CORONAKRISEN: Industrin har klarat sig bättre än befarat

Vi har nu levt ett år med coronapandemin. Sektorcheferna vid Industrifacket berättar nu om hur det står till i förbundets avtalsranscher. 

19.4.2021

JYRKI VIRTANEN, TEKNOLOGISEKTORIN: ”VÄRLDEN STANNADE INTE”

Jyrki Virtanen.

– De som arbetar i arbetaryrken har gått till jobbet precis som vanligt. Världen stannade inte upp trots att vi lever mitt i pandemin. Och något har vi gjort rätt. Vi kan tänka till exempel på att bilfabriken i Nystad vill anställa 1 000 arbetare.

Virtanen säger att de prognoser som gjordes höll på det stora hela, men mot slutet av hösten vände det.

– Sysselsättningsläget i sektorn är överraskande bra för tillfället. Vi hör nyheter om att företag har fått in väldigt mycket beställningar.

Vinnarna inom teknologisektorn har speciellt varit de företag som tillverkar produkter för den inhemska marknaden och framför allt produkter som brukas i hemmen.

För ett år sedan kom förbunden överens om möjligheten att genomföra permitteringsförhandlingar med en snabbare tidtabell.

Virtanen anser att man då ”sparpermitterade”, även om det på flera håll inte fanns någon verklig grund för att ta till permitteringar.

Det tillfälliga undantaget som gäller samarbetsförhandlingar löpte ut vid årsskiftet. För tillfället finns det inte ett behov för sådant.

TONI LAIHO, KEMISEKTORN: VARTANNAT FÖRETAG TROR OMSÄTTNINGEN KRYMPER

Toni Laiho.

Coronapandemin delade redan i ett tidigt skede företagen inom kemisektorn i tre grupper. De som varit framgångsrika, de som fortsatt i stort sett som förr och dem som stött på motgångar.

– Två av tre företag anser att läget är bra eller åtminstone på en normal nivå. En tredjedel säger att läget är dåligt.

– En helhetsbild kan man också rita ur den synvinkeln att man på omkring hälften av företagen tror att omsättningen kommer att minska. Sedan finns det företag där omsättningen är oförändrad och för en mindre grupp av företagen har orderingången och produktionen ökat.

– Sett ur företagens och sysselsättningens perspektiv är coronan inte avklarad med vaccinen. Pandemin är segrad först när de negativa effekterna på företagen på en global nivå är över. Det finns fortsättningsvis ett behov av stöd till företagen.

JYRKI ALAPARTANEN, TRÄVARUSEKTORN: ”VI HAR KLARAT OSS VÄL JÄMFÖRT MED PROGNOSERNA”

Jyrki Alapartanen

Trävarusektorn har klarat sig rätt så bra under coronakrisen. Pandemin har inte slagit mot den finska ekonomin lika hårt som den slagit mot flera andra europeiska länder.

– Vi har klarat oss överraskande väl jämfört med prognoserna och med tanke på de rädslor som fanns. Om vi ska vara nöjda över något så är det att sysselsättningen har hållits på en rätt så bra nivå.

– Det har inte kommit någon enorm konkursvåg och inte heller har vi sådana i sikte.

Snickeribranschen har burits upp av byggande och renovering i hemlandet. Då pandemin tvingat finländarna att hålla sig hemma har intresset för att lite fräscha upp i hemknutarna vuxit.

Inom den mekaniska skogsindustrin har företag dragit tillbaka permitteringarna från årsskiftet och orderstocken ser bättre ut hela tiden.

– Jag tror vi kör på för fullt i sommar och sysselsättningen växer. Framtiden hänger mycket på hur man stimulerar ekonomin i Europa och ute i världen. Då när det går bra, så märker man snabbt av det i vår sektor.

MARKO ROSQVIST, SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”VI KAN KLARA OSS UTAN PERMANENTA SKADOR”

Marko Rosqvist.

Coronapandemins verkningar på de avtalsbranscherna inom specialbranscherna sektor vid Industrifacket har märkts av på väldigt olika sätt.

– Det är nog kanske medie- och tryckeribranschen som tog mest stryk av coronan, säger sektorchef Marko Rosqvist.

Under det senaste året har det inte tryckts upp så mycket infomaterial med tanke på mässor och samtidigt som dagstidningarna blivit tunnare.

Textilvårdsbranschen har också haft det tungt eftersom hotellen och kryssningsfartygen haft ett betydligt mindre behov av byktvätt. Det är bara enheterna som tvättar byk från sjukhusen som upprätthållit en normalnivå under pandemin.

– Coronan orsakade en våg av permitteringar och den pågår fortfarande, berättar Rosqvist om textilvårdsbranschen.

HOPPAS PÅ SNABB VACCINERINGSTAKT

Textil- och modebranschen gynnades i början av pandemin på grund av att efterfrågan på näs- och munskydd och annan skyddsutrustning ökade snabbt. Senare har ändå efterfrågan på inhemska produkter minskat då den utländska produktionen kommit i gång på allvar och tagit över.

Nyligen meddelade Filterpak i Hangö om att företaget lägger ner produktionen av näs- och munskydd.

De offentliga har inte stött den inhemska textilbranschen.

– Jag tycker det är skamligt, konstaterar Rosqvist.

I plantskolebranschen och miljöbyggnadsbranschen har pandemin inte märkbart inverkat på läget.

För skogshuggarna har arbetet fortsatt så gott som förr men inom skogsmaskinbranschen innebar pandemin att takten avverkning av industrivirke med en tredjedel.

För utdelarnas del har det ökande mängden småpaket kompenserat bortfallet på andra områden.

Nu hoppas alla på att vaccineringstakten ökar.

– Om vi i snabb takt får bukt med coronaviruset så ser jag inte att det skulle bli några permanenta skador i branscherna, säger Rosqvist.

ARBETSUPPGIFTERNA KAN TILL OCH MED SKYDDA FRÅN SMITTA

Själva viruset har inte spridits så mycket på arbetsplatserna i avtalsbranscherna inm specialbranschernas sektor. Företagen är i regel rätt så små och en stor del av jobbet utförs utomhus eller på ställen där det är lätt att hålla avstånd. Det förekommer heller inte så mycket direkta kontakter med kunder.

Den största enskilda smittohärden upplevdes i slutet av fjolåret i Pieksamäki där runt hälften av de 200 anställda på Partaharjun puutarha insjuknade i covid-19.

Enligt Rosqvist har samarbetsförhandlingarna i regel förts i god anda på arbetsplatserna. Det finns en klar vilja att även i svårare tider hålla fast vid kunnig personal.

– Utgångsläget har varit att man försöker klara sig med permitteringar, säger Rosqvist.

Han säger också att man på arbetsplatserna ingått rätt så få lokala avtal som gynnat bägge parter. Det rör sig i så fall främst om arrangemang som berör distansarbete och praktiska arrangemang på arbetsplatsen. Det har förekommit en del överdrifter, men på det stora hela har man agerat sakligt.

TEXT ANTTI HYVÄRINENASKO-MATTI KOSKELAINENPETTERI RAITO OCH SUVI SAJANIEMI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: Industrifacket förhandlar om medlemmarnas arbetsvillkor även i fortsättningen

Teknologiindustrins beslut om att grunda ett nytt förbund för att förhandla om kollektivavtal kommer i praktiken att skrota de allmänbindande kollektivavtalen, anser ordförande Riku Aalto.

26.3.2021

Arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. kom på torsdagen 25.3 ut med nyheten om att förbundet delar upp sin verksamhet i två separata föreningar. I fortsättningen är det arbetsgivarorganisationen Teknologiateollisuuden työnantajat som förhandlar om rikstäckande kollektivavtal. Inledningsvis består föreningen av tre medlemsföretag.

Föreningens svenskspråkiga namn presenterades inte under pressträffen på torsdagen.

Teknologiindustrin rf. kommer enligt utsago att koncentrera sig på att stöda företag som inte är medlemmar i den nya arbetsgivarföreningen med de företagsvisa avtalsförhandlingarna.

Industrifackets ordförande Riku Aalto tog emot Teknologiindustrins utspel emot med tungt hjärta eftersom det i praktiken innebär att de allmänbindande kollektivavtalen förpassas till historien inom teknologiindustrin.

– Anställningsvillkoren i branschen kommer att försämras. De allmänbindande kollektivavtalen har erbjudit ett skydd också för dem som jobbar i branschen men inte har förhandlingskraft bakom sig, säger Aalto.

Kollektivavtalet mellan Industrifacket och Teknologiindustrin löper ut 30.11.2021.

Aalto tror att Teknologiindustrins drag sist och slutligen handlar om samma sak som Skogsindustrins beslut från i höstas om att inte längre förhandla kollektivt.  tulkitsee, että

– Man har bara slagit in det i ett annat paket, säger Aalto.

FÖRBUNDET FÖRHANDLAR ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN

Ordförande Aaltos meddelande till medlemmarna är klar och tydligt.

– Industrifacket förhandlar även i fortsättningen om medlemmarna arbetsvillkor – på riksnivå eller på arbetsplatserna, säger Aalto.

Industrifacket klara mål är att införa förtroendemannasystemet i de nya rikstäckande och företagsvisa avtalen.

Runt 126 400 av medlemmarna i Industrifacket jobbar inom avtalsbranschen. Det handlar om ett brett fält med flera hundra yrkestitlar inom allt från elektronikindustri till förädling av malm.

VI GÅR MOT EN OROLIGARE ARBETSMARKNAD

Teknologiindustrin motiverar sitt beslut med att man vill öka möjligheterna till lokala avtal och genom det öka konkurrenskraften för exportföretagen.

– Det som nu utlovas skulle vara helt möjligt inom ramen för det nuvarande kollektivavtalet, konstaterar Aalto.

Industrifackets ordförandes bedömning är att Teknologiindsutrins modell egentligen kan försämra konkurrenskraften. Samtidigt skakar man om grunderna i det finländska socialförsäkringssystemet.

– Det kommer att bli oroligare på arbetsmarknaden. Genom avtal har vi klarat av att garantera stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Ett slut för de allmänbindande kollektivavtalen i teknologiindustrin innebär också ett slut på den så kallade finländska exportdrivna modellen för avtalen, där man i övriga branscher väntat på att exportindustrin lägger fram modellen för till exempel lönehöjningar.

– Om avtalen gäller på företagsnivå så skapar det inte någon modell för övriga branscher. Då flyger det tankesättet i skräpkorgen, konstaterar Aalto.

Industrifackets styrelse samlas på fredagen 26.3 för att behandla det aktuella läget.

Industrifackets pressmeddelande 25.3

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: ”Inget avtal om inte vi kräver att få ett”

”Vi har tillräckligt med tid för att förbereda oss inför följande kollektivavtalsförhandlingar, trots att förhandlingspositionen har förändrats”, kommeterar ordförande Riku Aalto Skogsindustrins utspel. 

11.11.2020

Industrifackets ordförande Riku Aalto anser att arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf:s beslut att inte längre förhandla om kollektivavtal innebär ett slut för den exportdrivna modellen för arbetsmarknaden i Finland.

– Exportsektorns gemensamma syn på kostnadsnivån och lönepåslagen har varit nog för att styra även de andra förbundens förhandlingar. Skogsindustrins beslut skapar ett så stort hål att botten faller ur den exportdrivna modellen, säger Aalto.

Aalto anser att stabiliteten på arbetsmarknaden lider av beslutet.

– Det blir svårare att koordinera helheten. Centralorganisationernas mandat försvagas också, och till exempel statsmaktens förutsättningar för att stöda avtalen genom beskattning försämras.

– Intressant i det här upplägget är det att möjligheterna till den typ av flexibilitet som arbetsgivarna önskat är betydligt mindre än när det kommer till avtal som förbunden förhandlar fram, säger Aalto.

Framför oss kan vi se en tid som präglas av en instabil arbetsmarknad. Enligt Aalto kan det leda till att längden på avtalsperioderna varierar väldigt mycket mellan branscher och företag.

– Skogsindustrins beslut innebär att arbetsvillkoren i branschen hela tiden är öppna för förhandling. Om företaget hela tiden befinner sig i en situation där förhandlingar pågår, då är stabiliteten och förutsägbarheten i branschen hotad. I ett sådant läge finns det inte längre någon ”allmän linje”, som man följer i förhandlingarna.

– Man går ju egentligen över till en princip om att man hela tiden ska förhandla om arbetsvillkoren.

ARBETGIVARNA VILL BESTÄMMA

Vad är det då arbetsgivarna vill med att föra över förhandlingarna till företags- och arbetsplatsnivå? Aalto ger sitt svar utan att blinka.

– Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningvillkoren. Det betyder innebär diktat, inte förhandlingar.

Enligt Aalto blev arbetsgivarnas avsikter tydliga redan under den föregående avtalsrörelsen.

– Arbetsgivarna inledde förhandlingarna med krav på att skruva ner inkomstnivån för arbetstagarna med 20 procent. Vi klarade av att förhindra det, men högst antagligen har det här också att göra med viljan att köra ner förtroendemannasystemet och därmed försvaga fackets ställning.

Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningsvillkoren.

– Om någon nu tror att skogsindustrikoncernernas följande erbjudande kommer att vara bättre än senast ur arbetstagarnas synvinkel, så har de fel. De menade allvar sist och det gör de nu också.

Aalto uppmuntrar nu arbetstagare och förtroendevalda att hålla koll på vilken typ av förändringar arbetsgivarna vill införa i arbetslivet.

– Arbetsgivarna kommer aldrig att erbjuda ett kollektivavtal om inte vi vill ha ett sådant – och kräver att få det. Därför måste vi samarbeta. Vi behöver en hög organiseringsgrad och ett nätverk av förtroendemän ute på arbetsplatserna.

TILLRÄCKLIGT MED TID FÖR FÖRBEREDELSER

Kollektivavtalet för den mekaniska skogsindustrin gäller fram till slutet av 2021. Bioindustrins kollektivavtal löper ut i slutet av februari 2022.

– Om man ska hitta något positivt i det hela så är det att Skogsindustrins meddelade om beslutet nu och inte om ett år. Om det hade gått så skulle vi ha fullt upp genast, men nu har vi tid att förbereda oss.

– Vi gör de förberedelser som krävs, både juridiskt och organisatoriskt. Vi bestämmer hur vi ska gå till väga och ser till att det finns tillräckligt med resurser där de behövs. Framför allt förstärker vi vårt samarbete med medlemmarna och de förtroendevalda och utbildar dem för kommande förhandlingar. Samarbetet med Pappersförbundet och Fackförbundet Pro utgör ett viktigt element i det hela.

– Vårt mål är att få till stånd så bra kollektivavtal som möjligt för våra medlemmar även i fortsättningen. Vi stöder, hjälper och erbjuder vår kunskap till stöd ute på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

”Hoppas allt snart blir som förr” – På Loval i Lovisa är siktet inställt på hösten

Lovisaföretaget Loval har producerat värmeelement och annan värmeöverföringsteknik i 60 år. Coronapandemin har delvis strypt efterfrågan – men det finns också ljusglimtar.

HUVUDBILD: Det här är ett helt bra jobb, bra folk. Man får jobba långt i egen takt, säger Eemeli Juutilainen som lägger ihop växelvärmare.

16.9.2020

LOVAL OY

GRUNDAT 1960
HEMORT Lovisa
PRODUKTION Elvärmeelement
PERSONAL Drygt 230, i produktion 190
OMSÄTTNING 34,2 miljoner (2020)

Ekonomer och företagsledare har efter sommarledigheterna varannan dag berättat för människorna på tv-sofforna och vid kaffeborden att industrins utsikter inför hösten och slutåret ser oklara, om inte direkt dystra, ut.

Det är ändå inte någon direkt domedagsstämning som möter en på Loval, utan en ganska uppsluppen stämning. Handspritsflaskorna och lapparna med uppmaningar om att hålla distansen skvallrar ändå om ”det nya normala”.

Personalen på Loval har i flera decennier tillverkat elvärmeelement, och olika typer av uppvärmningslösningar som används från allt mellan reservvärmare för jordvärmepumpar vid nordligare breddgrader till kaffekokare och ugnar på restauranger i Centraleuropa.

Problemet är att läget för tillfället kan beskrivas som rätt så tudelat, berättar huvudförtroendeman Enver Tonka och vice huvudförtroendeman Eetu Kiiveri.

Vice Eetu Kiiveri och huvudförtroedeman Enver Tonka representerar de anställda i produktionen på Loval.

Kort och gott kan man säga att till exempel reservvärmepumpar till byggnadsindustrin går bra medan efterfrågan på den typ av produkter som går till restauranger, caféer och barer står däremot så gott som stilla.

–  Tidigare drog vätskevärmarna till de så kallade kaffemaskinerna bra, så vi satte ihop en hel produktionscell för dem. Vi förväntar oss ändå att de ska börja gå åt igen, säger Kiiveri.

– Det är beklagligt att det Coronan slog hårt på i våras, men just nu verkar det som om ledningen kanske ser små strimlor av hopp i framtiden, intygar Tonka.

– Allt beror förstås på hur läget ser ut i Europa i höst. Men det här är ju något som ingen kan veta. Vi lever i ovisshet, men vi hoppas på det bästa säger Kiiveri.

EXPORTFÖRETAG MED FOKUS PÅ EUROPA

Loval är väldigt långt ett exportföretag med Tyskland, Sverige, Schweiz och Storbritannien som största marknadsområde. Runt 80 procent av produktionen går på export.

– Därför  har det stor betydelse hur den här andra vågen ute i Europa sköts, säger Tonka.

Förutom cornapandemin spelar också anant in – då Finland långt stänger ner för semesterfirande i juli, är det snarast augusti och september som folk semestrar ute i Europa.

NYA UTRYMMEN

Lovals ägare sedan mitten av 1990-talet, den svenska koncernen Nibe industrier, har de senaste åren gjort investeringar i miljonklassen i fabriken. Det senaste exemplet är en ny fabrikshall. Byggarbetet inleddes våren 2019 och togs officiellt i bruk i maj, mitt under coronavåren. Prislappen låg på runt fem miljoner, berättar Kiiveri.

De senaste åren har också inneburit flera nyrekryteringar i huset, så det finns nog en grundläggande tro på företaget.

Bland annat lagret och expeditionen finns nu på den så kallade nya sidan och de har gjorts om så att avdelningarna för leveranserna och det som kommer står invid varandra – med kvalitetskontrollen i mitten.

Här arbetar Seija Eerola. Idag är det rätt så lugnt då det är måndag, mot slutet av veckan blir det bråttom, berättar hon.

”Jag skickar våra produkter ut i världen” säger Seija Eerola som jobbat 15 år på Loval. På fredagar är det mest bråttom.

Eerola, liksom hela den övriga personalen var permitterad i en vecka i juli, mitt under semesterperioden.

– Hoppas bara att allt skulle återgå till det vanliga. Hoppas att allt skulle bli som förr, säger hon medan hon packar.

Mari Arola arbetar  i lagret i ett team på tre personer. Anländande komponeneter, leveranser olch kvalitetsgranskning har man nyligen införlivat med varandra.

På den så kallade gamla sidan är Ralf Söderholm en av teamledarna, eller ”etumies”, som det kort och gott heter här. Han jobbar på en av cellerna som tillverkar specialserier.

– Ingen dag är likadan då det ofta handlar om småserier. Vi kan göra upp till tio serier per dag och vi gör mycket för hand här på gamla sidan. Oljevärmare till Wärtsilä, Valmet. Det kan gå fem år före jag ser samma produkt igen, berättar Söderholm.

Arbetskarriärerna har i regel varit långa på Loval. Ralf Söderholm har trivts på sitt yrkeslivs andra arbetsplats i 43 år. ”Jag har två arbetskompisar i mitt team som jobbat längre här”.

Ovissheten gällande coronaviruset och dess verkningar på exporten hänger ändå i luften.

–  Får se om det kommer en till permitteringsvecka här snart, säger Söderholm.

– Det ska man vara glad över att här på fabriken har vi inte haft några som blivit sjuka, säger Tonka.

Förbi går också en av de nyare anställda på fabriksgolvet, Wilhelm Enberg från Mörskom,  arbetar med underhållet.

Tidigare jobbade han på Nestes raffinaderi i Sköldvik, men har nu ett år bakom sig på Loval och trivs bra med de mångsidigare arbetsuppgifterna.

”Vi har fullt upp hela tiden”, säger Wilhelm Enberg som bytte ut oljeraffinaderiet mot ett jobb på Loval för ett år sedan. Vägen till jobbet blev också lite kortare med samma.

– Det jag gillar med att jobba här är att det finns mer utmaningar. På mitt tidigare jobb var det bara att gå efter ritningarna, en lampa lyste och sen gick man dit och fixade problemet. Här måste man känna sig fram och söka fram felet, berättar Enberg.

Personalen på Loval går klädda i  t-skjortor i olika färger. Blå skjorta för arbetsledning, grön för instruktörer och handledare, svart för arbetarna. Nykomlingarnas skjortor är gula.

– Det är fiffigt med färgkodning för att då ser man vem kan vända sig till och fråga om man behöver hjälp. Sen måste man inte slita sina egna kläder, som man gjorde tidigare, säger Kiiveri

– Jag tycker också att de förtroedevalda skulle kunna ha en egen färg eller synas på något annat sätt. Det har ändå anställts ganska många nya på fabriksgolvet här de senaste åren, fortsätter han.

FÖRÄNDRINGAR PÅ VÄG?

Förtroendemännen anser att diskussionsklimatet på arbetsplatsen på det stora hela är bra.

– Inte har vi haft några större problem under min tid och det går bra att prata om frågor som berör personalen. Det som man fortfarande kunde förbättra på är informationsgången på fabriken. Plötsligt kan det komma information om att den och den uppgiften eller personen ska flytta, säger Kiiveri.

Delar till jordvärmepumpar.

En fråga för arbetarskyddet är värmen och temperaturväxlingarna. På den så kallade gamla sidan kan temperaturerna stiga högt på grund av de flera ugnarna, som finns till bland annat för arbeten som förutsätter den vakumlödningsteknik som Loval specialiserat sig i under 2000-talet.

– Det gäller att ta pauser sepciellt på somamren. Sen bjuder arbetsgivaren på mineralvatten.

Natalia Yauhrafava arbetar på den så kallade ”nya sidan”.

Vid årsskiftet kommer också företagets långvariga vd att gå i pension.

– Det innebär kanske några utmaningar då högsta ledningen och förtroendemannaorganisationen byts ut samtidigt, men jag tror att det kommer att gå bra, säger Kiiveri, som på grund av att han får nya arbetsuppgifter på företaget inte längre kan fortsätta som förtroendeman.

–Det har hänt tidigare, för tio år sedan. Då var vi alla nya, men det gick bra så jag är inte orolig, säger Kiiveri.

Men först borde man klara av en global pandemi.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM