”Det är helt ok med en lokal löne­pott, men själva avta­lan­det kräver lite fixande”

”Det är helt ok med en lokal löne­pott, men själva avta­lan­det kräver lite fixande, säger huvudfört­roen­de­man Tapio Kuhmo­nen. På de flesta arbetsplat­ser ligger löneför­höj­nin­gen för i år på 1,3 procent. 

Tapio Kuhmo­nens arbetsplats Kone Hissit Oy hör till de före­tag där man lyckats med att lokalt avtala om lönepås­lag som beta­las ut till arbets­ta­garna utöver den allmänna höjnin­gen enligt kollektivavtal.

– Vi anställda lycka­des komma överens om potten med arbets­gi­va­ren, men det är frågan om småpo­ta­tis i jämfö­relse med vad vi hämtat in i före­ta­get genom förbätt­rad produk­ti­vi­tet, säger Kuhmonen.

Han anser att en före­tags- eller arbetsplatss­peci­fik löne­höj­ning i princip är en bra idé, så länge man kan binda den till produk­ti­vi­te­ten på arbetsplat­sen. Proble­met är att det i dagens kollek­ti­vav­tal inte på något sätt fasts­tälls några som helst mått eller mätare som den lokala löne­pot­ten ska bygga på.

– Vi drar in pengar och hela tiden borde man håva in mer. Men inte blir det någon­sin så mycket över för de anställda, säger Kuhmonen.

Hela syste­met med lokala avtal om lönepås­la­gen borde enligt Kuhmo­nen ses över.

– Den andel som arbets­ta­garna får borde bindas samman med produk­ti­vi­te­ten i före­ta­get, så att till exem­pel en andel av avkast­nin­gen på det inves­te­rade kapi­ta­let skulle beta­las ut till de anställda.

”ARBETSTAGARNA FICK ETT LITET LÖNELYFT”

Kollek­ti­vav­ta­let för tekno­lo­giin­dustrin utgör grun­den för model­len för avtal om de lokala löneför­höj­nin­garna. Kuhmo­nen anser att det finns en hel del gott i modellen.

– Pres­ta­tions­lö­nerna höjdes, vilket är bra. Efter­som vi ofta arbe­tar på ackord, är det viktigt de höjdes.

Enligt Kuhmo­nen var det rätt så lätt att nå ett avtal om på arbetsplat­sen i våras.

– Jag har svar­vat de här avta­len i flera år, så jag vet när det gäller att avtala och när det gäller att bråka. I år skulle det ha varit lönlöst att börja bråka. Trots att det går bra för oss, så får vi ändå inte de pengar som man väl skulle kunna dela ut till oss anställda, utan man gör det bara för att arbets­gi­va­ren i enkä­ter kan svara att vi har lokala avtal i kraft.

– De anställda fick ett litet påslag, men arbets­gi­va­ren ville inte dela det jämnt mellan arbets­ta­garna utan dela ut den enligt eget tycke.

Tjäns­te­män­nen på Kone Hissit gick inte in för samma modell, berät­tar Kuhmonen.

FÖRTROEDEMANNEN MÅSTE VARA NOGGRANN

Kuhmo­nen säget att person­alen i regel är nöjd om man får något, men att det i regel räknas i cent och inte i euro.

– Löneut­vecklin­gen är ganska trög. När vi talar om priset på mat och service för att inte tala om elräk­nin­garna, så växer de i snab­bare takt än lönerna stiger.

– Lönsam­he­ten för vårt före­tag har förbätt­rats både inter­na­tio­nellt och här hemma. Arbets­gi­va­ren kollar ändå alltid litet från vilket snöre de kan dra. Ibland visar de siffror över läget i Finland och i bland globalt. Jag anser att förhand­lin­garna måste grunda sig på läget här i Finland, efter­som vi utgör vår egen enhet, som drar in pengar.

”DET HÄR ÅRET KÖR VI PÅ MED ALLMÄN LÖNEÖKNING”

Före­ta­get Ha-Sa Oy verkar inom avtalsbranschen för den meka­niska skog­sin­dustrin. Huvudfört­roen­de­man Teijo Paana­sen berät­tar att lönepås­la­get i år genomför­des enligt vad som stod i kollektivavtalet.

– Vi har inte några lokala avtal om lönerna. Vi gjorde ett förs­lag, men det fick inte riktigt vind i seglen. Vi hade ett möte där hela ären­det slogs fast. Visst var det en ganska kort förhand­lings­process, säger Paananen.

Enligt Paana­nen har man under tidi­gare år lyckats med att nå löneför­höj­nin­gar som varit bättre ur de anställ­das synvinkel.

– Förhand­lan­det gick mycket bättre under förra avtalsomgången.

Paana­nen säger ändå att läget på arbetsplat­sen är bra och att det finns jobb.

– Coro­nan har inte påver­kat på något sätt. Vi har orders­toc­ken full och kör på för fullt fram till seme­strarna. Tiden får utvisa hur det kommer att gå i framtiden.

– Jag var lite skraj i våras. Men nu verkar det som om produk­tio­nen kommit igång och mark­na­den drar bättre än väntat. Vi befin­ner oss på samma nivå som ifjol.

BRA MODELL

Förtoen­de­män­nen inom tekno­lo­giin­dustrin fråga­des hur man avta­lat om lokala lönefö­höj­nin­gar på arbetsplat­sen i vår. Resul­ta­ta­na­ly­sen pågår fort­fa­rande, men special­fors­kare Jukka Savi­luoto vid Industri­fac­ket, vågar sig ändå på att säga att lönerna på de flesta arbetsplat­ser höjts enligt kollek­ti­vacv­ta­lets allmänna linje. Det bety­der 1,3 procent.

– I år var det en bra stups­tock eller ”perä­lauta”, säger SaTänä vuonna se oli helppo perälauta.

Spel­rum­met för att avtala om större lönepås­lag har funnits på en del arbetsplatser.

– Det rör sig ändå om en mino­ri­tet i tekno­lo­giin­dustrin. Vanligt­vis brukar det röra sig om 10–20 procent på allmänna höjnin­gen, säger Saviluoto.

Under den föregående avtals­pe­rio­den fanns också en lokal löne­pott med i spelet. Då hade arbets­gi­va­ren sista ordet om hur den förde­la­des. Då berät­tade varan­nan fört­roen­de­man att man gjort ett lokalt avtal om saken.

I regel var moti­vet det att man inte ville att arbets­gi­va­ren ensi­digt skulle bestämma om fördelningen.

Då var innehål­let i de flesta lokala avtal sådant att lönepås­la­get förde­la­des jämnt mellan arbetstagarna.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS