Forskare: Då förtroendet är kört i botten blir det svårt att reparera

– Förtroendet är en grund­läg­gande värde­ring i vårt samhälle och förtroende har också utgjort en grundsten i de nordiska ländernas framgång, säger Mikko Majander, docent i politisk historia. Majander arbetar som forskare på tankes­medjan Magma.

Det ömsesi­diga förtroendet har körts i botten och vi står inför någon typa av brytpunkt, anser Harri Melin, emeri­tus­pro­fessor i socio­logi vid Tammer­fors univer­sitet. Det kan bli svårt att reparera och återbygga förtroendet som engång förbrukats.

– Det kommer att bli smärt­samt att bygga nytt i en ny tid. För tillfället ser jag inga tecken på något sådant. Ingen tar det första steget. Jag är aningen rädd för vad det här kommer att leda till, säger Melin.

INGET FÖRTROENDE UTAN RESPEKT

Melin lyfter fram en tydlig orsak till bristen på förtroende på arbetsmarknaden.

– Det verkar som om respekten lyser med sin frånvaro för tillfället. Respekt är ett viktigt element i byggandet av förtroende.

Bristen på respekt kommer fram i sättet som regeringen och arbets­gi­varna förhåller sig till facket. Flera utspel om fackfö­re­nings­rö­relsen har varit iögon­fal­lande övermodiga.t

Bakom attity­dändringen på arbets­gi­var­sidan finns flera saker: för det första har det skett en genera­tions­väx­ling i arbets­gi­var­borgen och för det andra har det skett en ideolo­gisk förändring.

– Där finns nya chefer som fått en annor­lunda utbild­ning. Ett nylibe­ra­lis­tiskt ekono­miskt tänk verkar vara starkt. Tanken är att staten ska vara så lite som möjligt och det vikti­gaste är företagen kan göra goda resultat och belöna ägarna.

Känne­teck­nande för ett nylibe­ralt tanke­sätt är en uppfatt­ning om de förträfflig­heten i en så kallad ”trickle-down”-effekt i ekonomin där mindre bemed­lade gynnas ekono­miskt av att förmö­gen­heten och inkoms­terna bland de rikaste ökar.

Det är frågan om en teori som stött på en hel del kritik både inom den akade­miska världen som i mer vardagliga iaktta­gelser av samhällen som präglas av enorma och ofta växande inkomstskillnader.

Jag är aningen rädd för vad det här kommer att leda till

Företags­le­darnas världs­bild formas också av att verksam­hets­miljön för företagen har förän­drats en hel del jämfört med bara några tiotals år sedan då den finska ekonomin byggde starka och framgångs­rika företag inom skogs- och metal­lin­dustrin. Företags­världen har blivit allt mer global.

– Man tänker inte längre på ”hemboet” när målet är att klara sig på den ameri­kanska eller kinesiska marknaden. Finland är bara ett litet perifert marknad­sområde, säger Melin.

Majander anser att det också mer allmänt har skett ett politiskt skifte högerut. Inom samlings­par­tiet, som tradi­tio­nellt haft en social­li­beral falang som till exempel talat för utbild­ning, har nu de marknad­so­rien­te­rade politi­kerna övertaget.

– Dessutom har sannfin­län­darna kört om samlings­par­tiet och ligger nu längre högerut, säger Majander.

Till och med regeringen Juha Sipilä ville att samtliga parter godkänner konkur­rens­kraft­sav­talet, eller ”kiky”, men nu kör regeringen igenom sin politik med hjälp av en liten majoritet i riksdagen.

Majander anser att den pågående konflikten är en följ av att samhället fragmen­te­rats, det vill säga det finns allt fler gräns­drag­ningar mellan grupper.

– Under presi­dent­valet talades det mycket om den goda andan och hur korrekt kandi­da­terna betedde sig när de berömde varandra. Samti­digt pågick ändå motsätt­ningar på arbets­mark­naden och den här gången var regeringen en part när den gått in för att direkt ta arbets­gi­varnas sida.

Majander gör en jämfö­relse med 1990-talets djupa reces­sion. Då steg Finland upp ur en betyd­ligt djupare ekono­misk svacka än den som vi befinner oss nu i genom en bred koali­tions­re­ge­ring som lyckades få facket bakom sin ekono­miska politik. För tillfället finns inte någon motsva­rande modell på bordet.

– Till och med regeringen Juha Sipilä ville att samtliga parter godkänner konkur­rens­kraft­sav­talet, eller ”kiky”, men nu kör regeringen igenom sin politik med hjälp av en liten majoritet i riksdagen.

Melin tror inte att förtroen­de­bristen på arbets­mark­naden åtmins­tone på kort sikt påverkar den allmänna nivån på förtroendet i samhället.

– Stora förändringar i kulturen sker ofta snabbt och de kommer fram smygande, men visst har vi förtroende kvar i Finland. Det är främst så kallade hårda insti­tu­tioner som polisen och försvaret som njuter av ett högt förtroende bland folket.

Man går åt förtroendet till medierna, univer­si­teten, vetens­kaplig forsk­ning och rättsväsendet.

Han påpekar ändå att regerings­par­tiet sannfin­län­darnas sätt att göra politik tär på det förtroende som människor har till institutioner.

– De verkar på ett liknande sätt som Donald Trump eller höger­po­pu­lis­tiska rörelser i Europa. Man går åt förtroendet till medierna, univer­si­teten, vetens­kaplig forsk­ning och rättsväsendet.

VILL DE FÖRÄNDRA FINLAND FÖR GOTT?

Vad borde göras för att nå en lösning på den pågående situa­tionen. Finlands näringsliv EK kan möjligtvis påverka regeringen men Melin tror inte att så kommer att ske.

– Arbets­gi­varna gömde sig länge bakom regerin­gens rygg och var alldeles tysta trots att det var solklart att skriv­nin­garna i regerings­pro­grammet gällande arbets­mark­naden var ett i ett med deras önskemål.

– Sedan ökade trycket och arbets­gi­varna kom fram och gav regeringen sitt fulla stöd. Jag tror inte att Petteri Orpo är villig att börja med att öppna knutar och bygga upp ett nytt förtroende.

Det mest oroväc­kande är ändå det att allt arbete som arbets­gi­varna och arbets­ta­garna tillsam­mans gjort för att utveckla arbets­livet på lång sikt läggs på is på grund av grälet.

– Det enda egent­liga nollsum­mes­pelet i arbets­livet är löneför­hand­lin­garna, anser jag. I övrigt finns det alltid chanser till win-win.

Priset som betalas för i förhål­lande rätt små resultat är väldigt högt.

Majander anser att framtid­sut­sik­terna är höljda i dunkel. Regeringen erbjuder sina åtgärder som ett svar på de stora utmanin­garna för ekonomin. Det handlar om en sned ålders­struktur i befolk­nings­py­ra­miden och bristen på arbetskraft.

– Finlands läge är en svår ekvation, ingen nekar till det. Regerin­gens åtgärder påverkar ändå ekonomin endast margi­nellt och man kan ifråga­sätta uträk­nin­garna. Priset som betalas för i förhål­lande rätt små resultat är väldigt högt.

Men det kanske inte är resul­taten som är huvud­saken, funderar Majander och påminner om att den konser­va­tiva premiär­mi­nis­tern Margaret Thatcher knäckte facket genom hårda åtgärder i Storbri­tan­nien på 1980-talet. När Tony Blairs nya labour tog över makten 1997 gick han inte in för att föra Storbri­tan­nien till en tid före Thatcher-eran.

– Det kan hända att det i bakgrunden finns en liknande logik. Man vill förändra Finland så mycket att det inte längre finns en väg tillbaka. Björn Wahlroos sa en gång i en intervju att det krävs en hård krasch för att systemet ska förändras.