Stålverksplaner i Ingå – ”Det skulle vara tufft att gå i pension som stålkarl”

Där ska den stå, i Joddböle i Ingå. En grön stålfa­brik som ska anställa 1 200 personer. Granne med den flytande LNG-termin­alen Exemplar.

– Jag trodde att det var ett skämt, när jag hörde det, säger Päivi Hallberg, som jobbar på Fiskars i Raseborg med att tillverka bland annat saxar och yxor.  

– Nu skulle jag vara intres­serad av industri­jobb igen. Men det tar ju nog ett tag före den står klar, säger Richard Nyman. Nyman är för tillfället arbetslös efter 17 år på SBA Interior, som tillverkar bland annat fartyg­sin­red­ningar, och en kortare vända inom handeln.

I nuläget noll euro i säkrad finan­sie­ring, ett nygrundat företag i startup-anda, en minst sagt ambitiös tidta­bell, inled­ningsvis inga krav på ekono­miskt stöd från kommuner och finska staten.

Tidta­bellen känns alldeles för stram med tanke på allt det ska ha in på tomten.

Planerna på ett stålverk i Ingå väcker en del frågor hos flera av medlem­marna i Industri­fac­kets avdel­ning 21, Raseborgs industriar­be­tare, vars styrelse samlats till möte i Karis.

– Efter år av industri­ned­lägg­ningar i Västny­land skulle det vara en fin signal. Det är fint att det finns ett intresse för Finland, ett land som lever av export. Det kanske noteras i förhand­lings­borden nu när det pratas om att ingen någonsin vill inves­tera i det här landet, säger Jarmo Partanen huvudfört­roen­deman på Fiskars i Raseborg.

Det skulle vara frågan om den första nya stålfa­briken i Finland på 50 år och den största utländska industriin­ves­te­ringen i Finland någonsin. Om tillstånds­processen går enligt det norskägda företaget Blast Green Steels uttalade planer blir det byggs­tart år 2025 och produk­tionss­tart i slutet av år 2026.

Den gröna vätgas­processen ska minska stålin­dustrins utsläpp med över 90 procent, vilket kräver mycket el. Industrian­lägg­ningen skulle då den står klar kräva runt sju procent av Finlands nuvarande elkon­sum­tion. Här menar norrmännen att Finlands och Ingås styrka ligger – en bra infra­struktur och tillgång till stamnätet.

”SÖKER GENAST JOBB”

Marko Tasanko jobbar på smedjan på Fiskars fabrik i Billnäs i Raseborg. Han känner stålin­dustrin väl eftersom han jobbade på stålverket i Koverhar fram till FN-Steels konkurs 2012 som slog hårt mot hela regionen.

– Flera av mina gamla jobbkom­pisar från Koverhar har sagt att de tänker söka jobb där genast då de bara kan. För mig kan det bli lite sent när pensionsål­dern kommer emot, men visst skulle det vara tufft att gå i pension som ”stålkarl”, säger Tasanko med ett leende. Sedan bli minen allvarligare.

Flera av mina gamla jobbkom­pisar från Koverhar har sagt att de tänker söka jobb där.

– Tidta­bellen känns alldeles för stram med tanke på allt det ska ha in på tomten, både kall- och varmvals­verk och allt, fortsätter han.

Hangö­di­rek­tören Denis Stran­dell har gett ansiktet till speku­la­tio­nerna kring att etable­ringen in Ingå i själva verket är avsedd som en signal till en publik helt annans­tans och Ingå med sina drygt 5 000 invånare tillde­lats ”rollen som hare” i berät­telsen. Själv tog han upp planerna på en batte­ri­fa­brik i Hangö och Koverhar som sist och slutligen sattes upp i Skellefteå i Sverige för ett några år sedan.

De aktiva i avdel­ning 21, Rasebors industriar­be­tare, har is i magen och vill inte ropa hej före man är ens en liten bit över ån.

– Jag kommer ihåg när de holländska ägarna drog sig ur då 75 procent av inves­te­ringen stod klar, minns Tasanko händel­serna från 2012 då FN-Steel gick i konkurs och runt 500 personer förlo­rade jobbet.

En sak är säker. Projektet kan inte genomföras utan en omfat­tande inflytt­ning. Då stålverket i Koverhar kom i gång innebar det mycket inflytt­ning från norra Finland och Kajanaland.

Dessutom nappade många finlän­dare som sökt sig till Sverige under 1960- och 1970-talen, och fått med sig erfarenhet av industriar­bete och grunderna i svenska, på att söka jobb på stålverket. Idag är läget annor­lunda och Blastr kollar enligt egen utsago också bortom Finlands gränser med tanke på arbetskraft.

På Fiskars får både lokal­his­toria och framtids­vi­sioner ge vika då det finns mer aktuella frågor att ta itu med. I januari kom uppgiften om att Fiskars inleder omställ­ningsför­hand­lingar på fabri­kerna i Finland. I Raseborg jobbar runt 210 anställda och på fabriken i Leppä­virta, norr om Varkaus, ett 80-tal anställda.  Koncernen har meddelat att det kan röra sig om 100 uppsäg­ningar totalt sett. I Raseborg inleds permit­te­ringar på högst 90 dagar under årets lopp.

HOPPET DÖR SIST

Det finns inte en ledig stol i hela salen på caféet Wilhelmsdal då Ingåborna samlats för att höra vad Blastrs vd, norrmannen Hans Fredrik Wittusen har att säga. Den famil­je­le­diga försvars­mi­nis­terns namne Antti Kaikkonen har blivit anställd som landchef för projektet och dagen har varit inneburit ett elddop för mannen.

Det är frågor som buller, ökad trafik längs vägar och till havs, arbets­kraften, kommu­ni­ka­tion med lokal­sam­hället som intres­serar delta­garna. Wittusen & co svarar tålmo­digt på engelska på de mesta­dels svensksprå­kiga frågorna. Bland annat utlovas ett särskilt kontor i nejden som ska hålla kontakt med lokal­sam­hället och infor­mera om hur planerna fortskrider.

Matias Sundström har kommit på plats för att höra mer om projektet. Han jobbar som stuvare i Ingå hamn. Han ser gärna att planerna blir verklighet för att det också skulle innebära ett ytter­li­gare uppsving för hamnen. Trebarns­pappan tänker också långsiktigt.

– Mina barn är 13, 11 och 9 år gamla. Kanske någon av dem skulle kunna jobba där, funderar Sundström.

Efter tillfället verkar en försiktig optimism ligga över mötes­del­ta­garna. Fullt hus men det blev kaffe och bullar över.

Kommer ett stålverk att stå klart i Ingå om fyra år?

– Hoppet dör ju alltid sist, säger Sundström. Senast 2025 vet vi mera.

Blastr Green Steels planer i Ingå

• Norskt bolag grundat 2021
• Ägt av norska Vanir Green Industries som äger Freyr Batte­ries som är kopplat till planerna på batte­ri­fa­brik i Vasa.
• Fossilfritt stål tillverkas genom att utvinna järnpel­lets ur järnmalm med hjälp av väte. Hjärn­pel­letsen från en kommande anlägg­ning i Norge förädlas vidare till reducerat järn, som tillsam­mans med återvunnet metallskrot blir till stål.
• Marken är ägd av Fortum.
• Industrian­lägg­ningen ska enligt planerna direkt syssel­sätta 1200 personer.
• Blastr räknar med att göra miljö­kon­se­kvens­be­döm­ning och planlägg­ning i år. Nästa år ansöker företaget om tillstånd och finan­sie­ring. År 2025 avser företaget fatta ett investeringsbeslut.
• Byggs­tart hösten 2025 och produk­tionen ska inledas i slutet av 2026.
• Full produk­tions­ka­pacitet på 2,5 miljoner ton stål per år 2031.
• Europa den huvud­sakliga marknaden.