Industri­fac­kets special­fors­kare om kiky: Talko­tim­marna kan slopas utan att konkur­rens­kraften lider

”Finlands konkur­rens­kraft rasar inte om kiky-timmarna slopas”, säger Industri­fac­kets special­fors­kare Timo Eklund. Förläng­ningen av arbets­tiden är enligt honom ett steg tillbaka i samhäl­lets utveckling. 

Finlands konkur­rens­kraft har på tradi­tio­nella mätare utvecklats i en gynnsam riktning under åren som följt konkur­rens­kraf­tav­talet, eller det så kallade kiky-avtalet, anser Industri­fac­kets special­fors­kare Timo Eklund.

– Under åren 2017 och 2018 har mervärdet på fabrik­sin­dustrin ökat med tolv procent. Det är en omfat­tande ökning, säger Eklund.

Enligt honom är det ändå främst arbets­gi­varna som dragit nyttan av tillväxten.

–Summan för arbets­krafts­kost­na­derna som betalats ut direkt till arbets­ta­garna är endast två procent högre än år 2016 då konkur­rens­kraf­tav­talet undertecknades.

I ljuset av den här utvecklingen är det fullt möjligt att slopa förläng­ningen av arbets­tiden som infördes i samband med kiky-avtalet utan att Finlands konkur­rens­kraft rasar.

– Finlands konkur­rens­kraft är på den nivån att den försäm­ring av konkur­rens­kraften som slopandet av tilläggs­tim­marna för med sig inte sänker den finska industrins konkur­rens­kraft till en nivå som man kan säga att inte skulle vara god, säger  Eklund.

PRISET PÅ ARBETE BILLIGARE

Eklund säger att kiky-avtalets inverkan på Finlands konkur­rens­kraft ligger på plus.

– Målet med  konkur­rens­kraft­sav­talet var att sänka kostna­derna för arbete. Det gjorde man  på två sätt. Sociala avgifter flyttades från arbets­gi­vare till arbets­ta­gare, vilket minskade på kostna­derna som företag måste betala i utbyte för arbete. Det andra sättet var att förlänga arbets­tiden, då utgif­terna för arbete blir lägre.

– Tanken här är att om priset på arbete är lägre, så beställs mer arbete och därmed blir den finländska industrin konkur­rens­kraf­ti­gare. På så sätt får man marknad­san­delar eller pengar till inves­te­ringar, då priset på själva arbetet är lägre.

Det är svårt, eller till och med omöjligt, att bedöma hur omfat­tande de här positiva effek­terna är.

Samti­digt har nämligen efterfrågan på produkter som tillverkas i Finland varit god, såväl utrikes som på hemmarknaden.

– Det förekommer diskus­sioner om hur stor inverkan den allmänna ökade efterfrågan har haft och hur mycket konkur­rens­kraft­sav­talet spelat in. Jag tror att högkon­junk­turen haft en stor inverkan på den goda utvecklingen.

NEDSKÄRNINGAR I LÖNER OCH FLER AVGIFTER

Eklund anser att det är speciellt överfö­ringen av arbets­gi­va­rav­gifter på arbets­ta­garna som gynnat företagen.

– Enligt mina beräk­ningar har fabrik­sin­dustrin fått in 900 miljoner euro under tre år. Det är en stor summa. Om vi tittar på alla företag i Finland så talar vi om mer än tre miljarder euro.

Det var enligt Eklund sänkandet av socia­lav­gif­terna som drog ner på företa­gens kostnader för arbets­kraft under det första året med 1,5 procent. Efter det har fördelen vuxit med mer än en procent.

En hur stor inverkan på företa­gens ekonomi förläng­ningen av arbets­tiden inneburit är svårare att bedöma, anser Eklund. Orsaken är att kiky-timmarna har införts på olika sätt i olika företag. I somliga företag har man inte alls infört något extra-arbete.

– Matema­tiskt kan man räkna att dess inverkan på kostna­derna är ungefär en procent. På så sätt kan man säga att överfö­re­ningen av avgifter väger tyngre för företagen.

Konkur­rens­kraf­tav­talet innehöll också en tredje faktor som sänkte kostna­derna för arbetskraft.

– I kiky-avtalet kom man överens om ett år utan lönehöj­ning. Samti­digt har man i konkur­rent­län­derna betalat ut lönehöj­ningar i vanlig ordning. Om vi antar att detta ”nollår” inte kompen­se­rades i senare avtal så har det natur­ligtvis haft en inverkan på konkurrenskraften.

ARBETSTAGARNA I UNDERLÄGE VID FÖRHANDLINGAR

Eklund under­stryker att arbets­ta­garna pressades till att godkänna konkur­rens­kraf­tav­talet. I princip anser han ändå att det varit positivt att införandet av arbets­tidsför­lägg­ningen skedde genom lokala förhand­lingar. Det ledde till två typer av resultat.

– Jag tycker det är bra att man förhandlar på arbetsplatsen och förbättrar förhand­lings­kul­turen på jobbet. Jag har hör att de goda förhand­lings­re­la­tio­nerna mellan arbets­ta­gare och chefer lidit på en del arbetsplatser på grund av de påtvin­gade kiky-förhand­lin­garna. Samti­digt har förhand­lin­garna befrämjat förhand­lings­kul­turen på andra arbetsplatser.

–  Maktförhål­lan­dena mellan arbets­ta­garna och föret­rä­dare för företaget är ofta rätt så ojämna och det är arbets­gi­varen som har sista ordet. Då förhand­lin­garna sker på axeln Södra Kajen – Hagnäs är förhand­lings­po­si­tio­nerna mer i jämvikt, säger Eklund.

KIKYTERAR ALLA LIKA MYCKET?

Förut­sätt­nin­garna för att nå ett omfat­tande konkur­rens­kraft­savtal under­lät­tades av att inkoms­tö­verfö­ringen från arbets­ta­gare till arbets­gi­vare flyttades över på den offent­liga sektorn.

– De förluster som det innebar för lönta­garna, flyttades över på den offent­liga sektorn genom lösningar i beskatt­ningen. Jag vet inte om kompen­sa­tionen gick jämnt ut, men den offent­liga ekonomin fick lida mest. Då återstår förstås att fundera över ”vem” den offent­liga ekonomin egent­ligen är och kommer notan senare att betalas av skatte­be­ta­larna i form av skattehöjningar.

Beslutet fick vissa bieffekter.

– Kompen­se­ringen i beskatt­ningen är säker­ligen en av orsakerna till att statss­kulden fortfa­rande ökar.

Behand­lades alla lönta­gargrupper på samma sätt i konkurrenskraftsavtalet?

– Lönta­garna inom den offent­liga sektorn utsattes för en nedskär­ning i semes­ter­pen­ningen. De har tvingats bära den tyngsta bördan. Natur­ligtvis utgjorde oron för den offent­liga ekonomin en av de bakom­lig­gande orsakerna till att konkur­rens­kraft­sav­talet utformades.

Bland arbets­ta­garna har förläng­ningen av arbets­tiden inte varit ett populärt beslut. Har man under­sökt om det försämrat arbets­ta­garnas motiva­tion på jobbet och genom det också produktiviteten?

– Det är svårt att uppskatta de psyko­lo­giska effek­terna. Jag har hört att människor av förståe­liga skäl varit sura på det. Det kan ha, och sanno­likt har det också, någon inverkan på produk­ti­vi­teten.  Hur mycket, det kan jag inte avgöra och jag har inte hört att någon annan skulle ha fått fram siffror eller storleksklass på det hela.

FRITIDEN HAR ETT EGENVÄRDE

Eklund hävdar att slopandet av kiky-timmarna knappast förbättrar Finlands konkur­rens­kraft, men att det finns andra vägande skäl för att göra det.

– Människan finns inte till för ekonomin, utan tvärtom. Det är en bra sak om en människa kan njuta mer av fritid. Det har ett egenvärde, säger Eklund.

– Fritiden måste inte endast avspeglas i arbets­ta­ga­rens produk­ti­vitet eller att företagen får bättre arbets­kraft. Det är bra om en människa kan plocka bär, se på tv eller ringa upp vänner.

Eklund anser att arbets­tidför­läng­ningen var ett steg bakåt i en långvarig förändrings­process i arbets­livet som för mot kortare arbetstid.

– Det är positivt med ökad fritid. Världen, livet och industrin består också av något annat än bara konkur­rens­kraften. Inom det finska arbets­livet – men också i inter­na­tio­nell jämfö­relse – så har man utgått från att arbets­tiden blir kortare när produk­ti­vi­teten ökar. Det är den stora bilden av den histo­riska utvecklingen. Människor har mer fritid när den produk­tion som behövs för att skapa välfärd för människor kan åstad­kommas på en kortare tid.

TEXT JARI ISOKORPI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS