”Det är helt ok med en lokal lönepott, men själva avtalandet kräver lite fixande”

”Det är helt ok med en lokal lönepott, men själva avtalandet kräver lite fixande, säger huvudfört­roen­deman Tapio Kuhmonen. På de flesta arbetsplatser ligger löneför­höj­ningen för i år på 1,3 procent. 

Tapio Kuhmo­nens arbetsplats Kone Hissit Oy hör till de företag där man lyckats med att lokalt avtala om lönepåslag som betalas ut till arbets­ta­garna utöver den allmänna höjningen enligt kollektivavtal.

– Vi anställda lyckades komma överens om potten med arbets­gi­varen, men det är frågan om småpo­tatis i jämfö­relse med vad vi hämtat in i företaget genom förbättrad produk­ti­vitet, säger Kuhmonen.

Han anser att en företags- eller arbetsplatss­pecifik lönehöj­ning i princip är en bra idé, så länge man kan binda den till produk­ti­vi­teten på arbetsplatsen. Problemet är att det i dagens kollek­ti­vavtal inte på något sätt fasts­tälls några som helst mått eller mätare som den lokala lönepotten ska bygga på.

– Vi drar in pengar och hela tiden borde man håva in mer. Men inte blir det någonsin så mycket över för de anställda, säger Kuhmonen.

Hela systemet med lokala avtal om lönepås­lagen borde enligt Kuhmonen ses över.

– Den andel som arbets­ta­garna får borde bindas samman med produk­ti­vi­teten i företaget, så att till exempel en andel av avkast­ningen på det inves­te­rade kapitalet skulle betalas ut till de anställda.

”ARBETSTAGARNA FICK ETT LITET LÖNELYFT”

Kollek­ti­vav­talet för tekno­lo­giin­dustrin utgör grunden för modellen för avtal om de lokala löneför­höj­nin­garna. Kuhmonen anser att det finns en hel del gott i modellen.

– Presta­tions­lö­nerna höjdes, vilket är bra. Eftersom vi ofta arbetar på ackord, är det viktigt de höjdes.

Enligt Kuhmonen var det rätt så lätt att nå ett avtal om på arbetsplatsen i våras.

– Jag har svarvat de här avtalen i flera år, så jag vet när det gäller att avtala och när det gäller att bråka. I år skulle det ha varit lönlöst att börja bråka. Trots att det går bra för oss, så får vi ändå inte de pengar som man väl skulle kunna dela ut till oss anställda, utan man gör det bara för att arbets­gi­varen i enkäter kan svara att vi har lokala avtal i kraft.

– De anställda fick ett litet påslag, men arbets­gi­varen ville inte dela det jämnt mellan arbets­ta­garna utan dela ut den enligt eget tycke.

Tjäns­te­männen på Kone Hissit gick inte in för samma modell, berättar Kuhmonen.

FÖRTROEDEMANNEN MÅSTE VARA NOGGRANN

Kuhmonen säget att person­alen i regel är nöjd om man får något, men att det i regel räknas i cent och inte i euro.

– Löneut­vecklingen är ganska trög. När vi talar om priset på mat och service för att inte tala om elräk­nin­garna, så växer de i snabbare takt än lönerna stiger.

– Lönsam­heten för vårt företag har förbätt­rats både inter­na­tio­nellt och här hemma. Arbets­gi­varen kollar ändå alltid litet från vilket snöre de kan dra. Ibland visar de siffror över läget i Finland och i bland globalt. Jag anser att förhand­lin­garna måste grunda sig på läget här i Finland, eftersom vi utgör vår egen enhet, som drar in pengar.

”DET HÄR ÅRET KÖR VI PÅ MED ALLMÄN LÖNEÖKNING”

Företaget Ha-Sa Oy verkar inom avtalsbranschen för den mekaniska skogsin­dustrin. Huvudfört­roen­deman Teijo Paanasen berättar att lönepås­laget i år genomfördes enligt vad som stod i kollektivavtalet.

– Vi har inte några lokala avtal om lönerna. Vi gjorde ett förslag, men det fick inte riktigt vind i seglen. Vi hade ett möte där hela ärendet slogs fast. Visst var det en ganska kort förhand­lings­process, säger Paananen.

Enligt Paananen har man under tidigare år lyckats med att nå löneför­höj­ningar som varit bättre ur de anställdas synvinkel.

– Förhand­landet gick mycket bättre under förra avtalsomgången.

Paananen säger ändå att läget på arbetsplatsen är bra och att det finns jobb.

– Coronan har inte påverkat på något sätt. Vi har orders­tocken full och kör på för fullt fram till semestrarna. Tiden får utvisa hur det kommer att gå i framtiden.

– Jag var lite skraj i våras. Men nu verkar det som om produk­tionen kommit igång och marknaden drar bättre än väntat. Vi befinner oss på samma nivå som ifjol.

BRA MODELL

Förtoen­de­männen inom tekno­lo­giin­dustrin frågades hur man avtalat om lokala lönefö­höj­ningar på arbetsplatsen i vår. Resul­ta­ta­na­lysen pågår fortfa­rande, men special­fors­kare Jukka Saviluoto vid Industri­facket, vågar sig ändå på att säga att lönerna på de flesta arbetsplatser höjts enligt kollek­ti­vacv­ta­lets allmänna linje. Det betyder 1,3 procent.

– I år var det en bra stups­tock eller ”perälauta”, säger SaTänä vuonna se oli helppo perälauta.

Spelrummet för att avtala om större lönepåslag har funnits på en del arbetsplatser.

– Det rör sig ändå om en minoritet i tekno­lo­giin­dustrin. Vanligtvis brukar det röra sig om 10–20 procent på allmänna höjningen, säger Saviluoto.

Under den föregående avtals­pe­rioden fanns också en lokal lönepott med i spelet. Då hade arbets­gi­varen sista ordet om hur den förde­lades. Då berät­tade varannan förtroen­deman att man gjort ett lokalt avtal om saken.

I regel var motivet det att man inte ville att arbets­gi­varen ensidigt skulle bestämma om fördelningen.

Då var innehållet i de flesta lokala avtal sådant att lönepås­laget förde­lades jämnt mellan arbetstagarna.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS