Åtta katter håller hus hemma hos produktionsarbetare Ronja Grönholm.
Åtta katter håller hus hemma hos produktionsarbetare Ronja Grönholm.

Djurräddaren Ronja Grönholm: “Djuren får fram en bättre version av mig”

17.5.2023

TEXT SUVI SAJANIEMI
FOTO PATRIK LINDSTRÖM 
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

“Djuren är ärli­ga varelser. Det krävs myck­et mer bal­ans­gång med män­niskor”, säger kat­träd­daren och djurvän­nen Ron­ja Grön­holm.

RONJA GRÖNHOLM

Pro­duk­tion­sar­betare
Prys­mi­an Group Fin­land Oy
Karis

– Ingen kan väl ha en eko­rre i tam­bu­ren, måsar i garaget och igelkot­tar i vedlidret. Men hos oss har vi det!

Ron­ja Grön­holms hjär­ta slår för alla världens djur. Hon bor i ett egna­hemshus i Karis i Rase­borg och verkar som ord­förande för Syd­spet­sens djursky­dds­fören­ing.

Grön­holm tar skadade djur eller dju­run­gar, tar hand om dem och då tiden är mogen släp­per hon ut dem till­ba­ka i naturen. Av alla världens dju­rarter är det ändå kat­ter­na som lig­ger när­mast djurvän­nens hjär­ta.

– Kat­ten är envis och självständig. En män­niska måste arbe­ta för att upp­nå kat­tens förtroende, säger Grön­holm.

“Reko­rdet är 32 kat­ter hos oss på en sam­tidigt”, säger Ron­ja Grön­holm.

När Grön­holm var barn hade hon hade en norsk skogskatt som hon än idag beskriv­er som sin bäs­ta vän. I tioårsåldern fick hon ta hand om två kanin­er.

Dessu­tom flög ock­så en flock på sex dvärg­pa­pe­go­jor omkring på flick­rum­met och läm­nade nu som då spår av i sin fri­het.

– Jag fick inte slä­pa hem rik­tigt var­je djur som jag hit­tade. Föräl­drar­na sat­te nog in brom­sen.

Vux­en­livet har gett Grön­holm möj­ligheten att föl­ja hennes san­na kall.

– När jag fly­t­tade ihop med min man till det här så brakade det loss rik­tigt ordentligt.

Två kanin­er, Simon och Sti­na, bor för tillfäl­let hos Grön­holm.

PERMANENTA OCH TILLFÄLLIGA FAMILJEMEDLEMMAR

Hun­den Nel­li, ”tidi­gare anställd vid en valp­fab­rik” och kanin­er­na Simon och Sti­na hör till de per­ma­nent bosat­ta famil­jemedlem­mar­na. Ja, och sen förstås…

– Wil­helm, Roxy, Gib­son, Pikachu, Chloe, Ham­pus, Taffy och Pablo, räk­nar Grön­holm upp nam­nen på kat­ter­na i hushål­let.

För­bi de här välmående och lugna kat­ter­na i ski­nande päl­sar i oli­ka färg­er vågar en svartvit katt näs­tan smy­ga för­bi. Den här anin­gen bly­gare nionde fyr­ben­ta granskar de två gäster­na i huset från en lite län­gre.  Det är frå­gan om den andra så kallade ”pop­u­la­tion­skat­ten” som för tillfäl­let bor hos Grön­holm.

– Reko­rdet är 32 kat­ter, säger Grön­holm.

Ormhand­skar. Genom de här kan kom­mer de inte åt att bita.

I kat­träd­darter­mi­nolo­gin bety­der pop­u­la­tion en flock av kat­ter som fritt fått förö­ka sig. Grön­holm tar de här – ofta förvil­dade och sju­ka– kat­ter­na hem till sig för att skö­tas fram tills att djursky­dds­förenin­gen hit­tar ett hem till dem.

Kat­ter­na ska avmaskas, vac­cin­eras och vid behov ock­så få tän­der­na i skick.

Dags för Grön­holm att pre­sen­tera vik­tig utrust­ning.

– Ormhand­skar. Genom de här kan kom­mer de inte åt att bita.

Ormhand­skar­na är vik­tig utryst­ning för djur­räd­dare.

Om man har tur hit­tar man en del av kattpop­u­la­tio­nen inomhus och kan fån­ga dem där. Men en skrämd katt går det inte att hand­skas med utan spe­cial­hand­skar som täck­er in armar­na.

Det bäs­ta sät­tet att fån­ga kat­ter utomhus är med mård­hunds­fäl­lor. Det kan ta flera dagar då var­je fäl­la måste liras om och förs­es med lock­bete om och om igen innan man lyck­ats fån­ga kat­ter­na.

Det kan vara kat­tä­garen själv, en orolig närstående till hen eller till­synsvet­er­inären. I en förvil­dad kattpop­u­la­tion i anslut­ning till en bondgård kan det finnas upp till hun­dra kat­ter.

– Jag har i sam­band med de här fall­en aldrig träf­fat någon som inte skulle tyc­ka om kat­ter. Tvär­tom, de älskar kat­ter, säger Grön­holm.

Trots att jag läg­ger en hel mas­sa tid och resurs­er, alla möjli­ga resurs­er, på det här så upplever jag att jag får myck­et mer i utbyte.

Det bäs­ta vore om man skulle kun­na ge till­ba­ka några kas­tr­erade kat­ter till ägaren efter att vår­den slut­förts. En djurkär ägare skulle i regel kun­na ta hand om dem, anser Grön­holm.

Risken finns att man annars skaf­far sig kat­ter till hushål­let på annat håll och efter några år skulle man vara till­ba­ka i en sit­u­a­tion med en förvil­dad kat­tflock.

RUNT SEX VECKOR GAMMAL…

Kattdiskus­sio­nen får avbry­tas då klock­an när­mar sig lunchtider. Gäster­na har tur, nu är det dags för att mata eko­r­rar.

– Den här ungen är kanske sex veck­or gam­mal, säger Grön­holm och öpp­nar lock­et på eko­r­rbu­ren på tam­burs­bor­det. Hon plockar med vana hän­der fram en liten eko­r­runge ur hand­duken som fått agera bo.

Ron­ja Grön­holm matar eko­r­run­gen var fjärde timme.

– Den här är så stor att jag matar den bara var fjärde timme, säger Grön­holm och berät­tar att de min­s­ta ungar­na som är i stor­lek­sklassen av en tumme, måste man mata med två tim­mars mel­lan­rum. Eko­r­rvår­daren medger att ”då sover man inte”.

Längs åren har flera småfåglar fått vila och repa sig under i Grön­holms vård. Skogsharar­na hör ock­så till vår­dut­budet. Igelkot­tar­na får däre­mot gär­na föras vidare till huset för hit­ted­jur efter­som de luk­tar, berät­tar Grön­holm.

KRÄVER MYCKET MEN GER MER I UTBYTE

– Det här ger mig ener­gi. Trots att jag läg­ger en hel mas­sa tid och resurs­er, alla möjli­ga resurs­er, på det här så upplever jag att jag får myck­et mer i utbyte, säger Grön­holm.

Det går åt otal­i­ga tim­mar till att fån­ga och skö­ta om djur. Syd­spet­sens djursky­dds­för­bund EKSY står för matkost­nad­er och kattsand för hit­ted­juren, men Grön­holm måste själv beta­la till exem­pel bränslekost­nader­na.

Det här ger mig ener­gi. Trots att jag läg­ger en hel mas­sa tid och resurs­er, alla möjli­ga resurs­er, på det här så upplever jag att jag får myck­et mer i utbyte, säger Grön­holm.

Den skiftesjob­bande mam­man till två barn på 8 och 10 år har läm­nat de förtroen­de­up­p­drag hon tidi­gare haft inom Indus­tri­fack­et. Grön­holm säger att ”hon inte stängt dör­ren” för fack­li­ga upp­drag i framti­den men i nuläget räck­er kat­träd­darens tid helt enkelt inte till.

Jag har lättare att umgås med djur än män­niskor.

– Jag har lättare att umgås med djur än män­niskor, säger Grön­holm trots att i gäster­nas ögon verkar det här med att umgås med män­niskor ock­så gå undan rik­tigt bra.

Grön­holm gillar djur ock­så för att de i mot­sats till män­niskan inte är på så sätt glup­s­ka och själviska att de hela tiden vill ha något mer eller större.

– Djuren får fram en bät­tre ver­sion av mig själv.