Industri­fac­kets special­fors­ka­re om kiky: Tal­ko­tim­mar­na kan slo­pas utan att kon­kur­rens­kraf­ten lider

”Fin­lands kon­kur­rens­kraft rasar inte om kiky-tim­mar­na slo­pas”, säger Industri­fac­kets special­fors­ka­re Timo Eklund. För­läng­nin­gen av arbets­ti­den är enligt honom ett steg till­ba­ka i sam­häl­lets utveckling. 

Fin­lands kon­kur­rens­kraft har på tra­di­tio­nel­la mäta­re utvecklats i en gynn­sam rikt­ning under åren som följt kon­kur­rens­kraf­tav­ta­let, eller det så kal­la­de kiky-avta­let, anser Industri­fac­kets special­fors­ka­re Timo Eklund.

– Under åren 2017 och 2018 har mer­vär­det på fabrik­sin­dustrin ökat med tolv procent. Det är en omfat­tan­de ökning, säger Eklund.

Enligt honom är det ändå främst arbets­gi­var­na som dra­git nyt­tan av tillväxten.

–Sum­man för arbets­krafts­kost­na­der­na som beta­lats ut direkt till arbets­ta­gar­na är endast två procent högre än år 2016 då kon­kur­rens­kraf­tav­ta­let undertecknades.

I ljuset av den här utvecklin­gen är det fullt möj­ligt att slo­pa för­läng­nin­gen av arbets­ti­den som inför­des i sam­band med kiky-avta­let utan att Fin­lands kon­kur­rens­kraft rasar.

– Fin­lands kon­kur­rens­kraft är på den nivån att den för­säm­ring av kon­kur­rens­kraf­ten som slo­pan­det av til­läggs­tim­mar­na för med sig inte sän­ker den fins­ka industrins kon­kur­rens­kraft till en nivå som man kan säga att inte skul­le vara god, säger  Eklund.

PRISET PÅ ARBETE BILLIGARE

Eklund säger att kiky-avta­lets inver­kan på Fin­lands kon­kur­rens­kraft lig­ger på plus.

– Målet med  kon­kur­rens­kraft­sav­ta­let var att sän­ka kost­na­der­na för arbe­te. Det gjor­de man  på två sätt. Socia­la avgif­ter flyt­ta­des från arbets­gi­va­re till arbets­ta­ga­re, vil­ket mins­ka­de på kost­na­der­na som före­tag mås­te beta­la i utby­te för arbe­te. Det andra sät­tet var att för­län­ga arbets­ti­den, då utgif­ter­na för arbe­te blir lägre.

– Tan­ken här är att om pri­set på arbe­te är lägre, så bes­tälls mer arbe­te och där­med blir den fin­länds­ka industrin kon­kur­rens­kraf­ti­ga­re. På så sätt får man mark­nad­san­de­lar eller pen­gar till inves­te­rin­gar, då pri­set på själ­va arbe­tet är lägre.

Det är svårt, eller till och med omöj­ligt, att bedö­ma hur omfat­tan­de de här posi­ti­va effek­ter­na är.

Sam­ti­digt har näm­li­gen efterfrå­gan på pro­duk­ter som till­ver­kas i Fin­land varit god, såväl utri­kes som på hemmarknaden.

– Det före­kom­mer dis­kus­sio­ner om hur stor inver­kan den all­män­na öka­de efterfrå­gan har haft och hur myc­ket kon­kur­rens­kraft­sav­ta­let spe­lat in. Jag tror att hög­kon­junk­tu­ren haft en stor inver­kan på den goda utvecklingen.

NEDSKÄRNINGAR I LÖNER OCH FLER AVGIFTER

Eklund anser att det är speciellt överfö­rin­gen av arbets­gi­va­rav­gif­ter på arbets­ta­gar­na som gyn­nat företagen.

– Enligt mina beräk­nin­gar har fabrik­sin­dustrin fått in 900 mil­jo­ner euro under tre år. Det är en stor sum­ma. Om vi tit­tar på alla före­tag i Fin­land så talar vi om mer än tre mil­jar­der euro.

Det var enligt Eklund sän­kan­det av socia­lav­gif­ter­na som drog ner på före­ta­gens kost­na­der för arbets­kraft under det förs­ta året med 1,5 procent. Efter det har för­de­len vuxit med mer än en procent.

En hur stor inver­kan på före­ta­gens eko­no­mi för­läng­nin­gen av arbets­ti­den inne­bu­rit är svå­ra­re att bedö­ma, anser Eklund. Orsa­ken är att kiky-tim­mar­na har införts på oli­ka sätt i oli­ka före­tag. I som­li­ga före­tag har man inte alls infört något extra-arbete.

– Mate­ma­tiskt kan man räk­na att dess inver­kan på kost­na­der­na är ungefär en procent. På så sätt kan man säga att överfö­re­nin­gen av avgif­ter väger tyngre för företagen.

Kon­kur­rens­kraf­tav­ta­let inne­höll också en tred­je fak­tor som sänk­te kost­na­der­na för arbetskraft.

– I kiky-avta­let kom man öve­rens om ett år utan löne­höj­ning. Sam­ti­digt har man i kon­kur­rent­län­der­na beta­lat ut löne­höj­nin­gar i van­lig ord­ning. Om vi antar att det­ta ”nollår” inte kom­pen­se­ra­des i sena­re avtal så har det natur­ligt­vis haft en inver­kan på konkurrenskraften.

ARBETSTAGARNA I UNDERLÄGE VID FÖRHANDLINGAR

Eklund under­stry­ker att arbets­ta­gar­na pres­sa­des till att god­kän­na kon­kur­rens­kraf­tav­ta­let. I princip anser han ändå att det varit posi­tivt att infö­ran­det av arbets­tidsför­lägg­nin­gen sked­de genom loka­la för­hand­lin­gar. Det led­de till två typer av resultat.

– Jag tyc­ker det är bra att man för­hand­lar på arbetsplat­sen och förbätt­rar för­hand­lings­kul­tu­ren på job­bet. Jag har hör att de goda för­hand­lings­re­la­tio­ner­na mel­lan arbets­ta­ga­re och che­fer lidit på en del arbetsplat­ser på grund av de påt­vin­ga­de kiky-för­hand­lin­gar­na. Sam­ti­digt har för­hand­lin­gar­na befräm­jat för­hand­lings­kul­tu­ren på andra arbetsplatser.

–  Maktförhål­lan­de­na mel­lan arbets­ta­gar­na och föret­rä­da­re för före­ta­get är ofta rätt så ojäm­na och det är arbets­gi­va­ren som har sis­ta ordet. Då för­hand­lin­gar­na sker på axeln Södra Kajen – Hag­näs är för­hand­lings­po­si­tio­ner­na mer i jäm­vikt, säger Eklund.

KIKYTERAR ALLA LIKA MYCKET?

Förut­sätt­nin­gar­na för att nå ett omfat­tan­de kon­kur­rens­kraft­sav­tal under­lät­ta­des av att inkoms­tö­verfö­rin­gen från arbets­ta­ga­re till arbets­gi­va­re flyt­ta­des över på den offent­li­ga sektorn.

– De för­lus­ter som det inne­bar för lön­ta­gar­na, flyt­ta­des över på den offent­li­ga sek­torn genom lös­nin­gar i bes­katt­nin­gen. Jag vet inte om kom­pen­sa­tio­nen gick jämnt ut, men den offent­li­ga eko­no­min fick lida mest. Då återstår förstås att fun­de­ra över ”vem” den offent­li­ga eko­no­min egent­li­gen är och kom­mer notan sena­re att beta­las av skat­te­be­ta­lar­na i form av skattehöjningar.

Bes­lu­tet fick vis­sa bieffekter.

– Kom­pen­se­rin­gen i bes­katt­nin­gen är säker­li­gen en av orsa­ker­na till att statss­kul­den fort­fa­ran­de ökar.

Behand­la­des alla lön­ta­gargrup­per på sam­ma sätt i konkurrenskraftsavtalet?

– Lön­ta­gar­na inom den offent­li­ga sek­torn utsat­tes för en neds­kär­ning i semes­ter­pen­nin­gen. De har tvin­gats bära den tyngs­ta bör­dan. Natur­ligt­vis utg­jor­de oron för den offent­li­ga eko­no­min en av de bakom­lig­gan­de orsa­ker­na till att kon­kur­rens­kraft­sav­ta­let utformades.

Bland arbets­ta­gar­na har för­läng­nin­gen av arbets­ti­den inte varit ett popu­lärt bes­lut. Har man under­sökt om det för­säm­rat arbets­ta­gar­nas moti­va­tion på job­bet och genom det också produktiviteten?

– Det är svårt att upps­kat­ta de psy­ko­lo­gis­ka effek­ter­na. Jag har hört att män­nis­kor av förståe­li­ga skäl varit sura på det. Det kan ha, och san­no­likt har det också, någon inver­kan på pro­duk­ti­vi­te­ten.  Hur myc­ket, det kan jag inte avgö­ra och jag har inte hört att någon annan skul­le ha fått fram siffror eller stor­leksklass på det hela.

FRITIDEN HAR ETT EGENVÄRDE

Eklund häv­dar att slo­pan­det av kiky-tim­mar­na knap­past förbätt­rar Fin­lands kon­kur­rens­kraft, men att det finns andra vägan­de skäl för att göra det.

– Män­nis­kan finns inte till för eko­no­min, utan tvär­tom. Det är en bra sak om en män­nis­ka kan nju­ta mer av fri­tid. Det har ett egen­vär­de, säger Eklund.

– Fri­ti­den mås­te inte endast avs­peglas i arbets­ta­ga­rens pro­duk­ti­vi­tet eller att före­ta­gen får bätt­re arbets­kraft. Det är bra om en män­nis­ka kan ploc­ka bär, se på tv eller rin­ga upp vänner.

Eklund anser att arbets­tidför­läng­nin­gen var ett steg bakåt i en lång­va­rig förändrings­process i arbets­li­vet som för mot kor­ta­re arbetstid.

– Det är posi­tivt med ökad fri­tid. Värl­den, livet och industrin består också av något annat än bara kon­kur­rens­kraf­ten. Inom det fins­ka arbets­li­vet – men också i inter­na­tio­nell jämfö­rel­se – så har man utgått från att arbets­ti­den blir kor­ta­re när pro­duk­ti­vi­te­ten ökar. Det är den sto­ra bil­den av den his­to­ris­ka utvecklin­gen. Män­nis­kor har mer fri­tid när den pro­duk­tion som behövs för att ska­pa välfärd för män­nis­kor kan åstad­kom­mas på en kor­ta­re tid.

TEXT JARI ISOKORPI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS