt­ningen för avtals­rö­relsen är löneför­höj­ningar som är jämför­bara med de som förhand­lats fram i Tyskland.

Tyska IG Metalls avtal gäller för drygt två år och innebär ett lönepåslag på 8,5 procent. Dessutom får arbetarna en skattefri ”infla­tions­bonus” på 3 000 euro.

En snabb höjning av konsu­mentpri­serna känns av snabbt hos flera lönta­gare. Det märks av också i viljan att kämpa. Rönni-Sällinen talade om en sällanskådad vilja bland medlem­marna att kämpa för sina löner.

– Jag har inte tidigare skådat en sådan här vilja att försvara löneför­höj­nin­garna. Vår senaste medlem­senkät visar att 80 procent är oroliga för den egna ekonomin. Det är fler än någonsin under de tio år vi har gjort enkäten, sade Rönni-Sällinen.

Medlem­sen­käten publiceras senare i sin helhet.

Facket kom emot när det gällde konkur­rens­kraft­sav­talet. Nu skulle det gälla för arbets­gi­varna att göra det samma.

– Männis­korna har det svårt. Arbets­gi­varna borde också bära sitt ansvar, sa Rönni-Sällinen.

Hon vill lyfta fram att man inte bara kan tala om expor­tin­dustrin. Den inhemska köpkraften måste också tryggas eftersom den påverkar behovet av arbets­kraft inom service­sek­torn i Finland.

– Ju sämre köpkraft, desto sämre blir läget i servicebranscherna, sa Rönni-Sällinen.

REDO FÖR ALLT

Lönta­garna står fast sedan i våras vid att socialför­sä­kring­sav­gif­terna på omkring två procent, som infördes på arbets­ta­garna i samband med konkur­rens­kraft­sav­talet (kiky) år 2016, ska återinföras på arbetsgivarna.

Arbets­gi­var­sidan har motsatt sig återinfö­randet av de sista ”kiky-avgif­terna” och regeringen har heller inte börjat förbe­reda ärendet.

– Facket kom emot när det gällde konkur­rens­kraft­sav­talet. Nu skulle det gälla för arbets­gi­varna att göra det samma, sa Kokko.

Lönta­garna har som mål att nå en lösning vid förhand­lings­bordet. De två senaste gångerna har parterna nått en lösning på riksför­lik­nings­man­nens byrå under pågående strejkhot.

– Så länge vi gör framsteg i förhand­lin­garna strävar vi till ett förhand­lings­re­sultat, sa Aalto.

Stridsåt­gärder kan stå i tur om inte förhand­lin­garna forts­krider. Då kan det bli aktuellt med övertidsförbud eller strejker. Förbunden samar­betar också kring möjliga stridsåtgärder.

– Vi förbe­reder oss på allt, sa Rönni-Sällinen.

– Vi har alla verktyg som behövs om det gäller, sa Kokko.