STREJK 9.–11.12: Huvudfört­roen­de­man­nen på Nestes raffi­na­deri i Borgå:”De försö­ker få facket på knä”

Arbets­gi­var­nas hårda krav på försäm­rin­gar och brist på förhand­lings­vilja har lett till att man på Nestes raffi­na­deri i Sköld­vik i Borgå har börjat förbe­reda sig på strejk, säger huvudfört­roen­de­man Sami Ryynä­nen. Han har själv erfa­ren­het av höstens förhand­lin­gar då han suttit vid kemi­sek­torns förhandlingsbord.

SAMI RYYNÄNEN
Huvudfört­roen­de­man
Neste Oyj, Borgå
Styrel­se­med­lem i Industrifacket

Om ett avtal inte nås före den 9 decem­ber kommer runt 1 000 anställda vid Nestes raffi­na­de­rier i Borgå och Nåden­dal att gå i strejk.

– Här på raffi­na­de­riet i Borgå har vi börjat förbe­reda oss på strejk och vi förhål­ler oss till det på så sätt att det kommer att bli av, säger Ryynänen.

Förhand­lin­garna inom kemibranschen avbröts, efter att arbets­gi­varna stod fast vid kravet på att arbets­gi­varna inte längre skulle uppbära medlem­sav­gif­ter. Efter det har läget stått stilla.

Enligt Ryynä­nen är kamp­vil­jan på topp och i Sköld­vik finns det moti­va­tion att gå ut i strejk.

– Folk är beredda på att kämpa för att vi ska få bort alla försag på försäm­rin­gar som  arbets­gi­var­si­dan har presen­te­rat i förhand­lin­garna, säger Ryynänen.

SLÅR HÅRT MOT NESTE

Enligt Ryynä­nen kommer följ­derna av strej­ken att vara omfat­tande, för Nestes del rent av enorma.

– Om vi ser på de beslu­tande orga­nen inom Kemiin­dustrin, så sitter där repre­sen­tan­ter för Neste. De har varit med och besluta om och stöda arbets­gi­var­si­dans krav inför förhand­lin­garna. Kanske strej­ken då ska påverka även Neste, säger Ryynänen.

Målet med strej­ken är att sätta ett stopp för arbets­gi­va­rens krav på försäm­rin­gar, anser Ryynänen.

– Jag anser att arbets­gi­varna visar sina kort i samband med frågan om medlem­sav­gif­terna. De blot­tar det lång­sik­tiga målet, som är att få facket ner på knä.

– De talar varmt om lokala avtal men vill samti­digt förs­vaga fört­roen­de­man­nens ställ­ning och utöka arbets­gi­va­rens direk­tions­rätt i kollek­ti­vav­ta­len. De vill att kollek­ti­vav­ta­let blir en maxi­mi­nivå och att man bara kan avtala lokalt om sådant som är under den nivå som står i kollek­ti­vav­ta­let. Det låter som  Sipi­läs lagpaket.

– Nu försö­ker de få igenom samma saker genom kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna, säger Ryynänen.

ARBETSTAGARNA HAR INGA SKYHÖGA KRAV

Gällande subs­tansfrå­gor, eller de så kallade texterna i kollek­ti­vav­ta­let, har arbets­ta­garna inte några stora förvänt­nin­gar, enligt Ryynänen.

– Vi koncent­re­rar oss på att få bort 24 ”kiky­tim­mar” och samti­digt få en rimlig löne­höj­ning, som förs­va­rar arbets­ta­gar­nas köpkraft och lite förbätt­rar den. I jämfö­relse med våra konkur­rent­län­der är inte våra målsätt­nin­gar gällande löneför­höj­nin­gar på något sätt orimliga.

I grann­lan­det Sverige har facken inom industrin gått ut med ett gemen­samt löne­krav på 3,0 procent inför avtals­rö­rel­sen 2020.

Ryynä­nen som själv delta­git i förhand­lin­garna anser att arbets­gi­va­rens verk­sam­het känne­teck­nats av en ovilja att förhandla.

– I offent­lig­he­ten babblas det om att Kemiin­dustrin skulle ha velat förhandla fram en lösning. Det borde ha synats också i förhand­lings­bor­den. De höll fast med tänder och klor vid alla sina förs­lag. Inte fanns där riktigt förut­sätt­nin­gar för att nå ett avtal.

För kemibranscher­nas del börjar tiden löpa ut. Tekno­lo­giin­dustrin har varit i ett avtals­löst tillstånd sedan slutet av oktober.

– Vi har en vecka kvar i kemi­sek­torns förhand­lings­bord. Vi har fort­fa­rande arbets­fred och ett giltigt kollek­ti­vav­tal. Alltid kan det ju hända ett mira­kel, men just nu verkar det inte så, säger Ryynänen.

TEXT JARI ISOKORPI
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS