Nina Wess­berg: Arbets­ta­garna måste kunna lita på sin förtroendeman

Skulle du anlita en jurist som inte har fått en enda dag utbild­ning? Låter du en outbil­dad elekt­ri­ker repa­rera din eltavla? Går du till en läkare som saknar läkarkompetens?

Nej, knap­past. På många av våra arbetsplat­ser är situa­tio­nen just denna. Arbets­kom­pi­sarna tror att fört­roen­de­man­nen är insatt i det senaste gällande arbetslivet.

De har gett fört­roen­de­man­nen sitt mandat i förhand­lin­gar med arbets­gi­va­ren. Arbets­ta­garna litar på sin valda fört­roen­de­man, men på alltför många arbetsplat­ser har hen aldrig delta­git i en enda förtroendemannakurs.

Fört­roen­de­man­nens roll är krävande. Hen ska kunna kollek­ti­vav­tal, hänga med i lags­tift­ning­sändrin­gar, förhandla lokalt och leda verk­sam­he­ten inom verkstadsklubben.

Even­tuellt finns det natur­begåv­nin­gar, som kan allt utan utbild­ning, men de allra flesta av oss behö­ver lära oss dessa kuns­ka­per. Kuns­kap som dessu­tom behö­ver uppda­te­ras hela tiden.

”Kunniga, välut­bil­dade fört­roen­de­män är stom­men i den fackliga rörelsen.”

Därmed är det inte fört­roen­de­man­nens ensak om hen vill utbilda sig eller inte, det är hela fackets ansvar. Facket, det är vi alla, vi som valt vår förtroendeman.

Grun­dut­bild­nin­gen för en fört­roen­de­man består av 5+5+5 dagar. Däru­tö­ver behö­ver alla årli­gen komplet­te­rande utbildning.

Förvänt­nin­garna på fört­roen­de­man­nen är stora, också från arbets­gi­varhåll. Arbets­gi­varna driver allt fler frågor till lokala förhand­lin­gar, men är inte lika villiga att skicka iväg sina fört­roen­de­män på skolning.

För en arbets­gi­vare är det ju lättare att få sin vilja igenom, då fört­roen­de­man­nen inte har en till­räcklig utbild­ning som förhandlare.

Det är arbets­gi­va­ren som beta­lar för utbild­nin­gen, och varje år ifrå­ga­sät­ter arbets­gi­var­nas orga­ni­sa­tio­ner mäng­den av fört­roen­de­man­naut­bild­ning. Varje år tvin­gas Industri­fac­ket föra en kamp för att över­tyga arbets­gi­varna om att utbild­nin­gen behövs.

För svensksprå­kiga inom facket är kurs­möj­lig­he­terna färre, men hittills har Industri­fac­ket kunnat erbjuda årliga grund‑, fort­sätt­nings- och komplet­te­rings­kur­ser på svenska.

En fört­roen­de­man som är up-to-date med det senaste som sker inom arbets­li­vet, konti­nuer­ligt förkov­rar sig och deltar i de kurser som ordnas är den bästa garan­ten för en korrekt intres­se­be­vak­ning just för dig.

Om ni har valt en fört­roen­de­man, kolla om och när hen fått utbild­ning och uppmuntra fört­roen­de­man­nen att utbilda sig. Om ni inte ännu har en fört­roen­de­man på din arbetsplats, samla fack­med­lem­marna och ställ till med ett förtroendemannaval.

Stöd och hjälp för att anordna valet får ni från regionkontoret.

Fört­roen­de­man­nen är hjär­tat i den fackliga verk­sam­he­ten. Ett hjärta som inte fått träning är i sämre skick än ett vältränat.

NINA WESSBERG
Industri­fac­kets organisationsombudsman

FOTO KITI HAILA