Åtta katter håller hus hemma hos produktionsarbetare Ronja Grönholm.
Åtta katter håller hus hemma hos produktionsarbetare Ronja Grönholm.

Djur­räd­da­ren Ronja Grön­holm: ”Djuren får fram en bättre version av mig”

17.5.2023

TEXT SUVI SAJANIEMI
FOTO PATRIK LINDSTRÖM 
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

”Djuren är ärliga varel­ser. Det krävs mycket mer balansgång med männis­kor”, säger katt­räd­da­ren och djur­vän­nen Ronja Grönholm.

RONJA GRÖNHOLM

Produk­tion­sar­be­tare
Prys­mian Group Finland Oy
Karis

– Ingen kan väl ha en ekorre i tambu­ren, måsar i gara­get och igel­kot­tar i vedlidret. Men hos oss har vi det!

Ronja Grön­holms hjärta slår för alla värl­dens djur. Hon bor i ett egna­hems­hus i Karis i Rase­borg och verkar som ordfö­rande för Syds­pet­sens djurskyddsförening.

Grön­holm tar skadade djur eller djurun­gar, tar hand om dem och då tiden är mogen släp­per hon ut dem till­baka i natu­ren. Av alla värl­dens djurar­ter är det ändå katterna som ligger närmast djur­vän­nens hjärta.

– Katten är envis och självs­tän­dig. En människa måste arbeta för att uppnå kattens fört­roende, säger Grönholm.

”Rekor­det är 32 katter hos oss på en samti­digt”, säger Ronja Grönholm.

När Grön­holm var barn hade hon hade en norsk skogs­katt som hon än idag beskri­ver som sin bästa vän. I tioårsål­dern fick hon ta hand om två kaniner.

Dessu­tom flög också en flock på sex dvärg­pa­pe­go­jor omkring på flick­rum­met och lämnade nu som då spår av i sin frihet.

– Jag fick inte släpa hem riktigt varje djur som jag hittade. Föräl­drarna satte nog in bromsen.

Vuxen­li­vet har gett Grön­holm möjlig­he­ten att följa hennes sanna kall.

– När jag flyt­tade ihop med min man till det här så brakade det loss riktigt ordentligt.

Två kani­ner, Simon och Stina, bor för tillfäl­let hos Grönholm.

PERMANENTA OCH TILLFÄLLIGA FAMILJEMEDLEMMAR

Hunden Nelli, ”tidi­gare anställd vid en valp­fa­brik” och kani­nerna Simon och Stina hör till de perma­nent bosatta famil­je­med­lem­marna. Ja, och sen förstås…

– Wilhelm, Roxy, Gibson, Pikachu, Chloe, Hampus, Taffy och Pablo, räknar Grön­holm upp namnen på katterna i hushållet.

Förbi de här välmående och lugna katterna i skinande pälsar i olika färger vågar en svart­vit katt nästan smyga förbi. Den här anin­gen blygare nionde fyrbenta grans­kar de två gästerna i huset från en lite längre.  Det är frågan om den andra så kallade ”popu­la­tions­kat­ten” som för tillfäl­let bor hos Grönholm.

– Rekor­det är 32 katter, säger Grönholm.

Ormhands­kar. Genom de här kan kommer de inte åt att bita.

I katt­räd­dar­ter­mi­no­lo­gin bety­der popu­la­tion en flock av katter som fritt fått föröka sig. Grön­holm tar de här – ofta förvil­dade och sjuka– katterna hem till sig för att skötas fram tills att djurs­kyddsfö­re­nin­gen hittar ett hem till dem.

Katterna ska avmas­kas, vacci­ne­ras och vid behov också få tänderna i skick.

Dags för Grön­holm att presen­tera viktig utrustning.

– Ormhands­kar. Genom de här kan kommer de inte åt att bita.

Ormhands­karna är viktig utryst­ning för djurräddare.

Om man har tur hittar man en del av katt­po­pu­la­tio­nen inom­hus och kan fånga dem där. Men en skrämd katt går det inte att hands­kas med utan special­hands­kar som täcker in armarna.

Det bästa sättet att fånga katter utom­hus är med mård­hundsfäl­lor. Det kan ta flera dagar då varje fälla måste liras om och förses med lock­bete om och om igen innan man lyckats fånga katterna.

Det kan vara kattä­ga­ren själv, en orolig närstående till hen eller till­syns­ve­te­ri­nä­ren. I en förvil­dad katt­po­pu­la­tion i anslut­ning till en bondgård kan det finnas upp till hundra katter.

– Jag har i samband med de här fallen aldrig träf­fat någon som inte skulle tycka om katter. Tvär­tom, de älskar katter, säger Grönholm.

Trots att jag lägger en hel massa tid och resur­ser, alla möjliga resur­ser, på det här så upple­ver jag att jag får mycket mer i utbyte.

Det bästa vore om man skulle kunna ge till­baka några kastre­rade katter till ägaren efter att vården slutförts. En djur­kär ägare skulle i regel kunna ta hand om dem, anser Grönholm.

Risken finns att man annars skaf­far sig katter till hushål­let på annat håll och efter några år skulle man vara till­baka i en situa­tion med en förvil­dad kattflock.

RUNT SEX VECKOR GAMMAL…

Katt­dis­kus­sio­nen får avbry­tas då kloc­kan närmar sig lunch­ti­der. Gästerna har tur, nu är det dags för att mata ekorrar.

– Den här ungen är kanske sex veckor gammal, säger Grön­holm och öppnar locket på ekorr­bu­ren på tamburs­bor­det. Hon ploc­kar med vana händer fram en liten ekor­runge ur hand­du­ken som fått agera bo.

Ronja Grön­holm matar ekor­run­gen var fjärde timme.

– Den här är så stor att jag matar den bara var fjärde timme, säger Grön­holm och berät­tar att de minsta ungarna som är i stor­leksklas­sen av en tumme, måste man mata med två timmars mellan­rum. Ekorrvår­da­ren medger att ”då sover man inte”.

Längs åren har flera småfåglar fått vila och repa sig under i Grön­holms vård. Skogs­ha­rarna hör också till vårdut­bu­det. Igel­kot­tarna får däre­mot gärna föras vidare till huset för hitted­jur efter­som de luktar, berät­tar Grönholm.

KRÄVER MYCKET MEN GER MER I UTBYTE

– Det här ger mig energi. Trots att jag lägger en hel massa tid och resur­ser, alla möjliga resur­ser, på det här så upple­ver jag att jag får mycket mer i utbyte, säger Grönholm.

Det går åt otaliga timmar till att fånga och sköta om djur. Syds­pet­sens djurs­kyddsför­bund EKSY står för matkost­na­der och katt­sand för hitted­ju­ren, men Grön­holm måste själv betala till exem­pel bränslekostnaderna.

Det här ger mig energi. Trots att jag lägger en hel massa tid och resur­ser, alla möjliga resur­ser, på det här så upple­ver jag att jag får mycket mer i utbyte, säger Grönholm.

Den skif­tes­job­bande mamman till två barn på 8 och 10 år har lämnat de fört­roen­deupp­drag hon tidi­gare haft inom Industri­fac­ket. Grön­holm säger att ”hon inte stängt dörren” för fackliga uppdrag i fram­ti­den men i nulä­get räcker katt­räd­da­rens tid helt enkelt inte till.

Jag har lättare att umgås med djur än människor.

– Jag har lättare att umgås med djur än männis­kor, säger Grön­holm trots att i gäster­nas ögon verkar det här med att umgås med männis­kor också gå undan riktigt bra.

Grön­holm gillar djur också för att de i motsats till männis­kan inte är på så sätt glupska och själ­viska att de hela tiden vill ha något mer eller större.

– Djuren får fram en bättre version av mig själv.