Fullt upp på Botnia Marin – ”Båtarna blir större och vi på golvet blir fler”

– Båtsä­songen börjar komma i gång och då har vi alltid bråttom, men det börjar ju nog redan tidigare på våren. Vi har haft fullt upp i två månader, berättar huvudfört­roen­deman Johnny Söder­holm när han hälsar Tekijä välkommen till fabrikshallen.

En av fem, eftersom företaget vuxit och byggt ut under den senaste tiden. Det är juni då vi besöker fabriken i Malax – och arbetet, det är i full gång.

Efter väldigt goda år för båtbranschen under och strax efter corona­pan­demin medde­lade Båtbranschens centralför­bund i våras att takten mattats av en aning i Finland.

Nyregi­stre­rin­garna av båtar minskade med nästan en tredjedel från året innan.

I Finland är runt 90 procent av de registre­rade båtarna mindre än sju fot.

På Botnia Marin tillverkar de anställda motorbåtar av modell Targa, och då rör det sig om större motorbåtar, 23 fot och uppåt.

Den största modellen i sorti­mentet för tillfället är en 46 fotare. Dessutom går de allra flesta båtarna på export. Sverige och Norge är viktiga marknader, men köpare finns över nästan hela världen.

Bland kunderna finns både privat­per­soner och myndig­heter som gräns­be­vak­nings­vä­sende och polis.

– Vi bygger allt själv. Prislappen kan lätt stiga till över en miljon, så visst finns det folk som verkar ha pengar och vet vad de vill ha, säger Söderholm.

I en av fabriks­hal­larna håller Peter Gästgivar och Malin Mäkinen på med inred­ningen till en av vad de kallar ”mindre” båtarna som tillverkas i Malax, en 32-fotare.

– Jag håller på med en så kallad svängs­kiva som kommer under stolen vid föraren, berättar Gästgivar.

Mäkinens väg till båtvarvet har gått en lite annan väg än för de flesta anställda i produktion.

– Jag har gått en utbild­ning i allmo­gebåtar, men det finns inte så många jobb där. Jag har jobbat lite på museum, men efter coronan fanns det ganska lite jobb där. Här får man ändå jobba med trä, säger Mäkinen.

Robin Hed jobbar som beslags­montör. Det betyder att  han monterar fast till  exempel handtag, trycklås och durkbeslag.

– Det är ett väldigt flexi­belt jobb. Man har en tidsplan men jag kan fritt bestämma vad jag gör idag och vad jag gör imorgon, säger Hed.

VIKTIGT ATT GE ÖVER KUNSKAP

Oskar Ström är sedan årsskiftet ny arbetars­kydds­full­mäk­tige på Botnia Marins fabrik i Malax.

– Under de tolv åren jag har jobbat här har det inte skett några allvar­li­gare olyckor, om jag kommer rätt ihåg, säger Ström.

– Arbets­gi­varen stöder nog det vi vill göra inom arbetars­kyddet, men det är vi som måste ta initia­tivet, säger Ström.

Våren präglas alltid av mycket jobb då kunderna ska sina båtar inför säsongen. Då höjs tempot på fabriks­golvet. Då ökar också riskerna för olyckor.

Det är viktigt att se till att kunskapen går vidare till den som tar över uppdraget. Då är det lättare att komma i gång med arbetet.

– Det som kanske blivit vanli­gare är sjuks­kriv­ningar på grund av psykisk ohälsa och att folk tvingas stanna hemma längre perioder, säger Ström.

Ström anser att det är viktigt att utbilda sig i sitt förtroen­deupp­drag. Han har själv avlagt grund­kursen och första fortsätt­nings­kursen i arbetars­kyddsfrågor på Murikka. I höst väntar den sista delen i kurshelheten.

– Det är viktigt att se till att kunskapen går vidare till den som tar över uppdraget. Då är det lättare att komma i gång med arbetet.

VALSAFARI OCH TAXIBÅTAR I GRÖNLAND

En liten egenhet på listan över export­län­derna är Grönland som står för ungefär fem procent. Där finns ett behov av taxibåtar.

I den nya hallen står en så kallad ”grönlandsbåt” som ska genomgå kvali­tets­kont­roll och de sista detal­jerna innan det bär av mot kyligare breddgrader.

Samti­digt håller Alija Kilic på med det sista finliret på däck. Hon tvättar fönster, drar bort små tejpbitar och väntar på semes­tern som står in för dörren.

– Jag ska resa till Bihać i Bosnien och hälsa på mina föräl­drar och släktingar, berättar hon.

I perso­nals­tyrkan på Botnia Marin är 14 natio­na­li­teter repre­sen­te­rade för tillfället, berättar Söderholm.

På företaget jobbar det av dem som har flera årtionden på nacken, men det finns också anställda som bara trivs ett tag.

– En del som tidigare jobbat på byggen har börjat här och då jobbar de ofta med inred­ningen. Man märker tydligt att det är svårare i byggbranschen nu, säger Söderholm.

Huvudfört­roen­de­mannen säger att samar­betet med arbets­gi­varen fungerar rätt bra och diskus­sions­läget är gott. Lokala avtal, som varit mycket på tapeten under den senaste tiden, hör till vardagen här.

Det handlar till exempel om ett avtal gällande lördags­jobb, där man avtalat lokalt om att lunchrasten inte dras av i lönen utan i stället har man en kaffe­paus på 20 minuter.

Man märker tydligt att det är svårare i byggbranschen nu.

– Man får lite pusha på folk och påminna om att vi har ett avtal om det här med kortare rast på lördagar, säger Söderholm.

Något som flera anställda säger att de uppskattar är flextiden som varit i bruk redan i flera år.

Blir det mycket båtliv på fritiden då? Huvudfört­roen­de­mannen Johnny Söder­holm berättar att fritiden går mera i motorcyklarnas och jänkar­bi­larnas tecken än på fly bridgen till en Targa.