Johan Lindholm, ordförande för svenska LO, i Helsingfors 2023. Arkivbild.

Svenska facket kämpar tillsam­mans för kortare arbetstid

5.2.2026

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Svenska fackcent­ralen LO vill förhandla med arbets­gi­varna om en förkort­ning av arbets­tiden. Svenskt Näringsliv tackar nej och vill inte disku­tera saken.

Efter interna diskus­sioner i styrelsen och på fältet står den svenska fackcent­ralen LO enat kräver nu förhand­lingar med arbets­gi­varna Svensk Näringsliv om förkortad arbetstid.

Det var budskapet när facket samman­kal­lade till pressträff i Stock­holm på tisdagen. Fackcent­ralen LO motsvarar Finlands fackför­bunds centra­lor­ga­ni­sa­tion FFC i Finland.

– Det är dags att ge mer frihet i vardagen åt alla arbetare som faktiskt får vårt land att fungera. Det är dags att sänka veckoar­bets­tiden för arbetare i Sverige, sa LO:s ordfö­rande Johan Lindholm.

På arbets­gi­var­sidan har motta­gandet varit kyligt. I en intervju med tidningen Arbetet säger Svenskt Närings­livs vice ordfö­rande Mattias Dahl att man inte vill delta i några förhandlingar.

– Nej, det är inte aktuellt med förhand­lingar, sa Dahl efter LO:s presstillfälle.

På närings­li­vets intres­seor­ga­ni­sa­tion anser man att det ekono­miska läget och en orolig är en orsak till att förhand­lingar om kortare arbetstid inte kommer på fråga.

Dahl anser också att parterna arbets­mark­naden nyligen förhandlat och kommit överens om arbets­tidsfrågan i kollek­ti­vav­talen och att därför är inte förhand­lingar aktuella.

”ARBETSTIDEN INTE EN NATURLAG” 

LO-facken anser att alla branscher ska omfattas av arbets­tidsför­kort­ningen. Facket påpekar att en sänkt veckoar­betstid har genomförts i grann­län­derna Danmark och Norge. Där gäller 37 respek­tive 37,5 timmars arbetstid per vecka och det redan i flera år.

Normal arbetstid i Finland är lagstiftad till högst åtta timmar per dygn och 40 timmar per vecka. Ofta avtalar parterna på arbets­mark­naden i kollek­ti­vavtal ändå om en kortare veckoar­betstid. Det kan handla till exempel om 37,5 timmar eller 38 timmar och 15 minuter. Den faktiska genoms­nitt­liga arbets­tiden ligger på drygt 37 timmar i veckan.

Vi kommer fortsätta få höra att det är omöjligt att sänka arbetstiden.

I Sverige har arbets­tiden varit den samma sedan 1973. Enligt LO:s egen beräk­ning skulle den vecko­visa arbets­tiden landa på runt 35 timmar. LO ville ändå inte i det här läger berätta exakt hur mycket man vill sänka arbets­tiden utan det skulle bli en fråga som behandlas vid förhandlingsbordet.

Under pressträffen poäng­te­rade LO-basen Johan Lindholm att fackens utspel kommer att stöta på motstånd.

– Tro mig, vi kommer fortsätta få höra att det är omöjligt att sänka arbets­tiden. Och låt mig vara väldigt, väldigt tydlig här. Det är det inte. Till alla Sveriges arbetare vill jag säga: Låt dem inte lura er, en 40-timmars­vecka är inte en naturlag, sa Lindholm. 

LO vidhöll att för att arbetare i alla branscher ska kunna få arbets­tidsför­kort­ning krävs en så kallad solida­risk arbets­tids­po­litik. Facket vill att en generell arbets­tidsför­kort­ning ska genomföras med full lönekom­pen­sa­tion, vilket innebär höjd timlön och bibehållen månadslön. LO hävdar att så har tidigare arbets­tids­re­former i de nordiska länderna också genomförts.

Facket påpekar att vissa branscher, särskilt kvinno­do­mi­ne­rade sådana, har stora problem med deltid­sans­täll­ningar. Vid en arbets­tidsför­kort­ning är utgångs­punkten då att deltid­sans­tällda inte ska arbeta färre timmar, utan ska öka sin syssel­sätt­nings­grad och kunna arbeta fler timmar, anser LO.

– Lönta­gare ska inte belastas olika hårt beroende på var de arbetar. Det ska vara lika självklart med kortare veckoar­betstid för en lokalvår­dare som en bilme­ka­niker, byggar­be­tare eller barns­kö­tare, sa LO:s avtals­se­kre­te­rare Veli-Pekka Säikkälä.

Säikkälä har en bakgrund inom det svenska industri­facket IF Metall. Han betonade också att han hoppas att tjäns­te­man­na­facken också kommer att driva frågan framåt.

EN FRÅGA FÖR FACK OCH POLITIKER

Histo­riskt sett har arbets­tiden i Sverige varit ett beslut som man fattat på natio­nell nivå. Centra­lor­ga­ni­sa­tio­nerna på arbets­mark­naden har genom förhand­lingar och avtal hittat lösningar i frågor som inte är branschs­peci­fika utan gäller arbets­livet i stort.

Det är inte ett sammant­räf­fande att LO-facken nu lyfter fram kravet på kortare arbetstid. LO har ett kongress­beslut i kraft sedan 2024 och det är också histo­riskt sett ett viktigt mål för facket.

Lönta­gare ska inte belastas olika hårt beroende på var de arbetar.

Avtals­rö­relsen år 2027 då anställ­nings­vill­koren för miljon­tals anställda i Sverige förhandlas fram hägrar redan men före det står också riksdags­valet i september i tur.

Arbets­ta­gar­sidan vill fortsätta med att jobba fram en förkortad arbetstid på central nivå, medan arbets­gi­varna högst vill se branschs­peci­fika förhand­lingar om frågan.

Det kan på båda sidor om förhand­lings­bordet finnas en vilja att undvika att frågan blir en valfråga – eller i alla fall ge skenet av det. Kvälls­tid­ningen Aftonbladet har redan på ledarplats skrivit att om inte centra­lor­ga­ni­sa­tio­nerna kan leverera en kortare arbetstid så måste politi­kerna ta över.

”Oberoende social­de­mo­kra­tiska” Aftonbladet kastar här bollen till en framtida social­de­mo­kra­tiskt ledd regering i Sverige.