Industri­facken i Sverige kräver 4,4% inför avtalsrörelsen

De svenska industri­facken vill se märkbara löneför­höj­ningar. Facken inom industrin presen­te­rade sina krav i Stock­holm måndagen 31 oktober.Sammanslutningen Facken inom industrin består av IF Metall, skogs- och trä samt grafiska GS-facket, Livsme­del­sar­be­ta­reför­bundet, tjäns­te­man­na­facket Unionen och Sveriges Ingen­jörer. Förbuden har samman­lagt runt 1,3 miljoner medlemmar.

– Avtals­rö­relsen kommer att bedrivas i ett väldigt besvär­ligt läge. Det pågår ett förfär­ligt krig i Ukraina, det finns pande­mief­fekter som dröjer sig kvar, vi har stigande mat- och bräns­lepriser och en hög infla­tion. Men samti­digt finns det ljusglimtar. Än så länge går den svenska industrin bra. Orderböc­kerna är fulla. Och vår svenska industri har hämtat sig oväntat bra efter pandemin, säger IF Metalls ordfö­rande Marie Nilsson.

Facken inom industrins gemen­samma löneför­höj­nings­krav är alltså 4,4 procent, men exakt hur kraven ska utformas inom de olika avtalsbranscherna är upp till respek­tive förbund, lyder överens­kom­melsen. De avtal som har bestäm­melser om så kallade lägsta­löner ska höja dem med minst 1 600 kronor (runt 150 euro) per månad.

Inom industrin har vi aldrig sett så här höga vinstuttag.

Det går bra för den svenska industrin som har stärkt sin konkur­rens­kraft under senare år. Arbets­krafts­kost­na­derna ligger strax under EU:s medel­nivå vilket är lägre än till exempel i Tyskland som i samman­hanget kommer upp som främsta konkurrentland.

– Inom industrin har vi aldrig sett så här höga vinstuttag och då är vår bedöm­ning att det går att växla upp, sade Ulrika Lindstrand, förbund­sordfö­rande för Sveriges Ingen­jörer, vid pressträffen.

INFLATIONSSPÖKET INTE I HUVUDROLL

De ökande infla­tions­siffrorna har lagt sin prägel på avtalsför­hand­lin­garna runtom i Europa men industri­facken i Sverige motiverar inte sina krav med att medlem­marna måste kompen­seras för den höga infla­tionen och försäm­rade köpkraften.

Att försöka stävja infla­tionen med motsva­rande löneök­ningar kan vara riskfyllt då det kan driva på infla­tionen ännu mer.

– Vi ska inte jaga dagens höga infla­tion. Det skulle sluta med urhol­kade löner, och dessutom högre arbets­löshet, säger IF Metalls ordfö­rande Nilsson.

Nilsson konsta­te­rade att infla­tionen stigit men att långsik­tiga infla­tionsför­vänt­ningar är nära målet och att de flesta bedömare är eniga om att infla­tions­takten kommer att mattas av och sjunka under nästa år.

Vi ska inte jaga dagens höga infla­tion. Det skulle sluta med urhol­kade löner, och dessutom högre arbetslöshet.

Skälet till att lönerna, enligt fackens bedöm­ning, kan öka snabbare nu än i tidigare avtals­rö­relser är i stället uttryckligen att det går bra för företagen.

Ett 2020-tal som präglats av kriser förut­sätter också att företagen bär sitt ansvar.

– Även om vd:ar och lednings­per­soner inte är så många så är vad de beviljar sig själva i bonusar och löneök­ningar viktiga signal­värden. De bör verkligen tänka sig för och föregå med gott exempel, säger Nilsson.

Facken inom industrin ställer den här gången inte direkta krav som handlar om arbets­miljö. Orsaken är att facken anser att det inom arbets­miljö och jämställdhet gjort framsteg i samar­betsgrupper och att för förbunden därför vill

På arbets­gi­var­sidan har fackför­bun­dens gemen­samma krav tagits emot ett tvärt nej.

– De här kraven ser vi som oaccep­ta­belt höga, säger Per Hidesten, vd för Industriar­bets­gi­varna till nyhets­byrån TT.

Arbets­gi­varnas repre­sen­tanter varnar för att lönekraven bidrar till ökad infla­tionen och hotar den svenska industrins konkurrenskraft.

25 ÅR MED MÄRKET 

I 25 år har industrin haft en lönenor­me­rande roll för arbets­mark­naden i Sverige. Det innebär att de villkor som industrins parter kommer överens om ska fungera som ett kostnadstak för löneut­vecklingen även inom andra branscher.Man brukar säga att det är industrin sätter ”märket”. Histo­riskt sett har märket oftast legat mellan två och tre procent i året.

Histo­riskt sett har märket oftast legat mellan två och tre procent i året

Avtals­rö­relsen fortsätter nu med förhand­lingar mot årsskiftet. Industriav­talet löper ut i slutet av mars 2023. Det återstår att se till vilken grad de övriga LO-förbunden omfattar industri­fac­kens krav. Förra veckan var LO-förbunden överens om en samord­ning i avtalsrörelsen.

Det gällde då själva modellen för lönekraven. Fackcent­ralen gick ändå inte ut med någon direkt siffra, utan LO slog fast att man skulle vänta in industrins krav. Det gäller framför allt de så kallade 6F-facken det vill säga Byggnads, Service- och kommu­ni­ka­tions­facket Seko, Elekt­ri­kerna, Målarna och Fastighets.

Trans­port har meddelat att förbundet stannar utanför samord­ningen inför avtalsrörelsen.

Det här kräver facken inom industrin i Sverige

• Löneför­höj­ningar på 4,4 procent.
• Ytter­li­gare avsätt­ningar till deltids­pen­sion och flexpen­sion. Flexpen­sion är en kollak­ti­vav­talad förmån som innebär ett komple­ment till tjäns­te­pen­sionen samt möjlig­heten att gå ner i arbetstid från 60–62 års ålder, beroende på avtalsbransch.
• Uppväx­ling av löneök­nin­garna jämfört med senaste avtalsperioder.
• En låglö­ne­sats­ning i form av en höjning av de lägsta lönerna med 1 600 kronor.
• Riktad låglö­ne­sats­ning för förbunden inom fackcent­ralen LO.