Nina Wessberg: Arbetets vår – vårt arbete

teollisuusliitto

Människan mår bäst när hon har en uppgift, ett arbete. Alla vill vi känna att ”jag gör min del av den gemensamma kakan, att jag är delaktig i samhället”. Rätten till arbete räknas som en grundrättighet. En rättighet värd att firas.

Redan 1944 stiftades en lag som gav arbetarna rätt till en ledig dag på arbetarnas egen dag, Första Maj. 1979 blev dagen en flaggningsdag och gavs namnet ”Det finländska arbetets dag”. Dagens tema har alltid varit att lyfta upp arbetets och arbetarens betydelse.

Vikten av det arbete som görs i Finland har noterats och betonats mer än vanligt denna vår. Krisen vi befinner oss i vår vardag har fått oss alla att inse hur viktigt det är att vi har en inhemsk produktion. Det handlar främst om livsmedelsproduktionen, men även om andra för oss i vardagen och i vården nödvändiga produkter.

De företag som snabbt kan ställa om sin produktion, är de som kommer att klara sig bäst ut ur krisen. För många exportberoende företag är situationen tyvärr en annan. Då marknaderna ute i världen så gott som stannat av helt, är företagen här tvungna att dra ner på kostnaderna. Det drabbar alla dem som utför arbetet. Arbetarna.

Firandet av Första maj har alltid hört tätt ihop med fackföreningsrörelsen. Från början var syftet med firandet att kämpa för en åtta timmars arbetsdag. Idag är rätten till en åtta timmars arbetsdag mer än aktuell. Den kris vi lever i har fråntagit många den rättigheten. Arbetet har minskat väsentligt, med konsekvenser för dem som gör jobbet.

Permitteringar är vardag i många hem. Och en del har förlorat jobbet. Det är ekonomiskt kärvt, då inkomsterna sinar och mer pengar går åt till alla måltider som nu ska tillredas där hemma. Många tvingas ordna om sina bostadslån och söka stöd från samhället för att kunna försörja sin familj. Barnen är hemma från skola och dagis.

Coronakrisen har visat hur beroende vi är av varandra, hur våra olika arbeten påverkar många andras arbeten. De som jobbar inom låglönebranscher har visat sig vara guld värda.

Jag vill tro att vi kan lära oss något av denna tid. Förhoppningsvis får vi efter dessa motgångar leva en mer solidarisk vardag. En vardag där vi fortsätter bry oss om varandra. En vardag där ”vi tillsammans” kör över ”jag själv”.

Jag är säker på att våra liv kommer att se annorlunda ut efter krisen. Att det som vi tidigare tog som givet, inte längre är det. Kanske semesterresor utomlands blir en sällsynthet, medan munskydd en del av vår vardag, vem vet. Klart är att våren 2020 kommer att påverka allas våra liv i många år framöver.

Det är vi, arbetarna, som tillsammans med företagen ska betala räkningen för det hela under de kommande åren. Här måste vi alla kämpa för att den räkningen betalas enligt en så jämlik och rättvis modell som möjligt.

Coronakrisen har visat hur beroende vi är av varandra, hur våra olika arbeten påverkar många andras arbeten. De som jobbar inom låglönebranscher har visat sig vara guldvärda. Städare, butiksarbetare, jordbrukare och sjukhuspersonal är nu livsviktiga för oss alla.

Dessa arbetets hjältar hyllas i medierna och får bred uppskattning av folket. Jag hoppas denna uppskattning håller i sig också efter att vi ridit ur denna kris.

För många av oss är traditionerna kring Första maj-firandet viktiga. Vi brukar samlas, tåga under röda flaggor och lyssna på tal. Första maj är för många än idag dagen då du kan känna sig stolt över att vara en led i arbetarrörelsen, stolt över ditt arbete och stolt över de fackliga rättigheter vi fått till stånd tillsammans.

Denna vår är annorlunda. Men stoltheten och uppskattningen för vårt arbete och för varandra tar ingen ifrån oss.

Trevlig Första maj!

NINA WESSBERG
Organisationsombudsman vid Industrifacket

26.4.2020