Industri­fac­ket redo att förhandla – Riku Aalto: ”Vi väntar fram till slutet av augusti”

Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto inty­gar att förbun­det förhand­lar om kollek­ti­vav­tal för alla avtalsbranscher oberoende om förhand­lin­garna förs på riks­nivå eller med företagen.

18.8.2021

Industri­fac­ket har enligt Riku Aalto förbe­rett sig väl inför avtalsrörelsen.

– Vi har berät­tat för de fört­roen­de­valda och medlem­marna vad det hand­lar om det här med kollek­ti­vav­tal och förhand­lin­gar. Våra mål är klara och vi har en förmåga att förhandla om dem. I sista hand kan vi förs­vara anställ­nings­vill­ko­ren genom olika stridsåtgärder.

– Industri­fac­kets full­mäk­tige ändrade på modells­tad­garna för fackav­del­nin­garna så att fackav­del­nin­garna inte längre kan göra upp kollek­ti­vav­tal. Det är Industri­fac­ket som har mandat att förhandla. Det innebär att arbets­gi­varna inte kan utföra påtryck­nin­gar på fört­roen­de­män­nen för att de ska göra upp lokala kollek­ti­vav­tal, kons­ta­te­rar Aalto.

INDUSTRIFACKETS MÅL

Industri­fac­kets gemen­samma mål för samt­liga 35 avtalsbranscher är 1) en soli­da­risk löneupp­gö­relse som höjer real­lö­nerna, 2) att anställ­nings­vill­ko­ren tryg­gas i samt­liga branscher, 3) förbättra de sociala punk­terna i kollek­ti­vav­ta­len, 4) förs­tärka de fört­roen­de­val­das ställ­ning och rättig­he­ter, 5) utveckla skri­vel­serna som gäller hyre­sar­bete, säsong­sar­bete och resor i arbete 6) förbättra möjlig­he­terna till inlär­ning i arbete och inskol­ning på arbetsplat­serna och 7) öka kunnan­det kring lokala avtal.

– Vi fick samman­lagt 1 059 motio­ner från fackav­del­nin­garna. Utgående från de här förs­la­gen formade vi våra gemen­samma mål. Dessu­tom kommer sektor­di­rek­tio­nerna och kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tio­nerna att spela en viktig roll.

– Föru­tom de allmänna målen ska också utvecklings­be­ho­ven i de olika avtalsbranscherna beak­tas, säger Aalto.

FÖRÄNDRINGAR I FÖRHANDLINGSLÄGET

Under de senaste kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna satt arbets­gi­varför­bun­den Skog­sin­dustrin rf och Tekno­lo­giin­dustrin rf. vid samma bord med Industrifacket.

Båda orga­ni­sa­tio­nerna har medde­lat att de inte längre förhand­lar om kollek­ti­vav­tal. Därför kommer förhand­lin­garna för den meka­niska skog­sin­dustrins del att föras på företagsnivå.

När det kommer till tekno­lo­giin­dustrin hänger mycket på hur den nya arbets­gi­varfö­re­nin­gen Tekno­lo­gia­teol­li­suu­den työnan­ta­jat utvecklas och om den får samlat medlemsfö­re­tag till den grad att det rör sig om en trovär­dig förhandlingspart.

Industri­fac­kets linje i det förän­drade läget är klar, enligt Aalto.

– Vi väntar fram till slutet av augusti och gör sen bedöm­nin­gen om huru­vida Tekno­lo­gia­teol­li­suu­den työnan­ta­jat blir en förhand­lings­part för oss eller inte.

– Oberoende hur det blir så är vår häls­ning till Tekno­lo­giin­dustrin och Skog­sin­dustrin att de häda­nef­ter får koncent­rera sig på de uppgif­ter som de valt att sköta. De har gjort sig av med rätten att påverka och uttala sig om arbets­mark­nadsfrå­gor och kollek­ti­vav­tal. Det är onödigt att ropa om Finlands konkur­rens­kraft då man själv gått in för att ha sönder ett system som fungerade.

– Arbets­gi­varna måste accep­tera till exem­pel det att löneför­höj­nin­garna kan börja dra ifrån varan­dra mellan branscherna, men också mellan företagen.

DET ÄR VIKTIGT ATT ARBETSTAGARNA FÖRSTÅR HUR HÖGA INSATSERNA ÄR

Industri­fac­ket har avtal med 17 olika arbets­gi­varför­bund. De flesta arbets­gi­varför­bund kommer alltså att förhandla om arbets­vill­ko­ren, precis på samma sätt som tidi­gare, men Aalto anser ändå att följande avtals­rö­relse kommer att vara speciellt viktig.

– Det hand­lar samti­digt om hurdana arbets­vill­kor våra medlem­mar har och hur avtals­sys­te­met i fram­ti­den kommer att se ut. Vi talar inte enbart om vad som kommer att hända nu utan om följ­der som sträc­ker sig fram över år eller årtionden.

Det är viktigt att arbets­ta­garna förstår hur höga insat­serna är när man sätter sig vid förhandlingsbordet.

– Kollek­ti­vav­ta­lets bety­delse kommer också fram i det att då man ingått ett avtal så kan inte en part börja ensi­digt och ändra på innehål­let. Utan kollek­ti­vav­tal finns inte den här typen av kollek­tivt skydd, utan varje arbets­ta­gare står ensam.

– Om arbets­gi­va­ren då någon dag av godhet ger något så kan arbets­gi­va­ren också senare ta bort det, så där bara utan att fråga, kanske med ränta. Det gäller också för andra frågor på arbetsplat­serna om man endast går enligt arbets­gi­va­rens direktionsrätt.

FINNS INGEN ”FINLANDSMODELL”

Skog­sin­dustrin rf medde­lade för ungefär ett år sedan att förbun­det inte längre ingår några kollek­ti­vav­tal. Aalto påmin­ner om att styrel­seordfö­rande Ilkka Hämälä, vd för Metsä Group, då var ute i offent­lig­he­ten och krävde en mer omfat­tande direk­tion­sätt för arbetsgivarna.

– Samti­digt sade höjdarna att de inte bryr sig om hurdana avtal man gör upp i andra före­tag eller branscher. Det här i sig innebär att det inte längre finns någon exportdri­ven Finlands­mo­dell kvar när det kommer till löne­bild­ning. Arbets­gi­varna slopade model­len, men det vill de inte tala om.

Aalto anser att en del av arbets­gi­varna utgår från en ideo­lo­gisk grund i sina handlingar.

– Vi kan se en strä­van efter att knäcka fackfö­re­nings­rö­rel­sen. Det borde man reagera kraf­tigt på i samhäl­let i stort. Till exem­pel kan place­rare fundera om de vill lägga pengar på före­tag som torpe­de­rar arbe­tar­nas möjlig­he­ter att förhandla om arbets­vill­kor och lösgör sig från och inter­na­tio­nella stan­dar­der och inter­na­tio­nella avtal inom ramen för FN-orga­ni­sa­tio­nen ILO.

ORGANISERING SKAPAR TRYGGHET

Aalto uppmunt­rar nu alla fört­roen­de­valda och medlem­mar på arbetsplat­serna att se till att också arbets­kom­pi­sarna hör till facket.

– Förhand­lin­garna förs nu på en nivå som ligger närmare enskilda männis­kor än tidi­gare. Samti­digt gör vi beslut som på lång sikt kommer att påverka fackets förmåga att sköta arbets­ta­gar­nas ären­den, arbets­mark­na­den och hela samhället.

– Vi måste få alla med i det här arbe­tet. Det hand­lar om varje männis­kas egna arbets­vill­kor och vår gemen­samma fram­tid, samman­fat­tar Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS