Nordiska industrifacken: ”Det finns en oro över vad som händer om arbetsgivarsidan börjar trycka på som i Finland”

Finländska Reijo Paananen basar för de nordiska industrifackens samarbetsorgan Industrianställda i Norden IN. I ryggen har han över 20 nordiska fackförbund inom industrin med sammanlagt mer än en miljon medlemmar. Industrifacket är det till medlemsantalet näst största medlemsförbundet efter svenska IF Metall.

Paananen berättar att våra nordiska grannar följer noggrant med det kaos på arbetsmarknaden som arbetsgivarna och regeringen ställt till med. Regeringen Orpo har gått fram med saxen i den sociala tryggheten och gått åt arbetstagarnas rättigheter. Nu vill regeringen göra om lokalt avtalande på arbetsplatserna på ett sätt som skulle kunna försvaga arbetstagarnas ställning märkbart.

Regeringen vill att det vid sidan av utbildade huvudförtroendemän ska finnas representanter för de icke-organiserade arbetstagarna på arbetsplatserna – och att dessa ska få ingå lokala avtal. Det har man lagt märke till hos våra nordiska grannar.

– Det finns en oro över vad som händer om arbetsgivarsidan börjar trycka på som i Finland. Om arbetsgivarna vill gömma sig bakom regeringens rygg eller på annat sätt bryta ner en gammal, fungerande och balanserat arrangemang, så vad kommer det att innebära för dem, säger Paananen.

I första hand är man inte orolig för fackets framtid utan över det hurdana resultat en annan typ av system för med sig.

I Sverige och Danmark är avtalsrörelsen i startgroparna och väntas ta fart under nästa år. I framtiden hägrar också riksdagsvalet i båda länderna år 2026.

– I första hand är man inte orolig för fackets framtid utan över det hurdana resultat en annan typ av system leder till, säger Paananen.

Paananen vidhåller att forskning visar att den nordiska modellen för samhälle och arbetsmarknad har producerat de mest jämlika och fredliga och enligt vissa mätningar mest framgångsrika samhällen – och det har traditionellt uppskattats av länder utanför Norden.

I Finland har regeringen Orpos arbetslivsförsämringar motiverats med att det rör sig om ett steg i riktning mot en så kallad svensk modell. Industrifackets strejker i december 2024 handlar förutom om en ordentlig grophöjning i lönenivån också om att se till att regeringens planer för arbetslivet så långt som möjligt kan stoppas genom kollektivavtal.

– Man kan inte på allvar tala om ett steg i riktning mot en svensk arbetsmarknadsmodell då de inte innehåller viktiga element som behövs för ömsesidig tillit, vilket är en grundpelare i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det handlar också om alldeles konkreta frågor som arbetstagarnas tolkningsföreträde enligt medbestämmandelagen i Sverige eller rätten till representation för arbetstagarna i företagets styrelse, säger Paananen.

I Sverige och Danmark har arbetstagarna rätt till representation i styrelserna även i mindre företag. I Sverige går gränsen vid 25 anställda.

– Arbetsminister Satonen har sagt att det inte skulle funka i Finland. Hur är det möjligt att allt annat duger förutom att ta vara på synvinklar av dem som verkligen känner till vardagen på arbetsplatsen Jag förstår inte, säger Paananen.

En färsk undersökning som fackcentralen FFC låtit göra visat att hälften av de tillfrågade förtroendemännen i företag med över 150 anställda sagt att arbetstagarna har representation i företagets styrelse.