För en grön tallrik och mångkul­tu­ra­lism –  på Famifarm är multi­na­tio­na­litet vardag

Växthusar­be­taren Medalith Ponce står mitt i det gröna. Ponce lyfter upp en odling­stråg i plast och kontrol­lerar att salla­derna fått tillräckligt med vatten.

Växthuset, som byggdes på vinden på en ladugård på herrgården i Jorois på 1980-talet, var starts­kottet för produk­tionen av sallader och örter,  som idag täcker hela Finland och även lite av Estland.

Produk­tionschef Jaakko Huovinen säger att de första utländska anställda kom till Famifarms växthus från Estland på 1990-talet. Nu arbetar 15 olika natio­na­li­teter från Europa, Asien, Afrika och Sydame­rika i två skift på den 8 hektar stora produktionsanläggningen.

Rekry­te­rings­processen har finsli­pats genom åren. Språk­kravet är finska eller engelska.

– Vi har inget språk­test. Vid intervjun kontrol­lerar vi att saker och ting kan kommu­niceras på en tillräcklig nivå.

– Det handlar om säkerhet, tillägger Huovinen.

Ponce, som har peruansk bakgrund, är arbetsskyddsfullmäktig.

– När en ny börjar arbeta, hjälper och stödjer vi honom eller henne så mycket som möjligt, säger Ponce.

MAN LÄR KÄNNA FINLÄNDARE ÖVER TID

– Bråttom. Ganska trevligt. Så lyder Ponces beskriv­ning av sitt arbete.

– Det känns alltid bra att komma till jobbet, även om det är bråttom.

Famifarms beställ­ningar kommer på kort varsel. Ofta får kunden produkten dagen efter beställ­ningen, och som längst inom 72 timmar. Cirka 80 000 sallads- och örtplantor planteras varje dag.

Tillväxt­pe­rioden är tre till sju veckor. Skörde­pro­grammet skapar ramarna för verksamheten.

När Ponce började arbeta på Famifarm för sju år sedan hade hon inte sett särskilt många utlän­ningar i Finland.

– I Varkaus var jag alltid lite annor­lunda. Jag tillbrin­gade tid med finlän­dare och lärde mig finska.

Finnarna var lugna och blyga.

När Ponce kom till Finland från värmen i Peru vid julen år 2000 var den första kontakten med landet att ”alla finlän­dare såg likadana ut och lät likadant”.

– Finlän­darna var lugna och blyga, kalla.

När perua­nerna vill kommu­nicera, vill finlän­darna lära känna människan.

– De följde med blicken vad jag gjorde, men vågade inte prata, minns Ponce.

TILL VÄXTHUSET KOMMER MAN PÅ UPPMUNTRAN AV VÄNNER

– Järvi­kylä är en superbra arbetsplats i Finland och även i hela världen, säger skift­le­dare Aneel Harison.

– Jag vet det eftersom jag var välkommen hit då jag inte kunde hitta ett jobb någon annanstans.

Harison kommer från Pakistan och menar att det är lätt att komma in i en mångkul­tu­rell arbetsmiljö.

– Arbets­miljön är bra. Ingen blir mobbad. Alla respek­terar varandra.

Arbets­miljön är bra. Ingen blir mobbad. Alla respek­terar varandra.

Även om atmosfären på Famifarm är uppmunt­rande och varm, minns Ponce början på sin anställ­ning när det förekom rasis­tiskt prat.

– Jag var på produk­tions­linjen och hörde hur man skällde på utlän­ningar. Det värsta var att jag förstod finska. Många gånger gick jag gick hem och grät.

Efter det har arbets­ta­garna inte längre inte utsatts för diskri­mi­ne­ring. Till Famifarm kommer man ofta ditlockad av gamla arbetstagare.

Harison, som har bott i Finland i 15 år, har en examen för kock i storhushåll. När han arbetade på kafé lärde han känna en pakis­ta­nier som rekom­men­de­rade att söka till Famifarm.

– Jag var singel, det var lätt att byta plats, minns Harison, som numera är tvåbarnsfar.

Harison blev förvånad över att det fanns människor från så olika bakgrund och av möten med landsmän i lilla Jorois.

Ponce hade precis kommit tillbaka till Finland från Peru när en vän tog med henne för att titta på växthusen.

– Aldrig i livet, tänkte jag när jag såg växthuset från gården. Det såg så litet ut från utsidan, minns Ponce med ett skratt.

RESPEKT FÖR KULTURER ÄR NYCKELN

Tio långt­ra­dare åker varje dag från Järvi­kylä gård. I lagrets svalka, i det sista steget av Famifarms produk­tion, kvitterar avsänd­ning­sar­be­taren Rizan a Sheriff dagens utgående paket på den digitala plocklistan.

– Avsänd­ning­sav­del­ningen har ett stort ansvar att se till att kunderna får det som de beställt och att leveran­serna avgår i tid.

– Jämlikhet, respekt för olika kulturer, teamar­bete och vänlighet, säger Sheriff om de saker som hon uppskattar på sin arbetsplats.

Sheriff är en av nykom­lin­garna på arbetsplatsen. Hon hittade jobbet genom rekom­men­da­tioner, förstås.

– En rekom­men­da­tionen är en stor sak. Om jag rekom­men­derar ett jobb till en närstående, måste jag också själv vara nöjd.

Och det är Sheriff.

– Som arbets­ta­gare känner jag mig omhän­der­tagen. Min åsikt spelar roll.

En rekom­men­da­tionen är en stor sak. Om jag rekom­men­derar ett jobb till en närstående, måste jag också själv vara nöjd.

Sheriff kommer från Sri Lanka och talar engelska. Hon studerar finska på kvällarna med hjälp av en onlinekurs.

– Allt hänger på självs­tu­dier. Det vikti­gaste är att försöka, även om gramma­tiken blir fel.

– När jag kom till avsänd­nin­gav­del­ningen fanns det bara finlän­dare här, men jag kände mig aldrig utanför. Nu pratar jag finska och de hjälper mig med det.

En tredjedel av arbets­ta­garna på Famifarm är finska, inom produk­tionen står de bara för cirka tio procent. Mika Laitinen, som kommer emot oss på avsänd­ning­sav­del­ningen, repre­sen­terar en minoritet. Laitinen säger att han inte lägger vikt på det.

– Man märker det på att människor kanske kan tala finska.

Laitinen säger att hans kunskaper i engelska har blivit bättre.

– Jag lär i min tur ut finska till dem som behöver det.

FINSKAUNDERVISNING ÄR ETT ÖNSKEMÅL

Famifarm producerar 25 miljoner örter och sallader per år. När du man går omkring i produk­tions­hal­larna och mellan arbetss­ta­tio­nerna kan man se salla­dens väg från frö till planta och vidare till fullstor växt passer via band och vägningar under resan till konsu­men­tens tallrik.

Skift­le­darna Aneel Harison och Natalia Baltse­vich går igenom dagens beställ­ningar. Arbetet består av lika delar papper­sar­bete och möten med människor.

– Inom mitt skift ser jag att människor arbetar bra och på ett tryggt sätt och varorna kommer till förpack­nin­gav­del­ningen i tid, beskriver Baltse­vich sitt arbete.

Baltse­vich och hennes man provade att arbeta bakom gränsen innan de bestämde sig för att flytta.

– Vi hade länge velat flytta till Finland. Vi har många släktingar som bor här.

Återigen finns det också släktingar som arbetar på Famifarm.

– När jag flyttade pratade jag inte så mycket finska, men det spelade ingen roll. Alla hjälper och är vänliga, säger ryska Baltsevich.

Baltse­vich behärs­kade redan finska när hon bytte till ett team där ingen talar finska.

– Nu studerar jag engelska i stället.

Famifarm erbjöd tidigare under­vis­ning i finska. Enligt arbets­ta­garna var under­vis­ningen var för enkel och att kurserna inte lockade.

Harison menar att språk­kurser skulle behövas.

– Livet är mer än livet här i Järvi­kylä. Då räcker det inte med bara engelska.

Senare säger Pia Honkanen, HR-chef på Famifarm, att man har hört önskan om språkutbildning.

– Vi kollar för tillfället kurser på olika nivåer med olika aktörer.

SÖKES: FÖRTROENDEMAN

Famifarm har för närva­rande ingen förtroen­deman inom produk­tion. Ponce och Harison tror att en sådan skulle vara bra att ha.

– Det finns så många utlän­ningar. Det vore bra om en neutral person skulle komma in och man kunde disku­tera med honom eller henne om det uppstår utmaningar.

Ponce tror att det finska språket kan avskräcka eventuella kandidater.

– Man bär ett stort ansvar och man måste känna till lagen. Det finns mycket att lära sig.

Produk­tionschef Huovinen säger att det inte är nödvän­digt att kunna finska. Engelska räcker till för att sköta saker.

– Vi uppmuntrar person­alen att välja en förtroen­deman som vi skulle kunna göra utveckling­sar­bete med.

Huovinen frågar vilken typ av stöd eller rådgiv­ning arbets­ta­garna behöver som utländska arbets­ta­gare av en finsk arbetsgivare.

Ponce lyfter fram papper­sar­bete och uppehålls­tillstånd. Ett perma­nent uppehålls­tillstånd kräver fast anställ­ning. Det är ett tufft krav i dagens Finland.

– Det är råder alltid osäkerhet om huruvida arbetet fortsätter, säger Ponce.

FAMIFARM OY

GRUNDAT 1987. Karl Groten­felt på Järvi­kylä gård grundade Famifarm Oy i ett växthus som byggts på en ladugårds­vind på herrgården.
HEMORT Jorois. Våning­sod­ling­san­lägg­ningen i Juva startade i slutet av 2023. Försälj­nings­kon­toret finns i Helsingfors.
ÄGARE Huvudä­gare syskonen Caroline Groten­felt-Fyhr (verks­täl­lande direktör) och Albert Groten­felt (styrel­seordfö­rande)
PRODUKTION Örter och sallader till Finland och Estland. I produkt­sor­ti­mentet ingår 15 olika sallader och 35 örter.
ANTAL ANSTÄLLDA 160 varav cirka 140 personer i produk­tion (inklusive underhåll)
OMSÄTTNING 23,1 miljoner euro (2023)

”En lyckosam sak” och fostrande erfarenhet

– Jag har samma passion för arbete nu som i början, säger Phung Luong Tieu.

Vietna­me­siska Tieu, som är strax över trettio, började arbeta som säsong­sar­be­tare på växthuset bara några månader efter att hon hade kommit till Finland med äktenskapsvisum.

Under våren befor­drades Tieu till arbets­le­dare för plant­teamet. Innan dess hade hon jobbat fem år som skiftledare.

Tieu säger att åren på Famifarm har vuxit och förän­drat henne som person.

– Jag hade inte särskilt mycket arbets­liv­ser­fa­renhet. Jag var jätteblyg.

När arbets­gi­varen gav mig chansen insåg jag att jag kunde lära mig och utvecklas och även ge mig själv en chans.

Vilka har förändrin­garna varit? Tieu funderar.

– När arbets­gi­varen gav mig chansen insåg jag att jag kunde lära mig och utvecklas och även ge mig själv en chans.

Enligt Tieu tvekar hon inte längre. Murarna har sänkts.

– Jag avancerar tillsam­mans med företaget. Jag är öppen.

ARBETSLEDAREN VET VAD ARBETSTAGAREN BEHÖVER

I Vietnam drev Tieu en hårsa­long med sin mor. Tieu upplever att Famifarm är drömmarnas arbetsplats.

– Jag gillar grönsaker. Det måste finnas grönsaker i en vietna­me­sisk maträtt. Järvi­kylä var en lyckosam sak för mig.

Som arbets­le­dare inhämtar Tieu kunskap från sin bakgrund som växthusarbetare.

– Jag vill skapa en trevlig arbets­miljö där människor kan dela med sig och bli hörda. Eftersom jag var arbets­ta­gare vet jag hur man kan uppnå det.

Tieu funderar på vad som hjälpte henne att avancera i karriären:

– Jag är den sortens person som alltid gör saker noggrant och gör dem klart.

Enligt Tieu är mångfald Famifarms styrka.

– Det gör oss starka. Vi lär oss alltid något om varandra.

Artikeln finns på nio språk i Tekijä-webbtidningen!