”Samord­nat utspridda förhand­lin­gar” – Fors­ka­ren Maiju Wuokko har analy­se­rat arbets­gi­var­nas motsä­gel­se­fulla agerande

– Visst strä­var Finlands Närings­liv EK efter att hålla i trådarna på arbets­gi­var­si­dan. Samti­digt vill EK ändå delvis dele­gera makten till medlemsför­bun­den. I under­sök­nin­gen talar jag om att man samord­nat spri­der ut förhand­lin­garna. Det är något som inte är helt enkelt att genomföra i prak­ti­ken, bedö­mer fors­ka­ren Maiju Wuokko.

Vi är vana att betrakta Finlands Närings­liv EK som en enhet­lig arbets­mark­nad­sor­ga­ni­sa­tion, men dess agerande förkla­ras av att arbets­gi­varna inom olika branscher ofta har olika – ibland rentav motsatta – intressen.

Wuokko kons­ta­te­rar också att arbe­tet med att påverka det poli­tiska besluts­fat­tan­det numera spelar en stor roll i arbets­gi­var­nas intressebevakning.

– Man låter den poli­tiska proces­sen sköta arbets­mark­nadsfrå­gorna. Det här grun­dar sig på att man tänker att fackfö­re­nings­rö­rel­sen och den poli­tiska väns­tern inte kommer att utgöra ett till­räckligt stort hot.

Den nuva­rande rege­rin­gen, som tillt­rädde år 2023 och leds av Petteri Orpo från Samlings­par­tiet, har nära band till före­tags­värl­den och många av rege­rin­gens mål är sådana som Finlands Närings­liv EK länge har lobbat för.

ARBETSGIVARNAS DRÖM I FLERA ÅRTIONDEN

Det är inget nytt feno­men att arbets­gi­varna vill sluta ingå cent­rala avtal.

– Redan på 1980-talet ville arbets­gi­var­si­dan splittra arbets­mark­nads­mo­del­len och förflytta avta­lan­det om anställ­nings­vill­kor till förbunds­nivå eller helst före­tags­nivå, berät­tar Maiju Wuokko.

Visst strä­var Finlands Närings­liv EK efter att hålla i trådarna på arbetsgivarsidan.

Trots det förblev de cent­rala inkomst­po­li­tiska uppgö­rel­serna, alltså de så kallade inpo-avta­len, det grund­läg­gande verk­ty­get på arbetsmarknaden.

– På det sättet kunde man sträva efter att hålla löne­ök­nin­garna mått­liga, efter­som avtals­rö­rel­ser på förbunds­nivå ofta ledde till strej­ker och blev dyra. Rege­rin­garna erbjöd skat­te­sänk­nin­gar för att locka parterna att ingå cent­rala uppgörelser.

Dessu­tom kunde Finland deval­vera marken. På det sättet var det möjligt att vid behov förbättra expor­tens konkur­rens­kraft. Det lyckas inte längre när Finland har euron som valuta.

År 2008 medde­lade EK att orga­ni­sa­tio­nen inte längre kommer att ingå cent­rala uppgö­rel­ser. Trots det godkände EK år 2011 och 2013 ramav­tal som påmin­ner om de gamla inpo-avta­len, samt år 2016 konkur­rens­kraft­sav­ta­let, som Juha Sipi­läs rege­ring drev igenom.

Konkur­rens­kraft­sav­ta­let väckte motstånd också på arbets­gi­var­si­dan, även om avta­let inne­bar en inkoms­tö­verfö­ring från lönta­garna till arbets­gi­varna. Inom EK röstade till exem­pel Skog­sin­dustrin emot avta­let. Till slut ändrade EK:s styrelse orga­ni­sa­tio­nens stad­gar, så att EK förb­jöd sig själv att ingå liknande avtal i framtiden.

– Det sedan länge uppdämda tryc­ket på att sprida ut förhand­lin­garna började i mitten av 2010-talet bubbla upp till utan, och kunde inte längre hållas till­baka. Det började redan handla om en trovär­dig­hetsfråga för dem, när de i årtion­den hade strä­vat efter att sprida ut avta­lan­det, men inte hade gått från ord till hand­ling, säger Wuokko.

LOKALA AVTAL INTE ÖVERLÄGSNA

Kort efter att konkur­rens­kraft­sav­ta­let hade trätt i kraft lämnade Skog­sin­dustrin EK och medde­lade att dess medlemsfö­re­tag själva ska ingå sina kollek­ti­vav­tal. Å andra sidan sa arbets­gi­varför­bun­det för bilt­ra­fik ALT upp sitt medlems­kap i EK på motsatta grun­der. ALT ansåg sig inte längre ha nytta av att höra till en cent­ra­lor­ga­ni­sa­tion som har dragit sig ur avtalsverksamheten.

– Bland arbets­gi­varna finns det många olika åsik­ter om huru­vida det är bättre med före­tagss­peci­fika eller riksom­fat­tande avtal. Alla tycker inte att den nuva­rande rikt­nin­gen är den rätta. Men den här grup­pen är nu i mino­ri­tet bland arbets­gi­varna, säger  Wuokko.

Alla tycker inte att den nuva­rande rikt­nin­gen är den rätta.

De som föresprå­kar ett utspridd avta­lande hävdade att de lokala avta­len skulle göra arbets­mark­na­den flexi­bel samt förbättra produk­ti­vi­te­ten och sysselsättningen.

Skog­sin­dustri­jät­ten UPM är det före­tag som har drivit ideo­lo­gin längst. UPM ville att kollek­ti­vav­ta­len skulle ingås sepa­rat för varje verk­sam­het­sområde och ställde krav på stora försäm­rin­gar av anställningsvillkoren.

Före­tags­led­nin­gens vilja att diktera vill­ko­ren ledde till en lång arbets­konflikt 2022 och orsa­kade före­ta­get förlus­ter på upps­katt­nings­vis 200 miljo­ner euro.

– Inom tekno­lo­giin­dustrin stod sedan arbets­gi­var­si­dan för det mest speciella tric­ket i balansgån­gen mellan avtal på före­tags­nivå och avtal på förbunds­nivå. Arbets­gi­varför­bun­det slutade ingå kollek­ti­vav­tal, men grun­dade en ny orga­ni­sa­tion för de före­tag som ville fort­sätta följa det riksom­fat­tande kollektivavtalet.

Trots mycket prat på arbets­gi­var­si­dan om hur stora förde­lar de lokala avta­len innebär, anslöt sig före­ta­gen till den nya ”kollek­ti­vav­tal­sor­ga­ni­sa­tio­nen” Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare. Före­nin­gen fick så många medlem­mar att kollek­ti­vav­ta­let för tekno­lo­giin­dustrin förblev allmänt bindande, vilket bety­der att också de före­tag som inte hör till den nya arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nen måste följa avtalet.

Kollek­ti­vav­ta­let omfat­tar direkt 65 procent av arbets­kraf­ten i branschen. Hur stor del av arbets­gi­varna som hör till arbets­gi­varför­bun­det i branschen är den vikti­gaste faktorn som avgör om ett kollek­ti­vav­tal ska vara allmänt bindande.

KLARAR EK I FRAMTIDEN AV ATT FATTA EGNA BESLUT?

Valet att satsa mer på poli­tiskt påver­kan­sar­bete i stäl­let för tradi­tio­nella arbets­mark­nads­me­to­der gav resul­tat för arbets­gi­varna när Petteri Orpos rege­ring slog fast sitt rege­rings­pro­gram. I program­met skrev rege­rin­gen in ett stort antal frågor som Före­ta­garna i Finland och Finlands Närings­liv EK har drivit.

I program­met står det bland annat att rege­rin­gen ska utvidga möjlig­he­terna till lokala avtal, skära ner utkomsts­kyd­det för arbets­lösa, göra det lättare att säga upp arbets­ta­gare, begränsa strejk­rät­ten och sänka skatterna.

– I rege­rings­pro­gram­met ingår också en exportdri­ven arbets­mark­nads­mo­dell. Det hand­lar om expor­tin­dustrins önskemål, som man började driva extra starkt efter den uppgö­relse som kommun­sek­torn ingick 2022.

Kan EK längre åter­vända till förhand­lings­bor­den för att göra kompro­mis­ser, om situa­tio­nen kräver det?

I den kommu­nala uppgö­rel­sen 2022 kom avtals­par­terna överens om att lönerna inom kommun­sek­torn under de kommande åren ska stiga mer än den allmänna linjen för lönehöjningar.

Med tanke på rege­rings­pro­gram­met kunde man föres­tälla sig att saker och ting är rätt bra ur arbets­gi­var­nas pers­pek­tiv. Maiju Wuokko påmin­ner ändå om att den nuva­rande situa­tio­nen kan leda till en motreak­tion från lönta­gar­nas sida och en star­kare fackföreningsrörelse.

Dessu­tom har tradi­tio­nella trepart­supp­gö­rel­ser ofta behövts i samband med kriser – senast under coro­na­ti­den. I början av coro­na­pan­de­min kom man överens om att förenkla permit­te­ringspraxi­sen för före­ta­gen samti­digt som arbets­ta­garna fick förbätt­rin­gar inom utkomsts­kyd­det för arbetslösa.

– Kan EK längre åter­vända till förhand­lings­bor­den för att göra kompro­mis­ser, om situa­tio­nen kräver det, frågar sig Wuokko.

Ju mer cent­ra­lor­ga­ni­sa­tio­nen luckras upp, desto mer vill medlemsför­bun­den driva sin egen linje.

Hittills har EK velat förbli arbets­gi­var­nas gemen­samma röst, men kommer orga­ni­sa­tio­nen med tiden att oavsikt­ligt splittra sig själv, funde­rar fors­ka­ren Maiju Wuokko.