”För tre och halvt år sedan slutade jag som huvudfört­roen­deman. Tio år var tillräckligt, men jag har fortfa­rande flera andra förtroen­deupp­drag. Jag har suttit i fackav­del­nin­gens styrelse i mer än 20 år.

Jag var i flera år ersät­tare i kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tionen. Efter sommaren 2021 blev jag ordinarie medlem.

Jag hade inte en så klar uppfatt­ning om vad jag egent­ligen gett mig in på, men nu har mina ögon öppnats. Vår uppgift är att föra fram verks­tads­gol­vets åsikt till förhandlingsborden.

I början av avtals­rö­relsen samlade vi i delega­tionen alla motioner från fackav­del­nin­garna och började gå igenom hela paketet.

Jag är inte lättretlig men arbets­gi­var­si­dans attityd var ibland riktigt otrevlig

Till en början bara väntade vi på att förhand­lin­garna skulle komma i gång. Sedan inleddes förhand­lin­garna och vi åkte till Helsing­fors och arbets­gi­var­borgen Södra kajen 10 för att lära känna arbets­gi­var­si­dans representanter.

Det fanns flera tiotals sidor med förslag till förändringar i avtalet. Snabbt blev det alltså klart att förhand­lin­garna kan ta några dagar.

Jag hade aldrig tidigare deltagit i sådana förhand­lingar så allt var alldeles nytt för mig. Jag är inte lättretlig men arbets­gi­var­si­dans attityd var ibland riktigt otrevlig.

På slutrakan inleddes förhand­lin­garna ibland klockan nio på morgonen och avslu­tades klockan nio på kvällen. Ja, alla förstår att det inte är precis ett lätt jobb att sitta i ett förhand­lingsrum i tolv timmar och hela tiden vara skarp.

Förhand­lings­re­sul­tatet blev en lättnad för mig

Som mest var jag sex dagar borta hemifrån. Jag hade en hemresa på 500 kilometer och alltid nu och då åkte jag hem för en vända och återvände efter en dag eller två. Det pågick i ungefär två månader. Visst hade vi förhand­lings­pauser också, till exempel under julen.

Förhand­lings­re­sul­tatet blev en lättnad för mig. Vi fick ett resultat som man själv kan stå bakom. Till exempel fick vi förhin­drat flera försäm­ringar. Det krävs en massa arbete och slit bara för att hålla kvar anställ­nings­vill­koren på den nivå som de är.

Vi fick inte så mycket direkt feedback från fältet om förhand­lings­re­sul­tatet men sektor­di­rek­tionen kommen­te­rade och vi öppnade också upp förhand­lin­garna och resul­taten för direktionen.

Kollek­ti­vav­talet är otroligt viktigt. Det är den vikti­gaste orsaken till att vi finns, hela förbundet. Jag vet hur mycket arbete som krävts av människor under årtionden för anställningsvillkoren.

Förhand­lin­garna var en utmaning och det är säkert att utmaningar väntar också i följande förhand­lingar. Det är ändå trevligt att för egen del ha fått föra fram verks­tads­gol­vets röst i förhandlingarna.”

DENNIS RÖNNKVIST

Kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tionen för kemisk basindustri
Sektor­di­rek­tionen för kemisk basindustri
Jervois Finland Oy, Karleby
OMG Kemia avdel­ning 594

Vem besluter om avtalen?

Det är Industri­fac­kets styrelse eller fullmäk­tige som i sista hand gör beslutet om kollek­ti­vavtal ska godkännas. Målen för kollek­ti­vav­talen uppställs utgående från fackav­del­nin­garnas initiativ, de slutliga besluten om målen tas av fackets styrelse utifrån sektor­di­rek­tio­nens förslag.

Medlem­marna i kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tio­nerna utses inom förbundet och kan bestå av personer som är anställda av förbundet eller personer som har förtroen­deupp­drag inom förbundet.

Om sektor­di­rek­tionen på förslag av avtalsbranschens kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tion konsta­terar att ett förhand­lings­re­sultat har uppnåtts, tar styrelsen ett beslut om att förhand­lings­re­sul­tatet ska godkännas som ett nytt kollektivavtal.

Styrelsen kan även vid behov överföra ärendet till behand­ling i fullmäk­tige. Det är även styrelsen eller fullmäk­tige som besluter om att säga upp ett avtal.