De anställda på Parlok går i väntans tider – ”Vi får höra att vi ligger på fel ställe”

– Det är ganska lugnt nu, bara en av fyra maskiner är i gång, säger huvudfört­roen­deman Ronny Lindblom. Han har väl tid att visa Tekijä runt på fabriken. Några permit­te­ringar eller har det trots lugnet inte varit tal om, intygar han.

Här tillverkas stänks­kärmar och olika typer av anti-spray­system för tunga fordon som till exempel gruv- och skogs­mas­kiner. Dessutom tillverkar de anställda verktygslådor och andra plast­kom­po­nenter för fordonen.

Produk­tionen går i treskift, förutom enstaka arbet­supp­gifter som sker dagstid. På Parlok jobbar runt 50 personer av vilka hälften i produktion.

– Vi brukar ibland skämta att det är en tjäns­teman för var och en av oss som jobbar i produk­tion, skrattar huvudförtroendemannen.

Drygt 80 procent av produk­tionen går på export och kunderna finns för det mesta i Centra­leu­ropa med Tyskland i spetsen.

De världs­po­li­tiska spännin­garna har märkts av också på Parlok. Ryssland­sex­porten föll bort i samband med att Ryssland inledde sitt fulls­ka­liga anfalls­krig mot Ukraina. Lindblom gör en uppskatt­ning om att det rörde sig om runt 20 procent.

I stället har företaget satsat på nya marknader på den ameri­kanska konti­nenten, bland annat i USA men också till exempel i Mexiko och Chile.

Vi får höra att vi ligger på fel ställe.

Lindblom säger att det finns en stämning av att de största kunderna i Europa nu avvaktar och kör slut sina maskiner, så att säga, och vill inte ha produkter på lager. Då kan man ändå tänka sig att det kanske finns rent av en boom bakom hörnet då kunderna tvingas köpa nya stänks­kärmar på sina maskiner.

– Det som vi ofta får höra att vi ligger på helt fel ställe här på en ö på finska västkusten. Vi borde finnas i Polen på grund av trans­por­terna. Därför måste vi helt enkelt göra så bra kvalitet att det lönar sig. Och det gör vi.

GUMMI ÄR KNEPIGT

Och hur går det till då man tillverkar stänks­kärmar? Kort och gott kan det samman­fattas med att råvaran i granulat ska doseras enligt ”rätt recept” i någon av de fyra maski­nerna på linjen för att göras till plast som formas om, bearbetas och målas.

Det finns sex intag vilket innebär att man kan blanda sex ingre­dienser i produkten, beroende på vilka egens­kaper kunden önskar. Råvaran kommer från bland annat från Qatar och Saudiarabien.

Maski­nerna är unika och det råder strikt fotoförbud.

Stänks­kärmen tillverkas, på följande station svetsas delarna fast, följande gäng gör hål i skärmarna och efter det följer monte­ring där man bland annat lägger fast järnen.

– Vi skräd­darsyr produk­terna enligt kundens behov och målar till exempel kundernas logo. Man kan säga att vi säljer färdiga paket.

Jag hoppas jag får jobba här tills jag går i pension.

De flesta produk­terna tillverkas av plast men i sorti­mentet finns också produkter som kräver bearbet­ning av gummi – och det är betyd­ligt knepi­gare, heter det på fabriksgolvet.

– Gummi är väldigt böjligt och hållbart. Det är som material mycket mer oförut­säg­bart än plast. Man kan se att allt är tiptop på linjen men fem minuter senare har allt ändrats.

NY ÄGARE FRÅN SVERIGE

För runt ett år sedan tog svenska Axel Johnson Inter­na­tional över som ägare på Parlok lämpligt till att Parlok småska­ligt skulle fira 40 år i branschen.

Bolaget äger flera företag inom industri och trans­port i Europa.

– Inte skulle de ju ha köpt oss om inte de tror på oss. Jag har disku­terat en hel del med dem och från början var de intres­se­rade av att hur person­alen känner inför ägarbytet. Natur­ligtvis fanns det funde­ringar om det finns jobb om fem år och de intygade att det finns det.

Parlok omsatte drygt åtta miljoner euro år 2024.

En svensk företags­kultur med diskus­sion och vänligt bemötande i centrum har kanske också gått att skönja.

– Det hjälper ju också i kommu­ni­ka­tionen att både fabrikschefen och jag pratar svenska, säger Lindblom.

Jani Raali håller till i lagret där han som bäst håller på med att packa in ett parti stänks­kärmar som ska hämtas upp. I medeltal blir det tre leveranser per dag. Han virar in skärmarna i plast som ska skydda skärmarna under trans­port och lagring.

Trots att produk­terna är UV-skyddade kan det ändå ske att produk­terna står länge under bar himmel någonstans.

Raali har nyligen börjat på Parlok efter en kort tid av arbets­löshet. Han blev uppsagd från sitt tidigare jobb efter 29 år på företaget.

Omorga­ni­se­ringar i företags­struk­turen i Europa ledde till att företaget såldes till en ny ägare. Avsikten var att de anställda skulle följa med över i egenskap av tidigare anställda.

– Sedan såldes den del av verksam­heten som vi jobbade med på nytt och produk­tionen flyttades till Tammer­fors och vi blev uppsagda, konsta­terar Raali krasst om slutet på sin långva­riga anställning.

De allra flesta anställda på Parlok bor i Pargas men Raali kommer till jobbet från Piikkiö från andra sidan den nya bron som binder samman Pargas med övriga Egent­liga Finland.

– Det smakar med logis­tik­jobb igen, det här har jag ju jobbat med. Det blir en halv timme att köra till jobbet i vardera riktningen, men det är inte så farligt. Det kan lätt ta längre i stan under morgonsrusningen.

Thomas Tamminen tittar fram bakom en hög skärmar. Han har jobbat åtta år på Parlok och säger sig trivas bra.

– Jag hoppas ju att jag får jobba här tills jag går i pension. I den här åldern är det inte så lätt att hitta ett nytt jobb. 

FRÅN TVÅ TILL EN LÖNEDAG

Huvudfört­roen­de­mannen Ronny Lindblom säger att relationen och förhand­lingskli­matet med ledningen är bra.

Om man visar respekt och är saklig så blir man respek­terad, har varit hans ledord.

Gällande löneför­höj­nin­garna har man avtalat så att den företagss­peci­fika delen av kollek­ti­vav­ta­lets lönepåslag fördelas på ett sådant sätt att det vartannat år är arbets­gi­varen som bestämmer hur den fördelas. Vartannat år är det arbets­ta­garnas föret­rä­dare som bestämmer.

Ett annat exempel är en förändring som person­alen på Parlok vänjer sig vid för tillfället. I höstas gick företaget över till är att betala ut lön en gång per månad till skillnad från tidigare då lönen kom varannan vecka. Det har också lett till att många anställda fått ta sig en funde­rare över hur man använder pengar.

Den typen av förändringar sker natur­ligtvis inte utan förhand­lingar mellan arbets­gi­vare och anställda.

– Under förhand­lin­garna kom vi fram till två lediga dagar som övergångs­kom­pen­sa­tion. Arbets­gi­varen gick med på det och jag satt inte där och krävde fem dagar. Det fungerar åt båda hållen, säger Lindblom.