På svenska
Havets ljusprickar blir till i Borgå – ”smarta sjömärken” blir vanligare
Så gott som alla blinkande sjömärken på finska vatten tillverkas i Borgå. Därifrån åker även maritima lyktor långt ut på de sju haven. På SPX Aids to Navigation hänger jobben på hur mycket sjöfartsmyndigheterna i olika länder kan lägga pengar på infrastruktur.
– Den här ODSL-lyktan är en sektorfyr, det betyder att den har sektorer i olika färger, förklarar Tuukka Tvilling.
Han både tillverkar sjömärken och tittar på dem på sin fritid.
– Nuförtiden blir det för det mesta bara från supbrädet. Tidigare hade jag en aktersnurra med en motor på tjugo hästkrafter men jag sålde den för något år sedan, säger Tvilling.
På SPX Aids to Navigation Ab:s fabrik i Borgå tillverkar man sjömärken för att trygga färden för små båtar och stora fartyg världen över.
Fram till i våras gick företaget under namnet Sabik Oy. Orsaken till namnbytet är att fabriken i Borgå och det finska aktiebolaget sedan 2019 har utgjort en del av den amerikanska SPX-koncernen.
Det är frågan om världens största tillverkare av skyddsapparater för sjöfarten även om koncernens kärnverksamhet består av lösningar inom värme, luftkonditionering och industri.
DISCOSTÄMNING DÅ LYKTORNA SKA TESTAS
Det här är som på nattklubb, kan besökaren tänka då man stiger in i produktionshallen. Längs väggen står runt 20–30 centimeter höga lyktor som blinkar grönt med några sekunders mellanrum.
– Vi testar att lyktorna fungerar som de ska innan de far ut på havet. De får blinka i nästan ett helt dygn, säger Kaj Eriksson.
Han har jobbat för SPX och dess föregångföretag i 20 år. Han är född och uppvuxen i Borgå, utbildad produktionstekniker och för tillfället i färd med att göra kvalitetsgranskning på lyktor som ska till Norge.
– I den här satsen har vi 160 lyktor. Det är frågan om ledfyrar, som för in fartyg på farleder. Jag ser till att alla parametrar är i skick. Jobbet tar flera dagar.
Lyktorna får blinka i nästan ett helt dygn då de testas.
Vilken typ av lykta som behövs bestäms av till vad den ska användas till. Är det frågan om en varningslykta som säger ”kör inte hit”, eller ska lyktan styra fartyget i riktning mot en säker farled?
– Wide-lyktorna avger ett brett ljusfält på nära håll medan det ljuset från lyktor av typ narrow lyser längre bort. Färgerna är grönt, rött och vitt. Norrmännen har speciellt höga krav, vilket beror på landets lagstiftning. I något annat land skulle det räcka med en ett mindre antal lyktor och svagare ljusstyrka, berättar Eriksson.
Det är norska Kystverket, det vill säga sjöfartsmyndigheten, som lagt in beställningen. Norge är den största enskilda utländska kunderna för SPX produkter från Finland.
Det behövs stora mängder lyktor till exempel runt fiskodlingarna.
SMARTA OCH ISTÅLIGA SJÖMÄRKEN
Sjömärken tillverkas inte från början till slut i Borgå, utan man monterar ihop dem av olika komponenter.
– De här bojarna kommer från Joensuu. Sedan lägger vi i dem ett batteri som vi får från Estland. Och en radarreflektor från Karis. Tack vare den har man hela tiden koll på var bojen ligger, berättar Tvilling.
Det finns hela tiden mer teknologi i sjömärken. Vid vägrenarna på land står fortfarande trafikmärken av aluminium och faner som inte måste vara självlysande.
Nuförtiden kan man få kontakt med lyktorna till och med genom Bluetooth.
Visst finns det fortfarande olika typer av enkla hjälpmedel till navigering till havs, som till exempel vitmålade stenrösen med flera hundra år på nacken, men ”smarta sjömärken” bli vanligare för varje år.
– Nuförtiden kan man få kontakt med lyktorna till och med genom Bluetooth. Man kan kolla batteriet, ändra på intervallet mellan blinkarna, justera lyskraften eller släcka den helt och hållet, säger Tvilling.
På fabriken i Borgå tillverkar man också trafikmärken för vägtrafik och järnvägarna men det utgör bara en bråkdel av den totala produktionen.
– Skulle det kanske röra sig där vid tio procent av produktionen.
De här lyktorna ska till Norge så de måste klara av hårda stormar.
En speciell typ av sjömärken som tillverkas av SPX Aids to Navigation är isbojarna. De tillverkas av rödmetall som ofta även kallas lagerbrons. Materialet är trycktätt och lätt att bearbeta. Det rör sig om en blandning av koppar, zink och tenn, så att de ska klara av trycket från isarna.
– Bojen kan ligga under isen hela vintern men studsar upp på våren då isen smälter. De går åt i Norden och i Kanada, säger Tvilling.
BRA MED FLEXTID
Lagerarbetare Riku Gustafsson transporterar lådor med hjälp av en truck. Han är något av en allt-i-allo på jobbet och gör det som det just nu finns behov av att få gjort.
– Jag tar emot produkter, packar, jobbar på slutmonteringen. Senast idag monterade jag fiskebojar. Dessutom har jag uppgifter som har att göra med lagret, det vill säga blir det också en hel del sittande vid datorn.
Gustafsson, 24 år, har tidigare jobbat för Neste, Försvarsmakten och kyldisktillverkaren Viessmann i Borgå. På SPX uppskattar han speciellt de flexibla arbetstiderna.
– Jag börjar jobba någon gång mellan sex och åtta och kan gå hem mellan två och fyra. Idag har jag kommit till jobbet klockan sex.
De flesta är svenskspråkiga och det pratas mycket svenska i pausrummet.
Gustafsson är borgåbo sedan födseln men hör tillsammans med lovisabon Tuukka Tvilling till språkminoriteten på fabriken: de finskspråkiga.
– De flesta är svenskspråkiga och det pratas mycket svenska i pausrummet. Visst skulle det vara bra om jag skulle kunna svenska men jag lärde inte mig i skolan, säger Gustafsson.
– Jag förstår rätt bra vad det pratas om vid kaffebordet, men inte kan jag riktigt delta i diskussionerna, berättar Tvilling.
Arbetskompisarna pratar finska med dem och instruktionerna är i regel på finska eller engelska.
SÄKER ARBETSGIVARE GENOM ÅREN
Det finns alltid ett behov för sjömärken runtom i världen och därför har SPX och dess föregångare Sabik varit ur arbetstagarens synvinkel en rätt säker arbetsplats.
– Vi har inte haft några samarbetsförhandlingar eller omställningsförhandlingar. Inte ens på Sabiks tid då kanadensiska Carmanah var ägare, säger Tvilling, som jobbat tio år på företaget.
Han anser att förhandlingskulturen är tunn och det har inte satsats tillräckligt på personalfrågor.
– Till exempel har vi lagerarbetare flextiden inskriven i arbetsavtalet. Nu har vi ändå en tid haft en sådan praxis att en av oss tre ska vara på plats till klockan 16 om det skulle behövas någon för att ta emot grejer. Man utgår från att vi tre mellan oss kommer överens om vem som stannar till fyra. Det här systemet har man inte skrivit ner någonstans och inte får vi heller någon kompensation för det.
Tvilling upplever också att det är svårt att få information om motiveringarna bakom olika beslut som till exempel hur de individuella löneandelarna bestäms. Lönenivån är ändå helt okej, anser Tvilling.
– De lokala löneförhöjningarna som hör till teknologiindustrins kollektivavtal har vi delat ut som lika stora procenthöjningar, det är positivt.
Inhyrd arbetskraft har inte använts på åratal utan jobbet sköts av de anställda i huset, som det gärna skulle få finnas lite fler av.
– Speciellt i lagret skulle vi få vara fler. Om det kommer flera lyktor så har vi slut på arbetande händer ganska snabbt.
SPX Aids to Navigation Oy
HEMORT Borgå
GRUNDAT 1992
PRODUKTION Maritima lyktor och säkerhetssystem för export, små mängder trafikmärken för vägtrafik
ÄGARE En del av den amerikanska SPX-koncernen
PERSONAL 35, av vilka runt 15 i produktion
OMSÄTTNING 17,5 miljoner euro (2022)
Sjöfartsverken är stamkunder
Det är svårt att bestämma åldern på SPX Aids to Marine Solutions.
– Det nuvarande företaget grundades år 1992 efter att den gamla firman gick i konkurs och ett nytt företag tog upp produktionen av det gamla sortimentet. Produkternas historia går tillbaka till 1970-talet då man för första gången började tillverka lyktor till sjömärken, berättar vd Lars Mansner.
På 1980-talet gick verksamheten som ägdes av Ollituote Oy genom företagsköp till Borgå och Renko-tuotteet.
– De som jobbat längst här har varit med i 40 år, säger Mansner.
Företaget gick igenom en period i kanadensisk ägo och nu är företaget en del av den amerikanska jättekoncernen SPX. Det som skapar en viss förutsägbarhet i verksamheten är att en stor andel av kunderna är sjöfartsmyndigheter i olika länder.
De som jobbat längst här har varit med i 40 år.
– Vår försäljning är beroende av hur stor budget som myndigheterna har för inköp.
Dessutom handlar det för kunderna om nödvändiga anskaffningar.
– Det är frågan om must have ‑produkter. Om infrastruktur går sönder så måste man ersätta det. Men och andra sidan så kan det gå så att då det är skralt om pengar så byter man inte ut fungerande apparater före man verkligen måste.
Finland är inte enligt Mansner någon stor marknad för företaget. Norge är nummer ett, men det finns en efterfrågan på produkterna i alla världens hörn.
– Det finns ett behov av våra produkter även på insjöar och vid floder. Egentligen är det bara oljeriggar och vindkraftsparker dit vi inte levererar så värst många produkter.
SPX Aids to Marine Solutions Ab är världens största tillverkare av sjömärken.
– Näststörsta konkurrenten har en omsättning på kanske hälften eller en tredjedel av det vi har.
