Nina Wess­berg: Om det brin­ner i knutarna – hur sköter vi släckningen?

Vi ser det som natur­ligt att skydda oss och våra närmaste i varda­gen. Vi väljer brand­sä­kra mate­rial då vi bygger hus, förser våra hem med brand­var­nare och ser även till att vi har våra brandför­sä­krin­gar i skick.

En del av dessa åtgär­der är föran­ledda av lagar och föres­krif­ter, men det brandfö­re­byg­gande tänket har blivit en normal del av vår vardag.

Det är inget vi egent­li­gen ägnar en tanke åt. Det är en norm.

Det är helt enkelt smar­tare och även billi­gare att satsa på före­byg­gande arbete i stäl­let för att släcka en brand åt gången.

Om vi överför det här tänket till facket, ser det inte riktigt lika ut.

Ja, vi har kollek­ti­vav­tal, men förli­tar vi oss för mycket på att det är någon annans uppgift att se till att de är i skick? Förstår vi vår egen roll i det före­byg­gande fackliga arbetet?

Det bästa skyd­det i arbets­li­vet är att vara med i facket. Om facket inte har medlem­mar har vi heller inga allmän­bin­dande kollek­ti­vav­tal. Då kan före­ta­gen konkur­rera med lägre löner och sämre vill­kor. Så enkelt är det.

Då det uppstår ett problem på arbetsplat­sen, är det oftast fört­roen­de­man­nen som ensam börjar sköta frågan. Hen disku­te­rar och förhand­lar med arbets­gi­va­ren eller kontak­tar någon av förbun­dets ombuds­män. Saken blir skött utan att den enga­ge­rat fack­med­lem­marna på arbetsplat­sen desto mer.

Många fört­roen­de­män vitt­nar också om att de ofta känner sig ensamma och osäkra på om de har medlem­mar­nas stöd bakom sig.

Det är allas vårt ansvar att se till att det före­byg­gande fackliga arbe­tet på våra arbetsplat­ser hålls i bra form. Det är allas vår uppgift att värva medlemmar.

Det är allas vår uppgift att inte gå med på att utföra arbet­supp­gif­ter i strid med gällande avtal. I egens­kap av orga­ni­se­rade arbets­ta­gare ser vi till att vi väljer fört­roen­de­man på arbetsplatsen.

Och vi ska vara intres­se­rade av vad hen gör för vår gemen­samma intressebevakning.

Fört­roen­de­man­nen är den samlande kraf­ten på arbetsplatsen

En av de vikti­gaste uppgif­terna för fört­roen­de­man­nen är att bygga upp ett fackligt lag, ett eget ”dream team”, som stöd. Till­sam­mans, som ett idrotts­lag, kan vi skapa en orga­ni­se­rad arbetsplats där det finns en förmåga att lösa fackliga frågor lokalt och kollektivt.

Förbun­dets roll är att ge medlem­marna och de fört­roen­de­valda de reds­kap och den kuns­kap som krävs för att kunna sköta intres­se­be­vak­nin­gen lokalt. Det kräver nytänk i hela den fackliga utbildningen.

Vi måste våga skapa utbild­nings­hel­he­ter som stöder den kollek­tiva intres­se­be­vak­nin­gen, såväl för fört­roen­de­valda som för alla medlemmar.

Endast genom att utvidga det fackliga arbe­tet på varje arbetsplats kan vi jobba fackligt på ett före­byg­gande sätt.

Facket kan och får inte någon­sin bli ett försä­krings­bo­lag eller frivil­lig brandkår som rycker ut när lågorna flam­mat en tid.

De allra flesta frågor är av sådan typ att de bra kan lösas gemen­samt på arbetsplatsen.

Genom att jobba före­byg­gande och ha en lösning på konflik­terna redan innan de uppstått kan vi till­sam­mans skapa ett arbets­liv som känns tryggt och jämställt.

Medlems­kap i facket och kollek­ti­vav­tal ger oss en stabil grund.

Det är sedan upp till oss var och en att respek­tera och förs­vara dem dagligen.

NINA WESSBERG
Industri­fac­kets organisationsombudsman

FOTO KITI HAILA