Fackföreningarnas gemensamma STOPnu-demonstration i Helsingfors 1.2.2024.

Forskare: Då förtroendet är kört i botten blir det svårt att reparera

15.3.2024

TEXT MIKKO NIKULA
FOTO PEKKA ELOMAA
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Det råder stor förtroen­de­brist mel­lan Pet­teri Orpos regering och fack­fören­ingsrörelsen. Det kan bli svårt att hit­ta en väg ut från sit­u­a­tio­nen som orsakat stre­jkvå­gen då det inte verkar finnas någon poli­tisk vil­ja till det, anser Mikko Majan­der och Har­ri Melin.

– Förtroen­det är en grundläg­gande värder­ing i vårt samhälle och förtroende har ock­så utgjort en grund­sten i de nordiska län­der­nas framgång, säger Mikko Majan­der, docent i poli­tisk his­to­ria. Majan­der arbe­tar som forskare på tankesmed­jan Mag­ma.

Det ömse­sidi­ga förtroen­det har körts i bot­ten och vi står inför någon typa av bryt­punkt, anser Har­ri Melin, emer­i­tus­pro­fes­sor i soci­olo­gi vid Tam­mer­fors uni­ver­sitet. Det kan bli svårt att repar­era och åter­byg­ga förtroen­det som engång för­brukats.

– Det kom­mer att bli smärt­samt att byg­ga nytt i en ny tid. För tillfäl­let ser jag inga teck­en på något sådant. Ingen tar det förs­ta steget. Jag är anin­gen rädd för vad det här kom­mer att leda till, säger Melin.

INGET FÖRTROENDE UTAN RESPEKT

Melin lyfter fram en tydlig orsak till bris­ten på förtroende på arbets­mark­naden.

– Det verkar som om respek­ten lyser med sin från­varo för tillfäl­let. Respekt är ett vik­tigt ele­ment i byg­gan­det av förtroende.

Bris­ten på respekt kom­mer fram i sät­tet som regerin­gen och arbets­gi­var­na förhåller sig till fack­et. Flera utspel om fack­fören­ingsrörelsen har var­it iögon­fal­lande övermodiga.t

“Det verkar som om respek­ten lyser med sin från­varo för tillfäl­let. Respekt är ett vik­tigt ele­ment i byg­gan­det av förtroende”, säger Har­ri Melin, emer­i­tus­pro­fes­sor i soci­olo­gi vid Tam­mer­fors uni­ver­sitet.  LEHTIKUVA / MARTTI KAINULAINEN

Bakom atti­ty­dän­drin­gen på arbets­gi­var­si­dan finns flera sak­er: för det förs­ta har det skett en gen­er­a­tionsväxling i arbets­gi­var­bor­gen och för det andra har det skett en ide­ol­o­gisk förän­dring.

– Där finns nya chefer som fått en annor­lun­da utbild­ning. Ett nylib­er­al­is­tiskt ekonomiskt tänk verkar vara starkt. Tanken är att stat­en ska vara så lite som möjligt och det vik­ti­gaste är före­ta­gen kan göra goda resul­tat och belö­na ägar­na.

Kän­neteck­nande för ett nylib­er­alt tankesätt är en upp­fat­tning om de förträf­fligheten i en så kallad ”trickle-down”-effekt i ekonomin där min­dre bemed­lade gyn­nas ekonomiskt av att för­mö­gen­heten och inkom­ster­na bland de rikaste ökar.

Det är frå­gan om en teori som stött på en hel del kri­tik både inom den akademiska världen som i mer vardagli­ga iak­t­tagelser av samhällen som prä­glas av enor­ma och ofta växande inkom­st­skill­nad­er.

Jag är anin­gen rädd för vad det här kom­mer att leda till

Före­tagsledar­nas världs­bild for­mas ock­så av att verk­samhetsmiljön för före­ta­gen har förän­drats en hel del jäm­fört med bara några tio­tals år sedan då den fin­s­ka ekonomin byg­gde star­ka och framgångsri­ka före­tag inom skogs- och met­allindus­trin. Före­tagsvärlden har bliv­it allt mer glob­al.

– Man tänker inte län­gre på ”hem­boet” när målet är att klara sig på den amerikan­s­ka eller kine­siska mark­naden. Fin­land är bara ett litet per­ifert mark­nad­som­råde, säger Melin.

Majan­der anser att det ock­så mer allmänt har skett ett poli­tiskt skifte högerut. Inom sam­lingspar­ti­et, som tra­di­tionellt haft en social­lib­er­al falang som till exem­pel talat för utbild­ning, har nu de mark­nad­sori­en­ter­ade poli­tik­er­na övertaget.

– Dessu­tom har san­n­fin­län­dar­na kört om sam­lingspar­ti­et och lig­ger nu län­gre högerut, säger Majan­der.

Till och med regerin­gen Juha Sip­ilä ville att samtli­ga parter god­kän­ner konkur­ren­skraft­sav­talet, eller ”kiky”, men nu kör regerin­gen igenom sin poli­tik med hjälp av en liten majoritet i riks­da­gen.

Majan­der anser att den pågående kon­flik­ten är en följ av att samhäl­let frag­menter­ats, det vill säga det finns allt fler gräns­dragningar mel­lan grup­per.

– Under pres­i­dent­valet talades det myck­et om den goda andan och hur kor­rekt kan­di­da­ter­na beted­de sig när de berömde varan­dra. Sam­tidigt påg­ick ändå mot­sät­tningar på arbets­mark­naden och den här gån­gen var regerin­gen en part när den gått in för att direkt ta arbets­gi­var­nas sida.

Majan­der gör en jäm­förelse med 1990-talets dju­pa reces­sion. Då steg Fin­land upp ur en bety­dligt dju­pare ekonomisk svac­ka än den som vi befinner oss nu i genom en bred koali­tion­sregering som lyck­ades få fack­et bakom sin ekonomiska poli­tik. För tillfäl­let finns inte någon motsvarande mod­ell på bor­det.

– Till och med regerin­gen Juha Sip­ilä ville att samtli­ga parter god­kän­ner konkur­ren­skraft­sav­talet, eller ”kiky”, men nu kör regerin­gen igenom sin poli­tik med hjälp av en liten majoritet i riks­da­gen.

“Man vill förän­dra Fin­land så myck­et att det inte län­gre finns en väg till­ba­ka”, kon­stat­er­ar Mikko Majan­der om regerin­gens poli­tik. LEHTIKUVA / MARTTI KAINULAINEN

Melin tror inte att förtroen­de­bris­ten på arbets­mark­naden åtmin­stone på kort sikt påverkar den allmän­na nivån på förtroen­det i samhäl­let.

– Sto­ra förän­dringar i kul­turen sker ofta snabbt och de kom­mer fram smy­gande, men visst har vi förtroende kvar i Fin­land. Det är främst så kallade hår­da insti­tu­tion­er som polisen och försvaret som njuter av ett högt förtroende bland folket.

Man går åt förtroen­det till medier­na, uni­ver­siteten, veten­skaplig forskn­ing och rättsväsendet.

Han påpekar ändå att regeringspar­ti­et san­n­fin­län­dar­nas sätt att göra poli­tik tär på det förtroende som män­niskor har till insti­tu­tion­er.

– De verkar på ett lik­nande sätt som Don­ald Trump eller höger­pop­ulis­tiska rörelser i Europa. Man går åt förtroen­det till medier­na, uni­ver­siteten, veten­skaplig forskn­ing och rättsväsendet.

VILL DE FÖRÄNDRA FINLAND FÖR GOTT?

Vad bor­de göras för att nå en lös­ning på den pågående sit­u­a­tio­nen. Fin­lands näringsliv EK kan möjligtvis påver­ka regerin­gen men Melin tror inte att så kom­mer att ske.

– Arbets­gi­var­na gömde sig länge bakom regerin­gens rygg och var allde­les tys­ta trots att det var solk­lart att skrivningar­na i regering­spro­gram­met gäl­lande arbets­mark­naden var ett i ett med deras önskemål.

– Sedan ökade tryck­et och arbets­gi­var­na kom fram och gav regerin­gen sitt ful­la stöd. Jag tror inte att Pet­teri Orpo är vil­lig att bör­ja med att öpp­na knu­tar och byg­ga upp ett nytt förtroende.

Det mest oroväckande är ändå det att allt arbete som arbets­gi­var­na och arbet­sta­gar­na till­sam­mans gjort för att utveck­la arbet­slivet på lång sikt läg­gs på is på grund av grälet.

– Det enda egentli­ga noll­summe­spelet i arbet­slivet är löne­förhan­dlin­gar­na, anser jag. I övrigt finns det alltid chanser till win-win.

Priset som beta­las för i förhål­lande rätt små resul­tat är väldigt högt.

Majan­der anser att framtid­sut­sik­ter­na är hölj­da i dunkel. Regerin­gen erb­jud­er sina åtgärder som ett svar på de sto­ra utmaningar­na för ekonomin. Det hand­lar om en sned ålder­sstruk­tur i befolkn­ingspyra­mi­den och bris­ten på arbet­skraft.

– Fin­lands läge är en svår ekva­tion, ingen nekar till det. Regerin­gens åtgärder påverkar ändå ekonomin endast mar­gin­ellt och man kan ifrå­gasät­ta uträkningar­na. Priset som beta­las för i förhål­lande rätt små resul­tat är väldigt högt.

Men det kanske inte är resul­tat­en som är huvud­sak­en, fun­der­ar Majan­der och påmin­ner om att den kon­ser­v­a­ti­va pre­miär­min­is­tern Mar­garet Thatch­er knäck­te fack­et genom hår­da åtgärder i Storbri­tan­nien på 1980-talet. När Tony Blairs nya labour tog över mak­ten 1997 gick han inte in för att föra Storbri­tan­nien till en tid före Thatch­er-eran.

– Det kan hän­da att det i bak­grun­den finns en lik­nande logik. Man vill förän­dra Fin­land så myck­et att det inte län­gre finns en väg till­ba­ka. Björn Wahlroos sa en gång i en inter­vju att det krävs en hård krasch för att sys­temet ska förän­dras.