Bastut­rend i USA håller jobben kvar i Hangö

Höstvinden blåser hårt från havet på och söker sig under rocken. Det är vid sådan här tillfällen det skulle smaka med bastu, men nu är det inte riktigt läge för det.

Vice huvudfört­roen­deman Eeva Kärkkäinen och arbetars­kydds­full­mäk­tige Eija Lehtola tillsam­mans med fabrikschef Ben Jansson visar Tekijä runt på fabriken.

Här på Tulludden i Hangö har det tillver­kats bastuugnar under flera olika namn genom åren. Det som kanske är bekan­tast är Helo.

Även mer bildligt blåser det nya vindar i Hangö. I somras fick företaget en ny ägare då den ameri­kanska välmåen­de­koncernen Watkins Wellness tog över.

Det är frågan om ett dotter­bolag till den ameri­kanska tillverk­nings­jätten Masco.

Kärkkäinen började på dåvarande Helo redan 1987 och Lehtola har också drygt 10 år bakom sig i huset. Fabrikschef Jansson är däremot rätt ny och har varit ett år i bastubranschen efter att ha jobbat för andra i Västny­land verksamma industribolag.

– Det ser bättre ut nu än på länge, konsta­terar Björn Gustavsson där han lägger ihop en vedeldad bastuugn av märket Kastor. Han beskriver sig som en allt-i-allo på företaget där han jobbat i 23 år.

Det ser bättre ut än på länge

Enligt ledningen ska inte fabriken i Hangö vara hotad på grund av ägarbytet. Tvärtom så satsas det på fabriken.

En ny värmean­lägg­ning som drivs med pellets byggs på området. När den står klar ska fabriken inte behöva använda sig av olja för uppvärmning.

Finlän­darna älskar sin bastu, men ganska få aggregat som monteras här stannar i landet utan majori­teten går på export ”till alla världens hörn”, heter det här.

– Ibland undrar man nog att vad i hela världen gör de med en bastu där det är så varmt, säger Lehtola som jobbar för det mesta i lagret och skickar produkter ut i världen.

Ryssland­sex­porten som hade uppsving i 2000-talets början har försvunnit från paletten på grund av landets angrepp mot Ukraina, men ersatts av andra marknader, intygar Ben Jansson.

– Det var mest vedugnar som gick åt där så visst måste man säga att det som ersatt Ryssland­sex­porten kommer från andra segment.

Nu väntar företaget tillväxt speciellt i USA där något av en bastu­boom pågått redan en tid. Företaget har också en fabrik i Minne­sota, som utgör en del av ”bastubältet” vid de stora sjöarna i USA, där det bor många ameri­kaner med finskt ursprung.

Det är välmåen­det­renden företaget önskar segla på.

Dessutom fick bastu­ba­dandet ytter­li­gare inter­na­tio­nellt erkän­nande då bastu­kul­turen togs upp på Unescos lista över mänsklig­he­tens kultu­rarv för tre år sedan.

Trenderna styr även i bastubranschen. Färgs­kalan har gått alltmer mot svart och krom och de röda och gröna bastuaggre­gaten blir hela tiden mer sällsynta.

I Hangö tillverkas också styrcent­raler för bastuaggt­re­gaten. De har sakte­ligen ökat i popula­ritet, men någon enorm försälj­ning­succé kan man inte kalla dem.

– Det verkar ändå som om folk gillar det där med att själv lägga på bastun när de vill bada, säger Jansson. Dessutom blir olika mobil­lös­ningar vanligare.

DE ALLRA FLESTA HÖR TILL FACKET

I produk­tion jobbar i nuläget knappt 20 anställda. Det är en omfat­tande nedgång från det som vice huvudfört­roen­deman Eeva Kärkkäinen kallar ”de galna åren” på 1990-talet då antalet anställda låg en bra bit över hundra.

– Vi hade en annan enhet i Hangö Norra. Där jobbade man i två skift med att tillverka ångaggregat, berättar Kärkkäinen.

Idag är det dagss­kifte mellan klockan sju och halv fyra som gäller.

Vid det som kallas ”vägglinjen” håller Satu Hedback och Heidi Henriksson till. Det är här man lägger av de i regel minde elekt­riska bastuaggre­gaten som man fäster i väggen. Tillsam­mans har de långt över 40 år bakom sig på jobbet.

Samman­lagt blir det ett femtiotal bastuugnar per dag, uppskattar hon.

– Jag vet inte om det beror på ägarbytet, men jag har märkt att det nu kommer mycket de här ameri­kanska bastuug­narna, säger Hedback medan hon monterar ett bastuaggregat. Samman­lagt blir det ett femtiotal per dag, uppskattar hon.

Föres­krif­terna gällande elsäker­heten i USA är ett kapitel för sig. Bland annat ska det finnas ett särskilt skydd för värmemotståndet.

De som jobbar i produk­tion har genom åren fått vänja sig med det går upp och ner. Delvis därför har också organi­se­rings­graden varit hög på fabriken.

De allra flesta här hör till facket.

– De allra flesta här hör till facket. De är också bra med tanke på att vi tidigare varit permit­te­rade ganska ofta, senast i våras, säger Henriksson.

Både Hedback och Henriksson säger att de hör till gänget som ”alltid varit här och alltid kommer att vara det”.

– Lönen skulle förstås alltid kunna vara bättre, men vi har ju inte helgjobb och jobbar inte kvällar heller. Vi jobbar heller inte längre på ackord, vilket kunde hända tidigare, säger Hedback.

VAD SOM HELST FÖR STENAR DUGER INTE

Den stora bilden är att man i jobbet  mot mera monte­ring av färdiga kompo­nenter och mindre tillverk­ning från början till slut. Maski­nerna som används i produk­tion har också blivit lättare, vilket är en delorsak till att perso­nals­tyrkan minskat över årtionden.

– Det behövs mer och mer mångsi­digt kunnande och att man ska kunna jobba överallt i produk­tion. Förstås finns de alltid av dem som föredrar att göra samma sak, säger vice huvudfört­roen­deman Kärkkäinen.

Stenarna utgör natur­ligtvis en del av bastuupple­velsen. Härom tvistar det lärda om vilken typ av stenar som gäller och hur ofta stenarna ska bytas ut.

Den röda Hangö­gra­niten är vacker, men tyvärr spricker den också lätt vid temperaturväxlingar.

– Den röda Hangö­gra­niten är vacker, men tyvärr spricker den också lätt vid tempe­ra­tur­väx­lingar, berättar Ben Jansson.

I stället används inhemsk vulkanit.

Arbetars­kydds­full­mäk­tige Eija Lehtola säger att samar­betet i arbetars­kyddsfrågor för det mesta går bra. Vid ingången står en infotavla som berättar att det gått mer än 500 dagar sedan senaste olycka i arbetet.

Något man jobbar med är skilja åt lederna för persont­ra­fiken och truckt­ra­fiken på fabriken.

Men orkar man då bada bastu på fritiden också då man kollat på bastuaggregat hela dagen på jobbet?

– Jag tycker bäst om vedeldad bastu. Det är något speciellt med den stämningen, säger Lehtola.

– Vi har en bastu i husbo­laget, men jag tror inte jag någonsin ens besökt den. Jag badar bastu då jag besöker mina barn och barnbarn, säger Kärkkäinen.

Bastu är en viktig del av upple­velsen på Industri­fac­kets utbild­ningscenter Murikka. Tekijä skrev i juni 2022 om Industri­fac­kets medlem­mars förhål­lande till bastun.