Så gott som hela den svenskspråkiga delegationen samlad i Tammerfors. Från vänster Hanna Borisov, Ann-Louice Ormiskangas, Sari Yliaho, Emma Sandås, Elin Sundback, Magnus Jacander, Karl-Johan Hjelm, Mats-Johan Kaars, Markus Hotta, Peter Sjökvist, Stefan Sjölund, Jimmy Antfolk, Mikaela Skriko, Kim Virkama, organisationsombudsman Nina Wessberg och organisationssekreterare Minna Kahila. FOTO TUUKKA RANTALA

Kongres­som­bu­den: ”Vi behö­ver fler svensksprå­kiga skolinformatörer”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JYRKI LUUKKONEN

Svensksprå­kig service i förbun­det, beho­vet av skolin­for­ma­tö­rer och de refor­mer som landets rege­ring vill driva igenom enga­ge­rade kongress­del­ta­garna. Tekijä tog en prats­tund med några av de svensksprå­kiga kongres­som­bu­den som var med för första gången.

Industri­fac­kets kongress gick av stapeln i Tammer­fors 22–24 maj. Samman­lagt 442 kongres­som­bud samla­des till Tammer­fors­huset. De svensksprå­kiga kongres­som­bu­den var runt 15 till antalet.

Kongres­som­bud Emma Sandås är huvudfört­roen­de­man på slip­ma­te­rials­till­ver­ka­ren Mirkas fabrik i Jakobs­tad. Mirkas verk­sam­het i Jakobs­tad har vuxit mycket under den senaste tiden och den Jakobs­tads­fa­bri­ken stod klar i början av året.

Emma Sandås presen­te­rade motio­nen om att Industri­fac­ket ska anställa skolin­for­ma­tö­rer som kan berätta om facket på svenska.

Sandås klarade sig väl i kongress­va­let och samlade över 100 röster i valkret­sen plast­pro­duk­tin­dustri och kemisk produk­tin­dustri samt båtbyggnadsbranschen.

– Jag lyfte fram i en kongress­mo­tion att vi behö­ver fler svensksprå­kiga skolin­for­ma­tö­rer. Det är väldigt bristfäl­ligt idag. Jag hoppas verkli­gen att man nu under den här kongress­pe­rio­den tar tag i det här, säger Sandås.

Kongres­sen var den första av sitt slag för henne.

”Det var efter att jag själv fick problem på en arbetsplats som jag förs­tod hur viktigt det är med facket”, säger Emma Sandås

– Ungdo­mar där jag kommer ifrån vet ofta inte något om facket. För bara några år sedan hade jag själv inte en aning om vad facket var.

Ungdo­mar där jag kommer ifrån vet ofta inte något om facket.

– Det var efter att jag själv fick problem på en arbetsplats som jag förs­tod hur viktigt det är med facket.  Det var frågan om orim­liga arbets­ti­der och löne­bort­fall och då man är ung så vet man inte om sina rättig­he­ter. I dag har det ordnat sig.

Mirka medde­lade i maj att före­ta­get inlett omställ­ningsför­hand­lin­gar som gäller hela person­alen. Resul­ta­tet kan bli högst 90 dagars permit­te­rin­gar. Nio perso­ner kan få gå. Orsa­ken som före­tags­led­nin­gen angett är det försäm­rade ekono­miska världsläget.

Den nyvalda huvudfört­roen­de­man­nen har alltså genast en hel del att bita i.

”Vi talar ju ofta om Juha Sipi­läs tid, men jag tror att vi nu kan få något som är långt värre för arbets­ta­garna”, säger Mats-Johan Kaars om regeringsförhandlingarna.

Kongres­som­bud Mats-Johan Kaars från Närpes är nöjd med hur kongres­sen forts­kri­dit. Huvudfört­roen­de­man­nen för säng­till­ver­ka­ren Hilding Anders har fått axla ett stort ansvar som ensam svensksprå­kig kongres­som­buds­man från trävarusektorn.

– Vi har lyckats bra, vi har haft många fina tal på svenska. Där jag satt är alla andra ombud finsksprå­kiga, men de var så glada och visade tummen upp. Nervo­si­te­ten förs­vann när man var upp ett varv i talarstolen.

Det kommer att krävas styrka och beslut­sam­het av oss.

Kaars hoppas att Industri­fac­ket är väl förbe­rett och kan klara av utma­nin­gar och står stark under de följande fem åren – för det kommer att krävas. De första nyhe­terna som sipprat ur från rege­ringsför­hand­lin­garna kan tyda på svårare år för löntagarna.

– Vi talar ju ofta om Juha Sipi­läs tid, men jag tror att vi nu kan få något som är långt värre för arbets­ta­garna. Det kommer att krävas styrka och beslut­sam­het av oss, vi får inte stå och vela.

Kaars är ordfö­rande för Industri­fac­kets svenska sektion. Vi har ju också möjlig­he­ten att lyfta fram frågor genom svenska sektio­nen i Industrifacket.

Från vår fackav­del­ning hade vi en motion om att förbun­det ska anställa över­sät­tare. Ibland blir det direkta fel i texterna.  Vi anser att förbun­det kan spara pengar på det sättet i stäl­let för att som nu anställa företag

BRA MEN INTENSIVT

– Det har varit bra, men mycket inten­sivt med en massa olika motio­ner och rege­ländrin­gar, men över lag har det varit roligt att vara här. Man har träf­fat folk från olika håll i landet och fått nya kontak­ter, säger kongres­som­bud Mikaela Skriko från Vasa valkrets inom teknologiindustrin.

”Jag har varit vice huvudfört­roen­de­man nu i två år och det känns som jag hittat rätt”, säger Mikaela Skriko.

Skriko är vice på släp­till­ver­ka­ren Ekeris fabrik i Kållby i Pedersöre.

Hon anser att det behövs mer infor­ma­tion om facket till ungdomar.

När det kommer till att få ungdo­mar mer enga­ge­rade spelar också fört­roen­de­män­nen på arbetsplat­sen en stor roll.

– Så har jag själv kommit med i verk­sam­he­ten. Jag har varit vice fört­roen­de­man nu i två år och det känns som jag hittat rätt.

 

Skriko stude­rar för en påbygg­nad­sexa­men vid sidan om jobbet på Ekeri.

Skriko är första suppleant för ordi­na­rie full­mäk­ti­ge­med­lem Sari Yliaho under kongress­pe­rio­den. De kommer från samma fackav­del­ning, 228 Peder­söre Metallarbetarfackavdelning.

Olje­man­nen nöjd över att skif­te­sar­be­tare uppmärksammades

KARL-JOHAN HJELM
Olje‑, naturgas‑, och petro­ke­misk industri
Borgå

Kongres­som­bud Karl-Johan Hjelm arbe­tar på Nestes olje­raf­fi­na­deri i Sköld­vik i Borgå som opera­tör. Kort och gott till­ver­kar han bränsle.

– På själva områ­det har jag jobbat i över 40 år. Jag började som ”lieman” i tonå­ren. Jag gick runt och slog ner gräs. Jag började jobba när jag var 15, samti­digt som jag gick i yrkess­ko­lan, berät­tar Hjelm.

Karl-Johan Hjelm har jobbat på raffi­na­de­riområ­det i Borgå så gott hela sitt yrkesliv.

Arbe­tet på raffi­na­de­riet har något gemen­samt med de Olym­piska spelen. Ungefär vart fjärde år är det dags för det stora drifts­top­pet som pågår i flera veckor.

– Nästa år blir mitt tionde stora drifts­topp, säger Hjelm.

Olje‑, naturgas‑, och petro­ke­misk industri är till medlem­san­ta­let en jämfö­rel­se­vis mindre avtalsbransch därifrån fem kongres­som­bud valdes till förbunds­kongres­sen i Tammerfors.

Branschens bety­delse för ekono­min och hela landet är dock som känt allt annat än liten.

Hjelm är glad över att det hörts en hel del svenska på kongres­sen. Han vill själv också hålla frågan uppe.

Det hand­lar till exem­pel om att Industri­fac­kets fackav­del­ning 415 PÖT Porvoon Öljy­työn­te­ki­jät ska också ska få ett svensksprå­kigt namn. På svenska är namnet BOA, Borgå Oljeraffinaderiarbetare.

SKIFTESJOBBET SLITER

Hjelm är speciellt nöjd med flera av taltu­rerna på kongres­sen där proble­men i anslut­ning till skif­te­sar­bete togs upp. Han har själv jobbat skift sedan millennieskiftet.

Uppläg­get för tursche­mat är två dagtu­rer följt av två nätter och sedan sex dagar ledigt, vilket han anser funkar rätt bra också med tanke på dem som har yngre barn.

– I början var det huvud­löst. Tres­kifte med åtta timmars arbets­pass.  Fyra kväl­lar, en dag ledigt, fyra dagar, en dag ledigt, fyra nätter, två dagar ledigt. Sen fick man plocka in 42 lediga dagar per. Jag var en av de yngre på den tiden och de äldra ploc­kade in de bästa dagarna först och sen blev man med vad man blev med.

Under­sök­nin­gar visar att de som jobbar mer än 20 år i skift börjar få alla möjliga sjukdomar.

Hjelm anser att lång­va­rigt skif­tes­jobb är något som abso­lut ska räknas in när det kommer till pensionen.

–  Jag har  själv fem eller  sex år kvar och jag hoppas på att skif­tes­job­bare skulle ha möjlig­he­ten att tidi­ga­re­lägga pensio­nen. Under­sök­nin­gar visar att de som jobbar mer än 20 år i skift börjar få alla möjliga sjukdomar.

De sank­tio­ner som väst infört mot Ryss­land efter landets anfalls­krig mot Ukraina har inte påver­kat verk­sam­he­ten på raffi­na­de­riområ­det i Sköld­vik till den grad som man kanske skulle tro. Råol­jan kommer inte längre från Ryssland.

– Det är en annan typ av råolja som kommer nu och vi fick räkna om en aning för att få värden att stämma men det är nu fixat.

STORA FÖRÄNDRINGAR

Hjelm har med en viss oro följt med diskus­sio­nen om ungdo­mar­nas mående.

– Ungdo­mar känner press från alla håll, jag tycker synd om dem. Jag har själv tre barn och jag är nöjd över att alla har jobb som de trivs med. Jag kommer själv från en arbe­tar­fa­milj och började jobba redan under skol­ti­den. Därför säger jag alltid att utbild­ning, utbild­ning, utbild­ning, så har man olika möjligheter.

Hjelm beskri­ver sig själv som något av ett ”kvick­sil­ver på jobbet”.

– Jag har ibland svårt att sitta stilla. Genast då jag fått mitt jobb vid datorn och moni­to­rerna gjort så hoppar jag i bilen och kör ut på områ­det och kollar, säger Hjelt som varit aktivt med i arbe­tars­kydd­sar­be­tet i olika fört­roen­de­pos­ter i runt 10 år.

Ett stort förbund kan förstås vara tungt att sköta, men jag har varit nöjd.

Hjelms arbets­gi­vare Neste har genomgått en del förändrin­gar under de senaste åren. Ett på det stora hela framgångs­rikt före­tag med staten som bety­del­se­full aktieä­gare har sane­rat perso­nal och kört ner raffi­na­de­riet i Nåden­dal våren 2021.

I samma veva blev det också klart att storin­ves­te­rin­gen i form av ett bioraf­fi­na­deri gick till Rotter­dam i stäl­let för Borgå.

Då raffi­na­de­riet i Nåden­dal stängde fick flera av de anställda fort­sätta i att jobba i Borgå om de ville.

– Flera av dem som kom från Nåden­dal har redan lämnat Neste och sökt sig vidare. Jag förstår dem, inte är det lätt om man har familj och livet på annan ort.

Hjelm anser att utvecklin­gen sammans­lag­nin­gen av tre fackför­bund gick bra och att Industri­fac­ket går åt rätt håll. Det gäller inte att drömma sig till­baka till något som varit.

– Ett stort förbund kan förstås vara tungt att sköta, men jag har varit nöjd.

Han har varit på finsksprå­kiga kurser i Murikka och ser frame­mot att gå kursen i arbe­tars­kydd på svenska på hösten.