Regerin­gens planer och de stigande konsu­mentpri­serna skapar oro i Inga Jaskola-Ihalmos familj. Hon hoppas att Industri­facket gör allt för att stoppa försäm­ringen av arbets­livet och den sociala tryggheten.

– Det skulle vara en dröm att få ett fast jobb, säger Inga Jaskola-Ihalmo från Helsingfors.

Hon är medlem i Industri­facket genom tjäns­te­man­na­facket inom kommu­ni­ka­tionsbranschen Grafinet rf.

Jaskola-Ihalmo jobbar som admini­strativ assis­tent på Vihreä Keidas rf, som är en förening som stöder människor som har det jobbigt och riskerar att margi­na­li­seras. Tidigare har hon jobbat med telefon­ser­vice och som personalassistent.

Man måste alltid läsa den lilla texten och själv ta reda på saker.

En utmaning i arbets­livet för Jaskola-Ihalmo har varit aktivi­tets- och uppmärk­sam­hetss­tör­ningen ADHD och en tarms­jukdom som medfört en del begräns­ningar i arbetslivet.

Hon började på sitt nuvarande jobb i december 2022. Det är ett lönesub­ven­tio­nerat arbete. Jaskola-Ihalmo berättar att hon nu håller på att utreda om det går att förlänga stödpe­rioden så att hon skulle kunna fortsätta med jobbet hon trivs så bra med

Det är inte alltid så lätt att hitta rätt i den snåriga paragrafd­jun­geln kring olika stöd.

– Man måste alltid läsa den lilla texten och själv ta reda på saker.

OROLIG FÖR FRAMTIDEN

Jaskola-Ihalmon delar hem med man, två döttrar (10 och 15 år) samt två katter.

– Allt blir dyrare och det stressar mig.

Familjen gör nu noggranna val för att pengarna ska räcka till. Toapappret byttes ut mot ett billi­gare och favoritdrycken fick också bli kvar på butiks­hyllan och ersättas med ett billi­gare alter­nativ. Avgiftsfria hobbyer har blivit en källa till glädje för familjen.

– Det är fantas­tiskt att det finns olika gratisevenemang.

Jaskola-Ihalmo har följt med Petteri Orpos höger­re­ge­rings första tid. Nedskär­nin­garna i den sociala trygg­heten har väckt mycket diskus­sion i närkretsen.

– Framför allt har jag varit chockad och illa till mods.

Regerings­pro­grammet innehåller bland annat en skriv­ning om att det ska vara möjligt med tidsbundna anställ­ningar på ett år – utan någon given orsak, i motsats till nuläget.

Det ska också bli lättare att säga upp en anställd. Regeringen vill också att den första dagen av sjukle­dighet ska vara oavlönad.

Jaskola-Ihalmo tror att det kommer att leda till att folk jobbar trots att de är sjuka.

Regeringen vill förlänga arbets­vill­koret för inkom­stre­la­terat arbets­lös­hetss­kydd till 12 månader. I nuläget räcker det med att man jobbat sex månader under de föregående 28 månaderna.

Efter två månader av arbets­löshet ska dagpen­ningen minska med 20 procent och ännu ytter­li­gare fem procent i ett senare skede. För snutt­job­bare blir situa­tionen väldigt osäker.

Något positivt hittar hon ändå i regeringsprogrammet.

– Barnbi­draget höjs, det värmer hjärtat, säger hon.

Jag vill tro att facket verkligen vill påverka och inte godkänner det här i tystnad.

Regeringen har som mål att aktivera människor och riva hinder för att anställa människor. Jaskola-Ihalmo tror ändå att det kan ha motsatt effekt.

– Om man annars också har det svårt kan det bre på en rädsla om hur man ska klara sig och sen blir man bara hemma.

Jaskola-Ihalmo önskar att Industri­facket motsätter sig de försäm­ringar som regeringen vill införa och samti­digt försvarar alla medlemmar.

– Jag vill tro att facket verkligen vill påverka och inte godkänner det här i tystnad. Industri­facket är stort och synligt men i vissa frågor skulle vi kunna vara ännu synligare.

Om regeringen inte faller i startgro­parna ska den börja förverkliga sitt program då riksdagen samlas efter sommarpausen.

– Det kommer att bli en stressig höst men vi måste bara kämpa på.

Industri­facket arbetar på lång sikt

Att jobba med samhällspå­verkan innebär ett långsik­tigt arbete. Snabb­vins­terna rasslar sällan in men uthål­lighet brukar leda till belöning.

Chefen för samhällspå­verkan vid Industri­facket, Timo Nevaranta, och chefen för extern kommu­ni­ka­tion Eetu Kinnunen berättar att arbetet inför senaste riksdagsval inleddes i god tid.

– Kampanjen måste väcka diskus­sion och tvinga partierna att ta ställ­ning, säger Nevaranta.

Förbundet vaskade fram viktiga valteman i samar­bete med andra fackför­bund. Ett tema som verkligen slog igenom i valde­batten var slopandet av de sista så kallade ”kiky”-avgifterna.

Vägen från Ständer­huset till riksdagen kan vara förvå­nans­värt lång.

Både Nevaranta och Kinnunen vill under­stryka att de mål som förbundet lägger fram alltid också måste gå att genomföra i praktiken. Det lönar sig inte att lägga fram allt för stora mål och inte krocka med grundlagen.

– Ibland måst man lite slipa bort de vassaste kanterna, medger Nevaranta.

Ordfö­rande Riku Aalto och arbets­mark­nads­di­rektör Jyrki Virtanen besökte Ständer­huset och berät­tade om förbun­dets syn på bland annat industri­po­li­tiken och lokala avtal.

Industri­fac­kets budskap är att kollek­ti­vavtal på riksnivå fortsätt­ningsvis är det bästa sättet att garan­tera bra villkor och sund konkurrens.

10 PROCENT SYNLIGT ARBETE

Flera arbetare som lagt sin röst på sannfin­län­darna kanske inte nödvän­digtvis stöder den nedskär­nings­po­litik som väntar.

– Det här skapar en möjlighet till att påverka regerin­gens politik under valpe­rioden, säger Kinnunen.

Dessutom måste man komma ihåg att det att något står i regerings­pro­grammet inte automa­tiskt betyder att det också kommer att införas i lagstiftningen.

– Vägen från Ständer­huset till riksdagen kan vara förvå­nans­värt lång, säger Nevaranta.

Industri­fac­kets utspel i offent­lig­heten är bara en liten del av förbun­dets samhällspå­verkan. Uppskatt­ningsvis tio procent av arbetet sker i offent­lig­heten och resten i bakgrunden.

– Vi hoppas att vi hela tiden ska kunna öka den andel som medlem­marna kan se, säger Kinnunen.