”Det känns alltid bra att komma på jobb”, säger Medalith Ponce, växthusarbetare och arbetarskyddsfullmäktig.

För en grön tall­rik och mång­kul­tu­ra­lism –  på Fami­farm är multi­na­tio­na­li­tet vardag

TEXT MILLA BOUQUEREL
FOTO MATIAS HONKAMAA

Järvi­kylä gårds före­tag Fami­farm Oy i Jorois odlar örter och salla­der för hela Finland året runt. Som anställda är infödda finlän­dare i mino­ri­tet. Den  flersprå­kiga och multi­na­tio­nella arbets­ge­mens­ka­pen har uppstått grad­vis och via rekommendationer.

Växt­husar­be­ta­ren Meda­lith Ponce står mitt i det gröna. Ponce lyfter upp en odling­stråg i plast och kont­rol­le­rar att salla­derna fått till­räckligt med vatten.

Växt­huset, som bygg­des på vinden på en ladugård på herrgår­den i Jorois på 1980-talet, var starts­kot­tet för produk­tio­nen av salla­der och örter,  som idag täcker hela Finland och även lite av Estland.

Produk­tionschef Jaakko Huovi­nen säger att de första utländska anställda kom till Fami­farms växt­hus från Estland på 1990-talet. Nu arbe­tar 15 olika natio­na­li­te­ter från Europa, Asien, Afrika och Syda­me­rika i två skift på den 8 hektar stora produktionsanläggningen.

Rekry­te­rings­proces­sen har fins­li­pats genom åren. Språk­kra­vet är finska eller engelska.

– Vi har inget språk­test. Vid interv­jun kont­rol­le­rar vi att saker och ting kan kommu­nice­ras på en till­räcklig nivå.

– Det hand­lar om säker­het, tilläg­ger Huovinen.

Ponce, som har peruansk bakgrund, är arbetsskyddsfullmäktig.

– När en ny börjar arbeta, hjäl­per och stöd­jer vi honom eller henne så mycket som möjligt, säger Ponce.

Peruanskfödda Meda­lith Ponce har trivts bra hos Järvi­kylä redan i sju år.

MAN LÄR KÄNNA FINLÄNDARE ÖVER TID

– Bråt­tom. Ganska trev­ligt. Så lyder Ponces beskriv­ning av sitt arbete.

– Det känns alltid bra att komma till jobbet, även om det är bråttom.

Fami­farms beställ­nin­gar kommer på kort varsel. Ofta får kunden produk­ten dagen efter beställ­nin­gen, och som längst inom 72 timmar. Cirka 80 000 sallads- och örtplan­tor plan­te­ras varje dag.

Till­växt­pe­rio­den är tre till sju veckor. Skör­de­pro­gram­met skapar ramarna för verksamheten.

När Ponce började arbeta på Fami­farm för sju år sedan hade hon inte sett särs­kilt många utlän­nin­gar i Finland.

– I Varkaus var jag alltid lite annor­lunda. Jag till­brin­gade tid med finlän­dare och lärde mig finska.

Finnarna var lugna och blyga.

När Ponce kom till Finland från värmen i Peru vid julen år 2000 var den första kontak­ten med landet att ”alla finlän­dare såg lika­dana ut och lät likadant”.

– Finlän­darna var lugna och blyga, kalla.

När perua­nerna vill kommu­nicera, vill finlän­darna lära känna människan.

– De följde med blic­ken vad jag gjorde, men vågade inte prata, minns Ponce.

Skift­le­dare Aneel Hari­son (t.v.) som har anlänt till kvällss­kif­tet får skiftsche­mat och dagens plan av thai­ländskfödda Prat­hum Rahi­kai­nen, som jobbat morgonskift.

TILL VÄXTHUSET KOMMER MAN PÅ UPPMUNTRAN AV VÄNNER

– Järvi­kylä är en superbra arbetsplats i Finland och även i hela värl­den, säger skift­le­dare Aneel Hari­son.

– Jag vet det efter­som jag var välkom­men hit då jag inte kunde hitta ett jobb någon annanstans.

Hari­son kommer från Pakis­tan och menar att det är lätt att komma in i en mång­kul­tu­rell arbetsmiljö.

– Arbets­mil­jön är bra. Ingen blir mobbad. Alla respek­te­rar varandra.

Arbets­mil­jön är bra. Ingen blir mobbad. Alla respek­te­rar varandra.

Även om atmosfä­ren på Fami­farm är uppmunt­rande och varm, minns Ponce början på sin anställ­ning när det före­kom rasis­tiskt prat.

– Jag var på produk­tions­lin­jen och hörde hur man skällde på utlän­nin­gar. Det värsta var att jag förs­tod finska. Många gånger gick jag gick hem och grät.

Efter det har arbets­ta­garna inte längre inte utsatts för diskri­mi­ne­ring. Till Fami­farm kommer man ofta ditloc­kad av gamla arbetstagare.

Hari­son, som har bott i Finland i 15 år, har en examen för kock i stor­hushåll. När han arbe­tade på kafé lärde han känna en pakis­ta­nier som rekom­men­de­rade att söka till Famifarm.

– Jag var singel, det var lätt att byta plats, minns Hari­son, som numera är tvåbarnsfar.

Hari­son blev förvå­nad över att det fanns männis­kor från så olika bakgrund och av möten med lands­män i lilla Jorois.

Ponce hade precis kommit till­baka till Finland från Peru när en vän tog med henne för att titta på växthusen.

– Aldrig i livet, tänkte jag när jag såg växt­huset från gården. Det såg så litet ut från utsi­dan, minns Ponce med ett skratt.

Runt 80 000 sallads- och örtplan­tor plan­te­ras varje dag i Järvi­ky­läs trädgård.

RESPEKT FÖR KULTURER ÄR NYCKELN

Tio långt­ra­dare åker varje dag från Järvi­kylä gård. I lagrets svalka, i det sista steget av Fami­farms produk­tion, kvit­te­rar avsänd­ning­sar­be­ta­ren Rizan a Sheriff dagens utgående paket på den digi­tala plocklistan.

– Avsänd­ning­sav­del­nin­gen har ett stort ansvar att se till att kunderna får det som de beställt och att leve­ran­serna avgår i tid.

– Jämlik­het, respekt för olika kultu­rer, teamar­bete och vänlig­het, säger Sheriff om de saker som hon upps­kat­tar på sin arbetsplats.

Sheriff är en av nykom­lin­garna på arbetsplat­sen. Hon hittade jobbet genom rekom­men­da­tio­ner, förstås.

– En rekom­men­da­tio­nen är en stor sak. Om jag rekom­men­de­rar ett jobb till en närstående, måste jag också själv vara nöjd.

Och det är Sheriff.

– Som arbets­ta­gare känner jag mig omhän­der­ta­gen. Min åsikt spelar roll.

En rekom­men­da­tio­nen är en stor sak. Om jag rekom­men­de­rar ett jobb till en närstående, måste jag också själv vara nöjd.

Sheriff kommer från Sri Lanka och talar engelska. Hon stude­rar finska på kväl­larna med hjälp av en onlinekurs.

– Allt hänger på självs­tu­dier. Det vikti­gaste är att försöka, även om gram­ma­ti­ken blir fel.

– När jag kom till avsänd­nin­gav­del­nin­gen fanns det bara finlän­dare här, men jag kände mig aldrig utanför. Nu pratar jag finska och de hjäl­per mig med det.

En tred­je­del av arbets­ta­garna på Fami­farm är finska, inom produk­tio­nen står de bara för cirka tio procent. Mika Laiti­nen, som kommer emot oss på avsänd­ning­sav­del­nin­gen, repre­sen­te­rar en mino­ri­tet. Laiti­nen säger att han inte lägger vikt på det.

– Man märker det på att männis­kor kanske kan tala finska.

Laiti­nen säger att hans kuns­ka­per i engelska har blivit bättre.

– Jag lär i min tur ut finska till dem som behö­ver det.

”Lika­be­hand­ling är nyckelfråga hos Järvi­kylä. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån, vilken hudfärg du har eller vilket språk du talar. Jag talar bara engelska och fick ändå chan­sen”, säger Rizana Sheriff från Sri Lanka.

FINSKAUNDERVISNING ÄR ETT ÖNSKEMÅL

Fami­farm produce­rar 25 miljo­ner örter och salla­der per år. När du man går omkring i produk­tions­hal­larna och mellan arbetss­ta­tio­nerna kan man se salla­dens väg från frö till planta och vidare till fulls­tor växt passer via band och vägnin­gar under resan till konsu­men­tens tallrik.

Skift­le­darna Aneel Hari­son och Nata­lia Balt­se­vich går igenom dagens beställ­nin­gar. Arbe­tet består av lika delar papper­sar­bete och möten med människor.

– Inom mitt skift ser jag att männis­kor arbe­tar bra och på ett tryggt sätt och varorna kommer till förpack­nin­gav­del­nin­gen i tid, beskri­ver Balt­se­vich sitt arbete.

Balt­se­vich och hennes man provade att arbeta bakom grän­sen innan de bestämde sig för att flytta.

– Vi hade länge velat flytta till Finland. Vi har många släk­tin­gar som bor här.

Återi­gen finns det också släk­tin­gar som arbe­tar på Famifarm.

– När jag flyt­tade pratade jag inte så mycket finska, men det spelade ingen roll. Alla hjäl­per och är vänliga, säger ryska Baltsevich.

Skift­le­dare Nata­lia Balt­se­vich (t.v.) och Aneel Hari­son kont­rol­le­rar örter­nas till­växt­takt. Beroende på den dagliga till­väx­ten kan försälj­nin­gen brom­sas in eller accelereras.

Balt­se­vich behärs­kade redan finska när hon bytte till ett team där ingen talar finska.

– Nu stude­rar jag engelska i stället.

Fami­farm erbjöd tidi­gare under­vis­ning i finska. Enligt arbets­ta­garna var under­vis­nin­gen var för enkel och att kurserna inte lockade.

Hari­son menar att språk­kur­ser skulle behövas.

– Livet är mer än livet här i Järvi­kylä. Då räcker det inte med bara engelska.

Senare säger Pia Honka­nen, HR-chef på Fami­farm, att man har hört önskan om språkutbildning.

– Vi kollar för tillfäl­let kurser på olika nivåer med olika aktörer.

Vinh Cao Thi Anh packar sallad. Hon stude­rade till löne­räk­nare i Viet­nam innan hon flyt­tade till Finland.

SÖKES: FÖRTROENDEMAN

Fami­farm har för närva­rande ingen fört­roen­de­man inom produk­tion. Ponce och Hari­son tror att en sådan skulle vara bra att ha.

– Det finns så många utlän­nin­gar. Det vore bra om en neut­ral person skulle komma in och man kunde disku­tera med honom eller henne om det uppstår utmaningar.

Ponce tror att det finska språ­ket kan avsk­räcka even­tuella kandidater.

– Man bär ett stort ansvar och man måste känna till lagen. Det finns mycket att lära sig.

Produk­tionschef Huovi­nen säger att det inte är nödvän­digt att kunna finska. Engelska räcker till för att sköta saker.

– Vi uppmunt­rar person­alen att välja en fört­roen­de­man som vi skulle kunna göra utveckling­sar­bete med.

Huovi­nen frågar vilken typ av stöd eller rådgiv­ning arbets­ta­garna behö­ver som utländska arbets­ta­gare av en finsk arbetsgivare.

Ponce lyfter fram papper­sar­bete och uppehålls­tillstånd. Ett perma­nent uppehålls­tillstånd kräver fast anställ­ning. Det är ett tufft krav i dagens Finland.

– Det är råder alltid osäker­het om huru­vida arbe­tet fort­sät­ter, säger Ponce.

 

FAMIFARM OY

GRUNDAT 1987. Karl Groten­felt på Järvi­kylä gård grun­dade Fami­farm Oy i ett växt­hus som byggts på en ladugårds­vind på herrgården.
HEMORT Jorois. Våning­sod­ling­san­lägg­nin­gen i Juva star­tade i slutet av 2023. Försälj­nings­kon­to­ret finns i Helsingfors.
ÄGARE Huvu­dä­gare sysko­nen Caro­line Groten­felt-Fyhr (verks­täl­lande direk­tör) och Albert Groten­felt (styrel­seordfö­rande)
PRODUKTION Örter och salla­der till Finland och Estland. I produkt­sor­ti­men­tet ingår 15 olika salla­der och 35 örter.
ANTAL ANSTÄLLDA 160 varav cirka 140 perso­ner i produk­tion (inklusive underhåll)
OMSÄTTNING 23,1 miljo­ner euro (2023)

 

”En lycko­sam sak” och fostrande erfarenhet

– Jag har samma passion för arbete nu som i början, säger Phung Luong Tieu.

Viet­na­me­siska Tieu, som är strax över tret­tio, började arbeta som säsong­sar­be­tare på växt­huset bara några måna­der efter att hon hade kommit till Finland med äktenskapsvisum.

Under våren befor­dra­des Tieu till arbets­le­dare för plant­tea­met. Innan dess hade hon jobbat fem år som skiftledare.

Tieu säger att åren på Fami­farm har vuxit och förän­drat henne som person.

– Jag hade inte särs­kilt mycket arbets­liv­ser­fa­ren­het. Jag var jätteblyg.

När arbets­gi­va­ren gav mig chan­sen insåg jag att jag kunde lära mig och utvecklas och även ge mig själv en chans.

Vilka har förändrin­garna varit? Tieu funderar.

– När arbets­gi­va­ren gav mig chan­sen insåg jag att jag kunde lära mig och utvecklas och även ge mig själv en chans.

Enligt Tieu tvekar hon inte längre. Murarna har sänkts.

– Jag avance­rar till­sam­mans med före­ta­get. Jag är öppen.

ARBETSLEDAREN VET VAD ARBETSTAGAREN BEHÖVER

I Viet­nam drev Tieu en hårsa­long med sin mor. Tieu upple­ver att Fami­farm är dröm­mar­nas arbetsplats.

– Jag gillar grön­sa­ker. Det måste finnas grön­sa­ker i en viet­na­me­sisk maträtt. Järvi­kylä var en lycko­sam sak för mig.

Som arbets­le­dare inhäm­tar Tieu kuns­kap från sin bakgrund som växthusarbetare.

– Jag vill skapa en trev­lig arbets­miljö där männis­kor kan dela med sig och bli hörda. Efter­som jag var arbets­ta­gare vet jag hur man kan uppnå det.

Tieu funde­rar på vad som hjälpte henne att avancera i karriären:

– Jag är den sortens person som alltid gör saker noggrant och gör dem klart.

Enligt Tieu är mång­fald Fami­farms styrka.

– Det gör oss starka. Vi lär oss alltid något om varandra.

 

Arti­keln finns på nio språk i Tekijä-webbtidningen!