”För tre och halvt år sedan slutade jag som huvudfört­roen­de­man. Tio år var till­räckligt, men jag har fort­fa­rande flera andra fört­roen­deupp­drag. Jag har suttit i fackav­del­nin­gens styrelse i mer än 20 år.

Jag var i flera år ersät­tare i kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tio­nen. Efter somma­ren 2021 blev jag ordi­na­rie medlem.

Jag hade inte en så klar uppfatt­ning om vad jag egent­li­gen gett mig in på, men nu har mina ögon öppnats. Vår uppgift är att föra fram verks­tads­gol­vets åsikt till förhandlingsborden.

I början av avtals­rö­rel­sen samlade vi i dele­ga­tio­nen alla motio­ner från fackav­del­nin­garna och började gå igenom hela paketet.

Jag är inte lätt­ret­lig men arbets­gi­var­si­dans atti­tyd var ibland riktigt otrevlig

Till en början bara väntade vi på att förhand­lin­garna skulle komma i gång. Sedan inled­des förhand­lin­garna och vi åkte till Helsing­fors och arbets­gi­var­bor­gen Södra kajen 10 för att lära känna arbets­gi­var­si­dans representanter.

Det fanns flera tiotals sidor med förs­lag till förändrin­gar i avta­let. Snabbt blev det alltså klart att förhand­lin­garna kan ta några dagar.

Jag hade aldrig tidi­gare delta­git i sådana förhand­lin­gar så allt var allde­les nytt för mig. Jag är inte lätt­ret­lig men arbets­gi­var­si­dans atti­tyd var ibland riktigt otrevlig.

På slut­ra­kan inled­des förhand­lin­garna ibland kloc­kan nio på morgo­nen och avslu­ta­des kloc­kan nio på kväl­len. Ja, alla förstår att det inte är precis ett lätt jobb att sitta i ett förhand­lings­rum i tolv timmar och hela tiden vara skarp.

Förhand­lings­re­sul­ta­tet blev en lätt­nad för mig

Som mest var jag sex dagar borta hemifrån. Jag hade en hemresa på 500 kilo­me­ter och alltid nu och då åkte jag hem för en vända och åter­vände efter en dag eller två. Det pågick i ungefär två måna­der. Visst hade vi förhand­lings­pauser också, till exem­pel under julen.

Förhand­lings­re­sul­ta­tet blev en lätt­nad för mig. Vi fick ett resul­tat som man själv kan stå bakom. Till exem­pel fick vi förhin­drat flera försäm­rin­gar. Det krävs en massa arbete och slit bara för att hålla kvar anställ­nings­vill­ko­ren på den nivå som de är.

Vi fick inte så mycket direkt feed­back från fältet om förhand­lings­re­sul­ta­tet men sektor­di­rek­tio­nen kommen­te­rade och vi öppnade också upp förhand­lin­garna och resul­ta­ten för direktionen.

Kollek­ti­vav­ta­let är otro­ligt viktigt. Det är den vikti­gaste orsa­ken till att vi finns, hela förbun­det. Jag vet hur mycket arbete som krävts av männis­kor under årtion­den för anställningsvillkoren.

Förhand­lin­garna var en utma­ning och det är säkert att utma­nin­gar väntar också i följande förhand­lin­gar. Det är ändå trev­ligt att för egen del ha fått föra fram verks­tads­gol­vets röst i förhandlingarna.”

DENNIS RÖNNKVIST

Kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tio­nen för kemisk basindustri
Sektor­di­rek­tio­nen för kemisk basindustri
Jervois Finland Oy, Karleby
OMG Kemia avdel­ning 594

Vem beslu­ter om avtalen?

Det är Industri­fac­kets styrelse eller full­mäk­tige som i sista hand gör beslu­tet om kollek­ti­vav­tal ska godkän­nas. Målen för kollek­ti­vav­ta­len upps­tälls utgående från fackav­del­nin­gar­nas initia­tiv, de slut­liga beslu­ten om målen tas av fackets styrelse utifrån sektor­di­rek­tio­nens förslag.

Medlem­marna i kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tio­nerna utses inom förbun­det och kan bestå av perso­ner som är anställda av förbun­det eller perso­ner som har fört­roen­deupp­drag inom förbundet.

Om sektor­di­rek­tio­nen på förs­lag av avtalsbranschens kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tion kons­ta­te­rar att ett förhand­lings­re­sul­tat har uppnåtts, tar styrel­sen ett beslut om att förhand­lings­re­sul­ta­tet ska godkän­nas som ett nytt kollektivavtal.

Styrel­sen kan även vid behov överföra ären­det till behand­ling i full­mäk­tige. Det är även styrel­sen eller full­mäk­tige som beslu­ter om att säga upp ett avtal.