På svenska
En eldsvåda stoppar inte de erfarna trapptillverkarna på Westwood i Nykarleby
Det är pris och trender som styr när det ska köpas trappor. På Westwood i Nykarleby ser man att en erfaren personal står för kvalitet.
HUVUDBILD. Kenneth Nylund har hand om den första CNC-maskinen i hallen. Han började jobba på Westwood år 1987.
Det är inte ljudet av Led Zeppelin-klassikern Stairway to Heaven som möter en i fabrikshallen, om en fullständigt undermålig vits tillåts i sammanhanget. I stället är det ett öronbedövande oljud som möter en.
Westwood tillverkar trappor och varje trappa är skräddarsydd efter kundens önskemål men de sätts ihop av standardkomponenter.
Kaj Strand, har varit med så gott som från första början. Med sina 35 år på jobbet hör han till de erfarnaste, i ett väldigt erfaret gäng, i produktionen. Han håller på med att hyvla räckespinnar, men har tid för en kort pratstund.
– Visst har jobbet förändrats en del efter införandet av CNC-maskiner. Förr var det mer hantverk än idag, säger Strand.
Nykarlebyföretagets rötter går till 1940-talet och bröderna Westerlunds såg- och snickeri. På trappor har man satsat helhjärtat under namnet Westwood sedan 1970-talet. Ägarna har dock bytts ut med jämna mellanrum.
– Det är närmare 50 000 trappor som lämnat fabriken och väldigt många av dem är fortfarande i användning, säger verkställande direktör Rickard Snellman.
Han är själv rätt ny vid rodret på Westwood och började jobba på företaget 2017 efter flera år i transportbranschen.
– Det är trevligt att ha att göra med en så konkret produkt som trappor, säger Snellmann.
1 2000 TRAPPOR I ÅRET
Företaget har onekligen sett bättre tider. I början av 2000-talet låg den årliga produktionen på drygt 3 000 trappor och antalet anställda räknades i flera dussin. Idag ligger nivån på runt 1 200 trappor i året.
Sedan ett par år tillbaka hör Westwood till Nordens största trappkoncern, med ”syskon” i Sverige och Danmark. Det ser Snellmann som en trygghet, bland annat eftersom det möjliggör ett större utbud.
–Vi ser med tillförsikt framåt just på grund av att vi är en del av den här gruppen. Även andra bolag i familjen har haft problem med lönsamheten, men går idag ordentligt på plus. Det handlar om människor. Det är viktigt att vi känner kunderna och deras behov, säger Snellmann.
Han anser att det är viktigt med klara mål och en tydlig organisation.
– Jag tror på en öppen informationspolitik. Om människor vet hur det går för oss, vad vi gör och varför, så då är människor mer motiverade på jobbet. Vi är ett så litet gäng att vi rymms alla i kafferummet. Vi har ett gemensamt möte på tisdagar och försöker varje vecka föra en eller två små saker framåt
TRENDMEDVETNA KUNDER
Resan från det numera väldigt långt digitala ritbordet till färdig trappa går i regel på en vecka. Här styr bygg- och inredningstrender efterfrågan bland kunderna.
–För tio år sedan skulle alla ha bok. Idag är det nästan ingen som ska ha en trappa som byggts av bokträ, säger Snellman. I regel är materialet för trapporna som Westwood säljer furu, björk och ek.
I Finland är furu och björk ungefär lika populära trappmaterial och står tillsammans för 80 procent, följt av den något dyrare eken. Danskarna däremot lär vara stora vänner av trappor i ek.
Bland kunderna finns stora byggfirmor och husfabriker, men också privatkunder främst i de nordiska länderna.
– Det är bra att vi har ett erfaret gäng i produktionen. De problem som uppstår har oftare att göra med materialet än med några tillverkningsfel, säger Snellman.
PERMITTERINGAR
Trapptillverkningen är en konjunkturkänslig bransch och följer i stort läget i byggnadsbranschen. På Westwood har personalen varit permitterad i flera omgångar under hösten.
– Visst är det tungt, men allihop har förståelse för situationen, säger Åsa Jansson som har 16 år bakom sig på företaget.
Jansson säger att det bästa med jobbet är arbetskamraterna och den sammanhållning som utvecklats på jobbet med åren. Gänget känner varandra väl, då det börjar vara ganska länge sen senaste nyanställning.
I det så kallade mellanrummet mellan produktionshallen och råvarulagret hittar vi Sten Elenius, där han håller på med att urholka pelare till ett trappräcke. Här sköts det så kallade finliret manuellt.
Elenius har haft hand om arbetarskyddsfrågor på Westwood.
– Ljudmiljön är den största utmaningen för oss. Sen är det naturligtvis trädammet som är ett hot för arbetshälsan. För några allvarligare olyckor på jobbet måst vi gå ganska långt bak i tiden, berättar Elenius.
På den punkten har man tagit något steg framåt i branschen. För tillfället testar man på Westwood till exempel en specialdammsugare i produktionshallen.
Det är allt som allt tolv personer som jobbar i produktionen på Westwood och så gott som alla i produktionen är medlemmar i Industrifacket. För tillfället finns det inte en förtroendeman på Westwood.
– Det har gått ganska bra med att diskutera med arbetsgivaren och komma med förbättringsförslag, säger Elenius.
Efter att samtliga delarna i den blivande trappan gått genom ytbehandling och står klara ska de naturligtvis levereras till kunderna för att sedan monteras ihop hos kunden. Företaget har egna montörer på olika håll i landet.
En anställd jobbar i första hand som montör för kunderna i Nykarlebynejden, för att sedan hoppa in i produktionen då han inte har montörsuppdrag.
Produkterna ska ut omgående och därför tillverkas inte heller trappor på lager. Delarna packas in i så kallade flat pack ‑lådor för att sedan skickas ut. Det jobbet faller för det mesta på Jan Hägglund och Kaj Virta.
– Vi går väl åt rätt håll. I alla fall i jämförelse med hur det var under den tidigare ägaren. Man ser kanske ett ljus i ändan av tunneln nu, säger Hägglund. Virta är också försiktigt optimistisk.
– Det blir alltid mer jobb mot vårvintern, säger Virta.
BRAND
Den 11 december utbröt en brand på Westwood. Enligt jourhavande brandmästare Terence Sam i Nykarleby fick branden sin början i fabrikens värmecentral. Från pannrummet spred sig elden till ytterväggar i byggnaden.
– Vi fick snabbt branden under kontroll och kunde hindra elden från att sprida sig till takkonstruktionerna, säger Sam till Svenska Yle.
Skadorna begränsades till värmecentralen och ingen kom till skada i branden.
– Vi klarade oss den här gången med blotta förskräckelsen. Vi vet fortfarande inte vad som förorsakade branden, säger vd Rickard Snellman.
Själva fastigheten ägs av det österbottniska placeringsföretaget NKL-partners.
– Min uppskattning är att priset för skadorna räknas i några tusenlappar, högst 10 000 euro, säger Snellman.
Branden hade ingen inverkan på produktionen och verksamheten kom igång i vanlig ordning igen efter juluppehållet, intygar Snellman.
TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO
