Industrifackets specialforskare om kiky: Talkotimmarna kan slopas utan att konkurrenskraften lider

”Finlands konkurrenskraft rasar inte om kiky-timmarna slopas”, säger Industrifackets specialforskare Timo Eklund. Förlängningen av arbetstiden är enligt honom ett steg tillbaka i samhällets utveckling.   

Finlands konkurrenskraft har på traditionella mätare utvecklats i en gynnsam riktning under åren som följt konkurrenskraftavtalet, eller det så kallade kiky-avtalet, anser Industrifackets specialforskare Timo Eklund.

– Under åren 2017 och 2018 har mervärdet på fabriksindustrin ökat med tolv procent. Det är en omfattande ökning, säger Eklund.

Enligt honom är det ändå främst arbetsgivarna som dragit nyttan av tillväxten.

–Summan för arbetskraftskostnaderna som betalats ut direkt till arbetstagarna är endast två procent högre än år 2016 då konkurrenskraftavtalet undertecknades.

I ljuset av den här utvecklingen är det fullt möjligt att slopa förlängningen av arbetstiden som infördes i samband med kiky-avtalet utan att Finlands konkurrenskraft rasar.

– Finlands konkurrenskraft är på den nivån att den försämring av konkurrenskraften som slopandet av tilläggstimmarna för med sig inte sänker den finska industrins konkurrenskraft till en nivå som man kan säga att inte skulle vara god, säger  Eklund.

PRISET PÅ ARBETE BILLIGARE

Eklund säger att kiky-avtalets inverkan på Finlands konkurrenskraft ligger på plus.

– Målet med  konkurrenskraftsavtalet var att sänka kostnaderna för arbete. Det gjorde man  på två sätt. Sociala avgifter flyttades från arbetsgivare till arbetstagare, vilket minskade på kostnaderna som företag måste betala i utbyte för arbete. Det andra sättet var att förlänga arbetstiden, då utgifterna för arbete blir lägre.

– Tanken här är att om priset på arbete är lägre, så beställs mer arbete och därmed blir den finländska industrin konkurrenskraftigare. På så sätt får man marknadsandelar eller pengar till investeringar, då priset på själva arbetet är lägre.

”I konkurrenskraftsavtalet kom man överens om ett år utan lönehöjning. Samtidigt har man i konkurrentländerna betalat ut lönehöjningar i vanlig ordning”, säger Industrifackets specialforskare Timo Eklund.

Det är svårt, eller till och med omöjligt, att bedöma hur omfattande de här positiva effekterna är.

Samtidigt har nämligen efterfrågan på produkter som tillverkas i Finland varit god, såväl utrikes som på hemmarknaden.

– Det förekommer diskussioner om hur stor inverkan den allmänna ökade efterfrågan har haft och hur mycket konkurrenskraftsavtalet spelat in. Jag tror att högkonjunkturen haft en stor inverkan på den goda utvecklingen.

NEDSKÄRNINGAR I LÖNER OCH FLER AVGIFTER

Eklund anser att det är speciellt överföringen av arbetsgivaravgifter på arbetstagarna som gynnat företagen.

– Enligt mina beräkningar har fabriksindustrin fått in 900 miljoner euro under tre år. Det är en stor summa. Om vi tittar på alla företag i Finland så talar vi om mer än tre miljarder euro.

Det var enligt Eklund sänkandet av socialavgifterna som drog ner på företagens kostnader för arbetskraft under det första året med 1,5 procent. Efter det har fördelen vuxit med mer än en procent.

En hur stor inverkan på företagens ekonomi förlängningen av arbetstiden inneburit är svårare att bedöma, anser Eklund. Orsaken är att kiky-timmarna har införts på olika sätt i olika företag. I somliga företag har man inte alls infört något extra-arbete.

– Matematiskt kan man räkna att dess inverkan på kostnaderna är ungefär en procent. På så sätt kan man säga att överföreningen av avgifter väger tyngre för företagen.

Konkurrenskraftavtalet innehöll också en tredje faktor som sänkte kostnaderna för arbetskraft.

– I kiky-avtalet kom man överens om ett år utan lönehöjning. Samtidigt har man i konkurrentländerna betalat ut lönehöjningar i vanlig ordning. Om vi antar att detta ”nollår” inte kompenserades i senare avtal så har det naturligtvis haft en inverkan på konkurrenskraften.

ARBETSTAGARNA I UNDERLÄGE VID FÖRHANDLINGAR

Eklund understryker att arbetstagarna pressades till att godkänna konkurrenskraftavtalet. I princip anser han ändå att det varit positivt att införandet av arbetstidsförläggningen skedde genom lokala förhandlingar. Det ledde till två typer av resultat.

– Jag tycker det är bra att man förhandlar på arbetsplatsen och förbättrar förhandlingskulturen på jobbet. Jag har hör att de goda förhandlingsrelationerna mellan arbetstagare och chefer lidit på en del arbetsplatser på grund av de påtvingade kiky-förhandlingarna. Samtidigt har förhandlingarna befrämjat förhandlingskulturen på andra arbetsplatser.

–  Maktförhållandena mellan arbetstagarna och företrädare för företaget är ofta rätt så ojämna och det är arbetsgivaren som har sista ordet. Då förhandlingarna sker på axeln Södra Kajen – Hagnäs är förhandlingspositionerna mer i jämvikt, säger Eklund.

”Människan finns inte till för ekonomin, utan tvärtom. Det är en bra sak om en människa kan njuta mer av fritid. Det har ett egenvärde”, säger Eklund.

KIKYTERAR ALLA LIKA MYCKET?

Förutsättningarna för att nå ett omfattande konkurrenskraftsavtal underlättades av att inkomstöverföringen från arbetstagare till arbetsgivare flyttades över på den offentliga sektorn.

– De förluster som det innebar för löntagarna, flyttades över på den offentliga sektorn genom lösningar i beskattningen. Jag vet inte om kompensationen gick jämnt ut, men den offentliga ekonomin fick lida mest. Då återstår förstås att fundera över ”vem” den offentliga ekonomin egentligen är och kommer notan senare att betalas av skattebetalarna i form av skattehöjningar.

Beslutet fick vissa bieffekter.

– Kompenseringen i beskattningen är säkerligen en av orsakerna till att statsskulden fortfarande ökar.

Behandlades alla löntagargrupper på samma sätt i konkurrenskraftsavtalet?

– Löntagarna inom den offentliga sektorn utsattes för en nedskärning i semesterpenningen. De har tvingats bära den tyngsta bördan. Naturligtvis utgjorde oron för den offentliga ekonomin en av de bakomliggande orsakerna till att konkurrenskraftsavtalet utformades.

Bland arbetstagarna har förlängningen av arbetstiden inte varit ett populärt beslut. Har man undersökt om det försämrat arbetstagarnas motivation på jobbet och genom det också produktiviteten?

– Det är svårt att uppskatta de psykologiska effekterna. Jag har hört att människor av förståeliga skäl varit sura på det. Det kan ha, och sannolikt har det också, någon inverkan på produktiviteten.  Hur mycket, det kan jag inte avgöra och jag har inte hört att någon annan skulle ha fått fram siffror eller storleksklass på det hela.

FRITIDEN HAR ETT EGENVÄRDE

Eklund hävdar att slopandet av kiky-timmarna knappast förbättrar Finlands konkurrenskraft, men att det finns andra vägande skäl för att göra det.

– Människan finns inte till för ekonomin, utan tvärtom. Det är en bra sak om en människa kan njuta mer av fritid. Det har ett egenvärde, säger Eklund.

– Fritiden måste inte endast avspeglas i arbetstagarens produktivitet eller att företagen får bättre arbetskraft. Det är bra om en människa kan plocka bär, se på tv eller ringa upp vänner.

Eklund anser att arbetstidförlängningen var ett steg bakåt i en långvarig förändringsprocess i arbetslivet som för mot kortare arbetstid.

– Det är positivt med ökad fritid. Världen, livet och industrin består också av något annat än bara konkurrenskraften. Inom det finska arbetslivet – men också i internationell jämförelse – så har man utgått från att arbetstiden blir kortare när produktiviteten ökar. Det är den stora bilden av den historiska utvecklingen. Människor har mer fritid när den produktion som behövs för att skapa välfärd för människor kan åstadkommas på en kortare tid.

TEXT JARI ISOKORPI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS