"Nu om någonsin ska vi förstärka den gemensamma tron på att vi tillsammans kan försvara arbetstagarnas rättigheter trots att vi har en ytterhögerregering i landet", säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

”Vi har ett år av svikna vallöf­ten bakom oss” – en speciell avtals­rö­relse väntar i höst

TEXT OCH FOTO ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS 

Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto säger att de poli­tiska strej­kerna gett prov på fackets kamp­vilja. Höstens avtalsför­hand­lin­gar kommer att präglas av en hel massa nytt då rege­rin­gen velat skapa förvir­ring på arbetsmarknaden.

Det finska samhäl­let är inte det samma som för ett år sedan, kons­ta­te­rar Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto.

Före våren 2023 hade coro­na­pan­de­min och ett krig i Europa trots margi­nella prote­strös­ter mesta­dels enat det finländska folket. Efter det har Petteri Orpos höger­re­ge­ring målat upp grän­ser och ökat pola­ri­se­rin­gen i Finland.

– Före riks­dags­va­let var samhäl­let rätt så enat. Sedan bröts harmo­nin. Nu har vi ett år av svikna vallöf­ten bakom oss, säger Aalto.

Omfat­tande neds­kär­nin­gar i den sociala trygg­he­ten och flera lagpa­ket som gör det svårare för arbets­ta­gare talar ett tydligt språk om på vilken sida rege­rin­gen står.

Rege­rin­gens poli­tik är orätt­vis och därför har facket också motsatt sig rege­rin­gens åtgärder.

Rege­rin­gen, bestående av samlings­par­tiet, sann­fin­län­darna, Sfp och KD erbju­der moröt­ter till före­tag och de välbär­gade medan arbets­ta­garna och de mindre bemed­lade får nöja sig med piskan.

– Rege­rin­gen gör det svårare att leva för dem som har det sämre ställt. Rege­rin­gens poli­tik är orätt­vis och därför har facket motsatt sig rege­rin­gens åtgärder.

REGERINGEN VILL INTE FÖRHANDLA 

Industri­fac­ket har sedan hösten 2023 till­sam­mans med FFC-förbun­den protes­te­rat mot rege­rin­gens poli­tik genom utmarscher och strejker.

Den senaste strej­ken varade i fyra veckor och stan­nade upp arbe­tet på ett antal storin­dustrier och stop­pade expor­ten och importen.

Rege­rin­gen medde­lade då att det inte var aktuellt med förhand­lin­gar så länge som strej­ker pågick. Därför blåst de FFC-anslutna facken av strej­ken den 8 april.

Rege­rin­gens ord och hand­lin­gar går inte ihop.

Efter det har diskus­sio­ner mellan rege­rin­gen Orpo-Purra och FFC ägt rum men enligt Aalto kan man inte precis tala om förhandlingar.

– Vi har disku­te­rat, men inte är det frågan om förhand­lin­gar. Våra åsik­ter ligger långt ifrån varan­dra. Rege­rin­gens ord och hand­lin­gar går inte ihop, säger Aalto.

Närings­li­vet har tagit emot strejks­mäl­len i miljardklass och inte uppma­nat rege­rin­gen att ändra på sin poli­tik som gör verklig­het av närings­li­vets mål.

– Vi står emot landets rege­ring som har riks­da­gens fört­roende. De har makten att driva på de här lagarna trots motstån­det, säger Aalto.

FFC-förbun­dens stridsåt­gär­der var tunga, men bred­den skulle ha kunnat vara större på arbetstagarsidan.

– Det är synd att alla fackfö­re­nin­gar inte har delta­git i stridsåt­gär­derna trots att rege­rin­gens poli­tik slår mot alla arbets­ta­gare, säger Aalto.

GIVIT PROV PÅ KAMPVILJA 

De poli­tiska stridsåt­gär­derna har lett till att strål­kas­tarl­juset ligger på rege­rin­gens neds­kär­nin­gar så att varje person som ens lite följer med vad som händer i samhäl­let nu vet vad som pågår.

– Vi har inte strej­kat i onödan. Medbor­garna har visat sitt stöd för stridsåt­gär­derna när de sett hur orätt­visa poli­tiska beslut som rege­rin­gen i det här landet gått in för.

Det hand­lar också om en kamp som pågår länge.

– Rege­rin­gen är tvun­gen att fundera över hurdana lagförs­lag den kommer med under följande tre år då vi till­sam­mans med den övriga fackfö­re­nings­rö­rel­sen visat att vi kan ställa till med omfat­tande stridsåtgärder.

Jag är stolt över våra medlemmar.

Protes­terna mot rege­rin­gen har också fört med sig nya medlem­mar i facken. Aalto tror att rörel­sen blivit mer enig under det senaste året.

– FFC-förbun­den har varit med på bred front och Industri­fac­kets medlem­mar har burit sitt strå till stac­ken. Jag är stolt över våra medlem­mar, säger Aalto.

Tack vare att fältet akti­ve­rats så har också samhällsfrå­gor seglat upp på dagord­nin­gen vid kaffe­bor­det på arbetsplatserna.

– De poli­tiska diskus­sio­nerna har på sätt och vis gjort en come­back till arbetsplat­serna. Det är bra att disku­tera sådana här frågor även i fort­sätt­nin­gen efter­som vi vet att det poli­tiska minnet är väldigt kort.

LÅNGVARIGA EFFEKTER

På arbets­mark­na­den rege­rin­gens begräns­nin­gar i strejk­rät­ten och infö­ran­det av lokala avtal i icke-orga­ni­se­rade före­tag stora förändringar.

– Det är känne­teck­nande för ett demo­kra­tiskt samhälle att man kan kriti­sera rege­rin­gens poli­tik även genom stridsåt­gär­der. Nu håller rege­rin­gen på med att begränsa rätten till poli­tiska strej­ker, säger Aalto.

Om de lokala avta­len, i den form som rege­rin­gen nu föreslår, sprids till allt fler arbetsplat­ser leder det i det långa loppet till att de allmän­bin­dande kollek­ti­vav­ta­len blir hotade efter­som före­ta­gen inte längre kommer att ha moti­va­tion till att orga­ni­sera sig i arbetsgivarförbund.

Man borde blicka framåt till hur det kommer att se ut om fem eller tio år.

Ett kollek­ti­vav­tal är allmän­bin­dande om mer än hälf­ten av de anställda inom avtalsbranschen arbe­tar i före­tag som orga­ni­se­rat sig i arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nen som är avtalspart.

– Om före­ta­gen lämnar sina förbund så har vi snart inte längre allmän­bin­dande kollektivavtal.

Förändrin­garna på system­nivå kan gå lång­samt, så det lönar sig inte att tro att allt kommer i fort­sätt­nin­gen att vara lika­dant som idag.

– Man borde blicka framåt till hur det kommer att se ut om fem eller tio år. Förändrin­garna syns nödvän­digt­vis inte genast i vardagen.

NYA FRÅGOR I FÖRHANDLINGSBORDEN 

Följande avtals­rö­relse och hösten förhand­lin­gar kommer att bli en utmaning.

Rege­rin­gen fattade i förhand­lin­garna om budget­ra­marna beslu­tet om att höja momsen med 1,5 procen­ten­he­ter. Det här i kombi­na­tion med infla­tion­stryc­ket som märks av i höjda priser i buti­ken skapar ett tryck inför följande kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­gar och speciellt löneförhöjningarna.

Föru­tom frågor som gäller arbets­ta­gar­nas köpkraft kommer flera sådana frågor som vanligt­vis inte utgjort en del av avtalsför­hand­lin­garna att göra entré i kollektivavtalsförhandlingarna.

Det hand­lar till exem­pel om omställ­ningss­kyd­det där rege­rin­gen Orpo gått fram med saxen.

På hösten får vi veta hur rege­rin­gens lagändrin­gar verkar i förhandlingsborden.

Därför finns det ett tryck på att få in mer omfat­tande skriv­nin­gar angående omställ­ningss­kyd­det i kollektivavtalen.

– Den här typen av frågor har vi inte tidi­gare förhand­lat om då vi haft det kollek­tiva syste­met som skydd, säger Aalto.

I det här skedet är det ändå svårt att säga vad avtals­rö­rel­sen kommer att föra med sig.

– Vårt mål är att förhand­lin­garna forts­kri­der i god ordning. På hösten får vi veta hur rege­rin­gens lagändrin­gar verkar i förhandlingsborden.

Ett tecken på en kanske nyfun­nen akti­vi­tet är de drygt 500 kollek­ti­vav­tal­si­ni­tia­tiv som Industri­fac­kets olika fackav­del­nin­gar tagit fram inför förhandlingarna.

– Nu om någon­sin ska vi förs­tärka den gemen­samma tron på att vi till­sam­mans kan förs­vara arbets­ta­gar­nas rättig­he­ter trots att vi har en ytter­hö­ger­re­ge­ring i landet, säger Aalto.

Läs mer: Industri­fac­kets Riku Aalto om begrän­san­det av strejk­rät­ten: Närings­li­vet åtnju­ter rege­rin­gens specialskydd