Nina Wessberg: Om det brinner i knutarna – hur sköter vi släckningen?

Vi ser det som natur­ligt att skydda oss och våra närmaste i vardagen. Vi väljer brand­säkra material då vi bygger hus, förser våra hem med brand­var­nare och ser även till att vi har våra brandför­sä­kringar i skick.

En del av dessa åtgärder är föran­ledda av lagar och föres­krifter, men det brandfö­re­byg­gande tänket har blivit en normal del av vår vardag.

Det är inget vi egent­ligen ägnar en tanke åt. Det är en norm.

Det är helt enkelt smartare och även billi­gare att satsa på förebyg­gande arbete i stället för att släcka en brand åt gången.

Om vi överför det här tänket till facket, ser det inte riktigt lika ut.

Ja, vi har kollek­ti­vavtal, men förlitar vi oss för mycket på att det är någon annans uppgift att se till att de är i skick? Förstår vi vår egen roll i det förebyg­gande fackliga arbetet?

Det bästa skyddet i arbets­livet är att vara med i facket. Om facket inte har medlemmar har vi heller inga allmän­bin­dande kollek­ti­vavtal. Då kan företagen konkur­rera med lägre löner och sämre villkor. Så enkelt är det.

Då det uppstår ett problem på arbetsplatsen, är det oftast förtroen­de­mannen som ensam börjar sköta frågan. Hen disku­terar och förhandlar med arbets­gi­varen eller kontaktar någon av förbun­dets ombudsmän. Saken blir skött utan att den engagerat fackmed­lem­marna på arbetsplatsen desto mer.

Många förtroen­demän vittnar också om att de ofta känner sig ensamma och osäkra på om de har medlem­marnas stöd bakom sig.

Det är allas vårt ansvar att se till att det förebyg­gande fackliga arbetet på våra arbetsplatser hålls i bra form. Det är allas vår uppgift att värva medlemmar.

Det är allas vår uppgift att inte gå med på att utföra arbet­supp­gifter i strid med gällande avtal. I egenskap av organi­se­rade arbets­ta­gare ser vi till att vi väljer förtroen­deman på arbetsplatsen.

Och vi ska vara intres­se­rade av vad hen gör för vår gemen­samma intressebevakning.

Förtroen­de­mannen är den samlande kraften på arbetsplatsen

En av de vikti­gaste uppgif­terna för förtroen­de­mannen är att bygga upp ett fackligt lag, ett eget ”dream team”, som stöd. Tillsam­mans, som ett idrottslag, kan vi skapa en organi­serad arbetsplats där det finns en förmåga att lösa fackliga frågor lokalt och kollektivt.

Förbun­dets roll är att ge medlem­marna och de förtroen­de­valda de redskap och den kunskap som krävs för att kunna sköta intres­se­be­vak­ningen lokalt. Det kräver nytänk i hela den fackliga utbildningen.

Vi måste våga skapa utbild­nings­hel­heter som stöder den kollek­tiva intres­se­be­vak­ningen, såväl för förtroen­de­valda som för alla medlemmar.

Endast genom att utvidga det fackliga arbetet på varje arbetsplats kan vi jobba fackligt på ett förebyg­gande sätt.

Facket kan och får inte någonsin bli ett försä­krings­bolag eller frivillig brandkår som rycker ut när lågorna flammat en tid.

De allra flesta frågor är av sådan typ att de bra kan lösas gemen­samt på arbetsplatsen.

Genom att jobba förebyg­gande och ha en lösning på konflik­terna redan innan de uppstått kan vi tillsam­mans skapa ett arbetsliv som känns tryggt och jämställt.

Medlemskap i facket och kollek­ti­vavtal ger oss en stabil grund.

Det är sedan upp till oss var och en att respek­tera och försvara dem dagligen.

NINA WESSBERG
Industri­fac­kets organisationsombudsman

FOTO KITI HAILA