Teollisuusliiton puheenjohtaja Riku Aalto.

Vi står inför excep­tio­nella förhand­lingar – ”Flyttandet av de sista kiky-avgif­terna skulle ha betydelse”

TEXT  OCH FOTO ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS 

Det är i ett på flera sätt förän­drat utgångs­läge Industri­facket inleder förhand­lin­garna om nästa års löneför­höj­ningar, säger Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto. Även det världs­po­li­tiska läget kommer att märkas av under förhand­lin­garna i höst.

Hösten 2023 förhandlar parterna på arbets­mark­naden om löneför­höj­nin­garna 2023 inom bland annat tekno­lo­giin­dustrin och kemiindustrin.

– Utgångs­läget är väldigt excep­tio­nellt, konsta­terar Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto.

Rysslands anfalls­krig mot Ukraina har bidragit till att infla­tionen skenar bland annat på grund av de stigande energipri­serna. Samti­digt är orderböc­kerna fyllda i flera industrifö­retag och det rappor­teras om goda resultat.

– I regel går det bra för företagen så visst finns det plats för löneför­höj­ningar, säger Aalto.

Lönenivån för 2022 sattes i början av året då Ryssland ännu inte hade gått till ett regel­rätt militärt angrepp mot Ukraina. Det innebär att infla­tionen stigit mer än man förutspådde vid årsskiftet. Finlän­darnas köpkraft har försäm­rats i år. I praktiken betyder det att man får mindre köpt för samma summa.

– Medlem­marna har höga förvänt­ningar och så ska det vara. Det förväntas ett lönelyft som verkligen märks av i plånboken, säger Aalto.

Avsikten är att förhand­lin­garna om löneför­höj­nin­garna ska vara slutförda i slutet av september. Om parterna inte når en överens­kom­melse innebär det att kollek­ti­vav­talen kan sägas upp under slutet av året.

NY KOPPLING ÖKAR SVÅRIGHETSGRADEN 

Det som gör läget på arbets­mark­naden mer komplicerat är upplägget där löneför­höj­nin­garna inom den offent­liga sektorn sammanflätas med de största expor­tin­dustriernas. Anställda inom den offent­liga sektorn får inom ramen för nuvarande modell 1,2 procent på den så kallade allmänna linjen som bestäms utgående från exportindustrin.

Aalto vill betona att Industri­facket inte har något emot löneför­höj­ningar i den offent­liga sektorn utan det är själva modellen som skapar förundran.

Det finns flera industribranscher där det anställda jobbar med en timlön på 10–12 euro

– Det faktum att andras kollek­ti­vavtal kopplas så här tydligt ihop med våra avtal kommer att göra det hela svårare, konsta­terar Aalto.

Det finns ett stort behov av att åtgärda lönegro­parna även inom den privata sektorn.

– Det finns flera industribranscher där det anställda jobbar med en timlön på 10–12 euro, säger Aalto.

Aalto anser också att de löneupp­gö­relser som blivit till under ledning av riksför­lik­nings­mannen väcker en hel del frågor eftersom under den förra förhand­ling­somgången såg löneför­höj­nings­procenten ut att växa ju längre förhand­lin­garna pågick.

– Vem vågar gå in och göra upp det första avtalet då man verkar få mer genom förlik­nings­sys­temet, frågar sig Aalto.

SKATTELÄTTNADER

Från stats­led­nin­gens håll har det uttryckts önskemål om måttlighet från fackets håll då det gäller löneför­hand­lin­garna. I gengäld har det presen­te­rats möjlig­heten till skatte­lätt­nader som plåster på såren.

Industri­facket anser att en skatte­sänk­ning skulle gnaga på den ekono­miska grunden för välfärds­sam­hället och skulle heller inte koncent­reras till dem som behöver mest stöd, det vill säga små- och medelinkomsttagare.

– Snacket om skatte­lätt­nader tilltalar oss inte ett dugg, säger Aalto.

I offent­lig­heten har det också cirku­lerat en idé om ett dubbelt barnbi­drag i december 2022.

– För småin­komst­ta­gare betyder ett extra barnbi­drag att det dras av i utkomsts­tödet och för välbär­gade går pengarna i spar. Vi anser att det lönar sig att ta till mer speci­fika åtgärder, säger Aalto.

KÖPKRAFT OCH RÄTTVISA 

Industri­facket mål inför regerin­gens budget­mangling publice­rades 10.8. Avsikten är att bidra till rättvisa och jämlikhet och samti­digt värna om finlän­darnas köpkraft.

– Vi har strävat efter att samla ihop speci­fika åtgärder som kan ta vara på utkomsten för människor som arbetar med små löner, säger Aalto.

Industri­facket anser att det socialför­sä­kring­sav­gif­terna på runt två procent, som flyttades över på arbets­ta­garna i samband med det så kallade konkur­rens­kraft­sav­talet 2016, ska återinföras på arbets­gi­varna. Finlands inter­na­tio­nella konkur­rens­kraft är nu i skick, så det finns inte längre någon orsak att hålla fast vid de sista resterna av ”kiky-avtalet”.

– Det skulle spela en stor roll när vi nu börjar lägga mål inför förhand­lin­garna, säger Aalto.

Det skulle spela en stor roll när vi nu börjar lägga mål inför förhandlingarna

De stigand energipri­serna berör en stor andel av finlän­darna. Runt 60 procent av Industri­fac­kets medlemmar kör till jobbet med egen bil, visar reaul­tatet från medlem­sun­der­sök­ningen som gjordes 2020. Orsaken är att industrian­lägg­nin­garna väldigt ofta inte ligger på ställen som är lätta att nå med kollektivtrafiken.

Industri­facket föreslår att avdraget för arbets­resa som infördes i år också ska gälla för 2023 för att lindra problemen med det stigande bränslepriset.

Förbundet föreslår även särskilda stöd till de hushåll som värmer med el eller olja. Staten ska stöda renove­ringar som möjliggör en övergång till billi­gare och miljö­vän­li­gare alternativ.