På svenska
Utan fackets stöd kan rättegången bli en dyr affär
Att reda upp en tvist som berör anställningsförhållandet i rätten utan rättshjälp från facket är en stor individuell ekonomisk risk. Idag finns det ändå fler alternativ till domstolsprocesser. Det har man märkt av också på Industrifacket
18.3.2021
Även de bästa lagar och kollektivavtal är inte värt pappret de är skrivna på om man inte följer dem i praktiken. I sista hand är det rättsväsendet som tar ställning till hur avtalen och lagarna ska tolkas.
I princip har varje finländare tillgång till domstolsväsendet, men i praktiken är det inte så enkelt, funderar Susanna Holmberg, stf. chef för Industrifackets juridiska enhet.
Att lösa en anställningstvist i rätten är alltid en ekonomisk risk för den enskilda anställda eftersom den som förlorar i rätten i regel också står för motpartens rättegångskostnader.
Prislappen på att föra en anställningstvist genom flera rättsinstanser kan komma att ligga på flera tiotusentals euro.
Utan en medhjälpare som känner lagen är det ingen poäng i att ta målet till rätten, eftersom motparten i regel har en medhjälpare.
– Arbetsgivarna kan ta två jurister från en stor advokatbyrå och då kan räkningen bli skyhög, säger Holmberg.
TIDEN GÅR ÅT I RÄTTEN
Förutom pengar kräver rättegångar också en hel massa tid. Det är snarare regel än undantag att tingsrättens domar överklagas till hovrätten.
Holmberg säger att de lönar sig att räkna med att rättsprocessen kommer att pågå i minst två år.
Behandlingstiderna varierar mellan rättsinstanserna. Om fallet enbart behandlas i tingsrätten kan processen vara klar på ett år.
Rättsprocesser som gäller anställningsavtal löser man i regel i arbetsdomstolen om arbetsgivaren är organiserad i arbetsgivarförbundet. När det kommer till så kallade vilda arbetsgivare går fallet oftast till tingsrätten, som i sin tur ber om ett utlåtande av arbetsdomstolen.
Det är ytterst viktigt ut arbetstagarens synvinkel att hen har tillgång till rättshjälp som håller måttet. Arbetsgivaren är också motiverad att följa lagar och avtal då man vet att möjliga oförrätter korrigeras i rätten med stöd av fackförbundet.
”Ifjol beviljades medlemmar rättshjälp i 67 fall.”
Den rättshjälp som förbundet erbjuder sina medlemmar är inte försatt med någon självrisk för medlemmen eller någon maxnivå på utgifterna för processen.
– Hos oss på Industrifacket är rättshjälpen väldigt bra, säger Holmberg.
Det är den juridiska enheten på Industrifacket som fattar besluten om vilka fall man kommer att köra i rätten.
– Vi utreder om bevisningen håller och om det finns grunder för att föra målet vidare i rätten, berättar Holmberg om kriterierna för besluten.
Ifjol beviljades medlemmar rättshjälp i sammanlagt 67 fall.
UPPSÄGNINGAR OCH LÖNER
En medlem kan få hjälp av facket med rättsliga ärenden som orsakats av anställningsfrågor eller sådan ärenden som gäller medlemmens verksamhet i facket.
Rättshjälp erbjuds också i ärenden som gäller ersättning för arbetsolyckor eller yrkesskador.
De mest typiska fallen som kommer till juridiska enheten på Industrifacket gäller uppsägningar. Då undersöker man om det har funnits lagliga skäl till uppsägningen.
Då kan man till exempel utreda huruvida den anställdas försummelse i arbetet varit sådan att det kan föranleda uppsägning och har man tidigare delat ut varningar för liknande försummelser.
Tvister som gäller löner förekommer också ofta. Då kan tvisten gälla obetald semesterersättning eller rätt till någon viss lönedel.
TVISTER KAN LÖSAS UTANFÖR RÄTTSSALEN
De flesta tvister som berör anställningar går fortsättningsvis att lösa utanför rättssalen. Det kan löna sig för den anställda att vara i kontakt med sin förman och vid behov be om råd och hjälp av förtroendemannen på arbetsplatsen eller av sakkunniga vid fackförbundet.
Holmberg berättar att det inledningsvis handlar om rådgivning från fackets sida.
Det är också vanligt att olösta tvister klaras upp utan att man behöver gå till rätten, då kraven förts fram skriftligen med stöd av facket.
I dag finns det också möjlighet till förmedling i tvistemål och förlikning i domstolen.
Från 2006 har medling i allmänna domstolar utgjort ett alternativ till rättegångar. Då är det domaren som fungerar som förmedlare vars uppgift det är att hitta en lösning på tvisten som tillfredsställer båda parterna.
– Det är en process som används allt oftare. Det går snabbare och den är ledigare till formen, säger Holmberg.
Parterna får själva presentera sin syn på ärendet och påverka på slutresultatet. Enligt Holmberg blir juristernas roll då att stå vid sidlinjen och se till att medlemmen inte går med på avtal som är ofördelaktig för sig själv.
TEXT ANTTI HYVÄRINEN
GRAFIK EMILIE UGGLA
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS
