"Nu om någonsin ska vi förstärka den gemensamma tron på att vi tillsammans kan försvara arbetstagarnas rättigheter trots att vi har en ytterhögerregering i landet", säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

”Vi har ett år av svikna vallöften bakom oss” – en speciell avtals­rö­relse väntar i höst

TEXT OCH FOTO ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS 

Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto säger att de politiska strej­kerna gett prov på fackets kampvilja. Höstens avtalsför­hand­lingar kommer att präglas av en hel massa nytt då regeringen velat skapa förvir­ring på arbetsmarknaden.

Det finska samhället är inte det samma som för ett år sedan, konsta­terar Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto.

Före våren 2023 hade corona­pan­demin och ett krig i Europa trots margi­nella prote­ströster mesta­dels enat det finländska folket. Efter det har Petteri Orpos höger­re­ge­ring målat upp gränser och ökat polari­se­ringen i Finland.

– Före riksdags­valet var samhället rätt så enat. Sedan bröts harmonin. Nu har vi ett år av svikna vallöften bakom oss, säger Aalto.

Omfat­tande nedskär­ningar i den sociala trygg­heten och flera lagpaket som gör det svårare för arbets­ta­gare talar ett tydligt språk om på vilken sida regeringen står.

Regerin­gens politik är orättvis och därför har facket också motsatt sig regerin­gens åtgärder.

Regeringen, bestående av samlings­par­tiet, sannfin­län­darna, Sfp och KD erbjuder morötter till företag och de välbär­gade medan arbets­ta­garna och de mindre bemed­lade får nöja sig med piskan.

– Regeringen gör det svårare att leva för dem som har det sämre ställt. Regerin­gens politik är orättvis och därför har facket motsatt sig regerin­gens åtgärder.

REGERINGEN VILL INTE FÖRHANDLA 

Industri­facket har sedan hösten 2023 tillsam­mans med FFC-förbunden protes­terat mot regerin­gens politik genom utmarscher och strejker.

Den senaste strejken varade i fyra veckor och stannade upp arbetet på ett antal storin­dustrier och stoppade exporten och importen.

Regeringen medde­lade då att det inte var aktuellt med förhand­lingar så länge som strejker pågick. Därför blåst de FFC-anslutna facken av strejken den 8 april.

Regerin­gens ord och handlingar går inte ihop.

Efter det har diskus­sioner mellan regeringen Orpo-Purra och FFC ägt rum men enligt Aalto kan man inte precis tala om förhandlingar.

– Vi har disku­terat, men inte är det frågan om förhand­lingar. Våra åsikter ligger långt ifrån varandra. Regerin­gens ord och handlingar går inte ihop, säger Aalto.

Närings­livet har tagit emot strejks­mällen i miljardklass och inte uppmanat regeringen att ändra på sin politik som gör verklighet av närings­li­vets mål.

– Vi står emot landets regering som har riksda­gens förtroende. De har makten att driva på de här lagarna trots motståndet, säger Aalto.

FFC-förbun­dens stridsåt­gärder var tunga, men bredden skulle ha kunnat vara större på arbetstagarsidan.

– Det är synd att alla fackfö­re­ningar inte har deltagit i stridsåt­gär­derna trots att regerin­gens politik slår mot alla arbets­ta­gare, säger Aalto.

GIVIT PROV PÅ KAMPVILJA 

De politiska stridsåt­gär­derna har lett till att strål­kas­tarl­juset ligger på regerin­gens nedskär­ningar så att varje person som ens lite följer med vad som händer i samhället nu vet vad som pågår.

– Vi har inte strejkat i onödan. Medbor­garna har visat sitt stöd för stridsåt­gär­derna när de sett hur orätt­visa politiska beslut som regeringen i det här landet gått in för.

Det handlar också om en kamp som pågår länge.

– Regeringen är tvungen att fundera över hurdana lagförslag den kommer med under följande tre år då vi tillsam­mans med den övriga fackfö­re­nings­rö­relsen visat att vi kan ställa till med omfat­tande stridsåtgärder.

Jag är stolt över våra medlemmar.

Protes­terna mot regeringen har också fört med sig nya medlemmar i facken. Aalto tror att rörelsen blivit mer enig under det senaste året.

– FFC-förbunden har varit med på bred front och Industri­fac­kets medlemmar har burit sitt strå till stacken. Jag är stolt över våra medlemmar, säger Aalto.

Tack vare att fältet aktive­rats så har också samhällsfrågor seglat upp på dagord­ningen vid kaffe­bordet på arbetsplatserna.

– De politiska diskus­sio­nerna har på sätt och vis gjort en comeback till arbetsplat­serna. Det är bra att disku­tera sådana här frågor även i fortsätt­ningen eftersom vi vet att det politiska minnet är väldigt kort.

LÅNGVARIGA EFFEKTER

På arbets­mark­naden regerin­gens begräns­ningar i strejk­rätten och införandet av lokala avtal i icke-organi­se­rade företag stora förändringar.

– Det är känne­teck­nande för ett demokra­tiskt samhälle att man kan kriti­sera regerin­gens politik även genom stridsåt­gärder. Nu håller regeringen på med att begränsa rätten till politiska strejker, säger Aalto.

Om de lokala avtalen, i den form som regeringen nu föreslår, sprids till allt fler arbetsplatser leder det i det långa loppet till att de allmän­bin­dande kollek­ti­vav­talen blir hotade eftersom företagen inte längre kommer att ha motiva­tion till att organi­sera sig i arbetsgivarförbund.

Man borde blicka framåt till hur det kommer att se ut om fem eller tio år.

Ett kollek­ti­vavtal är allmän­bin­dande om mer än hälften av de anställda inom avtalsbranschen arbetar i företag som organi­serat sig i arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tionen som är avtalspart.

– Om företagen lämnar sina förbund så har vi snart inte längre allmän­bin­dande kollektivavtal.

Förändrin­garna på system­nivå kan gå långsamt, så det lönar sig inte att tro att allt kommer i fortsätt­ningen att vara likadant som idag.

– Man borde blicka framåt till hur det kommer att se ut om fem eller tio år. Förändrin­garna syns nödvän­digtvis inte genast i vardagen.

NYA FRÅGOR I FÖRHANDLINGSBORDEN 

Följande avtals­rö­relse och hösten förhand­lingar kommer att bli en utmaning.

Regeringen fattade i förhand­lin­garna om budget­ra­marna beslutet om att höja momsen med 1,5 procen­ten­heter. Det här i kombi­na­tion med infla­tion­strycket som märks av i höjda priser i butiken skapar ett tryck inför följande kollek­ti­vav­talsför­hand­lingar och speciellt löneförhöjningarna.

Förutom frågor som gäller arbets­ta­garnas köpkraft kommer flera sådana frågor som vanligtvis inte utgjort en del av avtalsför­hand­lin­garna att göra entré i kollektivavtalsförhandlingarna.

Det handlar till exempel om omställ­ningss­kyddet där regeringen Orpo gått fram med saxen.

På hösten får vi veta hur regerin­gens lagändringar verkar i förhandlingsborden.

Därför finns det ett tryck på att få in mer omfat­tande skriv­ningar angående omställ­ningss­kyddet i kollektivavtalen.

– Den här typen av frågor har vi inte tidigare förhandlat om då vi haft det kollek­tiva systemet som skydd, säger Aalto.

I det här skedet är det ändå svårt att säga vad avtals­rö­relsen kommer att föra med sig.

– Vårt mål är att förhand­lin­garna forts­krider i god ordning. På hösten får vi veta hur regerin­gens lagändringar verkar i förhandlingsborden.

Ett tecken på en kanske nyfunnen aktivitet är de drygt 500 kollek­ti­vav­tal­si­ni­tiativ som Industri­fac­kets olika fackav­del­ningar tagit fram inför förhandlingarna.

– Nu om någonsin ska vi förstärka den gemen­samma tron på att vi tillsam­mans kan försvara arbets­ta­garnas rättig­heter trots att vi har en ytter­hö­ger­re­ge­ring i landet, säger Aalto.

Läs mer: Industri­fac­kets Riku Aalto om begrän­sandet av strejk­rätten: Närings­livet åtnjuter regerin­gens specialskydd