Tänk om facket inte fanns…

teollisuusliitto

Det finns gott om exempel från olika håll i världen hur det kan gå om det inte finns en aktiv fackföreningsrörelse. För Finland lönar det sig inte att kolla vad som händer om man provar på att ta de försämrade arbetsvillkorens väg.

”Det är svårt att föreställa sig att arbetsgivare av ren godhet skulle rätta till orättvisor och se till att ett farligt arbete blir säkrare. Någon måste kräva det. Människor måste organisera sig i fackföreningar och tillsammans kräva sin rätt.”

Så sammanfattar Tarja Valtonen, planerare för internationell verksamhet vid SASK, organisationens uppdrag och plats i världen.

SASK är Finlands fackföreningars solidaritetscentral. Samtliga förbund som gick samman för att bilda Industrifacket var med om att grunda SASK. Industrifacket stöder fortfarande det internationella arbetet i enlighet med principerna om fackföreningsrörelsen som en internationell och solidarisk rörelse.

Man kan säga att SASK är en ”människorättsorganisation med fikus på arbetslivsfrågor. Organisationen har som bäst 35 projekt på gång i sammanlagt åtta länder.

Varför har då Industrifacket beslutat att lägga en procent av inkomsterna från medlemsavgifterna på att stöda fackföreningar som kämpar för sina rättigheter ofta långt från vårt lands yttre gränser?

– För det första är det frågan om rättvisa. Mänskliga rättigheter, som till exempel rätten till organisering, strejkrätten och rätten att förhandla kollektivt, tillhör alla. För det andra har negativa fenomen i arbetslivet en tendens att smitta av sig till andra länder och sprida sig snabbare än goda fenomen och förbättringar av arbetslivet, säger Valtonen.

– För det tredje är finska företag kanske inte lika manade att flytta fabriker utomlands i hopp om lägre kostnader, om arbetstagare har hyfsade arbetsvillkor överallt. Det finns inte längre finnas några gömställen för företag som uppför sig svinaktigt, intygar Valtonen.

Facket kan också agera som en vakthund och hålla koll på finska företag som kränker arbetstagares rättigheter utomlands.

ÖVERLÅNGA ARBETSDAGAR, SJUKDOMAR, OLYCKOR OCH DÖDSFALL

Tarja Valtonen delar med sig ett minne från ett besök till en textilfabrik i Malawi tillsammans med en sydafrikansk förbundskamrat.

– Stanken från färgämnen var så stark att jag kunde vistas i byggnaden i bara 15 minuter. Ögonen började rinna och jag hostade. Vi började leta efter ytterdörren, så att vi skulle kunnat a oss ut. Det var inte precis lätt.

– Människorna jobbade där främst med händerna bara. Då tänkte jag verkligen hur allt detta påverkar hälsan.

– Alla förstår vad det innebär om arbetstagare inte har några grundrättigheter eller rätten att tillsammans förhandla om arbetsvillkor. Det leder till överlånga arbetsdagar, sjukdomar, olyckor och dödsfall.

Valtonen har inte mycket övers för påståenden om att t. ex textilfabrikerna i Bangladesh skulle vara några lysande exempel på jämställdhet i arbetslivet.

– Kvinnors deltagande i arbetslivet har allmänt använts som en måttstock på jämställdhet, men det berättar i sig inte något om en människa kan leva på det jobbet, och hur bra man lever. En fattig bangladeshisk kvinna som flyttar in till staden från landsbygden, arbetar långa dagar i en fabrik och skickar pengar till sin hemby. Knappast blir det mycket tid över för studier på kvällarna eller möjligheter att lära sig ett nytt yrke, säger Valtonen.

”DE” VISAR ”OSS” EXEMPEL

– Ett hot om att få sparken ligger hela tiden i luften. Chefen jävlas. Arbetsmiljön är hundra gånger svårare än hos oss. Trots allt det här vågar människor skrida till åtgärder och tillsammans åstadkomma saker, beskriver Valtonen fackföreningsaktivister i fattiga länder.

Valtonen berättar, att många finländare som deltagit i SASK:s verksamhet brukar sammanfatta det som de lärt sig av fackföreningskamrater i utlandet så här:

–  Borde vi också börja aktivt göra något? Dra upp oss från sofflocket helt enkelt.

Arbetsgivarna lobbar

– Vem skulle offentligt täckas motsätta sig mänskliga rättigheter? Vi vet ändå att en del företag och intresseorganisationer lobbar mot lagen om företagsansvar, säger Sonja Finér.

Finér är verksamhetsledare på Finnwatch, som är en organisation som håller ögat på inhemska företags globala avtryck. Inför det senaste riksdagsvalet förde organisationen en kampanj för att en lag om företagsansvar skulle stiftas i Finland. Industrifacket stöder det här initiativet.

Lagförslaget grundar sig på FN:S definition om företags så kallade princip om omtanke. Den skulle innebära att finländska företag skulle kunna ställas till svars för brott mot mänskliga rättigheter i leveranskedjan utanför landets gränser.

– Vi måste öka trycket på politikerna så att lagen, säger Finér. Poliittisille päättäjille on nyt saatava painetta, jotta laki saadaan säädetyksi ja jotta siitä saadaan kunnianhimoinen.

LAG BÄTTRE ÄN CERTIFIKAT

– Det går lätt att skriva in i företagets etiska regelverk att företaget respekterar arbetstagarnas rätt till organisering och rätt till fria förhandlingar. I få företag har man kunnandet som krävs för att på riktigt föra det framåt.

Ett exempel är palmoljeplantagerna i Malaysia, där det arbetar gästarbetare Nepal och Myanmar.

– En plantage som vi undersökte hade ett RSPO-certifikat, som förutsätter att arbetstagarna har rätt att organisera sig. I praktiken hindrades facket med hjälp av olika svepskäl och juridiska processer från att besöka plantagen, så att arbetsgivaren inte behövde godkänna facket som förhandlingspart. Arbetstagarna kunde inte rapportera om vad som var fel eftersom de inte hade en aning om vad en fackförening egentligen är och vad den gör.

Finér säger att Neste varit med i att förbättra arbetsförhållanden på palmoljeplantagen i fråga, på grund av de undersökningar Finnwatch gjort.

Verksamhetsledaren Finér anser att certifikat är nyttiga verktyg för företag. Men en lag vore bättre. Toiminnanjohtaja pitää sertifikaatteja kyllä tarpeellisina työkaluina yrityksille. Mutta laki olisi parempi.

– Företagen vill gärna ha en stämpel på sin produkt. På grund av det här konkurrensutsätts certifikaten och man söker fram den som man får till det lägsta priset. Kvaliteten på övervakningen försvagas, kriterierna luckras upp och det bildas kryphål.

IDEOLOGISK DEBATT I FINLAND

I den offentliga debatten i Finland svartmålas facket ofta av ideologiska skäl. Det

– Här i Finland finns det folk som försöker aktivt och aggressivt försvaga fackföreningsrörelsen. Men de finländska företag som använder sig av underleverantörer som beskrivs som riskabla länder, när det kommer till mänskliga rättigheter, förhåller sig i regel positiva till facket.

Enligt Finér märker de snabbt att det i länder där facket är svagt förekommer stora problem. Företagen märker att det blir mycket lättare om facket övervakar arbetsvillkoren för de finländska företagen.

– Många arbetsgivares världsbild skulle kanske vidgas om de besökte till exempel Indien eller Malaysia, där det inte finns någon stark fackföreningsrörelse.

”ORGANISERA, HÅLL MASKINEN I GÅNG”

– Spanien är ett exempel på vad som händer om facket är för svagt för att försvara arbetstagarnas rättigheter och utvecklignen av arbetslivet hänger på politiska konjunkturer.

Det säger Jyrki Raina, tidigare generalsekreterare för världsfacket IndustriALL, numera arbetslivskonsult. Han vill påminna om att den borgerliga regeringen i Spanien ville krossa systemet med kollektivavtal.

Arbetsgivarna fick igenom kravet på att lokala avtal gällde framom nationella kollektivavtal.

– Det ända som blev kvar var egentligen minimilönen och skrivelsen om max arbetstid, säger Raina.

Bakgrunden låg föga överraskande i den låga organiseringsgraden. På arbetsplatserna tvingades fackliga förtroendevalda gå med på försämringarna av anställningsvillkoren.

Raina känner väl till förahndlingssystemen i de olika europeiska länderna.

– Vi ser en viss allmäneuropeisk trend där man vill flytta avtalandet ner på en lokal nivå, och så lite som möjligt ska beslutas om på nationell nivå. Arbetsgivarna pratar naturligtvis sinsemellan och vill gärna se att ”väl fungerande praxis”, som är bekanta från Kina eller andra odemokratiska länder sprids, säger Raina.

Därför vill Raina påminna om vikten i att organiseringarbetet fungerar även på hemmaplan. För Industrifackets del handlar det om målmedveten medlemsrekrytering i kombination med att utveckla förtroendemannanätverket, som åtnjuter arbetarnas genuina förtroende.

– Håll maskinen i gång, summerar han.

ORD OCH HANDLING

I jämförelse med grannländerna Sverige och Danmark är förtroendet mellan arbetstagare och arbetsgivare sämre. Det är beklagligt, anser, Raina.

– På företagarsidan saknas en viss kunskp, speciellt i mindre företag. I storbolag kan det sen igen handla om att ledningen består av ekonomi- och teknologiorienterat folk som inte förstår sig på att leda människor.

Det finländska facket måste bevisa att det står på de lägst avlönade arbetstagarnas sida. Förbunden som talar om jämlikhet borde lyfta fram unga och kvinnor på höga poster.

– Ord och handling måste matcha eller så förlorar facket sin trovärdighet.

”BESVIKELSER”

– Visst är det ju hemskt då arbetsgivarsidan måste hoppas på nedgång i ekonomin.

Så ironiserar Tapio Bergholm, historiker, docent vid Östra Finlands universitet och något av en ”fackexpert”, det aktuella läget på arbetsmarknaden.

– Arbetsgivarorganisatinerna trodde på sina egna experter som hade en uppfattning om att den ekonomiska tillväxten avstannar snabbt. Dessutom anser företagarna i Finland EK att det är fel färg på regeringen i landet. Arbetsgivarna måste nu tjura. Konkurrenskraftsavtalet var inte en tillräckligt hård åtgärd, beskriver Bergholm.

I offentligheten presenteras det med jämna mellanrum tankar om att Finland är på väg mot samma öde som ett eller annat sydamerikanskt land.

– När man demoniserar människor som går till jobbet före klockan sju på morgonen, är det fackets uppgift att försvara dem. Det bästa med facket är att man kan samla ihop de här människorna.  Genom små insatser får man utrymme att föra talan i det finländska samhället.

I den offentliga debatten som allt oftare påminner om ett minerat slagfält, måste facket alltid komma ihåg vilket mandat det har, anser Bergholm.

– Ombudsmän och funktionärer i facket måste ha en bra uppfattning om teman i den pågående debatten. Man måste vara lite som brandkåren. Man ska vara så väl förberedd att man snabbt kan svara på felaktiga påståenden i offentligheten.

– De som är anställda vid facket ska veta hurdana löner och arbetsvillkor medlemmarna har.  De ska veta hur förändringar i den sociala tryggheten eller beskattningen kommer att påverka medlemmarna.

TEXT SUVI SAJANIEMI

ILLUSTRATION TUOMAS IKONEN

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS