Pääluottamusmies Janne Naukkarinen, Punkaharjun vaneritehdas 22.1.2018

Strejk undveks inom meka­niska skog­sin­dustrin: Ett avtal man kan leva med

Arbets­gi­var­nas hårda linje och de fyra måna­der långa förhand­lin­garna fick ett slut först när man under strejk­hot och riksför­lik­nings­man­nen ledning nådde en uppgörelse.

– Som helhet blev det ju inte det som vi efter­strä­vade, men med tanke på arbets­gi­var­nas ursprungliga fler­ta­liga försäm­rings­krav i arbets­ta­gar­nas anställ­nings­vill­kor så är resul­ta­tet drägligt. Det går det att leva med uppgö­rel­sen, säger Janne Nauk­ka­ri­nen som är fört­roen­de­man på Metsä Woods faner­fa­brik i Punka­harju, medlem i Industri­fac­kets styrelse och som själv var med som arbets­ta­gar­repre­sen­tant i kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna för den meka­niska skogsindustrin.

– Vi förhin­drade till exem­pel att man skulle spjälka semes­tern i flera delar. Vi avvärjde också en sju procents löne­sänk­ning för oavbru­tet tres­kift­sar­bete och den breda bestäm­man­de­rät­ten som arbets­gi­varna krävde. Arbets­gi­va­rens bestäm­mande rätt kommer ändå i kraft vad gäller stag­na­tions­tid, på det viset att arbets­gi­va­ren kan utse söcken­helg­da­gar som arbets­da­gar, föru­tom julhelg­da­garna. Det torde ändå inte vara något större problem efter­som ersätt­nings­nivån för de dagarna förblir 200 procent. De finns säkert frivil­liga för de skif­tena, säger Naukkarinen.

Den svidande 24 timmar långa arbets­tidsför­lägg­nin­gen som följde med konkur­rens­kraft­sav­ta­let förblev i kraft i det nya kollektivavtalet.

– Det var en avgö­rande fråga för arbets­gi­varna. Jag tror inte att vi skulle ha fått en ändring till stånd i den frågan ens med en strejk. De andra avtalsbranscher­nas kollek­ti­vav­tal innehål­ler samma bestäm­melse. Riksför­lik­nings­man­nen Minna Helle kons­ta­te­rade redan i början av medlin­gen att hon inte kan ge ett medlings­bud i vilket man skulle ändra på arbets­tidsför­läng­nin­gen som konkur­rens­kraft­sav­ta­let förde med sig.

– Om ett par år är situa­tio­nen ändå en annan. Arbets­tidsför­läng­nin­gen tags till exem­pel då bort från tekno­lo­giin­dustrins kollek­ti­vav­tal. Det ger också oss en ny chans at påverka saken, fort­sät­ter han.

På Janne Nauk­ka­ri­nens arbetsplats har han fått både ris och ros för uppgö­rel­sen, precis som vid tidi­gare avtalsrundor.

– Stäm­nin­gen har varit helt som vanligt. Den här gången kändes speciellt trev­ligt när gänget från fackav­del­nin­gen kom och gav sitt tack för att vi rodde förhand­lin­garna i land. De pågick i fyra måna­der och det blev omkring 30 möten. Först på slut­ra­kan under strejk­hot och i riksför­lik­nings­man­nens ledning började sakerna frams­krida. Före det note­rade knappt Skog­sin­dustrins repre­sen­tan­ter våra målsättningar.

huvudfört­roen­de­man­nen Janne Nauka­kri­nen (till väns­ter) berät­tar om det nya kollek­ti­vav­ta­let för Marko Mali­nen månda­gen den 22 januari.

FUNDERSAM ÖVER LOKALT AVTALANDE

Vuokko Piip­po­lai­nen som är fört­roen­de­man på UPM:s Alhol­mens såg i Jakobs­tad ser det nya kollek­ti­vav­ta­let som en avvärjningsseger.

– Arbets­gi­va­rens ursprungliga krav var hårda. Dem lycka­des vi avvärja. Med tanke på det var uppgö­rel­sen inte dålig. Att konkur­rens­kraft­sav­ta­lets 24 timmars arbets­tidsför­lägg­ning ändå blev kvar irri­te­rar folk.

Piip­po­lai­nen delar Nauk­ka­ri­nens uppfatt­ning om att en strejk inte skulle ha förän­drat på situationen.

– Om två år måste vi i förhand­lin­garna se till att vi får arbets­tidsför­läng­nin­gen ur det ya kollek­ti­vav­ta­let, samti­digt som de tids­bundna tilläggs­tim­marna också faller ur tekno­lo­giin­dustrins kollek­ti­vav­tal. Målet är att vi alla ska ha samma utgångspunkt.

Piip­po­lai­nen förhål­ler sig reser­ve­rat till den del av uppgö­rel­sen som innehål­ler lokala avtal.

– Vår erfa­ren­het är att man inte kan göra lokala avtal på ett före­tag som UPM som är koncerns­tyrt. Det finns inget utrymme för lokala lösningar.

HUVUDDRAGEN I KOLLEKTIVAVTALET

Avtals­pe­rio­den för den nya kollek­ti­vav­tal­supp­gö­rel­sen är 20.1.2018–31.11.2019. Uppgö­rel­sen inne­fat­tar två löneför­höj­nin­gar om vilka man båda åren i första hand förhand­lar om lokalt mellan fört­roen­de­man­nen och arbets­gi­va­ren. Om man inte skulle lyckas nå en överens­kom­melse lokalt, innehål­ler kollek­ti­vav­ta­let bestäm­mel­ser enligt vilka man i så fall förverkli­gar löneför­höj­nin­garna. Förhöj­nin­garna är båda åren 1,6 procent och förhöj­nin­gen förde­lar sig mellan allmänna och lokala potter.

Arbets­bundna tidlö­ner höjs från 1.2.2018 med 1,6 procent och från 1.2.2019 med 0,65 procent. Bland annat skif­tes- och lördags­til­läg­gen höjs vid samma tidpunk­ter med samma procent­tal. Huvudfört­roen­de­man­nens ersätt­ning höjs med fem procent. Arbe­tars­kydds­full­mäk­ti­ges ersätt­ning stiger med 50 procent till en nivå på 60 procent av den som huvudfört­roen­de­man­nen får.

Det gjor­des flera förändrin­gar i de så kallade textfrå­gorna i kollek­ti­vav­ta­let. Följande är de mest centrala.

Arbets­gi­va­ren måste meddela åt arbets­ta­gare som gör ett eller tvås­kift­sar­bete om ledig­het som förkor­tar arbets­ti­den senast fyra dygn innan ledig­he­ten inleds. Om arbets­gi­va­ren inhi­be­rar avta­lat ledig­het måste arbets­gi­va­ren meddela om det minst sju dygn i förhand. Man kan avtala om annat lokalt.

Vid stag­na­tions­tid har arbets­gi­va­ren bestäm­man­de­rätt vid arbete på söcken­hel­ger, föru­tom julhelg­da­garna, om vilka man måste avtala om lokalt. Ersätt­nings­nivån förblir 200 procent.

Uppgö­rel­sen innehål­ler som bifo­gat avtal den allmänna cent­ra­lor­ga­ni­sa­tion­supp­gö­rel­sen för den meka­niska skog­sin­dustrin som gjorts mellan FFC och Industrins och arbets­gi­var­nas cent­ralför­bund TT, som Närings­li­vet EK tidi­gare sade upp.

Arbets­ta­gar­nas rätt att delta i Industri­fac­kets beslu­tande organ fort­sät­ter som tidigare.

AVVÄRJADE FÖRSÄMRINGAR

Förhand­lin­garna var svåra. Industri­fac­kets förhand­lare avvärjde arbets­gi­var­nas mål om att sänka löne­nivån för arbets­ta­gare som jobbar med oavbru­tet tres­kifts­jobb, sänk­ning av lön för sjuk­doms­tid till 80 procent, arbets­gi­va­rens bestäm­man­de­rätt för seme­strar för den del som övers­kri­der 12 dagar på det viset att de dagarna kunde ges ut i en eller två delar.

Arbets­gi­varna ville också avskaffa och förän­dra tjäns­teårs­til­läg­gen till en del av timlö­nen, sänka ersätt­nin­gen för vecko­ö­ver­tid under pekkas­da­gar, endast betala söcken­helg­ser­sätt­ning vid arbetss­tag­na­tion, avskaffa driftss­topp vid pingst samt frysa skiftes‑, kvälls‑, natt- och lördags­til­lä­gen vid nuva­rande nivå.

 

Janne Nauk­ka­ri­nen (till väns­ter) som är fört­roen­de­man på Metsä Woods faner­fa­brik i Punka­harju disku­te­rade med arbets­ta­garna månda­gen den 22 januari om hur kollek­ti­vav­talst­vis­ten löste sig. I mitten Päivi Koso­nen, till höger Arja Pusa.

 

TEXT PETTERI RAITO ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND FOTO MARKKU TISSARINEN

På bilden högst upp: ”Med tanke på arbets­gi­var­nas ursprungliga fler­ta­liga är resul­ta­tet drägligt”,säger Janne Nauk­ka­ri­nen som är fört­roen­de­man på Metsä Woods faner­fa­brik i Punkaharju.