Bastut­rend i USA håller jobben kvar i Hangö

Höst­vin­den blåser hårt från havet på och söker sig under rocken. Det är vid sådan här tillfäl­len det skulle smaka med bastu, men nu är det inte riktigt läge för det.

Vice huvudfört­roen­de­man Eeva Kärk­käi­nen och arbe­tars­kydds­full­mäk­tige Eija Lehtola till­sam­mans med fabrikschef Ben Jans­son visar Tekijä runt på fabriken.

Här på Tullud­den i Hangö har det till­ver­kats bastuug­nar under flera olika namn genom åren. Det som kanske är bekan­tast är Helo.

Även mer bild­ligt blåser det nya vindar i Hangö. I somras fick före­ta­get en ny ägare då den ameri­kanska välmåen­de­koncer­nen Watkins Well­ness tog över.

Det är frågan om ett dotter­bo­lag till den ameri­kanska till­verk­nings­jät­ten Masco.

Kärk­käi­nen började på dåva­rande Helo redan 1987 och Lehtola har också drygt 10 år bakom sig i huset. Fabrikschef Jans­son är däre­mot rätt ny och har varit ett år i bastubranschen efter att ha jobbat för andra i Väst­ny­land verk­samma industribolag.

– Det ser bättre ut nu än på länge, kons­ta­te­rar Björn Gustavs­son där han lägger ihop en vedel­dad bastuugn av märket Kastor. Han beskri­ver sig som en allt-i-allo på före­ta­get där han jobbat i 23 år.

Det ser bättre ut än på länge

Enligt lednin­gen ska inte fabri­ken i Hangö vara hotad på grund av ägar­by­tet. Tvär­tom så satsas det på fabriken.

En ny värmean­lägg­ning som drivs med pellets byggs på områ­det. När den står klar ska fabri­ken inte behöva använda sig av olja för uppvärmning.

Finlän­darna älskar sin bastu, men ganska få aggre­gat som monte­ras här stan­nar i landet utan majo­ri­te­ten går på export ”till alla värl­dens hörn”, heter det här.

– Ibland undrar man nog att vad i hela värl­den gör de med en bastu där det är så varmt, säger Lehtola som jobbar för det mesta i lagret och skic­kar produk­ter ut i världen.

Ryss­land­sex­por­ten som hade upps­ving i 2000-talets början har förs­vun­nit från palet­ten på grund av landets angrepp mot Ukraina, men ersatts av andra mark­na­der, inty­gar Ben Jansson.

– Det var mest vedug­nar som gick åt där så visst måste man säga att det som ersatt Ryss­land­sex­por­ten kommer från andra segment.

Nu väntar före­ta­get till­växt speciellt i USA där något av en bastu­boom pågått redan en tid. Före­ta­get har också en fabrik i Minne­sota, som utgör en del av ”bastubäl­tet” vid de stora sjöarna i USA, där det bor många ameri­ka­ner med finskt ursprung.

Det är välmåen­det­ren­den före­ta­get önskar segla på.

Dessu­tom fick bastu­ba­dan­det ytter­li­gare inter­na­tio­nellt erkän­nande då bastu­kul­tu­ren togs upp på Unescos lista över mänsklig­he­tens kultu­rarv för tre år sedan.

Tren­derna styr även i bastubranschen. Färgs­ka­lan har gått allt­mer mot svart och krom och de röda och gröna bastuaggre­ga­ten blir hela tiden mer sällsynta.

I Hangö till­ver­kas också styrcent­ra­ler för bastuaggt­re­ga­ten. De har sakte­li­gen ökat i popu­la­ri­tet, men någon enorm försälj­ning­succé kan man inte kalla dem.

– Det verkar ändå som om folk gillar det där med att själv lägga på bastun när de vill bada, säger Jans­son. Dessu­tom blir olika mobil­lös­nin­gar vanligare.

DE ALLRA FLESTA HÖR TILL FACKET

I produk­tion jobbar i nulä­get knappt 20 anställda. Det är en omfat­tande nedgång från det som vice huvudfört­roen­de­man Eeva Kärk­käi­nen kallar ”de galna åren” på 1990-talet då anta­let anställda låg en bra bit över hundra.

– Vi hade en annan enhet i Hangö Norra. Där jobbade man i två skift med att till­verka ångaggre­gat, berät­tar Kärkkäinen.

Idag är det dagss­kifte mellan kloc­kan sju och halv fyra som gäller.

Vid det som kallas ”vägglin­jen” håller Satu Hedback och Heidi Henriks­son till. Det är här man lägger av de i regel minde elekt­riska bastuaggre­ga­ten som man fäster i väggen. Till­sam­mans har de långt över 40 år bakom sig på jobbet.

Samman­lagt blir det ett femtio­tal bastuug­nar per dag, upps­kat­tar hon.

– Jag vet inte om det beror på ägar­by­tet, men jag har märkt att det nu kommer mycket de här ameri­kanska bastuug­narna, säger Hedback medan hon monte­rar ett bastuaggre­gat. Samman­lagt blir det ett femtio­tal per dag, upps­kat­tar hon.

Föres­krif­terna gällande elsä­ker­he­ten i USA är ett kapi­tel för sig. Bland annat ska det finnas ett särs­kilt skydd för värmemotståndet.

De som jobbar i produk­tion har genom åren fått vänja sig med det går upp och ner. Delvis därför har också orga­ni­se­rings­gra­den varit hög på fabriken.

De allra flesta här hör till facket.

– De allra flesta här hör till facket. De är också bra med tanke på att vi tidi­gare varit permit­te­rade ganska ofta, senast i våras, säger Henriksson.

Både Hedback och Henriks­son säger att de hör till gänget som ”alltid varit här och alltid kommer att vara det”.

– Lönen skulle förstås alltid kunna vara bättre, men vi har ju inte helg­jobb och jobbar inte kväl­lar heller. Vi jobbar heller inte längre på ackord, vilket kunde hända tidi­gare, säger Hedback.

VAD SOM HELST FÖR STENAR DUGER INTE

Den stora bilden är att man i jobbet  mot mera monte­ring av färdiga kompo­nen­ter och mindre till­verk­ning från början till slut. Maski­nerna som används i produk­tion har också blivit lättare, vilket är en delor­sak till att perso­nals­tyr­kan mins­kat över årtionden.

– Det behövs mer och mer mång­si­digt kunnande och att man ska kunna jobba överallt i produk­tion. Förstås finns de alltid av dem som före­drar att göra samma sak, säger vice huvudfört­roen­de­man Kärkkäinen.

Stenarna utgör natur­ligt­vis en del av bastuupple­vel­sen. Härom tvis­tar det lärda om vilken typ av stenar som gäller och hur ofta stenarna ska bytas ut.

Den röda Hangö­gra­ni­ten är vacker, men tyvärr spric­ker den också lätt vid temperaturväxlingar.

– Den röda Hangö­gra­ni­ten är vacker, men tyvärr spric­ker den också lätt vid tempe­ra­tur­väx­lin­gar, berät­tar Ben Jansson.

I stäl­let används inhemsk vulkanit.

Arbe­tars­kydds­full­mäk­tige Eija Lehtola säger att samar­be­tet i arbe­tars­kyddsfrå­gor för det mesta går bra. Vid ingån­gen står en info­tavla som berät­tar att det gått mer än 500 dagar sedan senaste olycka i arbetet.

Något man jobbar med är skilja åt lederna för persont­ra­fi­ken och truckt­ra­fi­ken på fabriken.

Men orkar man då bada bastu på friti­den också då man kollat på bastuaggre­gat hela dagen på jobbet?

– Jag tycker bäst om vedel­dad bastu. Det är något speciellt med den stäm­nin­gen, säger Lehtola.

– Vi har en bastu i husbo­la­get, men jag tror inte jag någon­sin ens besökt den. Jag badar bastu då jag besö­ker mina barn och barn­barn, säger Kärkkäinen.

Bastu är en viktig del av upple­vel­sen på Industri­fac­kets utbild­ningscen­ter Murikka. Tekijä skrev i juni 2022 om Industri­fac­kets medlem­mars förhål­lande till bastun.