Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto: ”Ett avtal vi klarar oss med”

Industri­fac­kets styrelse har godkänt avtal­supp­gö­relsen med Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare rf. för ett nytt kollek­ti­vavtal för teknologiindustrin.

Styrelsen godkände även förhand­lings­re­sul­taten för de tre så kallade huvudav­talen inom kemiin­dustrin samt avtalet för malmgru­vorna. Avtals­pe­rioden för samtliga fem avtal är tre år.

Lönerna stiger med samman­lagt 7,8 procent under tre år.

År 2025 stiger lönerna genom allmän höjning på 2,1 procent och en lokal andel på 0,4 procent som arbets­gi­varen delar ut. Det innebär att den så kallade kostnad­sef­fekten 2025 är 2,5 procent.

År 2026 stiger lönerna genom allmän höjning på 2,3 procent och en lokal andel på 0,6 procent. Det innebär att den så kallade kostnad­sef­fekten 2025 är 2,9 procent.

År 2027 stiger lönerna med en allmän lönehöj­ning på 2 procent och en lokalt fördelad andel på 0,4 procent.  Det innebär att den så kallade kostnad­sef­fekten år 2027 är samman­lagt 2,4 procent.

Industri­fac­kets styrelse godkände överens­kom­mel­serna med en bred majoritet. Rösterna föll 17 mot 4.

Efter styrel­se­mötet träffade ledningen för Industri­facket pressen under en träff i Helsingfors.

Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto anser att avtalen fyller de vikti­gaste målen som förbundet lade fram inför förhandlingarna.

– Vårt mål var att fylla ”köpkraftsgropen” och de här siffrorna innebär att gropen fylls. Jag gissar att det fanns förhopp­ningar om större siffror, nu landade vi ändå här, sa Aalto.

Facken inom Finlands fackför­bunds centralför­bund FFC lade inför förhand­lin­garna ett gemen­samt mål för löneför­höj­ningar. Kravet för det första året var ett lönepåslag på 6 procent och en minimi­höj­ning på 150 euro i månads­lö­nerna. Det andra året skulle arbets­ta­garna få ett lönepåslag på 4 procent och minst 100 euro.

Det som var nytt för den här avtals­rö­relsen är att förbunden tillsam­mans gick ut med sina mål när det kommer till lönepåslag. I de överens­kom­melser man nu gått in för påminner siffrorna om tidigare avtalsuppgörelser.

– Man kan alltid säga ”om” och ”men”, men under förhand­lin­garna kommer det alltid den där stunden då man helt enkelt måste göra ett avtal. Jag själv är av den åsikten att det här var rätt stund och vi gjorde upp ett avtal vi klarar oss med, sa Aalto.

Vi fick avtals­vägen hindrat flera saker som regeringen lagstiftat om.

Aalto anser att det fanns flera skrivelser i avtal­supp­gö­relsen för tekno­lo­giin­dustrin som talade för att det lönade sig för facket att visa tummen upp. Speciellt viktiga är de ändringar i avtals­tex­terna som innebär att de anställdas ställ­ning inte blir svagare, som regeringen föreslagit.

– Vi fick avtals­vägen hindrat flera saker som regeringen lagstiftat om. Nu gäller lagändrin­garna inte fullt ut för de arbets­ta­gare som omfattas av avtalen.

Det handlar till exempel om omställ­ningss­kyddet, tidsramen för omställ­ningsför­hand­lingar och att ett vägande skäl fortsätt­ningsvis krävs vid uppsäg­ning av en anställd.

– När det kommer till lokala avtal har vi också fått förbättrat avtalet på det sättet att förtroen­deombud inte kan förhandla om och ingå lokala avtal.

Det krävs alltså även i fortsätt­ningen att en facklig förtroen­deman för att ingå lokala avtal. Arbetars­kydds­full­mäk­tiges rätt till att på arbetstid utföra sitt uppdrag liksom ersätt­ningen för det höjdes också till samma nivå som för huvudförtroendemännen.

”VI HADE INTE KOMMIT SÅ HÄR LÅNGT UTAN STÖD”

Avtal­supp­gö­relsen innebär att strej­kerna som Industri­facket tidigare aviserat i tekno­logi- och kemiin­dustrin ställs in. Industri­fac­kets strejker har pågått konti­nuer­ligt sedan slutet av februari.

Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto vill tacka medlemmar och förtroen­de­valda för att de orkat kämpa. Kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna började redan i höstas.

– Resan har varit lång. Jag vill tacka alla våra medlemmar och våra brödraför­bund för det stöd och den hjälp vi fått, sa Aalto.

Ett avtal på tre år innebär också förutom att arbets­fred råder också att det nu finns tid för att få ordning på arbetsmarknaden.

Resan har varit lång. Jag vill tacka alla våra medlemmar och våra brödraför­bund för det stöd och den hjälp vi fått.

Industri­fac­kets vice ordfö­rande Turja Lehtonen önskar att man i fortsätt­ningen skulle nå överens­kom­melser utan att det krävs stridsåtgärder.

– Jag hoppas att vi alla riktiga parter på arbets­mark­naden skulle dra nytta av den kommande treårs­pe­rioden. Vårt arbets­mark­nads­system har varit sönder. Varje avtals­rö­relse har inneburit konflikter. Det här är inte den finländska modellen. Jag anser att man ska klara av att hitta lösningar vid förhand­lings­bordet, sa Lehtonen.

– Jag hoppas att arbets­gi­varna har tid och möjlighet för genuina samtal så att vi tillsam­mans kan få vår arbets­marknad i det skick som den var 2016 och innan det.