Sågen surrar på år efter år – ny teknik gör jobbet lättare på Alholmen

teollisuusliitto

Röntgen, laser och en hel massa videokameror längs den flera hundra meter långa såglinjen. Det krävs för att få ut 280 000 kubikmeter virke per år. På Alholmens såg i Jakobstad görs allt mer arbete automatiskt– men visst hjälper det fortfarande om man har råg i ryggen.

På gården på UPM:s sågverk hör man det bultande ljudet inifrån hallen. Morgonskiftet har börjat klockan sex på morgonen men på gården är det tomt.

– De är färre människor här på gården då det inte längre jobbar några dagkarlar här, säger huvudförtroendeman Vuokko Piippolainen som hälsar oss välkomna.

Med dagkarlar avses anställda som inte jobbade skift utan jobbade dagtid till exempel med underhåll. Namnet på sågen har bytts flera gånger under de 32 år som Piippolainen har jobbat här – men verksamheten är fortsättningsvis den samma.

Det gamla häststallet som gjorts om, talar ett tydligt språk om att här har det funnits industriell verksamhet och sågats stockar under tre århundraden. Alholmens såg grundades i slutet av 1800-talet av cikoriafabrikören Wilhelm Schauman vars namn förekommer här och där i Jakobstads industrihistoria.

Sågen har bytt namn många gånger under mina 32 år här men jobbet är långt det samma, säger huvudförtroendeman Vuokko Piippolainen. FOTO JOHANNES TERVO

Inne i hallen är ljudet öronbedövande. Stora, avbarkade stockar rör längs såglinjen mot sågklingorna och flisorna flyger. På Alholmens såg tillverkas virke främst av furu och tall.

Vid spakarna sitter vice huvudförtroendeman Glenn Södergård och håller koll på det som händer längs den flera hundra meter långa såglinjen. Det är inte mindre än 16 rutor han har framför sig på monitorerna. Genom skärmarna får man bra bild av hur automatiserat arbetet blivit. Den automatiska stocksorteringen använder sig av röntgen för att sortera stockarna.

Anställda kan utnyttja röntgen eller laser för att via kameror och dator fastställa olika egenskaper och kvalitet hos stockarna.

– Nu kör vi linjen lite långsammare. På vintern kör man ofta långsammare då stockarna kan vara frusna och hårda, säger Södergård.

Södergård har jobbat på Alholmens såg i snart trettio år, av vilka de senaste 14 åren som sågare.

– Vi jobbar i par så man sitter här en timme åt gången och sen byter man med paret, säger Södergård.

Den som inte sitter vid spakarna kan få ta och springa och åtgärda saken om det blir trubbel på linjen.

– Det kan handla om att byta ut sågklingor som gått sönder. Det är inte helt ovanligt, speciellt inte i vintertider. Dessutom påverkar träslaget med vilken hastighet stockarna körs igenom sågen, säger Södergård.

Här blir inhemskt virke till sågvara. FOTO JOHANNES TERVO

ETT TÅG KOMMER LASTAT MED STOCKAR

Flera tiotal tågvagnar och biltransporter lastade med stockar anländer dagligen till Alholmens såg. När timret kommer till sågverket mäts och sorteras det. Det första steget är stocksortering och skalandet, följt av sågning, ytbehandling, tork, paketering och lagring. Två gånger i året står hela produktionen och då genomförs grundliga underhållsarbeten.

I höstas deltog de anställda vid Alholmens såg i kampen för att försvara anställningsskyddet med att gå i strejk tillsammans andra inom den mekaniska skogsindustrin. Stridsåtgärderna riktades då uttryckligen mot regeringen Sipiläs planer på att försämra anställningsskyddet.

– Arbetsgivaren accepterade… eller kanske inte accepterade, men i alla fall förstod att läget är sådant att det inte fanns alternativ. På det stora hela är kontakten med arbetsgivaren bra och saker fungerar som de ska, säger Södergård.

I samtalen förekommer ändå höstens kollektivavtalsförhandlingar.

– Utgångsläget måste vara att förlängningen av arbetstiden som kom med kiky (konkurrenskraftsavtalet) ska bort, säger Södergård.

– Vi deltog i skogsindustrins branschdagar tidigare i vintras och fabriksägarna kom nog ihåg att påminna om svårigheterna kring höstens strejk, men inte sa de tack för de 24 timmar som de anställda nu jobbar gratis, säger Vuokko Piippolainen.

Spelrummet för lokala avtal är litet då ”fabrikschefernas händer är långt bundna av koncernägarna” intygar de förtroendevalda.

– Till den grad vi har avtalat lokalt om saker gäller det sådant som ligger över den nivån som fastställs i kollektivavtalet, säger Piippolainen.

FÄRRE ANSTÄLLDA

Längs såglinjen börjar folk ha återvänt från lunchpausen. Jarmo Ketola jobbar på vid början av justeringsverket. Han ser över sorteringen av varan.

– Det ser lätt ut när man jobbat 40 år med det här. När man har så många kilometer i mätaren som jag har, orkar man inte klaga längre, säger Ketola och skrattar.

Tony Alström har betydligt ”färre kilometrar i mätaren” på Alholmens såg.

– Jag har jobbat ungefär ett år och jag trivs bra. Vi har ett bra gäng här på jobb, säger han.

Jarmo Ketola ser över ströläggningsmaskinen. Han har jobbat vid sågen i fyra årtionden.  FOTO JOHANNES TERVO

I övrigt har antalet anställda på sågen minskat längs åren. I dag jobbar 52 personer inom produktionen. Då huvudförtroendeman Vuokko Piippolainen började jobba här i slutet av 1980-talet jobbade det fler än 300 personer på sågen.

Bland annat har lager och transporter utlokaliserats. Dessutom har investeringarna i automation fört med sig att det behövs färre händer i produktionen.

– Men för det mesta har man skött det genom pensioneringar, så att inte någons jobb rykt, säger Piippolainen.

Tony Alström hör till det yngre gardet på Alholmens såg. FOTO JOHANNES TERVO

NYA INVESTERINGAR ÖKAR PRODUKTIONEN – OCH INNEBÄR LÖRDAGSJOBB

För några år sedan förnyades staplingsmaskinen och paketeringslinjen. I höstas togs den nya automatiska torkanläggningen i bruk. Det innebar att produktionen på Alholmens såg ökade med 15–20 procent.

Trycket har lett till att man infört ett arbetspass till. I praktiken betyder det att enligt arbetsschemat är en anställd per skift ledig under början av veckan, för att i stället jobba ett morgonskift på lördagen.

Förtroendemannaduon anser att det inte är helt problemfritt, speciellt med tanke på familjelivet.

– Om ena jobbar skift och den andra har ett vanligt dagsjobb ser man kanske inte varandra, säger Glenn Södergård.

– …och det blir också mera pusslande till exempel i familjer där båda föräldrarna jobbar skift, tillägger Piippolainen.

”ALLT TAS TILL VARA”

En stor del av produktionen går på export, och här spelar den närbelägna hamnen en viktig roll. Det går två och en halv gånger mängden trä för att producera den färdiga vara som Alholmens såg spottar ut omkring 280 000 kubik per år. Det betyder att det blir en hel del restmaterial över. Det överblivna materialet tas noggrant till vara.

Till exempel hamnar barken från trästockarna hos grannen Alholmens Kraft, där den blir till elektricitet, fjärrvärme och processånga. Sågspån och flis går till UPM:s cellulosafabrik, som också den ligger inom samma integrerade fabriksområde på Alholmen.

– Allt tas till vara, inget blir över, säger Piippolainen.

Arbetsuppgifterna roterar på Alholmens såg. Leo Bergbacka håller nu till vid inpackningsavdelningen. FOTO JOHANNES TERVO

ROTERANDE ARBETSUPPGIFTER

Lenita Wärn-Broman jobbar på justeringsverket mot slutet av såglinjen, där bland annat de slutliga produkterna packas in. Här på den så kallade torrsidan har man infört ett system med rotation där man jobbar 20 minuter med en arbetsuppgift för att sedan byta.

– Det passar bra, eftersom alla får göra allting och arbetsdagen känns kortare, säger Wärn-Broman.

Sist och slutligen började till och med folk som till en början inte gillade idén tycka om det när man märkte att tiden går snabbare på jobbet, då det blir mer omväxling.

Lenita har jobbat  här sen millennieskiftet och även hon hunnit se en del förändringar i arbetet.

– Det har blivit mer och mer automatik i jobbet. Jag jobbade länge i stocksorteringen, men jag ville byta till ett jobb där man inte behöver sitta så mycket, utan får röra mer på sig. På det stora hela kan man ändå säga att arbetet har blivit lättare med åren, säger Wärn-Broman. Det har kanske inte blivit klart för omvärlden.

– Om man berättar att man jobbar på sågen så frågar de om fortfarande lägger ribbor eller läkt för hand, säger hon.

Lenita Wärn-Broman jobbar på justeringsverket. Hon tycker att jobbet blivit lättare med åren. FOTO JOHANNES TERVO

Automatiseringen går vidare. På UPM:s sågverk i Björneborg har man infört ett pilotprojekt som ska leda till ökad automatisering i förpackningsskedet, och det kommer högst antagligen att tas i bruk även i Jakobstad. Det innebär att en person kan sköta förpackningen – där det idag jobbar två personer.

– Men det sköts genom pensioneringar, så ingens jobb är i fara, säger huvudförtroendemannen Piippolainen.

–Packandet hör idag till de tyngsta jobben, säger Wärn-Broman.

Trots att en allt större del av arbetsuppgifterna sköts maskinellt så hjälper det ändå fortfarande om den som jobbar här har lite råg i ryggen.

– Det händer att man måste lyfta upp stora plankor. Man måste ha lite muskler, det passar mig. Det blir som träning på jobbet, säger Wärn-Broman.

Två tredjedelar av produktionen går på export. Av exporten går största andelen till Asien och Mellanöstern. FOTO JOHANNES TERVO

UPM ALHOLMENS SÅG

HEMORT: Jakobstad, en av UPM:s fyra sågar i Finland.
GRUNDAT: 1896, nuvarande namn från 2007
PRODUKTION: 280 000 kubik sågvara av furu och tall. 
PERSONAL: 52 i produktionen, tillsammans omkring 60

Huvudbild: Glenn Södergård har jobbat som sågare i 14 år och snart 30 år på Alholmens såg i Jakobstad. Det är inte mindre än 16 rutor han har koll på-i praktiken hela linjen.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO