Minis­tern gick åt fackets arbete med saxen – ”Ett slag mot demokra­tins kärna”

I början av december hamnade SASK i en märklig situa­tion när den sannfin­ländska minis­tern för utvecklings­sa­mar­bete och utrikes­handel Ville Tavio, beslu­tade att i strid med tjäns­te­män­nens förslag minska på stödet till SASK med hela 38 procent.

Under den fyraårs­pe­riod som avslutas 2025 har SASK fått 16,1 miljoner euro i statlig finan­sie­ring. För nästa fyraårs­pe­riod blir det högst 10 miljoner euro.

För bevil­jandet av finan­sie­ring finns fasts­tällda krite­rier, utifrån vilka minis­te­riets tjäns­temän bedömer ansök­nin­garna. Förslaget som gjordes av SASK:s ansökan dög inte åt minis­tern. Tavio skar bort nästan 6,5 miljoner euro.

– Det här är ett helt och hållet politiskt beslut av en minister som har starka antipa­tier mot facket, säger Janne Ronkainen, chef för Industri­fac­kets inter­na­tio­nella verksamhet.

Utrikes­mi­nis­te­riet bevil­jade 23 medbor­ga­ror­ga­ni­sa­tioner samman­lagt runt 311 miljoner euro för utvecklings­sa­mar­bete och humani­tärt bistånd för åren 2026–2029.

”HANDLAR OM EN STÖRRE FRÅGA” 

Det som är speciellt i minis­terns handlande är att minis­tern gick åt finan­sie­ringen endast för SASK medan de borttagna medlen överfördes till andra utvecklings­sa­mar­bet­sor­ga­ni­sa­tioner. Den föredra­gande tjäns­te­mannen har lämnat in en avvikande mening.

I en intervju med Helsingin Sanomat säger han att beslutet inte följer princip om likabe­hand­ling av sökande inom förvalt­nings­lagen. SASK har meddelat att man kommer att begära rättelse i frågan.

– Om ett sådant här förfa­rande accep­teras förlorar bered­ningen på minis­te­rierna sin betydelse. Det handlar om en större fråga, säger Ronkainen.

Minister Tavio har motiverat sitt beslut med regerin­gens linje, där fokus för utvecklings­sa­mar­betet ligger på kvinnor, flickor, utbild­ning, klimat och företagande.

Om ett sådant här förfa­rande accep­teras förlorar bered­ningen på minis­te­rierna sin betydelse.

– SASK:s program och projekt uppfyller alla de här kraven, säger Ronkainen, som arbetade i nästan 15 år som SASK:s verksam­hets­le­dare innan han gick över till Industri­facket 2024.

Ronkainen påminner om att företags­sa­mar­bete i projekt i det globala syd är välbe­kant för den finländska fackfö­re­nings­rö­relsen. Organi­se­ring av anställda skapar stabi­litet också för företag runt om i världen.

ETT SLAG MOT DEMOKRATINS KÄRNA

Industri­fac­kets inter­na­tio­nella projekt sker i huvudsak i samar­bete med SASK. Facket deltar i projekt bland annat i Asien, Afrika och Latina­me­rika. Målet är att hjälpa arbets­ta­gare att organi­sera sig i fackfö­re­ningar och att bevaka sina rättig­heter både yrkes­mäs­sigt men också gällande samhället i stort.

– Nedskär­ningen är framför allt ett slag mot demokra­tins kärna. Fackfö­re­nings­rö­relsen har möjligg­jort demokra­tisk utveckling i utvecklings­länder, säger Ronkainen.

Industri­facket deltar i projekt som stöder bland annat arbets­ta­gare inom skogs­sek­torn i Sydame­rika och gruvsek­torn i Afrika. Från och med 2026 planeras stöd till arbets­ta­gare i Indone­sien inom värde­kedjan för batte­ri­mi­ne­raler – vid gruvor, batte­ri­fa­briker och monte­ring av elbilar.

Fackfö­re­nings­rö­relsen har möjligg­jort demokra­tisk utveckling i utvecklingsländer.

SASK kommer i fortsätt­ningen sanno­likt att vara tvunget att överväga om antalet samar­bets­länder måste minskas om finan­sie­ringen skärs ner.

– Det är mycket sanno­likt att nedskär­ningen också påverkar Industri­fac­kets förmåga att genomföra våra projekt, säger Ronkainen.

Ur en finländsk arbetares perspektiv kan projekt långt utanför landets gränser verka avlägsna. Närings­livet och industrin har blivit allt mer global, och därför finns det också behov av att försvara mänskliga rättig­heter och anställ­nings­villkor i samma omfattning.

– Den här nedskär­ningen drabbar i första hand människor i utvecklings­länder, men på längre sikt påverkar den också våra arbetsförhål­landen i Finland, säger Ronkainen.