Industri­fac­kets kongress gick av stapeln i Tammer­fors 22–24 maj. Samman­lagt 442 kongres­sombud samlades till Tammer­fors­huset. De svensksprå­kiga kongres­som­buden var runt 15 till antalet.

Kongres­sombud Emma Sandås är huvudfört­roen­deman på slipma­te­rials­till­ver­karen Mirkas fabrik i Jakobstad. Mirkas verksamhet i Jakobstad har vuxit mycket under den senaste tiden och den Jakobs­tads­fa­briken stod klar i början av året.

Sandås klarade sig väl i kongress­valet och samlade över 100 röster i valkretsen plast­pro­duk­tin­dustri och kemisk produk­tin­dustri samt båtbyggnadsbranschen.

– Jag lyfte fram i en kongress­mo­tion att vi behöver fler svensksprå­kiga skolin­for­ma­törer. Det är väldigt bristfäl­ligt idag. Jag hoppas verkligen att man nu under den här kongress­pe­rioden tar tag i det här, säger Sandås.

Kongressen var den första av sitt slag för henne.

– Ungdomar där jag kommer ifrån vet ofta inte något om facket. För bara några år sedan hade jag själv inte en aning om vad facket var.

Ungdomar där jag kommer ifrån vet ofta inte något om facket.

– Det var efter att jag själv fick problem på en arbetsplats som jag förstod hur viktigt det är med facket.  Det var frågan om orimliga arbets­tider och lönebort­fall och då man är ung så vet man inte om sina rättig­heter. I dag har det ordnat sig.

Mirka medde­lade i maj att företaget inlett omställ­ningsför­hand­lingar som gäller hela person­alen. Resul­tatet kan bli högst 90 dagars permit­te­ringar. Nio personer kan få gå. Orsaken som företags­led­ningen angett är det försäm­rade ekono­miska världsläget.

Den nyvalda huvudfört­roen­de­mannen har alltså genast en hel del att bita i.

Kongres­sombud Mats-Johan Kaars från Närpes är nöjd med hur kongressen forts­kridit. Huvudfört­roen­de­mannen för sängtill­ver­karen Hilding Anders har fått axla ett stort ansvar som ensam svenskspråkig kongres­som­budsman från trävarusektorn.

– Vi har lyckats bra, vi har haft många fina tal på svenska. Där jag satt är alla andra ombud finsksprå­kiga, men de var så glada och visade tummen upp. Nervo­si­teten försvann när man var upp ett varv i talarstolen.

Det kommer att krävas styrka och beslut­samhet av oss.

Kaars hoppas att Industri­facket är väl förbe­rett och kan klara av utmaningar och står stark under de följande fem åren – för det kommer att krävas. De första nyheterna som sipprat ur från regeringsför­hand­lin­garna kan tyda på svårare år för löntagarna.

– Vi talar ju ofta om Juha Sipiläs tid, men jag tror att vi nu kan få något som är långt värre för arbets­ta­garna. Det kommer att krävas styrka och beslut­samhet av oss, vi får inte stå och vela.

Kaars är ordfö­rande för Industri­fac­kets svenska sektion. Vi har ju också möjlig­heten att lyfta fram frågor genom svenska sektionen i Industrifacket.

Från vår fackav­del­ning hade vi en motion om att förbundet ska anställa översät­tare. Ibland blir det direkta fel i texterna.  Vi anser att förbundet kan spara pengar på det sättet i stället för att som nu anställa företag

BRA MEN INTENSIVT

– Det har varit bra, men mycket inten­sivt med en massa olika motioner och regeländringar, men över lag har det varit roligt att vara här. Man har träffat folk från olika håll i landet och fått nya kontakter, säger kongres­sombud Mikaela Skriko från Vasa valkrets inom teknologiindustrin.

Skriko är vice på släptill­ver­karen Ekeris fabrik i Kållby i Pedersöre.

Hon anser att det behövs mer infor­ma­tion om facket till ungdomar.

När det kommer till att få ungdomar mer engage­rade spelar också förtroen­de­männen på arbetsplatsen en stor roll.

– Så har jag själv kommit med i verksam­heten. Jag har varit vice förtroen­deman nu i två år och det känns som jag hittat rätt.

Skriko studerar för en påbygg­nad­sexamen vid sidan om jobbet på Ekeri.

Skriko är första suppleant för ordinarie fullmäk­ti­ge­medlem Sari Yliaho under kongress­pe­rioden. De kommer från samma fackav­del­ning, 228 Peder­söre Metallarbetarfackavdelning.

Oljemannen nöjd över att skifte­sar­be­tare uppmärksammades

KARL-JOHAN HJELM
Olje‑, naturgas‑, och petro­ke­misk industri
Borgå

Kongres­sombud Karl-Johan Hjelm arbetar på Nestes oljeraf­fi­na­deri i Sköldvik i Borgå som operatör. Kort och gott tillverkar han bränsle.

– På själva området har jag jobbat i över 40 år. Jag började som ”lieman” i tonåren. Jag gick runt och slog ner gräs. Jag började jobba när jag var 15, samti­digt som jag gick i yrkess­kolan, berättar Hjelm.

Arbetet på raffi­na­de­riet har något gemen­samt med de Olympiska spelen. Ungefär vart fjärde år är det dags för det stora drifts­toppet som pågår i flera veckor.

– Nästa år blir mitt tionde stora drifts­topp, säger Hjelm.

Olje‑, naturgas‑, och petro­ke­misk industri är till medlem­san­talet en jämfö­rel­sevis mindre avtalsbransch därifrån fem kongres­sombud valdes till förbunds­kongressen i Tammerfors.

Branschens betydelse för ekonomin och hela landet är dock som känt allt annat än liten.

Hjelm är glad över att det hörts en hel del svenska på kongressen. Han vill själv också hålla frågan uppe.

Det handlar till exempel om att Industri­fac­kets fackav­del­ning 415 PÖT Porvoon Öljytyön­te­kijät ska också ska få ett svensksprå­kigt namn. På svenska är namnet BOA, Borgå Oljeraffinaderiarbetare.

SKIFTESJOBBET SLITER

Hjelm är speciellt nöjd med flera av taltu­rerna på kongressen där problemen i anslut­ning till skifte­sar­bete togs upp. Han har själv jobbat skift sedan millennieskiftet.

Upplägget för turschemat är två dagturer följt av två nätter och sedan sex dagar ledigt, vilket han anser funkar rätt bra också med tanke på dem som har yngre barn.

– I början var det huvud­löst. Treskifte med åtta timmars arbets­pass.  Fyra kvällar, en dag ledigt, fyra dagar, en dag ledigt, fyra nätter, två dagar ledigt. Sen fick man plocka in 42 lediga dagar per. Jag var en av de yngre på den tiden och de äldra plockade in de bästa dagarna först och sen blev man med vad man blev med.

Under­sök­ningar visar att de som jobbar mer än 20 år i skift börjar få alla möjliga sjukdomar.

Hjelm anser att långva­rigt skiftes­jobb är något som absolut ska räknas in när det kommer till pensionen.

–  Jag har  själv fem eller  sex år kvar och jag hoppas på att skiftes­job­bare skulle ha möjlig­heten att tidiga­re­lägga pensionen. Under­sök­ningar visar att de som jobbar mer än 20 år i skift börjar få alla möjliga sjukdomar.

De sanktioner som väst infört mot Ryssland efter landets anfalls­krig mot Ukraina har inte påverkat verksam­heten på raffi­na­de­riområdet i Sköldvik till den grad som man kanske skulle tro. Råoljan kommer inte längre från Ryssland.

– Det är en annan typ av råolja som kommer nu och vi fick räkna om en aning för att få värden att stämma men det är nu fixat.

STORA FÖRÄNDRINGAR

Hjelm har med en viss oro följt med diskus­sionen om ungdo­marnas mående.

– Ungdomar känner press från alla håll, jag tycker synd om dem. Jag har själv tre barn och jag är nöjd över att alla har jobb som de trivs med. Jag kommer själv från en arbetar­fa­milj och började jobba redan under skoltiden. Därför säger jag alltid att utbild­ning, utbild­ning, utbild­ning, så har man olika möjligheter.

Hjelm beskriver sig själv som något av ett ”kvick­silver på jobbet”.

– Jag har ibland svårt att sitta stilla. Genast då jag fått mitt jobb vid datorn och monito­rerna gjort så hoppar jag i bilen och kör ut på området och kollar, säger Hjelt som varit aktivt med i arbetars­kydd­sar­betet i olika förtroen­de­poster i runt 10 år.

Ett stort förbund kan förstås vara tungt att sköta, men jag har varit nöjd.

Hjelms arbets­gi­vare Neste har genomgått en del förändringar under de senaste åren. Ett på det stora hela framgångs­rikt företag med staten som betydel­se­full aktieä­gare har sanerat personal och kört ner raffi­na­de­riet i Nådendal våren 2021.

I samma veva blev det också klart att storin­ves­te­ringen i form av ett bioraf­fi­na­deri gick till Rotterdam i stället för Borgå.

Då raffi­na­de­riet i Nådendal stängde fick flera av de anställda fortsätta i att jobba i Borgå om de ville.

– Flera av dem som kom från Nådendal har redan lämnat Neste och sökt sig vidare. Jag förstår dem, inte är det lätt om man har familj och livet på annan ort.

Hjelm anser att utvecklingen sammans­lag­ningen av tre fackför­bund gick bra och att Industri­facket går åt rätt håll. Det gäller inte att drömma sig tillbaka till något som varit.

– Ett stort förbund kan förstås vara tungt att sköta, men jag har varit nöjd.

Han har varit på finsksprå­kiga kurser i Murikka och ser framemot att gå kursen i arbetars­kydd på svenska på hösten.