”Det här riskerar att förändra Finland i grunden” – Industri­facken i Norden följer finska regerin­gens framfart med oro

De nordiska industri­fac­kens samar­bet­sorgan Nordic-IN inledde tisdagen 29.8 sitt semina­rium i Murik­kains­ti­tutet i närheten av Tammer­fors. Temat för semina­riet var den nordiska modellen och sociala dimen­sionen i Europeiska unionen.

Diskus­sionen fördes mot ljuset av nyheter om vad regeringen i värdlandet Finland har för planer för reformer i arbets­mark­nads­po­li­tiken och den social tryggheten.

Regerings­pro­gram­mets skrivelser, som innehåller bland annat kväsandet av strejk­rätten och en rad övriga försäm­ringar i arbets­ta­garnas trygghet, fick hård kritik av seminariedeltagarna.

Europa­facket ETUC:s nyligen omvalda vice general­se­kre­te­rare, svensken Claes-Mikael Ståhl, ser med oro på regerin­gens planer i Finland. Europeiska fackliga samor­ga­ni­sa­tionen ETUC, eller Europa­facket, repre­sen­terar samman­lagt runt 60 miljoner lönta­gare i Europa.

– Det är klart att man bekymras över de åtgärder som vidtas för att begränsa strejk­rätten och förut­sätt­nin­garna för facket att verka. Det här riskerar att förändra Finland i grund och botten. Det skulle ta Finland från Norden och mot ett helt annat håll, sa Ståhl.

Regeringen Orpo har enligt egen utsago tittat på de nordiska grann­län­derna för exempel på flera av den åtgärder som de nu vill införa.

– Det här paketet har absolut inget att göra med den nordiska modellen. Den nordiska idén är att man stöder och möjliggör för parterna att göra upp avtal. Man skapar förut­sätt­ningar för att arbets­mark­naden ska reglera sig själv. Ger man parterna ansvar, så tar parterna ansvar, säger Ståhl.

Ståhl har en bakgrund inom svenska fackcent­ralen LO och de svenska fackför­bun­dens kontor i Bryssel.

Den politiska högern är bra på att kopiera saker från olika länder.

Industri­fac­kets vice ordfö­rande Turja Lehtonen lyfte fram att den finska regerin­gens planer är det hårdaste slaget mot fackliga rättig­heter på flera årtionden.

Lehtonen önskade att man i de övriga nordiska länderna under stundande besök från arbets­mi­nister Arto Satonen (saml) skulle berätta om vad den svenska eller danska arbets­mark­nads­mo­dellen egent­ligen går ut på.

– Den politiska högern är bra på att kopiera saker från olika länder. Till följande kan ni stå i tur, sade Lehtonen.

Ordfö­rande för IN, dansken Claus Jensen, lovade erbjuda Satonen fyra veckor utbild­ning på Danska Metalls ”Murikka”, Metals­kolen i Jørlunde. vilket väckte en viss munterhet bland deltagarna.

– Hotet mot nordiska modellen kommer inte bara från EU-lagstift­ning, den kommer inifrån länderna. Finland är ett ganska bra exempel på hur arbets­gi­varna lyckas trycka ner frågor ner på arbetsplats­nivå, där facket ofta är svagare.  Jag tror det vikti­gaste fortsätt­ningsvis är rekry­tera medlemmar och organi­sera. Sedan måste man natur­ligtvis också leverera resultat, säger Annakarin Wall, tidigare ombud på Industrians­tällda i Norden Nordic-IN och numera inter­na­tio­nell sekre­te­rare på svenska tjäns­te­man­na­facket Unionen.

DET BEHÖVS LÄGERELDAR ATT SAMLAS KRING

Trots den delade oron för finska regerin­gens planer, och en delad uppfatt­ning om förträfflig­heten i den nordiska samhälls­mo­dellen eller model­lerna, har de nordiska fackfö­re­nings­rö­rel­serna inte varit helt enig när det kommer till intres­se­be­vak­ning i Europa.

Det förekom inre splitt­ringar både mellan nordiska länder och förbund då frågan om EU-lagstad­gade minimi­löner blev aktuell för fyra år sedan. Minimi­lö­ne­di­rek­tivet antogs i EU i oktober 2022. Sverige och Danmark röstade mot, Finland för.

På det stora hela var ändå nordborna av samma åsikt – lönerna skulle fortsätt­ningsvis förhandlas om mellan arbets­mark­nads­par­terna i länderna, inte av politiker. Den nordiska modellen skulle försvaras.

På flera håll inom EU, där lönta­garna har villkor som är långt lägre än de som i regel gäller i de nordiska länderna, väckte den nordiska ivern att motar­beta direk­tivet i EU föga förståelse.

– Jag har i hört flera personer som jag träffat i fackliga samman­hang i Europa efteråt säga att om tonläget från ”oss” varit ett annat och framför allt, om vi varit enade, så skulle motta­gande varit annor­lunda, sade svenska Unionens förbund­sordfö­rande Martin Linder.

På vilket sätt kan då den europeiska fackfö­re­nings­rö­relsen gå framåt tillsammans?

Ståhl talar gärna om ”lägereldar”. Nu måste det tändas gemen­samma lägereldar som fackligt aktiva i hela Europa kan samlas kring och driva framåt tillsam­mans, lyder hans budskap.

Enligt Ståhl skulle en möjlig sådan lägereld vara något som heter Social condi­tio­na­li­ties, alltså villkor på hur EU- medel används både i relation till medlemss­ta­terna, så att de ska göra mera sociala åtgärder med EU-pengarna och att man i offentlig upphand­ling använder pengarna på ett sätt som främjar företag med kollektivavtal.

TVÅ VIKTIGA VAL 2024

Claes-Mikael Ståhl säger att de europeiska lönta­garnas situa­tion påverkas till en stor del av två val nästa år. Europa­par­la­ments­valet på våren men också det ameri­kanska presi­dent­valet i november 2024.

Bara i det första har de flesta industriar­be­tare i Norden rösträtt, en rätt som brukas rätt sparsamt i ljuset av hur aktivt valdel­ta­gandet i EU-valet i allmänhet och bland väljare i arbeta­ryrken i synnerhet är.

I Finland kröp valdel­ta­ganden i EU-valet 2019 upp till knappt över 40 procent. I Tjeckien, Slova­kien och Slove­nien röstade bara runt en femtedel av de röstberättigade.

Som det ser ut nu kommer vi att se höger­po­pu­lis­ternas frammarsch i EU-valet, vilket vrider Europa i helt fel riktning, säger Ståhl.

Som det ser ut nu kommer vi att se höger­po­pu­lis­ternas frammarsch i EU-valet, vilket vrider Europa i helt fel riktning.

Ameri­kanska presi­dent­valet kan komma att spela en stor roll. Claes-Mikael Ståhl från ETUC berättar att det under den pågående Biden-admini­stra­tionen funnits ett stort intresse det som kallas ”worker centerd trade policies”, eller handels­po­litik med fokus på anställda. Där har Europa­facket haft en given roll i förhand­lin­garna med amerikanerna.

Trumps återval skulle högst sanno­likt leda till en sväng mot en strik­tare America First-politik där synen på världs­han­deln ses som ett nollsum­mespel som i sin förläng­ning inte gynnar industriar­be­tarna i Norden, som är beroende av export och en öppen marknad.

IN:s semina­rium med fokus på den nordiska modellen ägde rum i samband med styrel­se­mötet för samar­bet­sor­ganet Nordic-IN Industrians­tällda i Nordens styrelsemöte.

Industri­facket repre­sen­teras i styrelsen av ordfö­rande Riku Aalto, vice ordfö­rande Turja Lehtonen och chefen för inter­na­tio­nella ärenden, Jari Hakka­rainen.